 |
 |
|
|
| Grevinnan Clara Bonde av Björnö bodde på Hässelby under åren 1890-1899. Slottet ägdes då av Carl Trolle-Bonde, men eftersom han höll till på Trolleholm så stod Hässelby tomt. Det fanns alltså gott om plats för Clara Bonde att bo i den rymliga byggnaden.
Hon var inte nära släkt med de i Bonde-släkten som ägt Hässelby. Hennes anknytning till Hässelby bestod i att hon hade gift sig med greve Gustaf Ulf Bonde (1807-1855), och hans farfars farfar Carl Bonde (1648-1699) hade en gång i tiden ägt Hässelby.
|
|
| Clara Bonde föddes 1806 som Clara Christina Eleonora Rålamb. Föräldrarna var En af Rikets Herrar m. m. ståthållaren på Drottningholms slott, friherre Claes Rålamb och hans tredje maka grevinnan Ulrika Eleonora von Düben.
Under den lilla Claras första levnadsår bredde sorgen sin mörka slöja över det annars så lyckliga hemmet, då en ettårig bror omkom genom en olyckshändelse. Tillsammans med en äldre bror och syster växte hon upp i det fint bildade hemmet, där skalden Esaias Tegnér och hans samtida var ofta sedda gäster.
Tidigt, knappast sjuttonårig, lämnade Clara Rålamb sitt barndomshem för att bli hovfröken hos drottning Desideria. De blev under årens lopp de varmaste vänner.
Detta miniatyrporträtt är målat av Fredrika Bremer och av denna skänkt till grevinnan Rålamb, när hennes dotter blev hovfröken. På baksidan av bilden har grevinnan Rålamb skrivit följande, förmodligen syftande på den äldre dotterns död och den sorg, som detta efterlämnade.
»Blott en suck var hennes ungdoms minne,
Länge tårar skymde hennes blick,
Tröste Gud med blida ödens skick
I en framtid hennes ömma sinne.»
|
|
På den här tiden hette den svenska kungen Karl XIV Johan och drottningen Desideria, fast egentligen borde väl kungen haft namnet Jean Baptiste I, och drottningen kallade sig själv aldrig Desideria, hon var ju döpt till Désirée.
Desideria trivdes aldrig i Sverige, och hon gillade inte att man försvenskat hennes namn. Till systern Julie skrev hon en gång:
”Vad hoven är trista, då man ej är uppfödd där. De damer som uppvaktar mig är icke särdeles glada av sig, och jag tvingas att ge akt på mig själv både fysiskt och moraliskt."
Detta innebar dock inte att Desideria helt saknade vänner bland sin personal: hon fann vänner bland hovdamerna, bland dem kanske främst Clara Bonde.
|
|
Den 16 december 1828 fäste drottning Desideria med egen hand brudkronan i sin hovtärna Claras ljusa lockar, då denna gifte med en av Sveriges störste jordägare, greve Gustaf Ulf Bonde av Björnö.
I rikssalen på Stockholms slott ägde vigseln rum, och efter en lysande bankett med kadriljer och fackeldans, vilket var en gammal sed som innebar att ogifta kavaljerer vid hovet dansade med långa vaxljus i händerna till ackompanjemang av pukor och trumpeter som spelade någon slags polska.
Visserligen hade kungen Carl XIV Johan just en tid innan bestämt att fackeldansen inte passade sig vid hovet. Men vid detta hovbröllop för en hovfröken tilläts fackeldans för en sista gång. Detta bröllop 1828 beskrevs som det sista stora hovbröllopet.
Efter bröllopet reste den unga bruden i drottningens sjuglasvagn med sin mor och överhovmästarinnan baklänges i vagnen, med förridare och svenner till sitt blivande hem på Drottninggatan nr 26, där hennes make tog emot henne.
De nygifta bosatte sig i Stockholm, men Clara tillbringade mycket tid på somrarna på Hässelby slott. Claras äktenskap med greven var strikt och formellt, och de fick aldrig några barn.
Bilden visar rikssalen på Stockholms slott vid ett annat tillfälle på 1800-talet.
|
|
| Under den tid Clara Bonde bodde på Hässelby så var Karl Rehn förvaltare på gården. Hösten 1891 flyttade han med sin familj in i en av Hässelbys flygelbyggnader, den så kallade trädgårdsflygeln, och där bodde de till hösten 1899. I den andra flygeln, den norra flygeln, hade kusken Pettersson sin bostad tillsammans med hustru och barn. I norra flygeln fanns också bagarstugan, tvättstugan och mangelboden.
