 |
 |
Greve Christer Carlsson Bonde af Björnö var den siste i släkten Bonde som ägde Hässelby.
Han föddes 12 december 1869 på Kjesäter. Här står han längst till vänster som 25-åring tillsammans med några av sina syskon och deras mor Ewa Fredrika.
I en intervju av Sixten Hniopek berättade Gösta Bonde: ”Min far, Christer Bonde, var nummer två i en stor syskonskara. Till en början var det tretton barn, men två dog tidigt. De övriga blev alla över 80 år.”
Fadern var greven Carl Trolle-Bonde och modern grevinnan Ewa Fredrika Emerentia Trolle-Bonde.
|
|
| På den här tiden hette Sveriges drottning Victoria. Som 30-åring kallades Christer Bonde till kammarherre hos drottningen och blev under en 20-årig tjänstgöring på det kungliga slottet i Stockholm alltmer bekant med den kungliga familjens innersta krets. |
|
Christer Bonde erhöll flera medaljer:
Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen,
Nordstjärneordern, andra klassen, som belöning för medborgerliga förtjänster,
Kungliga Wasaordern. |
|
| Den 12 december 1899 gifte sig Christer Bonde med Julia Mauritzdotter Bonde af Björnö, (Mansikijevona eller Maurihijerna) Ekestubbe. Inom den privata vänkretsen kallades hon Lula.
Hon var född 1875 i Ischefsk, Ryssland, och hennes religion var grekisk-katolsk. Julias far var överste i ryska armén. När hon var 16 år återvände fadern till sitt gamla hem i Finland, där hon sedan bodde, tills hon gifte sig med Christer Bonde.
|
|
|
Vigseln mellan Christer Bonde och Julia Ekestubbe förrättades i den ryska Uspenskijkatedralen i Helsingfors.
Ätten Ekestubbe, som är av finskt ursprung blev adlig i Sverige 1639, men har sedan 1840-talet inte varit representerad i svenska riddarhuset.
|
|
| 1909 bildades ”Aktiebolaget Hesselby egendom” av Christer Bondes far, och han satte in Christer Bondes bror Gustaf som verkställande direktör.
Christer Bonde övertog denna befattning 1911. För att tillmötesgå sina syskons önskemål att få ut en del av sina arvslotter inlöste Christer Bonde år 1917 huvudgården och de närmast liggande gårdar och torp. Christer Bonde ägde därmed Hässelby, utom de delar av villastaden som fortfarande hörde till AB Hesselby egendom.
Christer Bonde såg alltså den nya bebyggelsen på Hässelby marker växa upp, och det samhälle som låg närmast, Hässelby villastad, blev under hans tid köping.
Bild från kungliga konsthögskolan.
|
|
Christer Bonde färdig för avfärd med sin familj. Hustrun och barnen sitter i den öppna landå-vagnen, och Christer står bredvid. Kusken hette Pettersson.
Gösta Bonde berättade om när hans far Christer Bonde övertog Hässelby:
”Då min far övertog gården Hässelby 1912, hade den dessförinnan varit utarrenderad under några år. Följden av detta arrende blev att många av gårdens åkrar hade vuxit igen med kvickrot.
Min far lät harva upp all kvickroten och dra ihop den i stora högar. I närheten gick en bäck där kvickroten lades ner och när vattnet rann igenom, rensades rötterna från jord. Tillfälligheter gjorde alltså att stora mängder näringsrikt foder på detta sätt kunde tillvaratagas och förbättra mjölkproduktionen.
Djurbesättningen på Hässelby bestod för det mesta av ett 90-tal kor. Vi hade ingen egen uppfödning av ungdjur utan det köptes högdräktiga kor, i allmänhet från Östergötland.
Ladugården sköttes av en förman och två ladugårdskarlar och dessutom hjälpte flera av de anställdas hustrur till med mjölkningen.
Den mesta mjölken levererades till Stockholm, som alltid varit avsättningsorten för gårdens produkter.
Vid denna tid hämtade också närboende trädgårdsmästare mjölk i gårdens mejeri.”
|
|
Ute i Europa rasade första världskriget. Matbristen blev värre för varje år och på våren 1917 var livsmedelsbristen i Hässelby akut. Till och med potatisen var slut. De som odlade eget hade ingen kvar och i affärerna fanns ingen potatis att köpa. Värst var det för dem som inte hade egna tomter. Då började man inom municipalnämnden titta efter ledig mark inom samhället. Det fanns ju osålda tomter i Hässelby som fortfarande tillhörde AB Hässelby Egendom.
