Våren 1770 flyttade Carl Bonde och hans moder till Hässelby huvudgård för att ensamma tillbringa sommaren där, emedan riksrådinnan skulle vistas i Skåne.

En tilldragelse från denna sommar har Ebba Bonde bevarat i sin dagbok. Hon nämner, att hon gick i väntande dagar, och att en viss fru redan var anländ, då plötsligt en eftermiddag den 22 maj hela borggården vid Hässelby fylldes av den kungliga familjen till häst med uppvaktning, som kommit dit från det närbelägna Drottningholm. Att uppståndelsen blev stor, kan lätt tänkas. Det var kung Adolf Fredrik som med hela sitt följe kom på oaviserat besök till Hässelby slott.

Adolf Fredrik var inte speciellt intresserad av att regera över Sverige utan ”hellre stod vid sin älskade svarvstol och tillverkade snusdosor” eller så här göra överraskande besök.

När han besökte Hässelby slott var han 60 år och hans hälsa hade börjat bli krasslig. Mindre ett år senare lades han in på ett hälsohem och efter det skulle han, efter en riklig måltid, få magkramp och ett slaganfall som ledde tills hans död.

Teckningen av Hässelby slott har Michael Gustaf Anckarsvärd kalkerat efter en annan målning.

Bilden visar den sista ritningen över den nya ladugården som Cervin lät bygga 1863 för de extra prima mjölkdjuren som han anskaffade. Där fanns i den vänstra delen av byggnaden plats för 20 par oxar, som alltså stod två och två i båsen.
I den högra, större delen fanns plats för 100 de högproducerande mjölkkorna. Ladugården ritades av Vilhelm ritare Theodor Anckarsvärd.

Ända fram till 1850-talet var tvåskiftesbruk med naturlig äng det vanliga brukningssättet på Hässelby säteri. Omkring 1850 övergick man 1850 till sjuårigt växelbruk: ett år gödslad träda, ett år höstsäd (råg och vete), tre år vall med klöver och timotej, två år vårsådd (havre, korn och blandsäd). Rotfrukter odlades dels på trädan och dels på sista året vårsäd. Rovor, kålrötter och betor behövdes för djurens behov. På Hässelby säteri odlades dessutom sockerbetor.

När Cervin köpte in Hässelbygodset fanns där 9 hästar och 34 oxar, 1860 var det 16 hästar och 38 oxar. Några år senare hade de minskats till 18 hästar och 22 oxar.

Kommentar:
”Alltså samma byggnad på Maltesholmsvägen som idag inhyser Slotts Bil AB. Synd att man tagit bort takfönstren...”

När Carl Gustaf Cervin rustade upp Hässelby, infördes en ny arbetsorganisation och nya brukningsmetoder. Man specialiserade sig på mjölkproduktion i stor skala. Av gårdens hästar användes sex stycken till mjölkforslingen.

Under året 1869 såldes mjölk från Hässelby för nära 30.000 riksdaler, ett med tanke på tidens prisnivå helt fantastiskt resultat. Man hade ett eget försäljningsställe inne i Stockholm. Först hade man ett försäljningsmagasin vid Lilla Vattugatan 16. I oktober 1860 öppnade man ett nytt magasin i hörnet av Karduansmakargatan och Klara Södra Kyrkogata, med ingång från sistnämnde gata.

Mjölken, oskummad, kom utifrån Hässelby på morgonen omkring klockan åtta och på aftonen omkring klockan sju. Våren 1861 var priset på oskummad mjölk 40 öre per kanna. 1865 levererades mjölken från Hässelby till Brödbodarna på Norra Smedjegatan nr 1 och till ett magasin på Odengatan nr 7.

Den 20 april kunde man läsa i Dagens Nyheter: ”Som Hesselby Gård i Spånga socken sedan den 14 sistlidne Mars brukas af egaren sjelf, så meddelas att såväl oskummad som skummad Mjölk och Grädde av god och reel beskaffenhet dagligen genom gårdens mjölkbud hålles till salu å Hötorget.”

