 |
1903 meddelade greve Trolle-Bonde att han ville skänka en skoltomt till Hässelby. Skolrådet ordnade snabbt fram ritningar och redan 1905 stod skolhuset färdigt med småskola och folkskola. Huset fick tre lärosalar och två lärarbostäder.
Lönen för en lärarinna i Hässelby var i början 200 kronor, inklusive husrum och ved för uppvärmning. För undervisning i kvinnlig slöjd kunde det tillkomma ett extra påslag på 60 kr. Bilden är från 1910.
|
|
Georg Morell med sina elever framför skolhuset. Han var med från skolans första år och var lärare här fram till 1942.
|
|
Eleverna sittande vid sina skolpulpeter i ett av de tre klassrummen i den nybyggda skolan.
Antalet elever växte för varje år och man fann ganska snabbt att det behövdes ett nytt, större skolhus.
|
|
1912 invigdes en ny stor skolhusbyggnaden av sten. Det var arkitekten August Vilh. Sjöberg som ritade detta vackra skolhus i Hesselby. Det invigdes den 2 september 1912.
Byggnaden är högt och fritt belägen, utförd av sten och försedd med en mycket tilltalande exteriör. Den inrymde sex ljusa lärosalar, jämte kapprum och vaktmästarbostad samt i källaren lokal för träslöjdsundervisning.
|
|
Den nya skolbyggnaden uppfördes ganska nära det första skolhuset.
Det första stora världskriget 1914 - 1918 bröt ut och skapade en svår dyrtid inte minst för lärarna, vars löner var oskäligt låga. Församlingen visade sin välvilja mot lärarkåren i Hässelby och Spånga genom att höja de s.k. kommunala tilläggen.
|
|
Under krigstiden då alla priser snabbt rusade i höjden beslöts att de 15 barn som hade det svårast tills vidare skulle få frukost i skolan till ett värde av 35 öre.
Det rådde stor fattigdom i många familjer i Hässelby på den tiden. En del barn fick under frukostrasten gå till kafé Brunnsparken och dricka ett glas mjölk och äta två smörgåsar utan pålägg. Den verkligt snälla tant Brändström gav ibland den mycket hungrige en smörgås extra.
Denna bild av en del av eleverna i Hässelby folkskola är inskickat av Barbro Jernström
|
|
1918 installerades elektricitet i skolan. Men tiderna var fortfarande svåra efter krigsslutet, och samhällets fattigdom märktes även i skolan.
Förste provinsialläkaren kom på ett oannonserat besök för att se hur det var ställt med folkskolan i Hässelby. Klassrummen fick godkänt, men en del var han inte nöjd med. Platsen där man förvarade soporna såg "osnygg" ut och pojkarnas urinkur stank.
I januari 1920 stängdes skolan en vecka på grund av utbruten difteriepidemi.
Vid den här tiden byggde man om på det gamla skolhusets övervåning och inredde där en lokal för skoltandvård.
Denna ovanliga vinterbild från 1920-talet är inskickad av Hasse Ekman.
|
|
En del av eleverna inser stundens allvar när de står uppställda för att bli fotograferade, men några ler lite försiktigt. En flicka har en mössa med texten "Svenska flottan". Det verkar ha gått flera maskor i barnens grovstickade strumpor.
|
|
Så var det dags för årets klassfotografering. Tiden är "det glada 20-talet" Flickorna hade klätt upp sig allt enligt tidens mode med klänningar och frisyrer som man sett i veckotidningarnas reportage från den stora världen med sina Charlestondanser.
|
|
Skolrådet i Spånga beslöt 1925 att inreda stora salen i det lilla skolhuset i Hässelby till gymnastiksal. Det var innanför de tre stora mittfönstren som gymnastiksalen inrättades. Till läsåret 1928/29 var gymnastiksalen färdig. Under helgerna var det dessutom gudstjänstlokal i samma sal. Då fick man plocka undan gymnastikredskapen och placera ut bänkar för de besökande.
|
|
Karin Johansson berättade om sin väg till skolan när hon var liten flicka på 1920-talet:
När jag går till skolan, så brukar jag gå och möta Anna Lisa. Då går jag först förbi en affär, och där bruka de alltid ha något nytt att skylta med, så där brukar jag stanna och se på det.