Efter makens död 1855 fick Clara Bonde under en övergångsperiod ansvaret för flera av släktens gårdar runt om i Sverige.
|
|
När Clara Bonde flyttade in på Hässelby mer permanent 1890 utvecklades ett högst modernt kulturliv på Hässelby slott. Hon samlade omkring sig en krets av fränder och vänner, vilka hon omfattade på det kärleksfullaste sätt.
Från hela landet kom fint folk på besök och Clare Bonde kunde ibland ha både Heidenstam, Levertin och Hjalmar Söderberg som gäster.
Karl Gösta Rehn, som var son till förvaltaren, mindes sin barndoms dagar på Hässelby som ljusa tider. Som liten grabb sprang han runt i slottsträdgården och snattade aprikoser från trädgårdsmästarens spaljéer, kysste ”100-årige” Clara Bonde fint på hand och bockade för farbror Heidenstam, en lång mörk herre, som trodde på spöken.
|
|
|
Grevinnan Clara Bonde fyllde 90 år den 1 juli 1896. Med anledning av födelsedagen gavs då på egendomen Hässelby en stor middag, till vilken var inbjudna förre statsministern Åkerhielm, kabinettskammarherren greve Cronstedt med grevinna och andra medlemmar av societeten. Greve Cronstedt framförde vänliga hälsningar från drottningen och hade dessutom med sig en synnerligen smakfull blomsteruppsats.
Clara Bonde hade nu uppnått en hög ålder, men var fortfarande frisk och kry.
|
|
Bland Clara Bondes ägodelar kan man finna såväl stort som smått:
Näsduken med monogrammet K B (Klara Bonde) i ena hörnet är av vitt siden. Den har sparats och finns idag på Sörmlands museum.
En vävd tapetsvit som kallades Apollon och Daphne ägdes under en tid av Clara Bonde. Den hade tillverkats i Paris på 1600-talet. Clara hade ärvt den efter sin man. Hon sålde tapetsviten till sysslingsonen Gustaf Trolle-Bonde för 1 000 kronor. Genom arv kom den så småningom att hamna på Hässelby. På bilden hänger en av tapeterna i kabinettet på Hässelby.
|
|
Till vänster syns en servis för en person, en så kallad solitaire. Den bestod av tekanna och sockerskål, båda med lock, kopp med fat samt en bricka, och den ägdes av Clara Bonde. Hon gav servisen till fru Gustafva Ahlström i Nyköping som en gåva.
Även luntlåsmusköten från 1600-talet ägdes av Clara Bonde.
|
|
Sedan många år tillbaka hade Clara Bonde en vän boende hos sig. Det var den 17 år yngre fröken Elise Ulrika Charlotta Kristina Silfversparre, som med dotterlig ömhet tog hand om Clara på alla vis. De var båda ogifta och trivdes i varandras sällskap.
Här sitter de två i salongen på Hässelby (Clara till höger) med favorithunden i sin korg på golvet.
Till höger skymtar ett piano, belyst med pianolampetter. Som brukligt var på den här tiden hade Clara Bonde också en mindre stab av tjänstefolk. 1890 bestod de anställda av
en kammarjungfru, Ulriak Hellström
en hushållerska, Johanna Eriksson
två pigor, Anna Kristina Hedberg och Emma Wiberg
och en betjänt, Carl Erik Linder
|
|
Grevinnan Clara Bonde blev 92 år. Dessa fotografier av den åldrade Clara är tagna av Wilhelm Abraham Eurenius.
Clara avled den 12 januari 1899, och hennes jordfästning skedde i Östermalms kyrka den 17 januari. Den enda krans, som prydde grevinnan Bondes kista, var från ”Sessan”, och den talade på sitt tysta språk om vad den avlidna varit för kung Carl den femtondes dotter Lovisa, som några år senare blev Danmarks drottning.
|
|
|
Efter Clara Bondes död flyttade Gustaf Trolle-Bonde, sonen till Hässelby slotts ägare Carl Trolle-Bonde, in i slottet.
|
|