Kommentar:
”Ladan är det där Kalle Nyströms bilverkstad låg på 70talet!”

På bilden, som är från omkring 1940-talet, sitter husan, kokerskan och betjänten, samt Harry Grip och en bekant till honom i det gamla köket på Hässelby slott.

I en brandförsäkring från 1861 kan man läsa att det i köket då fanns en dubbel järnspis, skafferi, fyra källare och ett kontor, allt under det välvda taket.

Kommentarer:
”Harry Grip var hela Hässelbys fotograf. Har flera familjeporträtt som han tagit.”
”Jag vill bjuda på följande lilla anekdot gällande Hässelbyfotografen, Harry Grip: Jag hade äran att få träffa honom på 90-talet i hans hem på Kalvuddsvägen. Minns inte längre i vilket ärende vi egentligen sågs, men när vi sitter där och fikar slår det mig plötsligt, att det ju var Harry som fotograferat min konfirmationsgrupp i Hässelby Villastads kyrka 1963, och att vi trist nog missat att inhandla fotot. ”Vänta, ska du få se”, utbrister plötsligt Harry, och försvinner upp på vinden. Efter några minuter kommer han tillbaka, glatt viftande med ett vitt kuvert, med mitt namn på! En fantastisk människa, Harry. Han föddes år 1900 och blev hela 102 år…”

På 1800-talet fanns en lantbruksskola på Hässelby slott. Föreståndare var Ferdinand Leissner. Där kunde ungdomar lära sig konsten att effektivt sköta ett jordbruk. Villkoren för att bli antagen var att den sökande fyllt 18 år, hade gott allmänt omdöme, god kristendomskunskap, sund och stark kroppskonstitution, erforderlig styrka för att orka med jordbruksarbete, jobbat minst ett år i jordbruk, kunde läsa bra innantill, skriva läslig handstil och hade tillräckligt förstånd att fatta den undervisning som skolan gav. Lärlingarna fick kostnadsfri undervisning, bostad och kost. Utbildningen var tvåårig.

Det fanns också en kurs på ett år där ladugårdseleverna erhöll utbildning i boskapens uppfödning, utfodring, ryktning och övrig skötsel. Man fick lära sig hur djuren skulle behandlas mot vanliga sjukdomar, och man fick lära sig slakt och styckning. Undervisningen utökades även med skrivning och räkning, eftersom många av eleverna inte behärskade ens basala läs- och skrivkunskaper. I årlig lön erhölls 100 kronor.

Gustaf Trolle-Bonde köpte tillbaka Hässelby slott 1876, efter att Carl Gustaf Cervin ägt gården under tjugo år. Gustaf Trolle-Bonde flyttade aldrig in på Hässelby utan föredrog Säfstaholm som bostad.

I stället fick hans yngsta dotter Märta Margareta bo på slottet i Hässelby. Hon var 21 år gammal och Gustaf Trolle-Bonde tyckte om sin dotter men han hade inget som helst till övers för hennes man Nils Magnus Gustaf Gyldenstolpe. Denna karl beskrev Gustaf Trolle-Bonde som "en komplett odugling!"

Nils Magnus Gyldenstolpe var kammarherre och statsrevisor och nu flyttade han med sin hustru grevinnan Märta Margareta Bonde in på Hässelby. De hade med sig en liten personalstab, bestående av betjänten Carl August Thorén, kusken Johan Baudou, en hushållerska och tre pigor. Paret bodde bara en kort tid på Hässelby.

Kommentar:
”Intressant läsning!”

I Stockholm fanns i omkring 1880-talet torghandel på ett 20-tal platser. Redan tidigt delade man upp handeln efter två produktkategorier. Av hygieniska skäl såldes fisk på ett särskilt håll och kött på ett annat.

I Stockholm var torghandeln, efter att näringsfrihetsförordningen blivit gällande 1864, oreglerad, vilket ofta medförde bristande sanitära förhållanden, blandning av livsmedel och levande djur och kaotisk trängsel om fria torgplatser.

Det hände ofta att man försökte sälja djurdelar som inte var tjänliga som människoföda. Det gällde mest kött och inälvor. Det förekom även att man sålde mjölk utspädd med vatten.

