Text och sammanställning: Henrik Henrikson

År 1862 byggdes skolan i Vällingby.
I början kallades den Spånga Småskola.
Det var grosshandlare Cervin, vilken på den här tiden ägde Hässelby, som bekostade skolhuset.
Det bestod av en skolsal med enkel inredning, en kammare åt läraren med kök och bakugn.
I lönen ingick också ved och ett litet odlingsland.
Detta är nog den enda bild av skolan när den är bara en våning hög.

---

En delförstoring av ovanstående bild.
Det första året 1862 gick 20 barn, tio pojkar och tio flickor, i skolan.
Som lärarinna tillsattes Mamsell Charlotte Haldin. Hon hade, förutom lön, ”fri bostad, vedbrand och kobete”.
Hon efterträddes 1865 av Skrädderiarbetaren Erik Lindberg från Öfver Jerfwa.
Om honom står det i ett stämmoprotokoll från 1870 ”att man beviljat läraren Erik Lindberg (en försupen skräddare i Vällingby),
vilken till allmän belåtenhet skött sin plats, något foder för hans kreatur.”

---

På denna karta från 1891 ser man Vällingby skola vid den röda pilen.
Jag har lagt in var Bergslagsvägen och tunnelbanan skulle komma att gå.
Vällingby skola låg enligt en uppgift i ”bortre änden av nuvarande Hemköp” i Vällingby centrum.

---

Den 20 juni 1884 valdes skräddaren Johan Petter Adolf Lindeberg från Hejde å Gotland
till folkskolelärare i den nybildade folkskolan i Vällingby. Han undervisade där i 21 år.
1907 byggde man till en våning för att man skulle få plats med fler klassrum och på ovanvåningen två bostäder till lärarna.

På bilden ser vi skolan som den såg ut 1920.
En av skolans lärare på 1920-talet var Hjalmar Humble, som kunde bli ”tvärilsk men var världens gulligaste”, minns en gammal elev.
Ett av ämnena på schemat var ”trädgårdsskötsel”, då barnen fick gräva i lärarens fruktträdgård invid skolan.

---

Några år senare togs denna bild av skolan med alla eleverna vid flaggstången på skolans framsida.
Det var barn från Råcksta och Grimsta, Hässelby, båtsmanstorpet Oljeberget,
Kvarnviken och Sjöträdgården nere vid Hässelby strand.
Man hade primitiva förhållanden. Det fanns ingen el, utan skolbelysningen var fotogenlampor.
Bilden är inskickad av Sivan Lindén.

---

I augusti 1867 fann man vid en inspektion att barnens skolgång hade varit mycket ojämn.
Den sist förflutna terminen hade omfattat 80 läsdagar.
Inget enda barn hade varit närvarande mer än 60, de övrigas närvaro uppgick till 20 à 30 dagar
och det fanns slutligen de, som endast varit närvarande 10-12 dagar.

Orsaken var dels den stora fattigdomen, som hindrade föräldrarna att ge kläder och föda åt barnen,
dels de långa vägarna, som i synnerhet i svårare väderlek var besvärliga.
Den oregelbundna skolgången förorsakades givetvis också av de många omflyttningarna i församlingen.
Detta var speciellt vanligt inom tjänsteklassen, inom vilken årligen var fjärde person ändrade tjänst
och då oftast flyttade till en annan församling.

Denna bild är från omkring 1930, då Spånga Hembygdsförening gjorde en utflykt till Vällingby.

---

1884 ombildades skolan till riktig folkskola.
Längst bort till vänster på bilden syns skolhuset.
Till höger om det ligger Vällingby lillgård, som verkar ha använts som skolhus,
och i förgrunden syns Vällingby storgård.

Lästiden på 1800-talet var 9 månader.
”Undervisningen fortgår under sommarmånaderna alla dagar mellan 8 – 12 fm. och 2 – 4 em.
Gossarna sysselsättas då under mellanstunden med lämpligt trädgårdsarbete
och flickorna med övning i sömnad eller andra handarbeten.
Under vintermånaderna lämnas undervisning uteslutande i läsning och dithörande övningar endast emellan kl. 9 – 1 på dagen”.
Bilden är tagen av Lennart af Petersens 1950.

---

1917 gick klasserna från första till fjärde tillsammans.
Det var morgonandakt varje morgon klockan åtta.
Sedan var det en lektion bibelläsning, katekes eller biblisk historia.
Lektion två var geografi, historia eller naturlära.
Lektion tre kunde vara räkning eller rättskrivning.
Sedan följde en kvarts gymnastik och sedan frukostrast.
Två lektioner på eftermiddagen liknade förmiddagen.
Man slutade klockan halv två, utom på lördagar då lektionerna slutade 10.40.

