 |
 |
|
Text: Henrik Henrikson mars 2024
|
| Konstnären Sascha Ernst Alexander Bolin föddes 25 februari 1889 i Riga. Han bodde under 1950-talet på Hässelby slott. |
|
| Sascha Bolins far Ernst Laurentius (”Lorentz”) Bolin föddes i Karlshamn 1841. Han var skeppsklarerare i Kalmar med firman Bolin & Söderbergh.
1871 köpte han detta fartyg, Prins Oscar, 85,5 fot långt. Under en resa mot England passerade fartyget Öresund den 30 eller 31 december 1880 och försvann efter det spårlöst. Man antog att det gått under med man och allt.
|
|
1880 flyttade Ernst Bolin till Ryssland. Han bosatte sig i Riga med sin blivande hustru Jenny Sandström.
Där hade han en grosshandelsfirma i trävaror. Paret gifte sig där 1885 och fick de tre sönerna Iwan, Lorentz och Sascha.
Familjen flyttade tillbaka till Sverige och Kalmar 1893 när pojkarna var sex-sju år gamla och skulle börja sin skolgång. Familjen flyttade två år senare till Stockholm.
Ernst Bolin var en av stiftarna av Kalmar fornminnesförening, och var även på sin tid en av dem som slöt upp och verkade för doktor Artur Hazelii skapelse, Nordiska museet och Skansen.
Bilden visar en pagod av elfenben, som Ernst Bolin fått av en sjökapten som rest på Kina. Den skänkte han 1941 till Etnografiska museet i Stockholm.
Familjen Bolin bodde 1900 på Tulegatan 23 i Stockholm. Ernst Bolin återvände till Riga vid första världskrigets utbrott 1914, men återvände snabbt till familjen i Stockholm. Han dog 1924.
Alla tre sönerna levde sedan i Stockholmstrakten.
|
|
| Saschas mor Jenny Alfrida Bolin föddes 1859 i Karlshamn. Hon var elementarskolelärare. Hon dog 1941. |
|
Sascha Bolins bror (Erik) Iwan föddes 1886 i Riga. Han blev lärare och författare. Han publicerade vetenskapliga avhandlingar i organisk och fysikalisk kemi, populärvetenskapliga uppsatser i Nordisk familjebok, kalendrar, tidningar och tidskrifter samt läroböcker i kemi.
Han tilldelades den kungliga medaljen Illis Quorum 8:e storleken (1959).
Stockholms Arbetareinstitutsförening inrättade 2009 Iwan Bolin-priset ”för en person som på ett verkningsfullt sätt bidragit eller bidrar till att kommunicera forskningens resultat och metod på ett folkbildningsmässigt sätt och därmed stimulerar allmänhetens intresse för vetenskap och vetenskapens innehåll.” Iwan Bolin var, förutom sin föreståndargärning i institutet, en framstående forskningskommunikatör, vilket är skälet till prisets benämning.
Han dog 1962.
|
|
| Sascha Bolins andra bror Lorentz Wladimir föddes 1887. Han ägna sitt liv åt att fotografera och skriva om träd. Hans bästa bok heter just "Träd". Den mest kända boken kanske var ”Floran i färg”, som kom ut 1950. Den användes i alla skolor.
Den högra bilden visar en affisch inför ett föredrag 1935 i Stockholms konserthus med ”Ljusbilder”.
Lorentz Bolin dog 1972.
|
|
Sascha Bolin själv föddes 1889 som yngste sonen.
Först kan namnet Sascha behöva förklaras. Egentligen hette han Ernst Alexander Bolin, men i Riga, Ryssland, fick pojkar med namnet Alexander ofta smeknamnet Sascha.
Han säger själv i en tryckt notis, som ibland finns på tavlornas baksida: "Svenskfödd i Riga, Ryssland av germansk och romansk härkomst kallad Sascha som alla vilka heta Alexander eller Alexandra".