I Dagens Nyheter kunde man läsa 6 september 1881: ”För helsan skadliga födoämnen hafva av sundhetspolisen anhållits hos nedanstående personer: ...den 24 augusti från hustru K. Andersson, hemma vid egendomen Hesselby i Spånga socken af Stockholms län, en nötkreaturslunga, hållen till salu å Hötorget. Detta födoämne hafva på försäljarens bekostnad blifvit oskadliggjord.”

I Dagens Nyheter kunde man den 18 augusti 1885 läsa om denna utflykt till Hässelby:
”Föreningen ”de 7” (idel ungdom) firade i söndags sin första sommarhögtidsdag med en utflygt till Hesselby, Lugnet, med ångaren Nya Hillersjö. Dagen tillbragtes med dans och lekar så väl i det gröna som i en loge, hvilken man välvilligt hade upplåtit, och afbröts endast av anfallen på det medförda matförrådet. Vid bålarne upplästes ett tjogtal verser, som på ett humoristiskt sätt beskrefvo händelserna under dagens lopp.
Så som bevis på den muntra och glada stämning som var rådande kunna vi tillägga att, då sällskapet af en händelse råkade komma en half timme för tidigt för båtens afgång, det i hast arrangerade en lika animerad som improviserad bal på den breda och präktiga ångbåtsbryggan.
Vid 10-tiden landade man åter vid Riddarholmen efter en av de angenämaste utflygt man kunnat vara med om.”

Bilden visar Nya Hillersjö vid ett annat tillfälle.

Vägförbindelserna mellan Hässelby och Stockholm var usla på 1800-talet – i stället åkte man med förkärlek till sjöss. Ångfartyget Hillersjö anlände Hässelby brygga ett par gånger om dagen.

Då Hillersjö lade till vid Hässelby brygga tisdagen den 31 augusti 1886, gick en fattig kvinna ombord med sina tre barn. Hon hade inga pengar men bad kaptenen att de ändå skulle få följa med till Nockeby bro. Kaptenen sade att det gick bra. De fick följa med helt kostnadsfritt.
De andra trafikanterna tyckte det var sorgligt att se dessa fattiga människor, som knappast kunde dölja sig i sina usla trasor där de stod tätt intill varandra vid relingen.
Då båten lagt ut från bryggan, kunde man se kaptenen gå omkring bland passagerarna för insamling till dessa nödens barn, och många mynt hamnade i den framräckta kaptensmössan. Med tårar av tacksamhet tog den fattiga kvinnan emot den för henne jämförelsevis stora summan. Och visst kunde man se en glänsande tår i kaptenens öga.
Denna episod observerades av en av passagerarna på den båtturen, och hon skickade in berättelsen till Dagens Nyheters insändarsida.

Kommentarer:
”Men vilken fin berättelse. Och så passande, i dessa tider.”
”Dom fartyg som var byggda vid den tiden hade ofta det vackra gjutna ornamentet med fartygets namn placerat i stäven vid ankartrossens genomföring, typ Ejdern som finns bevarad.”

I tidningen Fäderneslandet den 20 januari 1883 kunde man läsa om ett hastigt dödsfall under en fest på Hässelby:
”Sistlidne söndags afton var dansnöje anordnat vid Hesselby gård i Spånga socken. Bland den der församlade ungdomen befann sig äfven derstädes tjenande nittonåriga tjensteflickan Amanda Wiss. Hon hade alltid varit klen till helsan. Nu tyckte hon sig emellertid ej behöfva hålla tillbaka sin danslust, frisk som hon för tillfället kände sig, utan lät sig uppbjudas.
Hon hann dock icke långt i dansens hvirflar, förrän hon plötsligt uppgaf ett hjertskärande skri och segnade till golfvet. Inom några ögonblick hade lifvet flytt.”

Kommentarer:
”Så sorgligt!!”
”Huvaligen så hemskt!!”

