Våren 1954 fick Stockholms Stadsfullmäktige en idé om att man borde inrätta en ungdomsgård i den nya stadsdelen man då höll på att byggas i Hässelby gård. Parollen var att ”ytterstaden ska kunna leva sitt eget liv”. 1956 bestämdes att Hässelby gård skulle få en barnteater i den planerade ungdomsgården. På denna skiss från 1957 ser vi hur man tänkte sig Hässelby gårds centrum med ungdomsgården stående för sig själv (markerat med gult).

Hässelby gårds centrum såg ut så här våren 1959, lite stökigt och mycket återstod att göra. Flera av affärerna hade redan öppnats, men ungdomsgårdshuset var inte riktigt färdigbyggt. Längst ner i huset skulle det bli ett snabbköp, på nästa våning ungdomsgården och överst planerades för barnteater. Ungdomsgården skulle få en yta av 650 kvadratmeter, och därmed något större än Vällingbys. Den eleganta fasaden blev i glas och eternit, det vill säga asbest. Bild från Expressen.

Vid invigningen av ungdomsgården Lyktan januari 1960, hände en lite näpen episod: Elsa Olenius, som var initiativtagare till barnteatern Vår Teater, var med bland de inbjudna till invigningen. Hon var en entusiastisk och spontan kvinna och utforskade ungdomsgårdens alla utrymmen. Plötsligt ryckte hon tag i fotografen Karl-Erik Granaths arm och sade: ”Kom så skall jag visa dig något fantastiskt på bottenvåningen!” Hon tog med honom nerför trappan och visade in honom i ett litet rum. ”Titta vad fint. De har byggt en speciell ränna där så vi kan tvätta av våra målarpenslar”. Det var pissrännan på pojkarnas toalett. Något sådant hade hon aldrig sett förut. Fotograf Leif Brandt.

Detta är några av de som jobbade på ungdomsgården Glaslyktan i Hässelby den allra första tiden. De tre längst till vänster är Görgen, Eva och Arne. Ute på högersidan syns Agneta och Lill-Roffe. Gårdsföreståndare var från början t.f. B.O. Carlsson.

På vänster bild ser vi sångerskan Lilly Lannby som var programledare på ungdomsgården sittande lite ungdomligt på golvet tillsammans med Karl Nyborg, som blev gårdens föreståndare efter Carlsson. ”Fina ungdomar allesammans! Skriv upp det”, sade Kalle Nyborg. Den högra teckningen är från ett programblad för Hässelbyveckan i maj 1960. Arne "Kotten" Åkerlind berättade: ”En trappa upp låg entrén till ungdomsgården. Innanför låg ett stort rum med flipperspel, fotbollsspel. Till vänster låg kafeterian. Rakt fram från entrén genom spelhallen låg en sal, som på dagtid användes för innefotboll m.m. Den lokalen hade också en scen där det på fredags- och lördagskvällar var uppträdanden av duktiga lokala band. Men det hände också att större kända band uppträdde bl.a. Ola and the Janglers."

Under de första åren var Affe och Eric två ledare för gården. Från omkring 1966 var Inga Andersson gårdsföreståndare. Hon berättade: Det finns många socialfall i bostäderna runt om här. Det blir därför naturligt för oss att härbärgera också en del problemungdomar. Härinne får de inte sprita och knarka. Ibland gör de väl ändå det på toaletten. Det är svårt att kontrollera. Men pratet om speciella ”Flumrum” på vissa ungdomsgårdar – det är en myt. Såna finns ingenstans.” Arne "Kotten" Åkerlind berättade: "Min tid på Glaslyktan, sträcker sig mellan åren 69-71.och under den tiden var jag inte en så flitig gäst. Glaslyktan låg mitt på Hässelby gårds torg, en fyrkantig låda med glasad överdel där själva ungdomsgården låg, en trappa upp alltså. På dagarna var det fiket som lockade. Där satt man och drack sin zingo och åt rulltårta eller mazariner, pratade om brudar och musik och en del idrott. Det var fräscht. Dom som jobbade i caféet var äldre ungdomar. Som tack fick dom gårdskort.” Aftonbladet beskrev Hässelby ungdomsgård 1972: Inne i en kafélokal sitter ett tjugotal ungdomar kring runda bord. De dricker coca cola och te, äter mazariner och rulltårta, en del röker cigarretter. Jukeboxen spelar i ett hörn. De flesta av ungdomarna ser en västernfilm i TV.” Fotograf Lars Baltzari.

