 |
 |
Text: Henrik Henrikson juli 2023
|
| I början av 1900-talet bodde statardrängen Otto Emanuel Berggren vid Hässelby i en av arbetarbostäderna där.
Han föddes 18 april 1875 i Filipstad och där växte han upp med sina föräldrar Jan och Stina, och storebror Axel. När Otto kommit upp i 20-årsåldern hade han gift sig med Kristina Johansdotter, och han fick ett tillfälligt jobb som statardräng på en gård söder om Stockholm.
|
|
| År 1900 kom han till Hässelby och sökte tjänst där.
För att få ett jobb på en gård måste man ha ett så kallat frejdbetyg, en slags legitimation utfärdad av en präst. I Ottos frejdbetyg fanns tydligen någon notering som inte var så fördelaktig, för Otto försökte radera en del av texten i betyget. Dessutom hade han med sig en annan persons, Otto Janssons, tjänstgöringsintyg när han kom till Hässelby.
Han lyckades i alla fall på något sätt få en tjänst på Hässelby. Han fick plats som ladugårdskarl. Så tilldelades han en liten enrumslägenhet där han fick bo med sin hustru Kristina och deras två barn Ruth och Axel, ett och två år gamla. Kristina födde framåt sommaren parets tredje barn, en pojke som döptes till Karl Gustaf Herman.
|
|
|
Otto jobbade som dräng på Hässelby. Hustrun jobbade också, troligtvis med mjölkningen.
Bilden visar några av de kvinnor som mjölkade korna på Hässelby. Men Otto hade det svårt att försörja sin växande familj. Flera gånger stal han mjölk ur ladugården för att kunna ge sina hungriga barn.
|
|
På bilden syns en av bostadslängorna där statarna bodde med sina familjer. Det visade sig snart att Otto Emanuel Berggren var en man som hade svårt att hålla sig i skinnet och han råkade ofta ut för problem och tråkigheter.
En gång stal han 35 kronor från L. Larsson, en av de andra drängarna som bodde och jobbade på Hässelby.
Vid ett besök på värdshuset Ekbacken i Sundbyberg hade han blivit berusad. Han hade fått tag i ett par boxhandskar och uppträdde så störande och hotfullt att polis blivit tillkallad. Otto Berggren vägrade att lugna ned sig utan gav en av polismännen två slag i ansiktet med en boxhandske. Han blev givetvis genast gripen och häktades.
Man fann då att Otto tidigare hade blivit dömd för förskingring och stöld. Han nekade till det mesta, utom raderingen i prästbetyget, men påpekade att han aldrig använt det när han sökt jobb.
Polisen åkte ut till Hässelby och de fann då hemma hos familjen Berggren flera betyg, skrivna med olika handstilar och utförda för andra personer. Givetvis kunde han inte få jobba kvar i Hässelby, utan familjen blev vräkt och fick flytta. Man kan förstå att hustrun inte orkade med sin man utan skilde sig från honom.
Foto: L. af Petersens.
|
|
Otto Emanuel fortsatte dock sin bana som kriminell resten av sitt liv.
Sommaren 1911 hade han varit inne på telegrafverkets materialförråd i hörnet av Götgatan och Skånegatan på söder, tillsammans med en kompis, Hansson. Vid ett förhör senare sade de att de var där för att plocka daggmask. Då hade Otto Berggren hittat en telefonkabel och enligt Hansson börjat såga av en bit. Otto bestred detta och sade att det skulle vara omöjligt att med en vanlig såg kapa en tusentrådig kabel. Åklagaren skaffade snabbt fram en bit av en sådan kabel och kunde enkelt bevisa att det mycket enkelt gick att såga av en sådan kabel.
Till slut frikändes ändå Otto Berggren, eftersom åklagaren inte ansåg att det fanns tillräckliga bevis, och han släpptes.
Bilden, som är från något annat tillfälle, visar televerksarbetare som rullar ut telefonkabel.
|
|
|
Otto Emanuel Berggren blev på något sätt ägare till en expressbyrå – Nykterhetsvännernas Expressbyrå. Nykterhetsvännerna var ett kristligt samfund, och det här kanske var ett sätt av dem för att hjälpa individer, som kommit snett i samhället, att komma på fötter igen.
Berggren flyttade möbler åt kunder och ibland tog han hand om möbler som skulle förvaras.
|
|
|
Vid ett tillfälle, när han var utan pengar, tog han en del möbler och husgeråd, som han skulle förvara åt en fru som skulle flytta från staden, och så pantsatte han alltsammans för 140 kronor.
|
|
I december 1917 var Otto Berggren inblandad i en kassaskåpsstöld i Slakteribolagets filial på Stora Nygatan 44 i Stockholm. Nu häktades han tillsammans med sina två söner Axel och Karl. Den sistnämnde var född i Hässelby. Samtidigt häktades ett par av sönernas kompisar. Denna tjuvliga hade tillsammans tidigare genomfört ett antal stölder under åren.
Bland annat hade de gjort ett inbrott i ett bageri på Skånegatan där de kom över smör och socker för knappa 250 kronor. Vid ett annat tillfälle kom de över några flaskor rabarber i en matvaruaffär. I grosshandlare S. Svenssons affär på Erstagatan 9 hade de kommit över massor av varor som representerade ganska höga värden.
Nu blev Otto Berggren dömd till 2 år och 8 månader på Långholmen. Och han fick sitta hela tiden ut. Enligt anteckningarna hade han vid frigivningen 76 kronor och 76 öre i kontanter och på en sparbanksbok hade han 45 kronor.
|
|
|
Otto Emanuel Berggren beskrevs så här: Bland annat hade han "rödfnasslig" hy.
|
|
Senare, på 1930-talet, var han anställd som kommunalarbetare inom gatuavdelningen och då jobbade han, likt många andra på den tiden, svart för olika verkmästare och ingenjörer.
Otto Berggren levde ensam tills han 66 år gammal dog på söder 1941.
|
|