Annars brukar jag gå framåt, och när jag kommer vid hållplatsen, så brukar bussen stå inne. Och då kan det hända, att man kan få se på när de tappa på bensin. På lördagarna kommer det in två bussar, den ena är grå och den andra blå. Jag tycker att den blåa bussen är finare än den gråa, för den är ju mycket nyare och bättre.
Så fortsätter jag en bit till, och då går jag förbi trädgårdsmästare Würtz, där kan man få se mycket. I växthusen kan man få se vackra blommor, röda och skära och många andra färger. Så kan man få se, när den långa, höga häcken klippes, så jämn och fin den blir.
Ibland äro småpojkarna ute och leka, och många intressanta saker kan man få se.
Strax bredvid till vänster ligger kommunalhuset. Där såg jag först, när de börja arbeta, och hur det ökades dag för dag. Nu är det färdigt, och det är mycket vackert, där det står. På gården ser man de vackra kullarna som äro så gröna ännu. Så ser man hur de två männen, som har arbetat där, lagt stenarna så jämna och fina, så det är ett riktigt nöje att se på hur fint det har blivit.
Jag brukar också möta en pojke, som har varit och hämtat tidningen vid stationen, samt brevbärare och många andra.
Strax invid skolan bor vedhandlare Granath, och där brukar jag se hans lilla flicka gå efter mjölken åt sin mamma, som står vid grinden.
Ibland får jag se målare, som komma med sina målarpytsar. Jag brukar också möta en liten pojke, som har en träbil, och i den sitter han och åker, och det går rätt så fort för honom. Hans mamma brukar komma efter.
Sen är det bara några steg till, och jag är uppe på skolgården.
|
|
Från och med vårterminen 1931 erhöll Hässelby skola en ytterligare lärosal genom omändring av en lärarinnebostad.
Från och med läsåret 1932/1933 inrättades skolbibliotek.
År 1933 infördes frivillig skolbarnsförsäkring med en anslutning på c:a 60% av hela lärjungeantalet.
Vid vårens skolavslutning höll församlingens präst ett tal till lärjungarna innan sommarlovet kunde börja. Fotograf Harry Grip.
|
|
En bild från 1930-talet. Det är flickorna födda 1917 och 1918 som under en husmorslektion ställer upp för fotografen.
Gerd Eklund, som skickat in bilden, berättade:
Min mamma Dagny är tredje från höger i nedersta raden och till vänster om henne står Sigrid. Flickan längst ner till vänster är Vera Sträng som var fosterbarn hos Gunnar Strängs föräldrar. Den femte flickan från vänster på översta raden är Maj Hellmark. Jag minns att hon var mattant i skolan på 1950-talet.
|
|
Barnantalet vid slutet av höstterminen 1933 var vid Hässelby villastads skola 210.
De större skolorna i Spånga fick 1935 radioapparater. Det var i skolorna i Solhem, Bromsten, Duvbo, Hässelby och vid Råsta som fick varsin "Radiola".
Radiola var varumärket för svensktillverkade radioapparater från Svenska Radioaktiebolaget. De var dyra, motsvarande idag omkring 6000 kronor.
Även under andra världskriget hade ett flertal familjer i Hässelby en knapp ekonomi. Hösten 1942 byggdes en lärarbostad i Hässelby skola om till en frukostbespisning, men endast till behövande skolbarn i köpingen. Där kunde man servera frukost till ett 50-tal barn. Den frukost som serverades där bestod av gröt och mjölk samt smörgåsar med pålägg.
|
|
På vänstra bilden från 1947 sitter lärare Simon Velander utanför kyrkan med sina elever. Alla i typisk efterkrigsklädsel.
Högra bilden: Tillsyningsläraren Johan Valfrid Brodd kom från Lövsta skola 1927 till Hässelby folkskola, där han var lärare till sin död 1947. Han var även ordförande i kommunalnämnden och pensionsnämnden i Hässelby villastad med mera.
|
|
När man införde allmän bespisning i skolan fick man bygga om gymnastiksalen i det gamla skolhuset till skolmatsal.
Hässelby skola hade på den här tiden en egen brunn för dricksvatten. Det fanns ledningar dragna från Mälaren till ett vattentorn som försörjde hela Hässelby, men det vattnet var knappt drickbart och användes mest till bevattning av handelträdgårdarna.
