Carl Bonde ägde aldrig Hässelby, då hans mor Viveka överlevde honom, men han bodde där långa tider då modern vistades i Skåne. Han föddes 11 september 1741 på Hässelby, döptes där den 13 september av kyrkoherden i Spånga magister Honter. Man använde på den här tiden den julianska kalendern. Den gregorianska kalendern infördes 1753 och det är den som vi använder idag. Om man använt samma tideräkning som idag så hade hans födelsedag infallit den 22 september.
Carl Bondes födelse och dop tillkännagavs med pompa och ståt. Prästerskapet hade en enorm vördnad för vad som hände med församlingens adliga medborgare. I kyrkboken står sirligt skrivet:
”Kristnades Unge greve Carl Bonde som blev född på Hessleby Sätesgård den 11 september Klockan kvart över två på eftermiddagen.”
Bland vittnena vid dopet fanns:
Generallötnant Baron Dyring
Överste Culbars
Kapten greve Thord Bonde
Kongl hovmästerinnan grevinnan Hedwig Wrangel.
I kyrkboken stod vidare: ”Hans far är den högvälborne Greven, Kungl Majestäts och Sveriges Rikes högst betrodde man Riksråd och konseljråd, herr Greve Gustaf Bonde. Modern är den Högvälborna Grevinnan Wiveka Trolle, Herr Fredrich Trolles och Fru Brita Rammels äldsta dotter.” Till vänster ser vi Carl Bondes far Gustaf Bonde 1682-1764, och till höger hans mor Wiveka 1721-1806.
Carl Bonde fick en vårdad uppfostran. En informator ledde hans studier från 1748 i hemmet intill år 1854. Flera gånger om året förhördes Carl Bonde av fadern, riksrådet greve Gustaf Bonde, vilken inte sparade några ansträngningar för att hos sonen väcka lust och begär till kunskap och lärdom. Bruket att ha julgran fanns i Sverige på 1740-talet. Carl Bonde berättar i sina memoarer att särskilt på julaftonen brukade hans far ställa stränga förhör med honom. I Carl Bondes efterlämnade dagboksanteckningar återfinns följande notis:
”Sådana förhör företogos i synnerhet hvar julafton, och sedan jag genomgått denna skärseld, hvarvid min kära moder och systrar, samt informator voro närvarande, blef dörren öppnad till matsalen, som var helt illuminerad af en gran med på qwistarna hundna vaxljus, och däromkring voro våra julklappar uppstädade på bord."Carl Bonde inledde sina studier i Uppsala oktober 1754, vistades där till 27 oktober 1756 och på nytt från 15 oktober 1757 till 11 maj 1758. Han ägnade sig då åt juridiska studier. Bilden visar Uppsala Universitet där Carl studerade.
Till handledare för Carl Bondes uppfostran utsågs det lärda Uppsalas främste mössauktoritet, Johan Ihre. Bilden visar det hus där Johan Idre samlade den högadliga mössungdomen till sina diskussioner och, som det verkar, ibland lite vilda fester. Där möttes sönerna till Adam Horn, Gustav Bonde, Sten Karl Bielks, Fabian Löwen, Karl Fredrik Piper och andra, alla tillhörande mösspartiets mera bekanta familjer.
Denna vänkrets som Carl Bonde under ungdomen tillhörde, bar utpräglad mösskaraktär. På den här tiden hette de två stora politiska partierna i Sverige hattarna, som var konservativa och krigiska, och mössorna, som var mer liberala och förespråkade fred.
En bild av den kände skalden Carl Mikael Bellman. Han och den ett år yngre Carl Bonde var två vänner som båda hade sympatier för mösspartiet. De var dessutom båda intresserade av politiska och ekonomiska frågor. Den 5 juni 1763 är Carl Bonde på Hässelby och skriver: ”I dag kom Bellman, Lindström och Åkerman ut och for in samma dag”. Bellman var en ofta sedd gäst i Hässelby slott. Dit åkte han ofta, för att umgås med i första hand sin gode vän Carl. Vid dessa besök i Hässelby kunde Bellman agera enmansunderhållning vid de middagar som Gustaf Bonde och hans hustru Viveka Trolle anordnade på sin sätesgård. Efter en sådan vistelse på Hässelby kunde Bellman återvända in till staden med häst.
En sommardag under en båtfärd på Lambarfjärden invid Hässelby skrev Bellman följande epistel:
Solen glimmar blank och trind
– vattnet likt en spegel!
Småningom uppblåser vind
i de fallna segel;
vimpeln sträcks,
och med en år
Olle i en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.Carl Bonde levde i sin ungdom ett utsvävande liv, med baler, utflykter i naturen, maskerader och festliga måltider. Ofta var då hans vän Bellman med som underhållare och rolighetsminister. I Carl Bondes och Bellmans kamratkretsar roade man sig tappert.