Teckningslärarexamen avlade han 1909 vid Tekniska skolan i Stockholm. Därefter blev det studier vid Konsthögskolan 1909 1914, vid dess etsningsskola 1912 1913 och för grafikern Axel Tallberg 1915. Detta självporträtt är från studietiden.
|
|
Sascha Bolins studiekamrat vid Konsthögskolan Einar Forseth berättade om Sascha:
”Vi var samtida på akademin från 1912. Medan jag präglades av Konstnärsförbundets mer moderna, lättare stil i konstuppfattningen, präglades Sascha främst av sin lärare Alfred Bergström. Denne var en skicklig, noggrann, konventionell landskapsmålare av den gamla skolan utan större fantasi, som hade Dässeldorfskolans mörka färgskala som sin.
Sascha blev därför en skicklig landskapsmålare av torr, akademisk läggning. Även hans andre lärare, Axel Tallberg, som var professor i etsning, hade en tung färgskala, men var ytterst noggrann och skicklig.”
Einar Forseths bedömning av Sascha var att han på 1910 talet var en mycket högklassig målare som senare kanske tappade en del i kvalitet. Forseth fortsätter:
”Sascha var mycket snäll och vänlig men tillbakadragen. Umgicks icke mycket med sina konstnärskamrater. Han var en svärmare med egna idéer. Duktig tecknare.”
1916 hade Sascha en utställning på Sveriges allmänna Konstförening. De första tavlorna som han gjorde signerade han Ernst Bolin, men sedan övergick han till Sascha.
|
|
1935 skrev veckotidningen Tidevarvet ett reportage om Richard Anderssons musikskola i Stockholm. Föreståndaren fröken Berwald visade Tidevarvets medarbetare omkring i den gamla institutionen. De kommer fram till några porträtt av grundaren Richard Andersson, och Astrid Berwald säger: ”Ni måste se hans porträtt. Vi har två oljemålningar, båda är utsökta, men den här älskar jag.” Och fröken Berwald pekar på ett porträtt utfört av Sascha Bolin, som då var elev på Konstakademien. ”Just så minns man Richard Andersson från hans senaste år – ett visst ensamt vemod, ett försjunkande i meditation, som sökte han varat bortom tingen. Jag förstår inte, att en så ung konstnär kunna fånga det!”
Tyvärr har jag inte lyckats få tag i något foto av detta porträtt.
|
|
|
Dessa två tavlor av Sascha Bolin visar den stil han hade då på 1930-talet. Den vänstra bilden är Beckomberg 1936.
|
|
Han flyttade in på Hässelby slott i början av 1950-talet. 1953 ställde han ut 300 oljemålningar och 500 teckningar i slottet.
Om hans yttre kan sägas att han var kraftigt byggd. Hans svarta hår var naturligt självlockigt. Hyn var slät och han vårdade den med olika salvor. Alla årstider bar han när han var ute svart halvlång rock och eleganta kängor. Därtill en besynnerligt stukad bredbrättad Borsalino-hatt. Även portmonnän var röd. Typiskt för Sascha var det starkt, starkt rödfärgade blanka skärpet som han spänt hårt kring sin smala midja.
Här var en konstnär som verkligen såg ut som en konstnär. Han var klädd som man tänker sig att en Manet eller en Cezanne var klädda.
|
|
1955 föreslår han för Stockholms stad att Hässelby slott skulle kunna bli en internationell samlingsplats för ungdom från jordens alla hörn med en restaurang. Representanter från staden sade att de skulle tänka på saken.
Men när han vidare föreslog nakendans, badbassänger och nattklubbar i de anrika flygelbyggnaderna backade staden ur. Herr Bohlins skaparkraft i all ära, tycker man, men han är säkert bättre artist än kulturvårdare…
Sascha hade många framtidsvyer. Han skissade också på förslag om hur Hässelby slotts baksida skulle utformas – med trädgård och springbrunnar. Men dessa skisser är tyvärr försvunna.
|
|
När han tog sig runt för att måla landskapet färdades Sascha oftast på en gammal cykel, vars bakre axel var förlängd med en så kallad gubbtramp, varigenom han kunde bestiga cykeln bakifrån.