Greve Christer Bonde gick med på att låta de som hade det som allra fattigast att odla potatis på dessa fält. Man satte upp anslag om att de som önskade odla på en sådan tomt skulle anmäla sig till Kommittén för potatisodling inom Hässelby villastad. Genom livsmedelsnämnden kunde man sedan anskaffa sättpotatis till ett rimligt pris.
Arrendet var inte helt gratis men Christer Bonde lovade att arrendeavgifterna som han fick in skulle användas till att skaffa utsädespotatis till de minst bemedlade familjerna. |
|
| Greve Christer Bonde befäste sig snabbt som en fullt modern, kunnig och driftig jordbrukare. Gården blev med tiden en riktig mönstergård. Den genomgripande omdaning, som han lät slottet genomgå, återställde byggnaden i ursprunglig stil och storhet. |
|
Till Hässelby, Bondeättens första slottsbyggnad, hade under årens lopp samlats en ofantlig mängd dyrbara och intressanta familjeminnen från släktens alla gods och gårdar: Trolleholm, Hörningsholm, Vibyholm, Sävstaholm, Kesäter och de gamla småländska godsen Toftaholm och Bordsjö.
Under Hässelbys hela historia hade den gamla gården och slottet aldrig varit i så värdigt och komplett skick som nu, under Christer Bondes styre. |
|
| Sedan Christer Bonde förvärvat egendomen Hässelby var han livligt verksam för tillkomsten av villastaden och har gjort sig känd som initiativrik och dugande affärsman såväl som ledare av det stora godsets vård och ans.
Han såg samhällena Vinsta, Lunda och Nälsta växa upp på Hässelby mark. Christer Bonde understödde starkt Hässelbys framåtskridande och han skänkte markområden till olika ändamål, bland annat brunnsparken. Han skänkte också mark till brandstationen 1919. Christer Bonde fortsatte också den tomtförsäljning i villastaden som hans far påbörjat.
Här står Christer Bonde med hustru, familj och tjänstefolk på slottstrappan. Nedanför står lastbilar uppställda. De ska gå i en parad genom villastaden som en del i den insamling för brunnsparken, vilken Christer Bonde skänkt marken till.
|
|
Christer Bonde och hans hustru Lula fick fyra barn. Här står barnen uppställda framför Hässelby:
Gösta Karl Gustaf Christer. Född 1904-06-29 i V. Vingåker.
Ewa Julie Ulrika Adelaide (kallades Ulla). Född 1909-06-04 i Östra Husby.
Ulf Fredrik Karl Mauritz. Född 1902 i V. Vingåker.
Torkel Claes Bonde. Född 1905-11-27 i V. Vingåker. |
|
|
Hela familjen Bonde i Hässelby prydligt noterade i kyrkboken.
|
|
|
Under första världskriget införde man en extra skatt, krigskonjunktursskatt, på vissa kapitalinkomster. På så vis blev Christer Bonde påförd extra skatt på en merinkomst av 3 600 kronor, vilket han efter att ha anfört besvär fick sänkt till 2 200 kr. Ett år senare skulle han betala krigskonjunkturskatt på en merinkomst av 7 400 kr. Han klagade igen, men denna gång fick han ingen reducering.
|
|
| 1920 gjorde tidskriften ”Svenska hem i ord och bilder” ett stort reportage om Hässelby. Man publicerade många bilder med inredningen, och här är två av dem, galleriet och matsalen.
Christer Bonde hade låtit slottet genomgå en grundlig omdaning i syfte att återge det dess ursprungliga monumentala prägel. Porträttsamlingen omfattade åtskilliga konstverk av hög rang. Bilderna ger en god föreställning om slottets inre med de talrika gamla vackra möblerna, målningarna och tapeterna.
|
|
I Stockholms Förstadsblad kunde man i oktober 1921 läsa:
”Beträffande AB Hässelby Egendoms planer att låta stycka upp Nälsta och sälja tomter:
Greve Christer Bonde framhöll att bland annat en stor genomfartsväg kommer att gå från Solhemsgränsen genom Nählsta och förbi Hässelby gård till Mälaren.”
