 |
 |
Höstterminen 1981 startade eleverna på Hässelbygårdsskolan ett projekt om kärlek och fred under ledning av musikläraren Kalle Sörnäs. Alla elever på högstadiet fick på svensklektionerna skriva ner idéer, synpunkter, tankar uppfattningar m.m. om kärleken. Det blev en bunt med 450 papper. Ur detta digra material valde man sedan ut underlag till monologer, sketcher och sånger.
Det bildades en dansgrupp, en orkester och en kör. Allt detta blev en "kärleksföreställning". Hösten 1982 sammanställde man ett kärleks- och fredsspel, som man sedan skulle spela upp i skolans aula, det som också var biografen Prisma.
Den färdiga musikalen fick namnet Ge oss fred på jorden! Eleverna hade själva skrivit texterna, och musiken hade musikläraren, Kalle Sörnäs, komponerat.
|
|
Annika Lindgren, som gick i åttan, sjöng solo i tre melodier: ”Kärlek, Om Det Ska Man Vara Två” och ”Varför Krigar Man?” och ”Jag Vet Inte Vad Krig Är”.
Bild från Dagens Nyheter. |
|
Eleverna övar sitt fredsspel under ledning av musikläraren Kalle Sörnäs. Nina Isacsson berättar:
"Kalle Sörnäs var mycket drivande och unik, han fick med sig hela skolan i körverksamheten och han skrev även flera egna föreställningar om olika ämnen tillsammans med eleverna, så som om kärlek och fred och om att rökning var dåligt, med mera. Han betydde värdigt mycket för eleverna som gick i skolan under dessa år. Han enade hela skolan på ett unikt sätt, och han såg och tog hand om många elever som behövde lite mera stöd och stärkte upp många elever som var ute på svagare vägar.”
Kalle själv berättade från den tiden:
”Det viktigaste med hela grejen är att fånga upp de som är osäkra på sig själva och ge dem starkare självkänsla. På det sättet mår de bättre och klarar sig bättre i plugget. Och det roliga är att hela skolan lever för det här, det har blivit en annan sammanhållning.”
Bild från Dagens Nyheter.
|
|
Dagens Nyheters utskickade reporter gillade verkligen showen:
”Ett av musikalens roligaste inslag var när trummisen, Oskar Franzén, klev upp på scenen och sjöng en rivig blues. ”Kinden blev röd – och vilken glöd.”
Eleverna sjöng och spelade fint, men det mest överraskande var ändå friskheten i framträdandena och glädjen med vilken musikalen framfördes. Eleverna sjöng verkligen ut och levde sig in i sina roller.
Foto Lars Carlsson.
|
|
| Man beslutade att ge ut en LP-skiva med innehållet i dessa föreställningar 1982. De som var med på denna skiva var eleverna från mellanstadiet och högstadiet samt musiklärare Kalle Sörnäs, som spelade piano och var skivans producent. På skivans innerkonvolut kan man se Högstadie- och Mellanstadiekörerna avbildade av Björn Ohlsson.
Högerbilden visar Catarina Hedin som var en av de många som sjöng solo i musikalen. Hon sjöng ”På våren träffar man en kille så rar”.
Foto Lars Carlsson.
|
|
| Detta är omslaget till LP-skivan där ena sidan handlar om fred. Den andra sidan har temat "Kärlek", och där är det högstadieeleverna som skrivit texterna och som framför musiken.
”Kärlek — nä, det kan man inte snacka om. Kärlek är nåt fint som alla känt någon gång.” Med de orden inleddes hela Kärleksmusikalen.
Musikalen blev en blandning av sånger, dans och sketcher. Det som band ihop föreställningen var, förutom temat Kärlek, en dialog som fördes mellan två personer som bodde i var sitt hjärta. Den ena bodde i ett stängt hjärta, med galler för fönstren, och den andra i ett öppet hjärta, med fönsterluckorna på vid gavel. Skivan spelades in 16 - 17 april 1982.
Sidan 1 på LP-skivan är ett smakprov från föreställningen. På samma sätt hade man arbetat med mellanstadiet. Under OÄ-timmarna hade man pratat om krig och fred. Och sedan hade eleverna skrivit ned sina synpunkter. Resultatet blev en "fredsföreställning" som återfinns i sin helhet på sidan 2.
