Detta hände den 2 december 1960:
"En rånkupp under pistolhot förövades vid 20-tiden den torsdagskvällen mot ungdomshotellet vid Friherregatan 1. Två maskerade ynglingar trängde sig in på expeditionen, där hyresuppbörden just avslutats, band föreståndarinnan, fröken Margareta Herlow och kontorist Lennart Axelsson vid varsin stol, satte häftplåster för munnen på båda och försvann med omkring 15.000 kronor. Rånarna lyckades undkomma."Detta ungdomshotell låg i Hässelby gård i höghuset på Friherregatan 1. Ungdomshotellet ingick som de sex nedersta planen i höghuset. tre våningar för flickor och tre våningar för pojkar. Sammanlagt var det 157 rum som hyrdes ut med en hyra av 120-165 kr i månaden. I priset ingick veckostädning, sänglinne och handdukar samt linnetvätt. Man fick köpa matkuponger och de betalades samtidigt med hyran. Dessa matkuponger kunde man använda i hotellets en restaurang. De första ungdomarna flyttade in hösten 1957.
På helgerna tog hon gärna tunnelbanan in till stan för att dansa. På något sätt tog hon sig även in på dansställen där det var 18-årsgräns.
På en dans i Gamla Stan träffade Carina i oktober 1960 två engelsmän, Peter och Guy. De var 25 respektive 29 år. Carina blev kär i Peter, den äldre av de två männen. Hon bjöd flera gånger hem dem till ungdomshotellet i Hässelby.
Det blev ibland lite stökiga fester på hennes rum. Därför började det komma klagomål och hon blev två gånger varnad för att hon haft de två engelsmännen på besök till långt fram på nätterna och vidare att nattliga telefonsamtal till henne stört de andra hotellgästerna. Det fanns ju bara en gemensam telefon på varje våning i änden på korridoren, och när den ringde så hörde alla den signalen.
Bild från Svenska Dagbladet.
Carina hade blivit kär i Peter och hon ville följa med honom till England. Men ingen av dem hade råd med flyg- eller tågbiljetter, så på kvällarna satt de och diskuterade hur de skulle kunna komma över tillräckligt med pengar. Carina berättade att varje månad samlade hotellvärdinnan in alla hyrorna och förvarade pengarna i sin lägenhet som låg i huset intill ungdomshotellet. Carina föreslog att de skulle genomföra en rånkupp för att komma över alla pengarna. Vid senare förhör ville Carina inte medge att det var hon som tagit initiativet till rånet, utan hon uppgav istället att hon från början tog det hela som ett skämt när de båda engelsmännen skulle ha bett henne att ge dem upplysningar så att de kunde utföra ett överfall. De skulle ha fortsatt att tjata på henne och hon lät sig övertalas att lämna de begärda upplysningarna.
Vid månadsskiftet oktober-november fick Peter följa med när Carina gick till husmors lägenhet för att betala sin hyra. Peter stannade dock utanför lägenheten i den korridor där gästerna brukade köa. Vittnen berättade senare att de vid det tillfället sett Carina komma i sällskap med en man som verkade betydligt äldre än hon själv. Så det var tydligen då som Carina och Peter rekognoserat för kuppen. Peter måste ju ha klart för sig hur man tog sig till Husmors lägenhet, där hyrespengarna förvarades.
Foto: Rolf Hintze 1958.
För en icke informerad person måste det ha varit direkt omöjligt att räkna ut expeditionens belägenhet, eftersom det var ett rum i föreståndarinnans privatbostad. Ungdomshotellet, som drevs av stiftelsen Hem för ungdom, låg ju dessutom i höghuset medan föreståndarinnans bostad var belägen tre trappor upp i den andra, lägre byggnaden, som var hopbyggd med höghuset. Bilden visar det huset där föreståndarinnans bostad låg. När Carina och Peter kommit tillbaka till Carinas rum så beslutade de att slå till och råna hotellvärdinnan i samband med att hon tog upp hyran för julmånaden.
Nu hade man en månad på sig för alla förberedelser. Man skaffade ett par regnrockar, en pluggad pistol och Carina sydde de svarta ansiktsmaskerna som rånarna Peter och Guy skulle använda.
Så repeterade man själva överfallet. Carina spelade då hotellvärdinnans roll och lät sig bakbindas och beläggas med munkavle.
En kompis till Carina berättade senare till polisen att Carina sagt till henne om hur hon varit med om att planlägga rånet.
Foto: Rolf Hintze 1958.
Så kom torsdagen den 2 december 1960 då hyresgästerna gick ner till hotellvärdinnans kontor för att betala sina hyror. Hyresuppbörden skedde alltid mellan kl. 17.30 - 20 vid månadsskiftena och på expeditionen fanns alltså vid råntillfället alla pengar som de 157 ungdomarna betalt in för hyran.
Carina hade åkt till en släkting, för att ha ett alibi.
