 |
|
|
|
Spånga kyrkofullmäktige beslöt den 6 juli 1955 att hyra lokaler i Olle Engkvists familjehotell i Hässelby gård. Där skulle det bli en församlingslokal med plats för 140 personer samt pastorsexpedition.
Margareta Bowallius berättade: ”Jag har en kopia av ett brev till Spånga kyrkoråd (daterat 13 juli 1955), där Olle Engkvist bekräftar att Hässelby församling får hyra lokaler i hans familjehotell. Dessa ska utformas i samråd med hyresgästen, står det, för att kunna utnyttjas som komplement till Hässelby villastads kyrka.”
Det lilla kapellet, byggd i strikt 1950-talsstil låg på Olle Engkvist väg 12 intill det andra höghuset i familjehotellet.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Ännu dagen innan invigningen var lokalen fylld med hantverkare. På bilden står arkitekt Carl-Axel Ackling framför det blivande altaret.
Han utformade hela kapellet, bland annat gav han kapellet ett ovanligt golv, som bestod av kantställda tegel vars håligheter fyllts med murbruk och sedan avputsats så att en fint grått triangelmönster mot gul botten uppstått. Det såg ut som om det vore mosaik.
Bild från DN.
|
|
Hässelby gårds kapell visades för pressen 16 december 1955. Vid predikstolen ser vi komminister Wilhelm Bergstrand, byggmästare Olle Engkvist och Spångas kyrkoherde Åke Zetterberg.
”Som lokal åt statskyrkan är kapellet bara ett provisorium”, sade Åke Zetterberg. Vid den här tiden hade man fortfarande planer på att bygga en riktig kyrka i korsningen Maltesholmsvägen och Loviselundsvägen.
Denna bild från Svenska Dagbladets arkiv har aldrig publicerats tidigare.
|
|
|
Utformningen av det nya kapellet har blivit mycket originell i händerna på arkitekt Carl-Axel Ackling. Hela kyrkorummet gick i honungsgult – väggarna och golvet av gult tegel, taket och predikstolen av naturfärgat trä. Ännu en mild naturfärg mötte man i altarrunden som var klädd med ljusaste kalvskinn. Altarets och dopfuntens grå kalksten stod vackert mot den gula tegelväggen.
Allt materialet var svenskt, från predikstolens kvistfria furu till väggarnas sandblästrade gula mälardalstegel, som skiftade från vitaktigt till varmt honungsgult och tack vare blästringen fått en sammetsartad jämn yta.
Kapellets nattvardskalk och patén har komponerats och utförts i silver av ädelsmed Sigurd Persson. Dessutom har man byggt kyrkoarkiv, klubbrum, ungdomslokal och pentry.
|
|
|
Kapellet invigdes 18 december 1955 klockan 11 av biskopen Helge Ljungberg. Ett kyrkorum måste ju invigas av en biskop!
Denna bild från Svenska Dagbladets arkiv har aldrig publicerats tidigare.
Redan denna första dag döptes ett litet barn i det nyinvigda kapellet. Det dopet blir särdeles högtidligt och minnesvärt. – Biskop Helge Ljungberg fanns ju på plats.
|
|
|
Biskop Ljungberg står till vänster i bild. Det var för övrigt mest unga människor som deltog i högtiden, därmed markerande att det här var fråga om en framför allt de ungas stadsdel. Det ungdomliga inslaget sträckte sig också till kyrkokören som under musikdirektör Eric Janssons ledning på ett förnämligt sätt utförde ett par körsånger.
Denna bild från Svenska Dagbladets arkiv har aldrig publicerats tidigare.
|
|
|
Ytterligare några bilder från invigningen. Vänster bild från Stockholms-Tidningen: Arkitekt Carl-Axel Ackling och komminister Wilhelm Bergstrand håller upp ett krucifix för att se om det passar ovanför altaret. Det var silversmed Ture Jerkeman som tillverkat krucifixet.
Höger bild från SvD: Kontraktsprosten Sven Vängby och biskop Helge Ljungberg står vid altaret. Krucifixet har nu kommit på plats.
|
|
|
Orgeln levererades av Åkerman & Lunds Nya Orgelfabrik AB. Den kostade 12 500 kronor. I oktober 1957 invigdes denna orgel med sin 5-stämmiga piporgel. Vid invigningen sjöngs de första psalmerna i gudstjänsten a capella, d.v.s. utan ackompanjemang, tills kyrkoherde Åke Zetterberg förklarat orgeln invigd. Då klingade det nya instrumentets toner för första gången skönt i kapellet inför menigheten.
Långt senare, efter att Hässelby kapell avvecklats, så hamnade orgeln i Västerledskyrkan i Äppelviken. Det är där jag har fotograferat orgeln.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Vänster bild:
Den 1 februari 1956 blev det inflyttning i den nya pastorsexpeditionen i familjehotellet, en pastorsexpedition som betjänade Hässelby gård, Hässelby strand och Hässelby villastad.
Där fanns samtalsrum, expeditionslokaler, klubbrum, ungdomslokal, förrådsrum och pentry. När Hässelby församling som första steg till egen församlingsbildning blev eget kyrkobokföringsdistrikt den 1 jan. 1957 disponerades sålunda cirka 36 kvadratmeter för expeditionsarbetet och kyrkobokföringen.
Det innebar att 3 tjänstgörande damer med vidhängande skrivbord och skrivmaskiner måste samsas med tjänstgörande präst och besökande församlingsbor under mist sagt primitiva arbetsförhållanden.