Till femårsjubileet blev Hans Johansson ny föreståndare för ”Glaslyktan”. Han var uppväxt inom scoutrörelsen, hade varit ledare inom S:t Jacobs scoutkår, blev sedan ledamot av dåvarande Stockholms scoutdistrikts styrelse. Sedan kom han till barnavårdsnämndens fritidsavdelning, där han tjänstgjort på olika sektioner. Han var även bland annat ordförande för Hässelby hembygdsförening och delförfattare till boken ”Hässelby strand då och nu”. Femårsjubileet firades två gånger. Först samlades ”pensionärerna”, d.v.s. de ungdomar som under det första åren deltagit i verksamheten, ledare samt inbjudna hedersgäster till tesupé och femårskavalkad. Gratulanterna var många. Ordningsmakten lyckönskade genom poliskommissarie Sven Hedin. För Hässelby Gårdsskolan talade rektor Hugo Serdén. Popbandet ”The five stars”, fem spelglada och ljudligt låtande 13-åringar, spelade. När gamlingarna troppat av blev det dags för fest nummer två – tonåringarnas bal. Då festade dagens ordinarie gårdsbesökare, åt tårta och släckte törsten med specialblandad jubileumsbål i gårdens till ”saloon” omdekorerade källare. Tvåhundra flickor och pojkar kom, d.v.s. så många man fick plats med. Det dansades till ”The Ghostriders”, och man fick spisa en med jubileumsfemma prydd jättetårta, bakad av programledaren Bosse Andersson, som var konditor till professionen. Stort ”hålligång” var det hela kvällen, och allt gick mycket städat och skötsamt till. I mitten på den högra bilden syns programledaren Bosse Andersson, tillsammans med Hans Rudin och Siv Hedeby. Bilder från Västerort.

Det lokala popbandet Five Stars från Hässelby gård spelade på ungdomsgårdens femårsfest. Alla medlemmarna i ”The Five Stars” var 13 år. Från vänster Jan Nilsson, melodika, Bob Brannala, sologitarr, Hans Gustavsson, bas, Kjell Holmsten, kompgitarr samt vid trummorna Ingvar Andersson. Röd skjorta och svarta byxor var arbetsuniformen, och de flesta av pojkarna matchar dressen med en prydlig lingul lugg. Bild från Västerort.

Några poliser står utanför dåvarande entrén till ungdomsgården. Rolf Nyström berättade: ”Glaslyktan på 1970-talet var det ett jäkla drag vid tolvsnåret på lördagskvällarna med dans och ibland fullt med snutar ute på Hässelby torg som väntade på oss arga rebeller. Det var mycket roligt på glaslyktan! Musik, dans och mycket trevliga brudar. Det pussades och kramades en hel del. Hela kinden var full med läppstift ibland!”

Tage Bonde Nilsson var en polis som de flesta ungdomarna hade respekt för. Men en del tyckte han körde med ojyssta grepp och kallade honom för Hängläpp. Till vänster står Tage vid Hässelby gårds tunnelbanestation och på högra bilden sitter han på ungdomsgården tillsammans med några ungdomar i caféet. Marie berättade: ”Kommer ihåg när kvarterspolisen Tage Nilsson tog sig friheten att stå som dörrvakt och vägrade oss att komma in. Som protest tog vi oss friheten att välta polisbilen som hans kollega satt i. Det blev inga fler jobb som dörrvakt för Tage som jag kommer ihåg. Vi gjorde många hyss både på och i närområdet till Lyktan. Vi TBG-are som Palles morsa Disa kallade oss (tbg=tunnelbarnsgangster). Peter Flodin berättade: ”Bonde var själv en riktig gangster! Ja, han utnyttjade sin position som snut. Ett otroligt hårdhänt svin. Morsan, Lis-Marie och farsan Bengt, som jobbade på ”Gården”, tyckte också riktigt illa om honom.” Bo Arkelsten berättade: ”Visst var det polisen Bonde Nilsson som även hade bilfirma! Bonde Nilsson kunde ta i när det behövdes! Och vem kan glömma Bonde Nilssons parfymer och rakvatten som han sålde till oss. Det var rakvatten med mycket stark doft/odör!!” Bilder från Dagens Nyheter.

Lasse Pettersson har sparat sina kort från 1973. Arne "Kotten" Åkerlind berättade: ”När man köpt gårdskortet kom man in gratis på kvällarna, kortet räckte en eller två terminer. Då det var konsert fick man rabatt om man hade kort.” Rolf Nyström berättade: ”Vilket drag det var på lördagskvällarna då på 1970-talet vid Glaslyktan strax innan stängningsdags. Det dansades ibland jänka! Vi tog varann på axlarna och hoppade runt och musiken dånade. Hela byggnaden skakade, speciellt fönstren i danslokalen.”