Omslaget är en teckning med en mängd elever i ett demonstrationståg för fred och kärlek.
|
|
| I bakgrunden på omslagsteckningen kan man se Hässelbygårdsskolan breda ut sig. Denna grammofonskiva gav eleverna i Hässelbygårdsskolan ut 1982.
Texterna är i första hand skrivna av elever men även i några fall av musiklärare Kalle Sörnäs. De flesta melodierna är gjorda av musikläraren förutom några som elever komponerat. Även om ljudkvalitet och inspelningsteknik inte är den bästa, så kan man i alla fall inte ta fel på elevernas sång- och spelglädje.
|
|
| Några ungdomar på teckningen är kära i varandra, åskådliggjort med små hjärtan mellan de unga paren. På ett ställe finns till och med två pojkar förälskade i varandra. |
|
Bland alla de elever som skrev texter fanns Micke Dahl och Micke Johansson, som då gick i femman. De skrev texten till "Nu går vi ut i världen":
Nu går vi ut i världen och säger till dom som bestämmer
vill ni att era barn ska dö av bomber och atomer
ni dårar med kanoner och krut
krig sår bara tårar
Ge oss fred på jorden
inte bara i Norden
fred så barn får leka
fred så träd får grönska
Ge oss fred på jorden!
|
|
Sidan 1 på LP-skivan heter "Kärleken" och sidan 2 "Ge oss fred på jorden".
På FN-dagen 24 oktober 1982 demonstrerades det världen över för nedrustning och fred. Flera tusen människor kantade Stockholms gator och utanför Stockholms stadshus uppförde bland andra eleverna från Hässelbygårdsskolan delar av sitt fredsspel inför barnens fredsmarsch som Rädda Barnen arrangerade.
TV var där och direktsände till en rad europeiska länder. Även Sovjet och USA fick se det svenska inslaget. Sedan tågade barnen till Kungsträdgården för ett fredsmöte.
”Det är bra att folk ser vad barn tycker”, sade Kosta Papathanasiou, som då gick i sjuan i Hässelbygårdsskolan. ”Barnen vill att det ska vara fred och att man ska samsas. Man får demonstrera och prata med såna som Reagan. Det är äckligt att tänka på att det skulle kunna bli krig i Sverige eller världskrig.”
|
|
Den 1-2 februari 1983 spelade Hässelby Gårdskören upp en speciell Londonkonsert i skolans aula — gamla biografen Prisma. Konserten började i engelsk music-hall-anda med en "good-old-days"-inspirerad avdelning.
Efter pausen spelade Kören upp sin "Kärleksföreställning", samma som man kunde höra på deras egenhändigt bekostade LP-skiva. Intäkterna tänkte kören använda till en kombinerad kör- och studieresa till London.
Den eldsjäl, som hela tiden stått bakom Hässelbygårdsskolans kör, var skolans musiklärare Kalle Sörnäs. Han berättade:
"Kärleksföreställningen växte fram ur en svensklektion där högstadieeleverna fick skriva ner sina tankar om kärlek. Det låg litet osäkerhet i luften, risken fanns ju att det bara skulle bli larv av allt ihop. Men av alla 450 bidrag som kom in var det bara ett enda som var oseriöst. Tvärt emot farhågorna var många bidrag så bra att jag kände att de var värda att ta vara på. Elevernas tankar om kärlek fick bilda grunden till vår Kärleksföreställning.”
Till slut ett citat ur musikalen. Det är slutstrofen i en dikt av Risto Lehtivaara, klass 9:2:
"Kärleken är det värdefullaste en människa har. En människa utan kärlek är som ett hav utan vatten.”
Bild från tidningen Västerort.
|
|
Fyra år senare, 1986, gav Hässelbygårdsskolans kör, med Annika Lindgren, ut en singelskiva i vinyl, en skiva om svält och hungersnöd.
A-sidan hade titeln "Vi måste alla dela med oss" och B-sidan "Strunta i konventionen". Intäkterna gick till Rädda Barnen.
|
|