Greve carl Bonde i all sin prakt.
Elis Schröderheim, som ingick i vänkretsen, skrev följande utlåtande om Carl Bonde:
”Han ägde flere egenskaper än han nyttjade, en vördnadsvärd man i karaktären, i ämbeten, i levnaden; ägde mycken lärdom, talade med färdighet de flesta europeiska språken, skrev förträffligt, speciellt franska, använde väl en stor förmögenhet, men tycktes uti utseendet, ehuru det var fördelaktigt, markera en timiditet, som han likväl inte hade i själen. I alla tider, i alla länder hade han prytt de högsta äreställen.”Hedvig Elisabet Charlotta var mer elak när hon beskrev Carl Bonde:
”Greve Bonde är inskränkt och osjälvständig, de kunskaper, som han påstås besitta, torde allt sitta bra långt inne, han kan bäst förliknas vid en fullkomligt onyttig planta”.Systern Nora kanske kom närmast sanningen:
”Min käre broder blev av vår salige fader ålagd ej nedgräva sina pund, utan att efter yttersta förmåga söka bliva nyttig för sitt fädernesland och bringa sig upp till förfäders anseende. Denna hans faders förmaning, understödd av hans mors vilja, hindrade honom alldeles följa sitt eget tycke, vilket var mycket mera benäget för en stilla, men sällskaplig levnad, än strävande efter denna världens ära och anseende, alltid åtföljda av tvång och egna böjelsers uppoffrande. I synnerhet var han uttröttad av hovlevnaden, som, när man varken är mycket ung eller ärelysten, blir på längden tung och odräglig.”
Detta är ett porträtt av grevinnan Ebba Margaretha Bonde af Säfstaholm, som Carl Bonde gifte sig med torsdagen 24 januari 1769 på Vibyholm. De fick flera barn:
Wiveka Sophia, född 1770-06-05 på Hesselby,
Ulrica Eleonora, född 1771-10-17 i Stockholm.
Gustaf Trolle Bonde. Född 1773-03-28 på Vibyholm.
Fredric Ulf, född 1774.
Ebba Charlotta, född 1776-06-24 på Skedevi.
Fredrica, född 1779-07-15 på Skedevi.
Hedvig, född 1782-06-30 i Vasa, levde bara 2 år.
Brita Sigrid, född 1784-12-03 i Vasa, levde bara 10 dagar.
Carl Bonde antogs 1757 till extra ordinarie tjänsteman i kanslikollegium samt förordnades 1760 till kanslijunkare. Han var kommissionssekreterare vid polska och kursachsiska hoven 1762; han var kommissionssekreterare 1763-64 vid sachsiska hovet och 1764-67 i England.
Han företog resor i England, Frankrike, Italien, Österrike och Tyskland juli 1767 till augusti 1768, då han återvände till Sverige. 1770 blev han överkammarherre och hovmarskalk hos prinsessan Sofia Albertina,
När Vasa hovrätt inrättades 1781, blev Carl Bonde dess förste president. 1782 var han en av rikets herrar samt 1788 riksråd och riksmarskalk. 1789 blev han ledamot av den av Gustaf III inrättade Konungens högsta domstol. Han blev även serafimerriddare.
Däremot gillade han juridiken och han lade ner stor iver i sin tjänst som president i Vasa hovrätt, det kan man tydligt läsa om i hans självbiografi. Att han ändå längtade tillbaka till hemlandet, förklaras inte minst av de svåra personliga sorger, som drabbade honom i Vasa; med några veckors mellanrum avled hans hustru och tre små döttrar i kopporna 1784.
Bilden visar Vasa hovrätt, där Carl Bonde var president under 1780-talet.
Carl Bonde blev aldrig ägare till Hässelby, då hans mor överlevde honom, men från slutet av 1780-talet lämnade hon honom full dispositionsrätt över Hässelby. Han vistades allt mer där och efter några år hade han gjort genomgripande förändringar beträffande gårdens drift. Kravet på dagsverken från sina torpställen och hemman försökte han successivt avskaffa. Han ville i stället ha en arrendesumma och lovade att om överenskommelserna sköttes, skulle folket få bo kvar på sina torp.