I slutet av 1800-talet planerade Gustaf Trolle-Bonde att sälja Hässelby slott. Han inledde förhandlingar med Frälsningsarmén som var intresserade att köpa in godset i Hässelby.
I ”Tidning för Wernersborg stad och län” kunde man läsa följande artikel 16 februari 1892:
”Sedan någon tid tillbaka lära underhandlingar ha skett mellan grefve G. Trolle-Bonde på Trolleholm och ledarskapet för Frälsningsarmén härstädes om inköp af en grefve T.- B:s egendom, Hesselby.
Meningen vore att på denna vidsträckta egendom börja söka att förverkliga ”general” Booths ”sociala plan”; personer skulle ditföras för att sysselsättas med jordbruk, hvarefter så småningom de stora arealerna skulle utskiftas bland de arbetande. Ett system som förut slagit illa ut; måhända den finansgenialiske ”generalen” är den som ”skall görat”.
Från Frälsningsarmén har, säges det, ett anbud af 340,000 kr. gjorts för Hesselby; grefve T.-B. säges fordra 370,000 kr. Den penningstarke ledaren sjelf, hr Booth, står naturligtvis bakom denna möjligen blifvande affär; i alla fall utgör dock ett sådant köp det märkligaste bevis, på hvilken fast ekonomisk grund armén i vårt land redan hunnit ställa sig. När dess representanter för nio år och några månader sedan för första gången viftade med sin röda fana, hade den intet.”

Affären genomfördes dock aldrig, och Hässelby förblev kvar i släkten Bondes ägo ett bra tag till.

Kommentar:
”370000 SEK år 1892 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 25832424 SEK år 2022 mätt med konsumentprisindex.”

Under 1890-talet utvecklades ett högst modernt kulturliv på Hässelby slott. Från hela landet kom bildat folk på besök och greve Bonde kunde ibland ha både Verner von Heidenstam, Oscar Levertin och Hjalmar Söderberg som gäster.

Karl Göran Rehn, vars far Karl Rehn hade tagit tjänst hos greve Bonde, bodde i den ena av flyglarna på Hässelby slott. Som liten grabb sprang han runt i slottsträdgården och snattade aprikoser från trädgårdsmästarens spaljéer, bockade för farbror Heidenstam, och kysste 100-åriga grevinnan Clara Bonde fint på hand.

På bilden sitter grevinnan till höger med sin sällskapsdam fröken Elise Silfversparre i salongen på Hässelby.
”Det var en kolossal klasskillnad på Hässelby på 1890-talet”, berättade Karl Rehn. ”Först kom greven – han var en liten kung – sen hans familj och gårdens förvaltningspersonal. Sedan kom ingenting, sedan ingenting och först därefter jordbruksarbetarna, som bodde i statarlängor ett stycke från slottet.”

Barnafonden de ungas beskydd firade sin 8:e årsdag med en lustresa en sommardag i juli 1894. Över 200 deltagare åkte med ångbåten Fyris II till greve Trolle-Bondes gods Hässelby.

De kom fram vid halv 11-tiden, marscherade under störtregn med musik och standar i spetsen upp till herrgården, där hälsningar utbyttes mellan fondens ordförande, brevbärare K. Johansson, och godsets kamrer, Karl Rehn. Besökarna fick söka skydd från regnet i en präktig och rymlig sädeslada, där man snart fann sig till rätta, och till musikens toner konsumerades den medförda maten. Kl. 2 spelade musiken upp till dans. Ladan var så pass stor att de vuxna gästerna kunde dansa valser, polkor, mazurkor i den ena halvan och barnen ostört kunde roa sig med långdanser, ringdanser och lekar i den andra halvan.

En liten grupp speciellt utvalda, samlades tillsammans med kamrer Rehn och Fyris II:s kapten på aftonen i en berså, där de bjöds på åtskilliga starka drycker.

Uppbrott skedde kl. halv 9, och kamrer Rehn, som hjärtligt önskade de festande välkomna åter, dekorerades vid avskedet med fondens hederstecken.