Klockan blev åtta och föreståndarinnan, Margareta Herlow, och hennes medhjälpare herr Axelsson skulle någon minut senare stänga expeditionen när rånarna kom. Den i amerikansk gangsterstil iscensatta kuppen var noga planerad och det var uppenbart att rånet genomfördes av män som kände till förhållandena. De hade först gått in från den allmänna korridoren genom en dörr som endast upptar föreståndarinnans namn, på samma sätt som övriga hyresgästers. Där innanför fanns en liten hall varifrån en inre trappa gick till föreståndarinnans bostad. Nere i hallen fanns också en dörr till expeditionsrummet.
När rånarna kom in var de maskerade och klädda i de svarta regnkapporna. Fröken Herlow uppfattade först situationen som ett dumt skämt men en av männen drog fram en pistol, tvingade in henne i ett hörn och ned på en stol. Hr Axelsson knuffades ned på en annan stol och medan den ene bevakade dem med pistolen satte kumpanen häftplåster över munnen på båda och surrade fast dem i stolarna. Sega, starka snören och stora häftplåster hade rånarna tagit med sig.
De båda maskerade männen arbetade utan att säga ett ord sinsemellan. De ville ju inte avslöja att de var engelsmän. När de rafsat till sig pengarna, huvudsakligen i form av sedlar i valörer 100 kronor eller lägre, försvann de utan att ett ord yttrats. Någon egentlig uppfattning om hur de såg ut hann deras offer inte få, de blev båda överrumplade och ordentligt chockade.
Foto: Olle Lundström.
Här är Margareta Herslow på väg för att berätta hur hon uppfattade själva rånet. "Jag lyckades få loss min vänsterhand, som inte var så hårt surrad", berättade hon. "Fortfarande bunden vid kontorsstolen, som stjälpte, lyckades jag få bort plåstret och hasa mig fram med stolen till ytterdörren och ropa på hjälp. Sedan fick vi snabbt undsättning." Margareta Herlow hade skarpa röda märken runt handlederna efter snörena och på herr Axelssons händer hade bindgarnet skurit in i huden så att handlederna blivit blodiga. I expeditionsrummet såg det ut som ett bombnedslag. Papper och kvittenser kastade om varandra på ett bord och på golvet, fröken Herlows handväska mitt i röran på golvet tillsammans med stora sjok med plåster som rånarna haft med sig och över alltsammans omkullvälta stolar.
När larmet kom låg en radiobil ganska nära i Hässelby och ytterligare en inte långt därifrån. De fick sedan dessutom förstärkning i form av en av polisens hundbussar. Sedan övertog kriminalen med jourhavande kommissarien Arvid Uhrbom i spetsen utredningen. Stockholmspolisen satte in ett av de största uppbåd man haft på flera år i jakten efter rånarna. Radiobilar, hundbussar och personal från kriminalpolisen och dess tekniska avdelning dirigerades till hotellet.
Bild från Svenska Dagbladet.
Sekreterare Axelsson berättade:
"Jag bor själv på hotellet, och vid varje månadsskifte hjälper jag fröken Herlow när hyrorna tas upp. Dels rör det sig om mycket pengar och dels betalar varje hyresgäst en krona till sex fadderbarn och den uppbörden svarar jag för.
Klockan var 19.55, vi skulle just stänga expeditionen för hyresupptagningen då två män kom in. Båda var klädda i svarta regnkappor och hade svarta masker för ansiktet. De sade ingenting, gick bara direkt fram till fröken Herlow och mig. Pistolen var dragen när de kom in i rummet. Med ena handen höll de vapnet framför oss, med den andra satte de först en häfta över våra munnar och sedan band de fast oss med rep som de hade haft med sig i en dokumentsliknande portfölj. Armar och ben surrades fast vid stolen.
När vi var oskadliggjorda på våra stolar gick de fram till kassaskrinet, bläddrade som hastigast i sedelhögarna och stoppade sedan ned alltsammans i portföljen. Genom häftplåstret lyckades fru Herlow dock få fram att en del av pengarna gällde fadderbarn. Det bevekte rånarna att lämna kvar - en femma.
Fortfarande arbetade de under lystnad. Nästa fas i rånet var att männen sparkade undan stolarna vi satt på. Fröken Herlow och jag blev liggande på golvet och kunde ingenting göra. Vi såg hur telefonsladden rycktes sönder, hur mannen släckte ljuset och hur de mycket samvetsgrant drog för gardinerna innan de lämnade rummet.
Vår situation upptäcktes av en flicka som kom in för att betala sin hyra. Hon blev alldeles skräckslagen och snart var de flesta hotellgästerna igång med att försöka få reda på vad som hänt. men så snart fröken Herlow och jag var befriade ringde vi polisen. Några större skador fick vi inte vid övergreppet, men det är givet att man känner sig omtumlad."
Bild från Svenska Dagbladet.
De båda rånoffren beskrev rånarna så här: Ålder från 17 till 23 år. av medellängd och med cendré färgat hår. Klädsel: mörka, nästan svarta långa rockar och mörka byxor.
Foto: Henrik Henrikson.
Bilden visar Herlow, när hon var på väg att vittna.