Carl Bonde skrev i sina memoarer:
”Jag har försökt att befria bönderna alldeles från dagsverken och i stället ta ett visst arrende av dem, och däremot antaga dugliga drängar på stat, som kunde timra och slöjda vid gården, och som jag därigenom funnit bönderna vara därtill mera hugade, och åboar å hemmanen lättare kunna erhållas; åkerbruket å böndernas hemman, som ingått arrenden, även hava därigenom blivit mycket förbättrat; så har jag varit sinnad att sätta de övriga hemmanen på arrende på vissa år, med försäkran till arrendatorn att alltid bliva därvid bibehållen, så länge han väl sköter hemmanet.”
Även i trädgården som hörde till Hässelby började Carl Bonde rationalisera. Detta skrev han omedelbart efter faderns död:
"Hushållningen med Trägården sattes då uppå en annan fot. Den stora och föga lönande staten indrogs, som till trägårdsskötseln uti min Sahlige herr Faders tid war förordnad, och bestod af en Trägårdsmästare med 480 Dalers lön och Fyra Trägårdsdrängar. I deras ställe antogs en Trägårdsmästare for 200 Dalers lön samt 2 Trägårdsdrängar med 120 Dalers lön hwardera. Flere af de rara wäxter, som fordrade mycken ans och kostsamt underhåll, som Ananas blefwo afskaffade, och allt det, som kunde antingen wändas till penningar eller nyttjades i hushållet blef bibehållit. Som jag under denna tiden war wistande utomlands, så kan jag eij fullfölja i alla delar de annotationer som min Sahlige Fader påbörjat. Dock wet jag att trägården ganska wäl lönat sig under detta år."Sänkningen av trädgårdsmästarlönen från 480 Daler till 200 måste ha kommit som en chock och man kan förstå att den gamle trädgårdsmästaren genast sade upp sig, så att man fick lov att anställa en ny.
I Hässelbys trädgårdsodlingar kunde man finna många olika grönsaker och frukter, Där fanns vitkål, surkål, kålrötter, morötter, palsternackor, selleri, lök, purjolök, spansk lök, rödbetor, gurkor, melon, körsbär, bigarråer, plommon, krusbär, vinbär, spenat, turkiska bönskidor, vindruvor, päron och äpplen. De sistnämnda och övriga fruktträd förekom i många olika sorter.Man får dock förgäves leta efter jordgubbar och hallon, men man kanske nöjde sig med vilda smultron och hallon. Vid en noggrann genomgång saknas också potatisen. Den hade ju vid den här tiden för länge sedan gjort sitt intåg i Sverige, men den hade tydligen inte fallit hässelbyborna i smaken.
Om den svåra vintern 1772 skrev Carl Bonde:
”Minnet av den svåra vintern, som vi detta år hade, kommer finnas kvar länge. Vintern började mitten av november förra året och räckte utan avbrott till mitten av april. Yrsnö och köld avlöste ständigt varandra. Vägarna blev därigenom alldeles obrukbara. Isarna kunde inte nyttjas förrän i april månad, och då bara under ungefär 14 dagar, då de blivit övertäckta med snö, innan de blev stadiga av kölden.
Denna hårda vinter blev så mycket svårare, då man i landet upplevde en ganska svår hungersnöd, vilken drabbade både folk och djur. I vissa delar av landet hände det, att folk och boskap svalt ihjäl av hunger. Spannmål och annan föda ruttnade så att det blev otjänlig som föda. Speciellt i Bergslagen led man av brist på föda. Dessutom kunde man på grund av det svåra väglaget knappast få in några mattransporter.”
Weisendorf klagade inför rätten och skrev bl.a.: ”Då framlidne hans exc. veterligen var ende arvinge till Hässelby gård och gods samt utövade all ägande- och dispositionsrätt därav, så kunde vilken som helst icke känna wad enskilt avtal emellan honom och dess fru moder skett, antingen om livstids disposition såsom änkesäte eller om sedermera återlämnad fri förvaltning till hans exc., vilket förutom han ej under 10 år kunnat egendomen utarrendera. Jag har sålunda ej förmått hindra den skada som mig nu skulle tillskyndas, då jag på de första arrendeåren gjort ansenliga omkostnader i hopp om tjänlig avans de sista åren, som vid allt arrende vanligt är.”Weisendorf begärde skadestånd med 2.777 riksdaler, men då en mager förlikning var bättre än en fet process, kom man att stanna vid 755 riksdaler.
Carl Bonde blev inte så gammal utan dog 1791 vid ännu inte fyllda 50 år. Han dog 4 augusti 1791 på Säfstaholms slott. Carl Bondes mor Wiveka Trolle, som alltså överlevde sonen, övertog efter dennes död ansvaret för Hässelby. Hon vistades emellertid mycket sporadiskt där utan bodde på sitt Trolleholm i Skåne. Carl Bondes brorson Gustaf Trolle Bonde blev sedan ägare av Hässelby när Wiveka dog.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.