Kommentar:
”Man får hoppas att kaptenen inte blev oförmögen att säkert föra Fyris II tillbaka med gästerna. Reglerna var måhända inte så strikta då som nu när det gäller sjöfarandes nykterhet. S/S Fyris II byggdes som S/S Fyris 1876. Fartyget gick på traden Uppsala - Skokloster - Sigtuna - Stockholm. När isläget hindrade trafik på Fyrisån nöjde man sig med rutten Stockholm - Västerås. S/S Fyris II slutade för övrigt sina dagar på 1970-talet efter att bl a använts som gruspråm hos Sand & Grus AB Jehander på 1940- och 50-talen.”

En 17-års flicka hade 1903 arbetat vid Hässelby gård som ärtplockerska. En dag behövde hon fara in till Stockholm. Hon hade inget att sätta på sig utan lånade ett par skor, en kjol och en kofta.

I Stockholm fick hon underrättelse om att hon inte kunde få något mer arbete vid Hässelby, varför hon inte kunde återvända dit och återlämna kläderna, vilket hade varit hennes avsikt.

Då angavs hon för stöld av paltorna, vilka dock inte kunde värderas till mera än 1 krona och 50 öre, enligt Sollentunatinget. Åklagaren tog emot anmälan men ville inte på grund av det ringa värdet ta upp fallet.
Bilden visar några kvinnliga arbetare i en annan del av Hässelby.

Kommentarer:
”Så många frågor dyker upp. Vad gick hon i annars? Hur kunde hon få beskedet när hon var i Stockholm? Hade hon inga saker kvar i Hässelby?”
” 1.5 SEK år 1903 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 1226 SEK år 2022 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare (löntagare fr o m 2005).”
” Dina kunskapsrika texter om livet i Hässelby är spännande att följa, trots att jag inte har någon anknytning till orten.”

Tisdagen den 24 januari 1905 upptäcktes att eld blivit anlagd dels i en logbyggnad och dels i en halmstack på greve Bondes egendom Hesselby. Elden hade emellertid blivit observerad och släckt. I logen hade en stock och åtskilliga golvbräder hunnit bli svartbrända.

Under logen hittades en kappsäck, innehållande en hovtång och några saftbuteljer, vilket allt kort förut blivit stulet hos en smed i närheten.

På måndagen hade torparen F. O. Andersson, som arrenderar logbyggnaden av greve Bonde, haft besök av en person som bad att få värma sig och som bar på den sedan hittade kappsäcken. Då personen avlägsnade sig, medtog han en på spisen liggande tändsticksask.

Mannen befanns ha tillbragt natten i gården – i logen tror man – och anhölls på morgonen av Andersson bakom logen där han sökte dölja sig, sedan mordbrandsförsöket upptäckts.

Han fördes till gårdskontoret, där han förhördes och befanns vara arbetaren Per Edvard Persson-Åberg, som den 26 december utkom från avtjänat straffarbete på nya varvet i Göteborg för 4:e resan stöd, samt sakna medborgerligt förtroende. Han införpassades av eftersänd kronobetjäning till länscellfängelset.

Vid med Åberg inför Sollentuna häradsrätt på lördagen hållen rannsakning förnekade han att ha anlagt elden, men medgav att han tillgripit tändstickor för att med den tända sin pipa och att han tillbragt natten i ett skjul på gården, enär det vägrats honom nattlogi och han blivit utkörd av Andersson. Kappsäcken, i vilken han endast haft litet mat, hade han sålt.

Torparen Andersson berättade att då han anhöll Åberg hade denne varit blå på tänder och läppar, tydligen efter blåbärssaften.
- Det var snus, inföll Åberg.
Vidare hade Åberg hos Andersson druckit tre skopor vatten, vilket icke kunde förvåna, om han hade ätit upp ett parti salt strömming, som stals samtidigt med saften.