Att rånarna verkligen mycket väl kände till hur det gick till på hotellet i samband med hyresuppbörden visade följande:
Fröken Herlow satte alltid i samband med hyresuppbörden upp en lapp på sin dörr. På den stod det kort och gott: Stig in.
När polisen började göra sina undersökningar utanför fröken Herlows lägenhet två trappor upp i hotellet fann man att lappen med uppmaningen att bara gå in placerats på dörren till en grannlägenhet som ligger bakom fröken Herlows.
Polisen kunde också konstatera att lappen på den dörren kommit upp senast klockan 19.40, alltså en kvart före själv rånet. Då kom den familjens barnflicka hem och hon trodde att det var föräldrarna som satt upp lappen för att barnen inte skulle störas genom signaler på dörrklockan.
Flera andra hotellgäster kom också de närmaste minuterna in till grannfamiljen då de trodde att där försiggick en fest och att alla var välkomna och bara hade att stiga på.De två rånarna, engelsmännen Peter och Guy, lyckades ta sig från Hässelby in till stan och de lämnade Sverige ett dygn efter rånet. Ett par dagar senare fick Carina 600 kronor på posten från en av rånarna. Samtidigt uppmanades hon att komma till Paris.
För att få kontakt med engelsmannen åkte flickan till Köpenhamn för att ringa sin pojkvän. Hon vågade inte telefonera från Stockholm. Men hon fick inte tag i honom, utan återvände till Stockholm och gjorde slut på pengarna.
Bild från Svenska Dagbladet.
Efter en vecka utfäste Stiftelsen Hem och Ungdom i Hässelby tillsammans med ett försäkringsbolag och fröken Herlows föräldrar en belöning på 1.500 kr åt den som kunde lämna upplysningar så att de maskerade kuppmännen skulle kunna gripas. Stockholmskriminalen genomförde massförhör på hotellet och med andra hyresgäster i fastigheten, Friherregatan 1. Även T-banepersonalen som tjänstgjorde på västra linjen på torsdagskvällen förhördes av polisen. Det var genom mycket ingående och omfattande förhör med ungdomar som bor på hotellet eller har bott på det som polisen kom framtill att den 16-åriga flickan Carina som bodde på ungdomshotellet måste känna till åtskilligt om kuppen.
Hon häktades i sin frånvaro. Hon hade visserligen ordnat fullt klart alibi för den tidpunkt då kuppen genomfördes, men att hon var inblandad stod klart redan i ett tidigt skede.
Därmed kunde de många ungdomar som bodde på ungdomshotellet och som hörts i saken rentvås. Stämningen bland ungdomarna hade inte varit den allra bästa, många hade känt sig misstänkta och man har även misstänkt varandra.
Carina längtade efter sin engelska pojkvän och bestämde sig för att försöka lifta söderut igen. Helt utan pengar lyckades hon ta sig till Paris. Gränserna passerade hon utan pass. Hon smög sig förbi posteringarna. I Paris lyckades hon hitta Peter och de två beslutade att var för sig fara till England och träffas där.
På väg till Calais togs Carina av polisen vid en trafikkontroll. Då hon greps, var hon i sällskap med en ryss. Carina dömdes av ungdomsdomstolen i Amiens bl.a. därför att hon inte hade några legitimationspapper. Hon fick sitta två månader i franskt fängelse innan hon skickades tillbaka till Sverige.
Av de båda engelsmännen hade den franska polisen inte sett något spår.
Hon utlämnades till Sverige våren 1961 och flögs till Stockholm. Vid en förhandling vid Stockholms rådhusrätt häktades hon som på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till rån. Carina nekade först till alla brott, men erkände efter ett par dagar. Hon berättade att hon lämnat de båda gärningsmännen upplysningar om lokaliteterna. Hon var själv inte med om själva överfallet då kuppmännen kom över 15.000 kr.
Sommaren 1961 rannsakades vid Stockholms Rådhusrätt den nu 17-åriga flickan Carina. Rätten under ordförandeskap av rådman Harald Ljungström förklarade henne skyldig till medhjälp till rån och överlämnade henne till styrelsen för Brättegårdens ungdomsvårdskola utanför Vänersborg.
Åklagaren stadsfiskal Sten Mattsson yrkade på ett tidsbestämt frihetsstraff med anledning av brottets allvarliga art och med tanke på att flickan vid två tillfällen rymt till Frankrike. Försvararen advokat Göran Luterkort yrkade på att hans klient, med tanke på hennes ungdom och att hon tidigare inte hade varit straffad, skulle placeras på ungdomsvårdsskola.
Den äldre rånaren, Peter, greps senare i England, men han nekade till all kännedom om rånet i Hässelby. Båda engelsmännen häktades i sin frånvaro av Stockholms rådhusrätt. De efterlystes av Interpol och skulle ha häktats och förts till Sverige om de hade påträffats utanför England. Enligt besked från UD kunde de inte utlämnas till Sverige så länge de höll sig i England.
Pengarna från rånet återfanns aldrig.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.