Text: Henrik Henrikson januari 2023



Carl Bonde var grundaren till Hässelby slott. Han fick aldrig uppleva slottet färdigbyggt, men det var han som köpte in olika delar av den gamla byn Hässelby för att sedan på den marken planera bygget av slottet i Hässelby.



Carl Bondes far hette Filip Jönsson Bonde (1552-1588), vilken var hertig Carls (senare konung Carl IX) furstliga råd och marskalk.

Carl Bondes mor hette Karin Ulfsdotter Snakenborg (1551-1640). Jag kunde inte finna någon bild på henne, men som på bilden till höger såg släkten Snakenborgs vapensköld ut. Den släkten dog ut i slutet av 1400-talet, men Karin använde ändå det släktnamnet som en del av sitt eget namn. Hon utnämndes 1604 till hovmästarinna. Hon mottog donationer av gods konfiskerade från landsflyktiga politiska flyktingar.



Carl Bonde föddes den 19 eller 25 oktober 1581 (det finns lite olika uppgifter), på Säckestad, som ligger en bit öster om Mariestad. Han fick sin första undervisning under sex år i Mariestad under uppsikt av superintendenten Mattias Molitæus. Sedan studerade han vidare i två år på Gripsholm och i Julita.

Han blev som fjortonåring 1595 kammardräng hos hertig Karl, som sedan skulle bli kung Karl IX. Carl Bonde reste till Tyskland 1598 för att studera men tvingades återvända till Sverige följande år, på order av hertig Karl.

År 1600 blev Carl Bonde kammarherre hos kung Karl IX, då han bland annat utbildade sig i probering, vilket innebar undersökning av ädelmetallers beskaffenhet.
Carl Bonde berättade: ”Jag måste alltid vara med konung Karl i proberkammaren, där jag först lärde probera och att bliva bergsman, alldenstund jag alltid hade sådana saker för händer och hade mitt exercitium däruti.”
1603-1605 Studerade han i Frankrike.



Det rådde på den här tiden krig mellan Sverige och det polsk-litauiska samväldet. Kriget handlade om innehavet av Livland.

Carl Bonde skickades 1605 till Livland. Han tyckte absolut inte om livet som krigare, men mot sin vilja tvingades han deltaga i fälttåget vid Kirkholm.

Detta skulle bli det blodigaste nederlaget i Sveriges historia. Här gick konung Karl IX´s armé rakt i de polska husarernas fälla. Carl Bonde var med i slaget, så han borde finnas med någonstans på den här bilden, som visar just slaget Kirkholm. Under själva slaget blev hans häst ihjälskjuten, men själv klarade han sig.

1607 utnämndes Carl Bonde till ståthållare över Dalarna, över Koppar- och Järnverket. Han upplevde vistelsen där i den avlägsna provinsen som en förvisning. Han kände sig ensam och isolerad, och han klagade att ”det är så långt från goda vänner”.



Carl Bonde gifte sig första gången 1613 med friherrinnan Beata Gustafsdotter Oxenstjerna av Eka och Lindö (1591-1621), syster till Axel Oxenstjerna. Det är Beata som syns på bilden, iklädd överdådig spets och krås.

Carl och Beata fick sex barn: Margareta, Filip, Catharina, Gustaf (som sedan skulle överta Hässelby), Krister och Brita.

1619 blev Carl Bonde häradshövding i Hollola härad i Finland, 1620 ståthållare över Salberget, Västerås och Västmanlands bergslagen och 1622 blev han förordnad till kammarråd.



Carl Bondes första hustru Beata Oxenstjerna dog 1621 och tre år senare, 1624, gifte han om sig, denna gång med Beata Sparre (1584-1655). De fick inga barn, men hon har givit namn till en av gatorna i Hässelby gård.

1628 blev Carl Bonde ståthållare i Närke, och då bodde han som hövding på Örebro slott i sex år.



Bondes kanske anmärkningsvärdaste insats under örebrotiden var nog arbetet för en ny planerad Järle stad och en kanal därifrån ner till Hjälmaren.