Skolans brunn var sju meter djup, och på 1940-talet räckte inte vattnet till utan under torra perioder sinade brunnen.
Men vatten måste man ju ha! Inte minst gällde detta för skolans behov, som var större nu, eftersom man nu även hade bespisningsavdelningen att tänka på.
Man borrade 1947 en ny brunn, som gick ner ända till 96 meter, och därmed fick skolan friskt och gott vatten så att de klarade sig ett tiotal år framåt, då kommunalt vatten skulle dras fram.
|
Småskollärarinnan Signhild Brodd, änka efter Valfrid Brodd, står här med sin klass en försommardag 1948.
Flickorna, flera med rosett i håret, sitter på ett staket, och pojkarna vars hårmode oftast var rak lugg, står uppställda bakom, tillsammans med fröken.
|
|
Förväntansfulla, söndagsklädda och lite uppspelta elever sjunger på skolavslutningen 1948. Sommarlovet väntar!
|
|
Hasse Ekman skrev till denna bild:
Ett klassfoto av min skolklass 1950. Elsa Ekdal var lärarinna då. Hoppas ni ser namnen på alla. Varför jag hade toppluva och ingen annan vet jag inte. Han som står till vänster om mej hette Clark Halvarsson och bodde på barnhemmet i Glädjen. Han var en mycket trevlig kille.
|
|
Hösten 1948 var antalet elever 262 men skulle under de närmaste åren stiga avsevärt.
Inredning och utrustning i det nuvarande skolköket räckte inte till på långa vägar. Utrymmena var helt underdimensionerade. Förrådet till specerier och rotfrukter fanns på den här tiden i en svåråtkomlig källarvåning. Där nere fick man också sitta och skala potatisen.
Bilden till vänster visar den nya provisoriska bespisningsbyggnaden, som uppfördes 1949. Denna barackliknande tillbyggnad var visserligen ful och anskrämlig med sin bruna färg och dessutom låg den alldeles intill till den nya vackra kyrkan. Men huvudsaken var att matsalen var ändamålsenlig.
Därmed kunde stora salen i gamla skolhuset återgå till att bli gymnastiksal. Där genomgicks under hösten 1949 en genomgripande reparation. Man monterade in nya bomstolpar plus sex nya bompar. Salen fick dessutom dragbara lodlinor och 26 nya ribbstolar.
Anita Öbom berättade: Jag minns gymnastiksalen med ribbstolar som man skulle klättra högst upp i. Jag som var så höjdrädd, fy! Men skeppsbrott var kul.
Bilden till höger visar Hässelbyelever som på 1950-talet gjorde en bussresa till Danmark. En utlandsresa var nog väldigt exotiskt för dessa ungdomar på den tiden. Bilden inskickad av Hasse Ekman.
|
|
Den gamla skolbyggnaden var faktiskt utdömd redan 1947, men skulle inte rivas förrän över 20 år senare. Här kan man se den tillbyggda matsalen till vänster om den gamla skolan. Matsalsbaracken rymde 144 barn på en gång.
Anna Nygren berättade: På frukostrasten ställde sig varje klass i ett snyggt led utanför matsalen. I ur och skur. Vaktmästare Allan Franzén stod på trappan och lät en klass i taget, den som stod snyggast i ledet, fick gå in och äta.
Ralf Österling berättade: Jag kommer fortfarande ihåg den speciella lukten i matsalen och hur mjölkmuggarna luktade. Om man inte åt upp fick man inte gå på rast så jag åt den hemska blodpuddingen, men den var bara nere i magen och vände. Det var 1967. Jag har inte ätit blodpudding sen dess.
Monica Uhmeier berättade: Samma mjölkmuggar som i början på 50-talet kanske. Gråvit plast, ljummen mjölk, där det redan bildats en hinna på och ibland fluga däri.
Lars-Erik Widell berättade: Jag gick ett år i klassrummet på övervåningen (korridoren var gemensam med skolsköterskan Elsys "väntrum"). Minns än idag den hemska trappan på åtta steg från "normal övervåning" till vårt klassrum. Det var sista året vi hade fröken Ekdahl som i 6:an var mammaledig så vi hade ständiga vikariebyten. När jag började i "stenhuset" 1950 hade skolan småskola (klass 1-2) och Folkskola (3-7). Ingen skolmatsal fanns utan vi fick ha mjölk och smörgås med oss hemifrån. Jag tror vi fick skolmatsal på våren 1951.