Höger bild:
Första konfirmationsgruppen i Hässelby gårds kapell april 1956. Då konfirmerades ett trettiotal ungdomar. Pastor Rune Pär Olofsson var officiant.
Men kapellet uppfattades inte som en ”riktig” kyrka av många nyinflyttade i området. Man förlade hellre dop och bröllop till Hässelby villastads kyrka.
Bild: Tidningen Västerort.
|
|
|
Den brittiska författaren John Boynton Priestley besökte sommaren 1956 familjehotellets kapell i Hässelby. Han var inte speciellt imponerad av det nybyggda huskapellet i den då så moderna högsterila stilen med sin råa cement och gult osmyckade tegel.
Mr Priestley pekade med sin pipa mot väggarna och sade: ”Här skulle det nog inte skada att låta ett gäng unga konstnärer härja”. Men arkitekten hade lämnat mycket bestämda direktiv att lokalen skulle se ut som den gjorde.
Bilden av Priestley är från ett annat tillfälle.
|
|
|
Hässelby blev den första januari 1962 en egen församling, efter att tidigare varit en del av Spånga församling.
Våren 1968 dog en av kapellets trognaste besökare - Anna Dahlström. Hon bodde på Ormängsgatan och hon tyckte väl att det såg lite torftigt ut i kapellet. I sitt testamente föreskrev hon att ungefär 5 000 kronor skulle överlämnas till församlingen för kapellets prydande. Hennes gåva kom väl till pass när man skulle byta ut de gamla stråklädda stolarna och ersätta dem med riktiga kyrkbänkar.
Bilden visar när man i september 1970 invigde de nya bänkarna i blont furu i Hässelby gårds kapell. De gamla stolarna, som anskaffades till invigningen i december 1955, hade tjänat ut. För drygt 12 000 kronor hade kyrkorådet anskaffat en uppsättning komfortabla långbänkar med praktiska psalmboks- och handskhyllor samt mossgröna dynor.
Kyrkoherde Per-Gösta Eriksson sade när de nya bänkarna invigdes: ”Inredningen har fortlöpande kompletterats och förskönats. Fyra år efter invigningen inköptes fondmålningen över altaret, och sedan dess har en hel del andra utsmyckningsdetaljer tillkommit, bl.a. vackra och värdefulla textilier.”
Bild från tidningen Västerort.
|
|
|
Åren gick och allt färre besökare gjorde att kapellet i familjehotellet till slut tvingades att slå igen. Den sista gudstjänsten förrättades söndag 12 juni 1983. Inredningen spreds sedan för vinden. Orgeln hamnade i Västerledskyrkan i Äppelviken.
År 1982 skrev kyrkoherde Per-Gösta Eriksson:
”Verksamheten i kapellet har gått i botten trots påkostade nyordningar och lovvärda ansträngningar. Men något nytt kan spira ur den mörkaste mull.”
Kyrkoherden fick rätt. Inom Kyrkorådet föddes idén och klubbades beslutet att göra om kapellet till ett center för daglediga. Kapellet hyrdes sedan 1984 av diakonin inom Svenska kyrkan och användes i kyrkans sociala verksamhet.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Kapellokalen förvandlades till ”Oasen”, ett ”socialt kafé” där man bedrev en omfattande kurativ verksamhet med ungefär 25 besök om dagen. Det blev en uppskattad mötesplats, främst för äldre och ensamma. Oasen hade en egen kaplan och en diakon förestod verksamheten.
Helle Klein skrev i sina dagboksanteckningar 2006: ”Nu lämnar jag söderförort och tar mig till Hässelby där diakonicentret Oasen ligger. Stockholms stift anordnar en utbildningsdag där för oss präststudenter. Det ska bli spännande. Diakonin hör till det bästa kyrkan har. De diakoner jag har mött i dag på Oasen i Hässelby var oerhört professionella socialarbetare.”
|
|
När julaftonsfirandet var över 2006 flyttade Oasen sina lokaler i Hässelby Familjehotell till församlingshuset i Hässelby strand. Oasens lokaler i Familjehotellet skulle bli en förskola.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Lokalerna på Olle Engkvists väg 12 ritades om och anpassades så att en förskola kunde flytta in där. Det blev förskolan Olle Engkvist, som fick plats för omkring 45 barn.
|
|
|
Så slutligen en bild från när kapellet fortfarande var ett kapell.
Prästen Rune Pär Olofsson berättade en rolig episod från Hässelby gårds kapell i sin bok Halleluja, prostinnan:
”I Hässelby Gårds kapell vigde jag ett par utan medföljande vittnen. Kantorn och kyrkvaktaren hade lovat ställa upp som vittnen; lagen föreskriver att det skall vara två.
Vi hade övat det mesta, dock inte knäfallet, som jag i min enfald trodde skulle gå att klara ändå. Hur brudparet knäföll fäste jag mig inte vid; jag såg bara till att de förstod mitt tecken och handlade därefter. Själv stod jag alltså vänd mot altaret under böneavdelningen.
När jag åter vände mig mot brudparet för att läsa Välsignelsen, fanns inga vittnen i sikte. De hade inte utan störande munterhet förmått åse det "knäböjande" brudparet utan smugit sig ut.
Framför mig fann jag liksom två hundar som satt vackert: brud och brudgum knäböjde för all del men satt på huk, med knäppta händer och lysande ögon.
Sällan har jag läst Välsignelsen med sådan andakt; jag till och med blundade.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|