Det verkar vara Vinstavägen som avsågs. Dock slutade den i höjd med Hässelby slott och byggdes inte vidare till stranden.
|
|
| Christer Bonde hade tidvis fortfarande besvärligt med beskattningen av sin privata inkomst. 1927 hade han beräknat värdet av att han fick bo fritt på Hässelby till 850 kronor, men taxeringsnämnden i Spånga höjde resolut detta värde, som han skulle skatta för, till 2500 kr. |
|
| Upplands fornminnesförening hade en söndag i september 1927 en höstutflykt som samlade ett 100-tal deltagare. Vid 11-tiden åkte en kortege på två bussar och ett 20-tal bilar till Hässelby slott.
Stockholms Förstadsblad beskrev utflykten:
”På Hässelby slott bjöd den nuvarande ägaren, greve Christer Bonde, hela sällskapet på en utsökt lunch. Ciceronskapet på slottet hade kapten Ernst Malmberg åtagit sig och detta började redan innan deltagarna hunnit in i slottet. Ute i fria luften från slottstrappan höll kapten M. ett kort anförande över själva egendomens och slottets historia, samt dess ägare och ägarinnors olika insatser för utvecklingen.
Färddeltagarna mottogs verkligen på äkta gammaldags herremanssätt. Hela slottets samlingar stod öppna för studium under sakkunnig ledning.
Efter år av förfall övertog den nuvarande ägaren år 1911 slottet, som då stod så gott som blottat på allt av gammalt arvegods heter. Sedan dess har det emellertid lyckats greve Bonde att här sammanföra ett utomordentligt stort antal värdefulla släktföremål, så att slottet nu faktiskt står såsom ett av Sveriges mest intressanta hem.”
|
|
Den 23 september 1928 invigdes Hässelby begravningsplats. Förutom ett kapell fanns där en klockstapel med två klockor, vilka skänktes till församlingen. Den enas givare var greve Christer Bonde, och klockan har givits namnet Bondeklockan. Den klockan har flera inskriptioner. Där står ingraverat: ”Till minne av sin fader, greve Karl Trolle-Bonde, skänkte hans barn, på vars mark Hässelby villastad vuxit upp, vid invigningen av Hässelby begravningsplats denna klocka”.
Runt klockan löper ett band med Bondesläktens 21 vapensköldar. Längre ner kan man läsa en latinsk vers: ”Vita labores, sed damus astra fides” (Livet ger arbete, men vi sätta vår förtröstan till himlen). Vidare finnes utom en del dekorationer ingraverat på baksidan ”Jesus Christus heri et hodie et ipse in secula” (Jesus Kristus, igår, idag och densamme i evighet).
Den andra klockans givare är trädgårdsmästare Albert Landberg i Hässelby.
Båda klockorna är utförda av K. G. Bergholtz & Co:s klockgjuteri, ett av Sveriges två klockgjuteri vilket låg på Adolf Fredriks Kyrkogata 13 i Stockholm.
På högra bilden, som är tagen av Harry Grip, ser man själva invigningsceremonin. Folk hade samlat sig framför det lilla kapellet för att höra invigningstalen, men en grupp smågrabbar verkar mest intresserade av den nygrävda graven som väntade på den första begravningen, som skulle ske genast efter invigningen.
|
|
En notis i Stockholms Förstadsblad den 11 december 1929:
”Kammarherren hos drottningen, godsägaren greve Christer Bonde fyller på torsdag [1929.12.12] 60 år.
Bosatt på Hässelby slott i Spånga och verkställande direktör för AB Hässelby egendom, som äger vidsträckta domäner, i vilka bl. a. Hässelby villastad ingår, har han gjort sig känd som framstående jorddrott och lanthushållare.”
Jorddrott betyder storgodsägare. |
|
Christer Bondes barn som vuxna.
Ulf, attaché vid svenska beskickningen i Rom
Gösta, kammarherre och innehavare av Katrinedal
Torkel, tjänsteman i Stockholm
Ulla, verksam inom socialvården i Stockholm |
|
| Redan 1925 började greve Christer Bonde förhandla med Stockholms fastighetsnämnd om en försäljning av hans gods Hässelby till staden. Orsaken lär ha varit att Christer Bondes syskon ville ha ut sina arvsandelar i Hesselby egendom. Christer Bonde insåg dessutom att storstadens utveckling västerut i alla fall inte skulle gå att hejda.
Men personligen har jag det intrycket att det främst var Stockholm stad som var påtryckande, och Christer Bonde bara försökte göra det bästa av en situation som inte gick att förhindra.