---

1918 hade valet av ämnen förändrats radikalt.
Skoldagen för första och andra klass, som gick tillsammans,
började klockan nio med en lektion kristendomskunskap. Sedan en lektion räkning.
Innan frukostrasten hade man en kvart gymnastik.
Eftermiddagen bestod av två lektioner läsning och skrivning,
utom på torsdagarna då man istället hade en lektion teckning och en lektion läsning och skrivning.
Man slutade klockan 13.20.
Lördagarna var lite lättare.
Två lektioner läsning och skrivning, därefter en lektion sång, och man slutade klockan 11.00.

---

Ett minne från 1890-talet av Gerd Ribbing: "Vällingby låg inte långt från Hässelby gård, vägen gick rakt genom gärdena förbi den vackra Iskällarbacken med dess lövdungar bort mot de få husen i byn. Där låg den åldriga, rödmålade småskolan (det torde ha varit Vällingby Lillgård, som gjorts om till skolhus) och strax invid den nyare folkskolan i klar gul färg. Vid skolornas slut var det examen både i små- och i storskolan och vi fick följa med föräldrarna och övervara högtidligheterna. I småskolans låga rum satt barnen med händerna knäppta på de nötta pulpetlocken. Var och en hade framför sig en bukett av gullvivor eller liljekonvaljer. Doften blandade sig så skönt med lukten av nyskurat golv. I storskolan residerade den pampige magister Lindeberg i katedern. Där hängde kartor och där var högre i tak men på pulpeterna fanns samma slags små buketter, plockade av barnen själva. Prosten från Spånga var också tillstädes på examen, och han ställde – o kuslighet! – frågor till barnen. Magistern spelade orgel och ”Den blomstertid nu kommer” ljöd med barnaröster ut över Vällingbys grönskande fält, för fönstren stod öppna i junivärmen. Prosten Sylvén steg opp lång och rak i katedern och höll ett litet avslutningstal." Bild av Harry Grip.

Ett annat minne av en liten pojke vars storebror hade börjat skolan: "Vällingby skola, det är det gula skolhuset, dit vi gick en dammig landsvägsbit på examensdagen. Skollärare Lindeberg satt lång och ljus och mäktig i katedern, och nytvättade barn satt i bänkarna, alla med liljekonvalje- eller gullvivsbuketter framför sig. Det luktade nyskurat och björklöv. Där fanns en liten, liten orgel och magistern satte sig och spelade Si Jesus är ett trösterikt namn. Jag var bara där som åhörare med min mamma och min pappa, och jag satt där med svettiga hårt knäppta händer, dödsförskrämd att magistern skulle kunna hitta på att fråga mig. Och nu steg prosten i Spånga in och fick böja sig i dörröppningen, så lång var han, och han sa: - Godd – dähg bärn! Det lät som från höjden, det var den högste domaren som kom små barn att isas in i märgen av rädsla att inte kunna..." Bild av Harry Grip.

Ett flygfoto som visar var man planerade det blivande Vällingby centrum.
Skolbyggnaden ligger till vänster om vägen.
Till höger om skolan syns Vällingby lillgård, som tydligen en period också använts som skola, enligt Gerd Ribbing.

---

En bild av skolan strax innan man började riva byggnaden.
Vällingby skola, som den sista tiden använts till bostadshus, hade börjat rivas, när den brann ner under julaftonen 1951.
Barn antas ha vållat branden.
I samband med branden ville polisen gärna ha kontakt med två pojkar,
som cyklat från platsen i samma ögonblick som elden observerades.
De hade hejdats av en vaktman, men fått fortsätta
sedan de förklarat att de bara varit i närheten av skolan för att befria en fågel som fastnat i en arbetskur.
Man misstänkte att pojkarna rökt och kastat från sig någon cigarett,
som vållat branden, men riktig klarhet fick man aldrig.
Bild från Spånga Hembygdsgille.

Om Vällingbyskolans ”sorgliga ändalykt” berättar en ung byggnadsingenjör vid folkskoledirektionens byggavdelning
följande lustiga episod:

"Arbetet visade sig tydligen vara besvärligare än timmermännen tänkt sig för någon av dem fick en, som han trodde, lysande idé. Vi ber gatukontorets bergsprängarbas som jobbar intill att sätta upp ett par dynamitgubbar i huset, sagt och gjort! Dynamiten placerades under trappan mellan de två våningarna. Någon besiktning av skrubben gjordes dock ej. Skottet gick, trappan demolerades liksom skrubben med sitt innehåll. I övrigt stod byggnaden kvar. Nu var den invändigt dekorerad med innehållet i den väl fyllda burk som under skolans glansdagar varit lärarinnans torrdass. Väggar och tak var nersmetade med en hemsk och fruktansvärt illaluktande massa. Väl brunnen gödsel med dynamitkänsla. Ingen blomdoft precis! Stackars timmermän. Jag ska aldrig glömma deras skamsna blickar när jag och byggavdelningens chef några timmar efter smällen kom på en vanlig rutinkontroll av rivningsarbetet. Det blev att fortsätta rivningen för hand som ursprungligen planerats."