 Av alla lärare och ”fröknar” jag haft under skolåren så är Berit Degrámo den enda som finns kvar i minnet. Under tre år, från fjärde till sjätte klass, hade jag henne som klassföreståndare.
Hon undervisade oss under hela mellanstadiet i den då helt nybyggda Maltesholmsskolan. Hon gav oss elever inte bara en god undervisning, hon gav oss också en stor del av sig själv. Hon lärde oss allt hon kunde om livet. Och eftersom hon kom från Gotland, berättade hon ofta för oss med värme och inlevelse om denna ö. Vi fick till och med lära oss sånger på gutemål, som folkvisan "Gamle Valu".
|
|
Denna bild visar den klass jag gick i 1959. Det är klass 4 i den helt nybyggda Maltesholmsskolan. Jag kommer så här femtio år efteråt tyvärr inte ihåg alla namnen, så om det är någon som kan hjälpa mig med de saknade namnen - hör gärna av er. Vår klassföreståndare Berit Dergrámo står längst ut till höger.
Bakre raden från vänster:
Börje Caesar, Henrik Henrikson, Stefan Carnestam, Jan-Åke Ledel, Hans Karlsson, Jan-Erik Persson, Anders Eriksson, Preben Rosé, Björn Näsström, Ralph Forsberg, fröken Berit Degrámo.
Mellanraden från vänster:
Christer Aldén, Roland Bryvall, Björn Larsson, Claes Breitholtz, Bertil Brusell, Irene Holmberg, Agneta Söderström, Elisabeth Söderberg, xxx, Berit Runestam.
Främre raden från vänster:
Ingegerd Ryngbrandt, xxx, Eva Hedström, xxx, Annika Borgring, Birgitta Palm, Ann Ferneborg, Birgitta Algefors, Agneta Englund, Birgitta Johansson, Yvonne Strand.
|
Eftersom Berit Degrámo var mycket skicklig på att spela piano och orgel, så spelade hon ofta för oss elever på den lilla skolorgeln i klassrummet.
Hon bjöd ett par eftermiddagar hela klassen, några elever i taget, till sitt hem på Astrakangatan i Hässelby gård, där hon bodde med sin man, flygläraren Gunnar Degrámo, och deras två små döttrar. Vi fick lite gott att äta och så visade hon fotografier från sitt barndomshem på Gotland. Så satt vi och pratade och hade trevligt på lite mer personlig nivå.
|
|
Detta foto visar vår klass år 1960. Vi har nu kommit upp i klass 5, och man kan se att det blivit lite mer stil på oss (hjälp mig gärna med de namn som saknas). Vår klassfröken Berit Degrámo står längst ut till höger.
Bakre raden från vänster:
Ulf Larsson, Christer Aldén, John-Christer Svensson, Preben Rosé, Stefan Carnestam, Jan-Eric Persson, Anders Eriksson, Hans Karlsson, Hans Fröberg, Björn Larsson, Roland Bryvall, Michael Lindbäck, fröken Berit Degramo.
Mellanraden från vänster:
Henrik Henrikson, Börje Caesar, Ralph Forsberg, Björn Näsström, Claes Bretholtz, xxx, Agneta Söderström, Birgitta Palm, Irene Holmberg, Bertil Brusell, Jan-Åke Ledel, Gunvor Sjöberg.
Främre raden från vänster:
Annika Borgring, Anne Ferneborg, Britt-Marie Michelsson, Elisabeth Söderberg, Agneta Englund, Eva Levin, Yvonne Strand, Berit Runestam, Ingegerd Ryngbrandt, Eva Hedström, Carina?.
|
 I sjätte klass, sista året vi hade Berit Degrámo som klassföreståndare, ordnade hon en klassresa med båt till sin hemö mitt ute i Östersjön. Berit Degrámo såg till att vi, med insamlingar och försäljningar, fick ihop pengar till resan.
Vi var trettiofem, inte alltid så stillsamma, tolvåringar som en sen vårkväll 1961 åkte med det gamla tåget till Nynäshamn och den där väntande båten. Färjan avgick exakt vid midnatt och det var spännande att gå ombord på det stora fartyget i mörkret mitt i natten. Längst ner i båten fanns ett stort utrymme där sovbritsarna var fästade direkt utmed skrovets snedställda insida. Där fick vi sova. Fröken befarade att det skulle gunga mycket under överfarten och hade sagt åt oss att vi inte fick gå upp under natten. Jag blev givetvis väldigt kissnödig, och till slut var jag tvungen att gå upp för att leta efter en toalett. Fröken hade berättat för oss hur det kunde storma på havet, så jag väntade mig ett vilt rytande hav i mörkret. I stället kom jag upp på däck och såg ut över ett stort stilla hav och en underbar soluppgång över horisonten. Det var alldeles stilla och efter att kommit upp från båtens mullrande inre kändes tystnaden underbar. Det var vackert och jag kände att jag just upplevde något storslaget.
Bilden visar den båt vi åkte med - Drotten - i Visby hamn (Foto: Henrik Henrikson).
|
 Vi bodde på ett vandrarhem, som var inrymt i ett medeltida hus mitt inne i Visby. De dagarna som vi var på ön hade Berit Degrámo ordnat ett intensivt program åt oss. Vi såg det medeltida museet, Valdemarskorset och den imponerande ringmuren runt Visby. Vi gjorde utflykter till Fårö, till droppstensgrottorna i Lummelunda och längst nere på södra delen av Gotland såg vi den berömda klippformationen Hoburgsgubben.
Bilden visar mig framför båten Drotten i Visby hamn (Foto: Anders Eriksson).
|
 När vi kom tillbaka till Stockholm och vårterminen avslutades med examen så tog vi trettiofem elever och Berit Degrámo, som vi haft som en omtyckt klasslärare i tre år, slutgiltigt farväl av varandra.
Bilden visar Berit framför klassen på skolavslutningen (foto: Anders Eriksson).
Sju år senare, när jag gjorde min militärtjänst, besökte jag en söndagsmorgon en hästvisning på den gotländska landsbygden. Där, bland russ, hugade uppköpare och andra åskådare, såg jag plötsligt ett ansikte jag kände igen – Berit Degrámo. Jag gick fram och presenterade mig. Först kände hon givetvis inte igen mig, efter sju år var jag ju inget barn längre, men så kom hon ihåg oss som hon hade tagit med på klassresa till Gotland.
Hon berättade att hon fortfarande hade samma arbete, men det var inte längre aktuellt att ordna klassresor för eleverna. Barnen hade hunnit bli mer bortskämda med att få åka avsevärt längre, utomlands, med sina föräldrar.
Men Berit mindes vår klassresa med glädje och lite vemod. ”Det var roligare på den tiden”, sade hon.
Berit Degrámo föddes i Visby den 13 december 1929. Hon gick bort den 25 januari 2012.
|