Hélène Boëthius berättade: Där gick jag mina första tre år. Sedan flyttade min klass över till det huset som fortfarande står kvar. Jag kokade kaffe åt lärarna i lärarrummet, det fick jag en silversked för per termin. Gjorde detta två terminer, måste gått i tvåan då. Det är lärarrummets fönster som ligger till höger vid trappen.
Anita Öbom berättade: På översta våningen fanns skolsköterskan. När det var dags för vaccinering ställde klassen upp sig i bokstavsordning. Jag hamnade alltid näst sist. Allra sist kom Sonja Öberg.
Leif-Ole Dorfh berättade: Jag minns den otäcka flourborstning. Vi skölja munnen med flour. Fy fan. Det fick vi göra däruppe.
Foto Olof Ekberg 1955
|
|
Barnen i Hässelby blev allt fler för varje år och under 1950- och 1960-talet hade man tillfälliga skollokaler i bland annat kommunalhuset, nuvarande museet. Även i Hässelby missionskyrka har man ett tillfälligt klassrum, och i Hässelby Folkets hus ett.
På bilden kommer fröken Elsa Nyström med sin klass från den byggnad som i dag rymmer Hässelby museum.
Fotograf Rune Melander.
|
|
Fröken Karin Lagergren sitter omgiven av sina sjätteklasselever, omkring 1959. Lagergren bodde på Oxelbärsgränd i ett radhus. Även hennes man Erik var lärare. Bilden är inskickad av Henrik Pruzelius.
Bakre raden stående från vänster: Traudi och Inga-Britt. Tre pojkar. Rolf Thorsell. Gjörtz Eklund. Imelie Hniopek i vit blus. Två flickor. Irene Würtz. Irene Andersson. Flicka.
Mellanraden från vänster: Annika Vallin. Flicka. Gunilla Eriksson. Fröken. Gun-Britt Lind. Lisbeth Eriksson. Flicka.
Främre raden från vänster: Arne Hedlund. Kennth Kroon. Tre pojkar. Eva Nygren.
|
|
Hasse Ekman berättade till detta foto: Bilden är från 1953. Här är min fru då Ulla Carlsson, nu Ekman, med sin klass. Klassen är här bjudna på saftkalas till Birgit Johansson i Glädjen i Hässelby. Fröken Elsa Nyström kollar läget.
Birgit Blänning kan namnen på de flesta:
Längst fram sitter Anders Hedberg i svart mössa och ljus kavaj, sedan följer åt höger runt bordet: Eva Ståhl, Kurt Östberg, Tord Arnerup, Göran Zetterström, Göran Blänning, Reidar Herrström, Gunilla Becker, ser ej vem sitter på gaveln, sedan Sven-Göran Linnros, jag själv Birgit Blänning fd Johansson, Agneta Olson, Monika Eriksson, Ulla Ekman fd Carlsson, Lisbeth Johnsson, Olle Carlsson och Anders Karström.
|
|
De två skolhusen som de såg ut 1955. Lägg märke till cykelställen till vänster. "Nya" skolhuset i Hässelby målades 1951 om helt invändigt och försågs samtidigt med nya korkmattor. Träslöjdssalen moderniserades också. Foto Olof Ekberg.
|
|
Detta klassfoto är från 1955. Några flickor försöker le lite osäkert, annars tycker jag att det är en butter stämning över hela bilden. Lärarinnan hette Aina Flatow.
|
|
1956 bytte Hässelby Folkskola namn till Hässelby villastadsskolan.
Foto Olof Ekberg 1955.
|
|
Vid skolavslitningen till sommaren 1960 slutade Simon Velander som lärare. På sin fiol bjöd han på några melodier innan barnens sommarlov kunde börja.
|
|
Så fortsätter Hässelby villastads skolas historia genom 1970-talet med den nya storslagna skolbyggnaden och så vidare, förbi millenieskiftet fram till idag, men det är en annan historia. Fotograf: Henrik Henrikson.
|
|