 |
 |
|
Text: Henrik Henrikson februari 2021
|
Det är tre män, samt deras tre söner, som är inblandade i berättelsen om Hässelby slotts tillkomst.
Hässelbygodset initierades av Carl Bonde (fig. 1). Vid hans död 1652 övertogs bygget av hans son Gustaf Bonde (fig. 2).
Sveriges kung vid den här tiden var Karl X Gustaf (fig 3). Vid hans död 1660 övertogs kronan av hans son Karl XI (fig 4).
Arkitekten till Hässelby slott var Simon de la Vallé. Vid hans död 1642 övertogs ansvaret för ritningarna av hans son Jean de la Vallé. (Jag har inte lyckats hitta en endaste bild av varken Simon eller sonen Jean.)
|
|
När riksstyrelsen under Gustav II Adolfs tid centraliserades till huvudstaden blev det vanligt att de höga adliga ämbetsmännen skaffade sig stora jordegendomar i Stockholmstrakten genom att köpa ihop byar och gårdar och där anlägga s k säterier.
Under medeltiden var Hässelby en by med tre gårdar. Den som skapade säteriet Hässelby var riksrådet Carl Bonde. Omkring 1640 började han förvärva de tre gårdarna. Han planerade att på sina nya ägor anlägga en stor sätesgård.
För den 31 december 1647 skrifver Carl Bonde: ”Reste vi till Hesselby, härmed sålunda blef ändadt thetta åhr, Gudhi ware tack och gifwe ett godt nytt åhr.” – På Hesselby stannade de till den 7 januari 1648, då de återvände till Stockholm. Det hus, som Carl Bonde bodde i under sitt besök i Hässelby, var sannolikt någon av de gårdarna som han köpt.
Denna handritade karta visar byn Hässelby, som Carl Bonde blivit ägare till. ”Geometrisch Afritning på Hässleby i Spånga sockn och Sollentunahäradt belägen. Affrytat Ao 1652 in Aug. Sign Peter Mehnlöös” Lantmäteri-inspektor Peter Mehnlöös var en kartritare på 1600-talet.
Kartan är intressant ur flera synpunkter. Den visar hur en gammal bondebygd förvandlas till en av Stockholmstraktens många stora sätesgårdar och ger oss samtidigt ett besked om själva herrgårdens tillkomst, som hittills saknats. Kartan har åtskilliga detaljer av intresse. Öster om byn är en springbrunn markerad. Nedanför trädgården på en bergknalle ligger den väderkvarn, som fanns kvar långt in på 1800-talet.
|
|
Nu behövde riksrådet Carl Bonde en arkitekt som skulle kunna rita den sätesgård han planerade. Han fastnade för "Kungl. Majestätes Architekteur" Simon de la Vallé, som fick uppdraget att rita en slottsbyggnad med 18 rumsenheter och två fristående flygelbyggnader.
Ursprungligen bestod huvudbyggnaden av tre våningar. Huvudbyggnaden fick ett sadeltak och praktgavlar i holländsk renässansstil. Det har antagits att den slottstypen introducerades av Simon de la Vallée. Det var först efter vindsbranden 1721 som husets tak fick ett enklare utseende.
|
|
När Hässelby slott ritades av arkitekt Simon de la Vallée skedde det enligt barockens principer, trappor skulle vara breda så att man bekvämt kunde mötas i dem och rummen skulle vara många så att man ostört kunde utbyta tankar.
Det var populärt att bygga slott runt huvudstaden under 1600-talet. Den svenska krigar- och ämbetsmannaadeln hade blivit rik och mäktig. När Hässelbys murar började resas var emellertid Simon de la Vallée död sedan flera år. Som bekant blev han nedstucken i ett gräl på Stortorget, säreget nog i detta sammanhang av Erik Oxenstierna, som faktiskt hade ägt delar av Hässelby.