Han började alltid med att sätta vänster fot på en tapp som stod ut från det bakre hjulet. Efter ett par sparkar med höger ben svingade sig elegant upp bakifrån över sadeln så att den förnämliga gråsvarta slängkappan fladdrade för vinden och sedan bar det iväg mot motivet.
På pakethållaren hade han vanligen sitt staffli och en tavla, som han arbetade med. |
|
En stuga i Norra Ängby på 1940-talet som Sascha Bolin målat.
Karl-Erik Karlsson berättar i boken om Sascha Bolin om tiden på 1940-talet när hans föräldrar hade en liten stuga i Norra Ängby:
"Min mor berättade att när han en varm sommardag var ute och rensade ogräs i rabatterna, så kom Sascha åkande, och när han fick se henne så stannade han och frågade om han kunde få ett glas vatten. Min mor hade dagarna innan kokat saft på skuggmoreller från trädet på tomten och frågade, om han inte hellre ville ha ett glas saft och det tackade han ja till. Han drack saften med välbehag och tyckte att den var väldigt god. Han visade den tavla som han hade på pakethållaren och berättade en del om sitt liv. Min mor tyckte mycket om tavlan och frågade om man kunde få köpa den. Sascha var tveksam, men efter ytterligare ett glas saft blev det affär.
Sedan den gången kom Sascha ofta på besök, dels för att få ett glas saft, dels för att visa sina tavlor. Min mor köpte också under årens lopp ett tiotal tavlor av honom, alla med motiv från trakten runt Ängby." |
|
Ann Little berättade om när hon bodde i Hässelby gård på 1950-talet:
”Då brukade jag tillsammans med en kamrat emellanåt hälsa på en konstnär, som hade sin ateljé i högra flygeln i Hässelby slott. Han kallades för Zaza, antagligen en form av Alexander.
Han brukade vara klädd i en mycket lång rock och på huvudet hade han en stor, bredbrättat hatt av gammaldags typ, under vilken håret stack fram, långt och oskött. Zaza talade svenska med en stark brytning; jag tror att han kom från Ryssland, men det kan vara fel.
Som vuxen har jag ofta undrat över vem Zaza egentligen var, vad han hette i efternamn och varifrån han kom. Varför bodde och arbetade han i Sverige och blev han någonsin en uppmärksammad konstnär?!” |
|
| Hasse Fridlund har bidragit med denna bild. Han berättade att detta var den öppna spisen i hans frus föräldrahem i Spånga dekorerad av Sascha Bolin. |
|
| En av mina favoriter bland Saschas målningar. Denna bild av Salnecke slott tilltalar mig med sitt lugn och sitt ljus. |
|
| Barnen i de nyinflyttade bostäderna i de närliggande hyreshusen var rädda för honom och vågade inte närma sig slottet ensamma, speciellt på kvällarna när gården låg i en skrämmande mörker. Men på frukostrasterna tyckte skolgrabbarna att det var spännande att ta sig ner till slottet och besökte den excentriska konstnären. En dal av dessa grabbar kunde vara rätt otrevliga mot honom därför att han var annorlunda. De tyckte det var kul att reta honom. |
|
En av dessa pojkar, Nils, berättade:
”Det bodde en konstnär i Slottet som var en udda figur och som vi skolbarn brukade besöka på rasterna. Vi kallade honom Sassa. Han delade ut teckningar till oss med nakna damer. Synd att man inte sparade någon, för han har tydligen blivit känd efter sin död. Många var rädda för honom och vågade inte närma sig slottet själva, speciellt om det var mörkt.” |
|
En annan av dessa pojkar, Åke, berättade:
”Sascha Bohlin bodde i en flyglarna på Hässelby slott. Han var homosexuell och spottade efter alla kvinnor. Sascha hade självlockigt hår. Han hade alltid den där speciella hatten på sig, en vit rock och ett läderbälte. Han hade sitt förråd i den andra flygeln, den som var brandskadad. Där fanns det bara jordgolv, men där fanns det utrymme som var stort nog när han bjöd in många ungdomar. Han dansade naken för ungdomar som han bjudit in. Grabbarna applåderade honom när han dansade. Det förekom ibland gruppsex.”