Domaren uppmanade Åberg att bekänna och sporde om han nekat då han förr stått tilltalad, vilket Åberg sade sig delvis ha gjort.
Varför hade han begått så många brott?
Åberg, som i övrigt svarat och talat redigt, kom nu med en besynnerlig historia, vilken senare föranledde rätten att uppskjuta målet för inhämtandet av fängelseläkarens utlåtande rörande Åbergs sinnestillstånd.
Åbergs fader och släktingar hade förmått honom stjäla genom att ”tussa magneter” på honom. Magneterna såg ut som människor, men att de var falska kunde han se. De var underliga väsen av man- och kvinnkön, som sällskapade och talade underliga saker med honom. De höll Åberg ända till en månad i sitt våld, hade sönder armar och ben på honom, och även huvudet.
- Hur kunde ni se, då ni förlorade huvudet?
- Jag kände. Mormor kunde också framkalla magneter, vilka mest kom på mig i hemmet, men också någon gång i fängelset i Göteborg..
- Var de med er på vägen till Hesselby?
- Nej, det var för kallt. Det behövs en viss värme för dem.
- Kan ni inte bli av med magneterna?
- Jag har inte lösenordet, men jag känner en kvinna som har det.
- Det där är ju trolldom.
- Nej, det är bara magneter.

Man återgick till rannsakningen rörande mordbrandförsöket, vartill Åberg fortfarande nekade och med en viss skicklighet bemötte anklagelsen. Som nämnt, uppsköts målet. (Två månader senare förklarade fängelseläkaren att Åberg inte kunde anses tillräknelig och han överlämnades till medicinalvården).
Bilden visar Åberg efter att han åkt fast fjärde gången för stöld.

Kommentarer:
”Hej, lika intressant varje dag med lite Hässelby-historia.”

Hösten 1923 utsattes Hässelby för en mordbrännare som då tände eld på två större sädesstackar som låg intill varandra, värda 4.000 kr. Misslyckade försök att släcka elden gjordes. Vid det aktuella tillfället arbetade en del av gårdens folk ute på sädesfältet, men de befann sig på ungefär 400 meters avstånd från de ifrågavarande stackarna.

Strax innan elden upptäcktes, hade de emellertid sett en främmande person av misstänkt utseende stryka tätt förbi stackarna och arbetarna är för sin del övertygade om att denne satte eld på dem, vilket med största lätthet kunnat ske genom att exempelvis endast kasta dit en tändsticka.

Mannen hade en mycket framåtlutad gång, var mörkt klädd och bar en grå rock på armen. Folk som iakttagit honom fick den uppfattningen, att han inte var normal.

Polisen bedrev energiskt spaningar efter främlingen, varvid man även haft hjälp av polismän och polishundar från Stockholm. Förövaren häktades efter några dagar.

Ett spår, som landsfiskal Bengtsson följde visade sig vara riktigt. Det ledde till Enköping, där man fick tag i f.d. arbetare Aron Arke Gerschman, vilken efter förhör erkände att han varit orsak till eldsvådan. Han uppger sig ha kastat en brinnande tändsticka i stacken och sedan avlägsnat sig. Efter dådet hade han fortsatt och promenerat till Enköping.

Han förklarades omedelbart häktad och överfördes med ordinarie fångtransport till rannsakningsfängelset på Östermalm.

Den häktade, som var född 1904 av ryska föräldrar i Sverige, hade uppgivit att han lämnat hemmet i Södertälje för att skaffa sig arbete i Stockholm. När detta inte lyckades hade han vandrat vidare åt Uppsalahållet och på så sätt kommit till Hässelby. Han erkände att det var han som anlagt elden. Han berättade att han kastat en tändsticka i den ena stacken i avsikten att det skulle brinna men något närmare motiv för detta sitt handlingssätt kunde han icke ange. Man bedömde att han troligtvis var sinnesjuk.

Ägaren till Hässelby gård Christer Bonde fick ut hela det belopp kr 3.943:50 till vilket den uppbrunna grödan var försäkrad.
Foto: L. af Petersens.

Kommentarer:
”Det där erkännandet låter mer som att han ville in på kåken ett tag. Kanske få sig en bit mat och tak över huvud. Luktar även försäkringsbedrägeri lång väg...”
”Han gick alltså ända till Enköping efter att ha tänt på. En redig promenad.”