Simon de la Vallés son Jean tog emellertid över och slutförde ritningarna av slottet på Carl Bondes uppdrag. Bland annat ritade sonen detaljerna till gårdskapellet och biblioteket i vindsetaget samt flyglarna.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Att Hässelby kom att ligga just där det ligger, kan bero på att Bonde satte mera värde på bördiga jordar som gav rika skördar än på pampiga vyer över Mälaren. Carl Bonde valde ett dominerande läge i en bergig och svårbemästrad terräng.
Ingen möda sparades vid omvandlingen av den karga bergssluttningen i söder till en statlig terrassanläggning som bas för slottsbyggnaden. Där bröts hyllor i berget, där uppfördes murar, byggdes trappor och gjordes utfyllnader. De jämförelsevis smala terrasserna, som löper parallellt med slottsfasaden, för tanken till de italienska trädgårdarna från renässanstiden. Denna karaktär understryks ytterligare av den enkla kvartersindelningen i den forna fruktträdgården väster om slottet.
|
|
Man började bygga slottets flyglar först. De syns vid 1: Man kan se att huvudbyggnaden inte var byggd, utan endast svagt antydd på kartan. Den västra flygeln blev först färdig och man tror att Carl Bonde bodde där där under sina besök på byggplatsen.
Carl Bonde blev 1651 friherre till Laihela utanför Vasa i Finland, och han avled där under ett besök året efter. Sonen Gustaf Bonde övertog då bygget av Hässelby slott. Kartan visar hur området kring Hässelby såg ut omkring 1656.
|
|
Ett gravfält förstördes när Hässelby slott byggdes. Man sparade en del föremål som man hittade när man grävde ut för husgrunden.Den vänstra bilden visar en krukskärva med pärlor av glas, huvudänden av en bennål, trasiga kammar, ett miniatyreldstål av brons och en ojämn kantig bronsring.
Den högra bilden visar några knackstenar, ett vanligt redskap som man knackade loss flintskärvor med. Dessutom hade man hittat ett islägg av ben. På isläggar kunde man inte ta några skär, som på skridskor. Åkaren stod stilla på isläggarna och skjöt fart med en pik eller stav, som stöttes i isen, mellan fötterna.
Foto: Sören Hallgren.
|
|
En fogde påträffade en vas i samband med grävningen för slottsgrunden. Carl Bonde fick se den. Han tyckte den var så fin så han betalade två tunnor råg för att få överta den. Det visade sig vara en romersk bronsvas från århundradena närmast efter Kristi födelse, dvs. från den romerska järnålderns fjärde period. Att döma av lödspår på kärlväggen har det haft två svängda handtag, dvs utgjort ett kärl av amforatyp.
Den påträffades fylld med brända ben, så den måste ha använts som benurna i en brandgrav. Denna bronsamfora vittnade om att invånarna i trakten redan under forntiden måste ha haft beröring med den klassiska kulturen vid Medelhavet, även om romerska föremål var sällsynta i mellan-Sverige.
Bronsamforan finns nu på Statens Historiska Museum, skänkt av riksrådet Gustaf Bonde år 1708. Foto: Nils Lagergren
|
Ett par gravhögar ungefär 100 m nordväst om slottsbyggnaden har möjligen tillhört detta förstörda gravfält. På den största högen står nu en vacker runsten, som emellertid först på 1860 talet flyttades hit från Skesta längre norrut i socknen.
Fotograf: Henrik Henrikson.
|
|
Enligt Gustaf Bondes egna anteckningar lade han den 15 april 1654 “grunswalen” till sitt stenhus, det vill säga Hässelby slotts huvudbyggnad. I sitt diarium har han för den 21 april 1655 antecknat, att han denna dag låtit utstaka trädgården framför huset i Hässelby. Han och arkitekten Jean de la Vallé hade tillsammans åkt ut till Hässelby med nya ritningar.
Flygelbyggnaderna hade nu på ett effektfullt sätt placerats så att de effektfullt skulle framhäva huvudbyggnaden. Flyglarna hade placerats i en vinkel mot huvubyggnaden där de främre, tornförsedda partierna står elva meter närmare varandra än vid basen närmast det stora huset.