Foto: Henrik Henrikson. |
|
Christer berättade:
”Ja, vi var många ungdomar från Hässelby som besökte Sascha som bodde i en flygel till Slottet. Han solade på sommaren på baksidan av Slottet naken på trappan med ett rött skärp spänt under brösten för han ville ha större bröst , han var lite av en kuf, men en duktig konstnär."
Sascha ville så gärna få större bröst, som en kvinna, vilket några av grabbarna utnyttjade. De lurade honom och påstod att de hade något som de kallade för ”patt-salva”, vilket skulle göra brösten större. De hade blandat ihop alltmöjligt, bland annat skokräm, i burkar som Sascha sedan fick köpa. Vid något tillfälle exploderade några av burkarna. Det hade väl blivit någon gasbildning i burkarna.
En kommitté gjorde 1956 genom fastighetskontoret en undersökning om slottets användning. Ett av de mera kuriösa förslagen kom från konstnären Sascha Bolin, som ansåg att Hässelby vore lämpligt för endokrinologisk forskning (om manliga och kvinnliga könskörtlar).”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
När Sascha målade bestämde han också ramens utseende och färgsättning så att den skulle passa målningen.
Det var hos Bröms glasmästeri på Islandstorget som han beställde sina ramar. När Erik och Märta Bröms år 1942 startade glasmästeri vid Ängby torg började Sascha köpa ramar där. Han både ställde ut och sålde tavlor i glasmästeriet.
Sascha hade bestämda åsikter om värdet av sin konst. Han utvalde lämpliga träramar som skulle få nyanser som gick i harmoni med motivet. Ramarna ansåg han som en omistlig del av tavlan. Här ser vi några lite mer ovanliga lösningar av ramar.
Den högra tavlan finns i min ägo. |
|
| Sascha Bolin var noga med att hans tavlor behandlades väl, även efter att han hade sålt dem. Han skrev på baksidan att de skulle omfernissas var trettionde år.
Karl-Erik Karlsson berättar i boken om Sascha Bolin:
”Han var mycket mån om att hans tavlor blev väl omhändertagna och kom därför ibland på besök för att se att tavlorna hängde rätt och att de inte var smutsiga eller dammiga. Jag minns en gång när vi hade gäster på middag. Då kom Sascha in och gick ogenerat runt och kontrollerade sina tavlor. Våra gäster blev minst sagt förvånade, men vi fick godkänt för tavlorna och allt löste sig till det bästa.”
|
|
| Uppsala slott 1967. En av de sista tavlorna Sascha Bolin målade. Han dog i juni 1967. |
|
| Sascha Bolin är begravd på Stockholms norra begravningsplats i samma grav som sina föräldrar under ett metallkors med svårläst text.
På den lilla metallplattan korset står det ”Ernst I. Bolin 1841 – 1924 och hans maka Jenny Bolin 1859 – 1941”. När Sascha jordfästes i samma grav fanns det inte plats för hans namn på metallplattan.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Hässelby slott har köpt in några tavlor av Sascha Bolin. Här hänger en av hans tavlor till vänster om fönstret.
Foto: Henrik Henrikson. |
|
Den 10 februari 2007 var det vernissage på en utställning omkring Sascha Bolin på Plaisiren i Hässelby. Ett 70-tal verk kunde visas upp under två helger. Några entusiaster ur Hässelby-Vällingby Konstklubb i Norra Ängby hade med hjälp av djungeltrumman och idogt arbete lyckats komma i kontakt med personer som bredvilligt lånade ut sina Sascha-tavlor.
Foto: Henrik Henrikson. |
|