Fredag den 16 januari 1931 skrevs ett temporärt kontrakt om inköpet av Hässelby egendom vid Stockholms Stads fastighetsnämnds sammanträde. De slutliga underhandlingarna hade då pågått en längre tid, tyst och diskret, ja nästan hemligt. Hur hemligt det hela var framgick av att nästan ingen av de dagliga tidningarna kände till överenskommelsen den kväll kontraktet skrevs under.
Inte heller hade man vetat något i Hässelby eller Spånga. Greve Bonde hade sålt hela Hässelby gård med ägor till Stockholm stad utan att först ha rådgjort med kommunledningen.
|
|
| I stadsfullmäktige var inte alla nöjda med köpet av Hässelby. Debatten gick hög och bland andra var borgarrådet Söderlund från Högerpartiet, som tillhörde oppositionen i stadsfullmäktige, helt mot detta köp.
Christer Bonde försökte vid uppgörelsen med Stockholms stad i det längsta bevara slottet och den närmaste omgivande parken i släktens ägo, men det gick inte staden med på.
Att han över huvud taget gått in på slottets försäljning tillsammans med egendomen får delvis sin förklaring därav, att Bondesläkten hade flera gods av fideikommissnatur, dit samlingarna kunna föras, medan Hässelby inte var fideikommiss.
|
|
| I de första erbjudandet om försäljning av egendomen till staden ingick inte slottets byggnader och ca 20 hektar jord närmast omkring slottet. Greve Christer Bonde önskade bo kvar på Hässelby. Fastighetsnämnden ville emellertid inte gå med på någon partiell försäljning och i november 1931 avflyttade den siste av släkten Bonde från Hässelby slott och en 300-årig ägartradition, omfattande nio generationer, var tillända.
Civilingenjören Olof Hirsch fick hyra själva huvudbyggnaden, och Christer Bonde fick arrendera slottsflyglarna och lantbruket. I den östra flygeln fanns tomma oinredda lokaler plus en bostad till en av staden anställd vaktmästare. I västra flygeln bodde inspektorn, trädgårdsmästaren och ett par familjer till.
|
|
När Stockholms stad 1931 köpte in Hässelby fanns det flera torp som hade kontrakt, vilka gav innehavarna rätt till att bo kvar även efter 1931. Det var:
Maltesholm till A. Danielsson, lägenheten uthyres möblerad per sommar för 500 kr.
Karlshäll till E. Emilsson, lägenheten möblerad, sommarhyra 700 kr.
Hässelby sjöträdgård (som syns på bilden) till den 14 mars 1936. Arrendatorn av Hässelby sjöträdgård ägde flera växthus, som stod på den arrenderade marken, med rätt att bortföra desamma vid arrendetidens slut.
Loviselund gällande till den 14 mars 1934. |
|
| Den 20 januari 1941, mitt i andra världskriget, härjades den ena flygeln på Hässelby slott av en häftig brand. Samtliga bostäder och en expeditionslokal, disponerad av en militär förläggning, förstördes av elden och vid fyratiden på morgonen återstod av flygeln endast en del av tornet, som dock riskerade att rasa när som helst.
Flygeln beboddes av greve Christer Bondes personal, totalt nio personer, vilka alla genom branden blev utan tak över huvudet. Chauffören Wesslander och hans maka och arbetaren Sahlström bodde närmast själva slottet. Längre ut i flygelbyggnaden bodde trädgårdsmästaren Öhlin med fru och fyra barn, dessutom en åldrig dam, fru Mathilda Pettersson.
|
|
| Christer Bonde styrde jordbruket på Hässelby från Slottet Teleborg, där han hade bosatt sig sedan Hässelby sålts till Stockholm. Här sitter han i en av Teleborgs salonger och läser dagens nyhetstidning.
Christer Bonde höll igång jordbruket på Hässelby och han skötte det bra.1950 kunde han sälja 150 ton vete från Hässelby och 40-50 ton blandsäd. Det var ett medelgott skördeutbyte.
|
|
Sommaren 1951 började Gatukontorets folk staka ut vägar i de böljande korn- och vetefälten kring Hässelby. Christer Bonde bodde då själv på Teleborgs slott, och kom inte så ofta på besök till sitt gamla fädernegods Hässelby.
Här står Christer Bonde (till vänster) tillsammans med inspektor Ludvig Jönsson på en av sina åkrar invid Teleborg. |
|
Så var det slutgiltigt dags att avsluta Bondesläktens närvaro i Hässelby.