Bilden visar en skiss av Hässelby slott från 100 år sedan.
|
Gustaf Bonde skrev ”1656 den 20 Aprill reste murmestare ut till Hässelby” och ”den 21 begynte (började) de att arbeta på huset”. Den 17 juni 1656 begynte enligt samma källa ”Mattias Murmestare arbeta wedh Hessleby”. I slutet av 1656 målades det och året därpå anställdes tjänstefolk.
Flera anläggningar av Hässelbys typ med en huvudbyggnad i flera våningar och två lägre flygelbyggnader förbundna med det stora huset genom murar inramande en borggård, vars fjärde sida omslutes av en annan mur, tillkom under 1640-talet i den nyblivna stormakten Sverige.
1654 hade Karl X Gustav blivit kung i Sverige. Han dog emellertid 1660, och efterträddes av sin femårige son Karl XI. Gustaf Bonde blev då en av riksförmyndarna för den minderårige kungen.
Som en notis kan nämnas att Gustaf Bonde 1656 också påbörjade byggandet av det hus som sedermera blev Stockholms stads gamla rådhus. Detta hus var avsett som den förnäme mannens privata Stockholmsbostad. Det är intressant att iakttaga, att slottet i Hässelby har väsentliga likheter med det Bondeska palatset i Stockholm. Likheterna kommer i uttryck speciellt i mittbyggnadens indelning med rustika pilastrar samt även i hörnpaviljongernas form och utseende. Likheterna beträffande de arkitektoniska huvudprinciperna mellan det Bondeska stadspalatset och lantslottet är så väsentliga, att man knappast kan antaga att de uppstått oberoende av varandra.
|
En dryg kilometer norr om bygget av Hässelby slott fanns ett ställe som kallades Dalkarlstorp. Namnet kom av att här bodde de dalkarlar som var med och byggde slottet och parkanläggningen. På en samtida karta benämndes huset som "Nybyggie".
På den här tiden vandrade män från Dalarna söderut för att söka tillfälliga säsongsarbeten. De sökte så kallade herrarbeten. Dalkarlarna ansåg att alla som hade råd att leja arbetskraft var “herrar”. Många arbetsvandrade till Stockholm för att bli byggnadsarbetare i Stockholmstrakten.
Greve Carl Bonde anställde några av dessa dalkarlar till slottsbygget och de fick då bo på Dalkarlstorp. De levde enkelt, de fick bland annat potatis och svagdricka, så att de efteråt kunde återvända hem med reda pengar i fickan, vilka användes till sädesinköp och kronoutskylder. Denna pennteckning av Otto Henrik Wallgren visar hur Dalkarlstorp såg ut för 175 år sedan.
|
|
Till bygget av Hässelby slott anlitades en del kunnigt yrkesfolk, murmästare, smedar med mera, men eftersom byggen på den här tiden var mycket personalkrävande, så var många av de som arbetade på bygget helt outbildat folk.
Bilden visar en del av en av flygelgavlarna, där man efter en brand kunde se det ursprungliga murverket i väggen. En cirkelrund öppning, som skulle blivit ett vindsfönster, murades av någon anledning igen ganska så omgående under byggets gång.
|
|
Vid renovering av slottsflyglarna 1962 kom flera detaljer fram, vilka varit dolda under fasadputsen. Här kan man i södra gaveln se att det från början funnits valv av tegel ovanför fönstren. Om de varit avsedda som avlastning av tyngden på fönstren, eller om fönstren från början hade en valvformad överdel, vet jag inte. Rätt mycket av den slutliga utformningen av byggnaderna stod murarmästaren Mattias för. Han utformade efter egen smak detaljer som fönster och portaler. En del föll Gustaf Bonde i smaken, men en del blev tydligen inte godkänt.
Det var mycket som Gustaf Bonfe inte var nöjd med. Ett bevarat anonymt slottsprojekt, som tillskrivits Jean de la Vallée, avser troligen en om- och nybyggnad av Hässelby och dess parkanläggningar som fick utföras.