Han blev kanalens outtröttlige förespråkare. ”Graven”, som kanalen kallades, framstod för honom som första länken i ett stort kanalsystem, vilket skulle förbinda Hjälmaren med Vättern och Norabergslagen samt Vänern med Göteborg.
Carl Bonde hade storslagna planer för detta område. Naturresurser skulle utnyttjas och för att underlätta detta, skulle städer och transportleder byggas. Och transportleder på den tiden var kanaler.

Bonde ville också bygga en kanal från Hjälmaren, via sjön Tisaren, till Vättern.



Carl Bonde ville bygga en ny stad i hjärtat av Bergslagen. Den skulle heta Järle och med tillhörande kanal skulle det bli enklare att därifrån skeppa järnet ut ur Bergslagen.

Bonde hade stora planer för Järle. Där skulle anläggas exporthamn, domkyrka och kungsgård. Hans tanke var att flytta noraborna och invånarna från grannstaden Lindesberg till den helt nya staden.

Bilden visar den planerade exporthamnen i Jerle stad. Hit skulle en kanal dras från Mälaren via Hjälmaren. Järle fick sina stadsprivilegier 1642 därefter började man planera för kanaler och slussar.

Sedan beordrades de båda kyrkbyarnas invånare att flytta till den nya staden. Längre än så kom man aldrig då invånarna helt sonika vägrade att flytta. Järle växte aldrig till den stad som Bonde drömde om. Inte heller planerna på en kanal mellan Hjälmaren och Vättern påbörjades. Men faktum är att Järles stadsrättigheter formellt aldrig dragits in, så den kan väl betraktas som Sveriges minsta stad med sina 30 invånare.



Nu vänder vi blicken till Hässelby och den sätesgård som Carl planerade där. Den tredje maj 1636 hände något som fick stor betydelse för Hässelbys framtid. Då ärvde Carl Bonde en del av Södergården i Hässelby.

När riksstyrelsen under Gustav II Adolfs tid centraliserades till huvudstaden blev det vanligt att de höga adliga ämbetsmännen skaffade sig stora jordegendomar i Stockholmstrakten genom att köpa ihop byar och gårdar och där anlägga sätesgårdar.

När Carl Bonde våren 1636 ärvde en bit av Hässelby, så såg han att det här kanske var en plats som han skulle kunna bygga en sätesgård åt sig själv. Marken låg ju på lagom avstånd från huvudstaden.
Han åkte ut dit får att se vad det var som han hade blivit ägare till och han måste ha gillat vad han såg, för bara tre veckor senare köpte han in en del av granngården som ägdes av Carl Carlsson Gyllenhielm. Det var en del av Norrgården i Hässelby.
Det är en av de två gårdarna man ser mitt på kartan, vars hus är byggda i fyrkanter runt de inre gårdsplanerna.



Då han därefter, under åren 1637-1641, förvärvade och sammanförde alla tre gårdarna i Hässelby kan han med skäl anses vara den som grundlade Hässelby gård och gods.


De övriga två delarna av Norrgården i Hässelby förvärvade Carl Bonde inom några år, Hans Jöranssons del och Grel Anderssons del.
Den kvarvarande delen av Södergården, vars ägare var Jöran Hansson, fick Carl Bonde överta den 18 september 1640.
Mellangården slutligen bytte Carl Bonde till sig i augusti 1641.Den förre ägaren Erik Carlsson Oxenstierna fick istället en gård i Småland.

De tre gårdarna som Bonde köpte var inte i bästa skick. Stora marker låg obrukade och väldiga områden utgjordes av vattensjuka sumpmarker.
I ett fastebrev 1640 för Södergården och Norrgården nämns endast ”torp och torpställen” och Mellangården hade inget bostadshus, bara några uthus i mycket dåligt skick.
Men det var knappast husen som Carl Bonde var ute efter. Gårdarnas värde låg i åkrar och ängar. Han ville ha marken för sitt blivande säteri.



1637 Utnämndes Carl Bonde till den förste generalguvernören eller presidenten bergskollegium eller bergsamtet, såsom det då ännu kallades.