I den australiska tidningen The Telegraph från 3 april 1935 hittade jag följande artikel:

Det ålderdomliga slottet Hässelby vid Stockholm, vilket byggdes då Karl XII var kung , är för närvarande ett hem för ett antal unga arbetare vilka är arbetslösa. Slottet och marken omkring tillhör Stockholms stad, som köpte upp det för framtida expansion, vilket dock ännu inte utnyttjats.
Det är ett stort problem med alla unga arbetslösa i samhället, vilka får bidrag men går helt sysslolösa.
Detta oroar de styrande, och de har nu beslutat att göra något av den historiska byggnaden i Hässelby.
Slottet har rustats upp, och en grupp unga arbetslösa har nu skickats dit för att leva under ett slags självhushåll. De får sköta sig helt själva, laga mat, städa och utföra diverse andra hushållsgöromål. De har fått ett strikt schema att strikt hålla sig till. De bor bekvämt och de får mat. Dessutom har de utrymmen för sport och idrott. På dagarna får de syssla med diverse uppgifter, som trädgårdsarbete och snickeri. För detta får de lite fickpengar. Deras dagliga rutiner inkluderar dessutom lektioner i matematik, svenska och andra ämnen.

Åldern på de inhysta är mellan 16 och 25 år, och man anser att när arbetsmarknaden återgår till det normala, så kommer dessa ungdomar vara mer förberedda att åter inlemmas i samhället, än om de bara gått sysslolösa.

Kommentarer:
”Märklig berättelse av två skäl.. Hur lyckades du Henrik Henrikson hitta denna artikel och dessutom i en Australiensisk tidning ?! Vad hade de för intresse av vad som skedde på andra sidan klotet och dessutom ingen vidare "nyhet"... Men tack för dina alltid intressanta inlägg.”
”Hur många riktiga slott har Australien? Hur vanligt är det i Australien att arbetare får bo på självaste slottet? Mycket förståeligt att det inte var en nyhet i Sverige, men i Australien.”
”Underbar berättelse om problemlösning.”
”Hur många ggr har gårdsplanen framför slottsbyggnaden ändrats genom åren?”

I Aftonbladet från 25 januari 1888 kunde man läsa:
”På skridskor anlände till Enköping fyra raska gossar den 22 januari från Hesselby lantbruksskola, belägen 3/4 timmes väg från Stockholm. Resan företogs på den korta tiden av 3 timmar (däri inberäknad en halvtimmes rast). Vägen är minst fyra mil lång. Efter en kort middagsrast anträddes genast återfärden.”

Bilden, som visar Mälarens is utanför Hässelby, är tagen av Henrik Henrikson 2011.

Kommentarer: ” Tack för många intressanta berättelser om mitt kära Hesselby”
"Hur lång tid tar sträckan Hässelby - Enköping att åka bil idag?"
”Ca 45 minuter”

Ur almanacka, förd av Karl Rehn, förvaltare på Hässelby:
”Den 24 december 1890. Briljant slädföre. De vackraste snödekorationer på träd, gärdesgårdar och allt i riktig prakt. Den härligaste av månsken upplysta julafton man kan tänka sig...”

Julen 1896 bodde Verner von Heidenstam på Hässelby slott med sin hustru Olga. Det var en lycklig och harmonisk tid för de två. Under julhelgen hade de fullt med gäster ”till och med 6 nattgäster”. Åren med Olga var Heidenstams kanske mest skapande period. På Hässelby skrev han Karolinerna.
På nyårsafton 1896 skrev Olga att de nu kommit i ordning på slottet Hesselby, där hon fått sätta sig in ”i hushållets alla bestyr, vilka inte är så få, när man däri inberäknar jungfrurna och deras tillsyn”, och nu var det nyårsafton, ”sista dagen på detta ljuva, härliga år. Jag tycker det är riktigt vemodigt, ty en aning säger mig att det blir det lyckligaste i mitt liv.”

Kommentarer: ”Tack Henrik för årets mycket lärorika julkalender. GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!”
"God jul o gott nytt år! det var en mycket intressant julkalender.”
”Tack för många intressanta berättelser om mitt kära Hesselby.”