Foto: B. Englund.
|
Hässelby slotts kök placerades i källarvåningen, enligt den tidens idé att matlagning skulle ske utom synhåll för herrskapet.
Den 20 augusti 1656 skrev Gustaf Bonde denna anteckning: ”Kom iagh till Hesselby igen. Dito slöt iagh kiöp medh målilaren for 150 Rdlr om mitt hus”. För den 25 oktober står denna notis: ”reste jag tillika dit” (dvs. till Hässelby). Dessa notiser och några liknande uttalanden av Bonde bland annat i testamentet daterat den 12 september 1657, där det framgår att valven i källarna under slottet tillkommit vid denna tid.
1657 flyttade familjen Bonde in i slottet. Året efter, den 18 juli 1658, fick Gustaf en son - Peder Bonde. Det var det enda av hans barn som föddes på Hässelby. Pojken döptes den 3 september 1658 och dog tragiskt nog i november, endast fyra månader gammal.
På bilden ser man en del av valven i matsalen under en renovering på 1950-talet.
|
Upp slottets huvudport leder en dubbeltrappa i sten och ovanför portalen placerades ett dubbelvapen prytt med broskornamentik och fruktgrupper. Vapensköldarna är Gustaf Bondes och hans andra frus, Anna Christina Persdotter Natt och Dag. Porten är ursprunglig och av en typ som var vanlig vid 1600-talets mitt. Den är av massiv ek med pålagda profilerade rombiska rutor. Portklappen med den utskurna portklappsplåten är även samtida. Den ringformade portklappen är en utvecklad form av den gotiska dörringen med två bitande drakhuvuden vända mot varandra.
Flygelbyggnaderna fick vardera två vackra sandstensportaler mot borggården av det slag som man kan se på hus i Gamla stan.
|
|
I frontonen över portalen finns ett tornur med ett ålderdomligt, väldigt urverk. Bilden av den gamla urverket på Hässelby slott är tagen av Torbjörn Forsell. Ett liknande urverk finns i domkyrkan i Ribe i Danmark.
|
|
Slottet och flyglarna pryds av vackert snidade ankarslutare av två slag, dels av enklare typ med ett lodrätt järn genom ett upprullat blad, instucket i en ögla, och dels med två dubbla voluter och ett blad.
Hässelby slott blev färdigbyggt omkring 1660.
Själv ansåg Gustaf Bonde HässeIby såsom sin förnämsta gård. Han gav detsamma åt sin hustru Anna Christina Natt och Dag i morgongåva och minskade därmed arvet för den av sina söner, som på sin lott skulle erhålla denna egendom.
|
|
En bild av Anna Christina Natt och Dag. Hon blev änka när Gustaf Bonde avled 1667. Hon hade stora ekonomiska problem med krav från arkitekten Jean de la Vallé, som ritat Hässelby slott och övervakat bygget. Gustaf Bonde hade lovat sin arkitekt en riklig ersättning för sitt betungande arbete, dels med Hässelby slott men även för Bondeska palatset inne i Stockholm.
Men efter byggherrens död 1667 skickade Anna Christina aldrig några fler löneutbetalningar till de la Vallé. Men han ansåg sig ha en fordran på 2.666 riksdaler för flera byggen, bland andra Hässelby. Gustaf Bondes änka tyckte att arbeten som utförts 30 år tillbaka i tiden borde vara preskriberade, eftersom man normalt hade en gräns på 20 år tillbaka i tiden. Därför skulle arkitekten inte kunna kräva ersättning för ritningarna till Hässelby slott, plus några andra byggnader. Hon kunde inte heller förstå varför de la Vallé “stilla tigit” med sina ersättningskrav under den tid hennes make levde.
|
I den aldrig publicerade texten till Suecia berömmes Gustaf Bonde, som har fullbordat faderns planer: "ett superbt palats med två flyglar efter god arkitektur, en vacker trädgård, alléer, fiskdamm och annat för nytta och nöje, för att inte tala om inredningen, som gör stället till ett av de vackraste i riket."
Foto som visar hur slottet ser ut idag: Henrik Henrikson.
|
|