Den 20 oktober 1951 genomfördes den auktion då alla djur och all inventarier på Hässelby gick under klubban. Det var fullständig slutförsäljning på Hässelby, den sista bondauktionen i Stockholms stad.
Auktionsutroparen Olof Carlström från Ringius byrå började redan vid 10-tiden på lördagsmorgonen med diverse handredskap, och även om köparna startade lite försiktigt, så hade de blivit lagom varma i kläderna då man nalkades de lite större pjäserna. En traktorharv och ett slåtteraggregat visade sig vara intressanta föremål, och den talföre herr Carlström var faktiskt nöjd med buden. Men när han sedan klättrade över till en Volvotraktor, modell mindre, och ville ha ett första bud på 7 000, då kom inga bud alls. Alldeles så där ny som roparen antydde, det var den väl heller inte, påpekade en röst. Och så enades man om att börja betydligt lägre: första budet blev 3 000 kr. Efter ett par minuters auktionerande gick lilla Volvotraktorn för 7 400 kr. En stor Volvo kom upp ända i 9 800. Men köparna körde därifrån på sina nyförvärvade traktorer med glada leenden.
|
|
| Auktionisten Olof Carlström trampade vidare över ägorna bort till de 5 000 krakstörarna och all taggtråden, till det stora tröskverket i logen, till stallet med två väldiga ardennerhästar, till ladugården med 39 kor och tjuren Tågarps-Hero, till de stora trädgårdsanläggningarna, till nedsuttna fästmanssoffor i spannmålsmagasinet och till den armbrutna marmorskönheten, som dolde sig bakom en gammal trymå och en låda elektrifierade fotogenlampor. |
|
| Greve Christer Bonde var själv 82 år fyllda och sände i stället sin son, greve Gösta till Hässelby för att bevaka gårdherrens intressen.
Gösta Bonde köpte själv en traktor och övervakade i övrigt att kommersen gick som den skulle. En stor attraktion var auktionen för Hässelbys alla ungar, som kilade ut och in i ladugården när de inte fick köpa varmkorv för hela fickpengen hos de rödnästa och vitrockade korvgubbarna som alltid tycks lukta sig till var de stora folksamlingarna finns. Också många vuxna bromma- och spångabor hade sökt sig ut till Hässelby – ett par hundra bilar lång var parkeringskön på Bergslagsvägen och på gårdsplanen.
De 39 korna hade för dagen försetts med små nummeretiketter på länden och i en katalog kunde hugade spekulanter utläsa hur mycket var och en av kossorna mjölkar per dag och med hur många kalvar de nedkommit.
Den som hade bespetsat sig på en auktion med snabba utbud och klubbslag blev dock besvikna. Största delen av tiden gick åt till granskning av djur och maskiner och det var blott då och då som auktionsutroparen lät klubban gå. Det började skymma över den dömda lantbruksidyllen kring Hässelby gård innan auktionsklubban föll för sista gången på den sista stora stockholmska bondauktionen.
Hässelby var nu skingrat över en stor del av vårt land. –Köpare hade kommit från Sala i norr till Växjö i söder.
|
|
Greve Christer Bondes dispositionsrätt till Hässelby slott hade upphört den 15 oktober 1951. I ett brev till fastighetsnämnden önskade greve Bonde få en förlängning av arrendekontraktet.
Brevet började:
”Som jag älskar mitt gamla fädernehem Hesselby och väl inser, att de åkrar, som ej tagits eller inom närmaste tiden skola tagas till vägar och tomter, ej kunna få ligga som ett ogräshav, så är jag villig att äfven efter 14:de mars 1951 försöka driva jordbruket, derest staden ger mig villkor, som täcker min förvaltares m fl löner och ger mig skälig ersättning för arbete och risker.”
Hyresnämnden ansåg sig dock vara förhindrad att bevilja Christer Bondes ansökan om en förlängning.
Vemodigt var det också i arbetarbostäderna runt Hässelby och i flyglarna. Ingen visste om man skulle få bo kvar. Där bodde 21 hyresgäster samt kommendantstaben i Stockholm, som disponerade stenladugården.
Hittills hade det inte funnits fastställd grundhyra för bostäderna, eftersom dessa varit upplåtna som tjänstebostäder.
Hyresnämnden beslöt 1952 fastställa grundhyrorna från 114 kr till 1 500 kr samt 9 400 kr för kommendantstaben.
|
|
| Christer Bonde bodde på Teleborg slott i Växjö resten av sitt liv och han dog 86 år gammal, den 20 november 1956. |
|