Sverige låg i krig med Danmark men Carl Bonde var ingen krigsman, och han ville slippa att tvingas ut i fält och kriga. Kung Gustaf II Adolf insåg att Bonde var bättre att ha kvar i Stockholm, som förvaltare. Han ansågs faktiskt som en av kungens bästa män i det avseendet.

Carl Bonde var till stor nytta för riket och ansågs som grundläggaren av 1600- och 1700-talens bruks- och bergverkspolitik i Sverige. Han organiserade dessutom den för vapentillverkningen så viktiga järnbrukshanteringen. Bonde blev, vid sidan av sitt arbete med kanalbygget, 1642 på nytt utsedd till landshövding, denna gång i Järla eller Nora län.

Kriget med Danmark drog dock snart nog Bondes uppmärksamhet från de fredliga uppgifterna. Allmogen måste i organiserad beredskap hållas redo att möta befarade fientliga infall. Ett särskilt bergsregemente uppsattes, och trupper, som skulle sändas väster ut för att deltaga i ”Hannibalsfejden”, mönstrades under Carl Bondes medverkan.



I dessa krigiska värv fick Bonde en medhjälpare i sin son Krister, som syns på denna oljemålning. Han blev med tiden sin åldrade faders efterträdare i Nora län 1645.


Det var knappast en tillfällighet, att Carl Bonde aldrig utmärkte sig på slagfälten i kriget. Han hade en bräcklig hälsa och ett ängsligt, nervöst temperament, främmande för den robusta manlighet, som ofta krävdes i den tidens Sverige.

Han berättade under en depressionsperiod 1621 att han hade svårt att sova.
”När som jag skall sova, så kommer över mig likt som ett slag av kallt vatten på mig, och fälls över hela kroppen, och allt det som både ont och gott tyckes mig att jag ser. Om jag då vaknar, skälver jag såsom ett löv och är våt av svett.”

Längre fram klagade han över värk i kroppen, som gjorde det omöjligt för honom att bära åtsittande kläder. Synförmågan minskades, mest därför att ”de två tänder, som sitter mitt under ögonen, har fallit ut”.

Han kände sig trött och sliten efter alla år i statens tjänst och han längtade till gravens ro. Känslan av en snart förestående bortgång gjorde honom angelägen att ställa väl om sitt bo i tid. Den ganska betydande godskomplex som Bonde ärvt, utvidgades med åren rätt väsentligt av honom. Så småningom blev han ägare till en rad hemman i Uppland, Västmanland, Närke och Västergötland, bland annat Hässelby.



Till vänster en karta över Hässelbyområdet från 1640-talet. Vid 1 syns de två nybyggda flyglarna till Hässelby slott markerade med rött. Själva huvudbyggnaden var då ännu inte påbörjad.
Vid 2 syns byggnader som tillhört Norrgården i den gamla byn Hässelby markerade med gult.

Till höger syns samma hus i Norrgården på en skiss från den tiden. För den 31 december 1647 skriver Carl Bonde: ”Reste vi till Hesselby, härmed sålunda blef ändadt thetta åhr, Gudhi ware tack och gifwe ett godt nytt åhr.”
På Hesselby stannade de till den 7 januari 1648, då de återvände till Stockholm. Det hus, som Carl Bonde bodde i under sitt besök i Hässelby, var sannolikt någon av de gårdarna som han köpt.



1651, vid 70 års ålder, blev Karl Bonde av drottning Kristina utnämnd till friherre i Laihela i Finland med åtskilliga gårdar.

Carl avled den 29 februari 1652. Han ligger begravd i Rinkaby kyrka. Höger bild visar en gravtumba i Rinkaby kyrka, som är uppförd till minne av riksrådet och hans första fru Beata Oxenstierna.
På tumbans västra kortsidan finns ett alliansvapen för Bonde - Oxenstierna.

Bygget av Hässelby slotts huvudbyggnad blev inte påbörjat före Carl Bondes död. Sonen Gustaf Bonde övertog byggplanerna. Enligt egna anteckningar lade Gustaf den 15 april 1654 grundstenen till sitt stenhus, det vill säga Hässelby slotts huvudbyggnad.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.