Anders Nilsson berättade: "En kväll på 70-talets början som sitter i minnet är när Enar Olsson och jag skulle vara "discjockeys" på ungdomsgården därför att Bobbans ordinarie utrustning hade blivit stulen. Vi plockade ihop lite egna prylar med Anders "Buddah" Olsson som teknikansvarig samt Perre Öberg på teknikhjälp. Vi var två rejält nervösa killar utan scenvana över huvud taget, och vi var taggade till max. Vi började spela den musik som vi diggade för gänget på gården men tjejerna ville dansa och inte lyssna på Frank Zappa m.fl. "konstiga band". Så vi fick istället rota fram Bobbans singlar och vi klarade till slut pärsen! Och sedan blev det mer tjejer för jockeyn i en vecka ungefär." På andra bilden sitter Perre Öberg bland plattorna.

En bild av ungdomsgården 1975 då glaslyktan firade 15-årsjubileum. 1979 fick ungdomsgårdarna i Stockholm benämningen fritidsgårdar. Fotograf: Hatem.

Till 20-årsjubileet 1980 hade ungdomsgården ordnat en stor fest. Från vänster ser vi först Babbis Charalampos Devrelis, sedan en bild av Jenny Bekkhus och Eva Grahn. Killen som var kvällens disc jockey kallades Munken, och på sista bilden syns Lena Ragnell och en kille som kallades Blomman.

Det dansades inte bara twist och rock på Glaslyktan. Här spelades det tydligen mer tryckarmusik. Denna bild från ungdomsgården 1980 är ej tidigare publicerad. Man kunde även spela minifotboll i gymnastiksalen. Det var en variant av inomhusfotboll med en tennisboll, och man spelade i strumplästen för att skydda golvet. Arne "Kotten" Åkerlind berättade: "Glaslyktan var också en mötesplats för Hässelbys "original" bl.a. Kenta och Stoffe och Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren som var stor och stark redan då. Han tränade tyngdlyftning på ungdomsgården.” Rolf Nyström berättade: År 1979 eller 1980 bjöd vi in Hoa-Hoa i och med att vi startat en bodybuilding klubb i Hässelby Gård.” Fotograf: Gudmund Mårtensson.

Om ingen annan vill dansa, så får man väl göra det själv, verkar Johan Bane ha tänkt.

I caféet kunde man även köpa mat, som till exempel en tunnbrödsrulle för fem kronor. Då fick man ett tunnbröd med korv, potatismos, räk- eller gurksallad och dressing. En varm toast kostade 3 kronor och 50 öre.

Thomas Mortander kastar dart, André Mårdh spelar biljard (lägg märke till mynttelefonen på väggen) och Christer Lindberg spelar bordtennis.

Bland gårdens besökare kunde man hitta ”Rille” med vinterjackan på, Jennie Wirström, som just hämtat en tetrapack, kanske med apelsinjuice eller mjölk, och ”Kocken”, framför biljardbordet med det senaste i mode, en täckväst.

För varje år förändrades detaljer i fritidsgårdens program, men grunderna i verksamhetens inriktning bevarades under alla år. Vid slutet av 1990-talet hade Lyktan öppet alla dagar och hade olika aktiviteter på kvällarna. Här arrangerades turneringar i biljard, bandy, X-box och backgammon. Man kunde spela pingis, fotboll, titta på teve, fika och surfa på Internet. Eller få hjälp med läxorna. Här finns replokaler med gitarr, bas, trumset och mikrofoner. Lyktan arrangerade också disko- och rockkvällar. Centrumkompaniet ägde fastigheten som hyser Lyktan, som i sin tur drevs på entreprenad av Vällingby Fritid AB. Bilder från Vällingby Fritid AB.

Intill entrén ersattes en dörr med ett konstverk i kakel. År 2000 började man renovera fritidsgården i Hässelby gård och verksamheten fick tillfälligt flytta över till kartverkshuset i en annan del av Hässelby gårds centrum, men det är en annan historia. Bild: Henrik Henrikson.

Och som ett litet roligt kuriosa-tillägg: I seriealbumet ”Direktör Pumps Testamente” av Hergé från 1937 hittar man denna serieruta. Bilden visar en platsannons som inleder detta tecknade seriealbum. Runt omkring platsannonsen har man fyllt ut med radannonstext så att det ska se ut som en del av en dagstidning. Denna utfyllnadstext verkar faktiskt vara dokumentär, riktig text som man tagit från någon då aktuell dagstidning vid den svenska översättningen1976. Och det är här man kan läsa denna Hässelbyrelaterade text: "HÄSSELBY GÅRD Söndagsstädning på ungdomsgården i centrum. 6 tim per söndag under tiden dec-maj." Men så har någon insett att texten inte passade in i handlingen som utspelades i New York 1937, så i senare upplagor har texten tagits bort. Jag tackar Robert i Hässelby strand, som varit observant och hittat denna lilla pärla.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.