Kvarnhagsgatan
Text och foto: Henrik Henrikson
skrivet juni 2016
Kvarnhagsgatan är en 850 meter lång gata som startar vid Maltesholmsvägen och sedan slingrar sig in i östra Hässelby gård.
Gatan anlades 1953. Utmed gatan ligger mestadels vita 3-4 våningars bostadshus.
Dessa husen är de äldsta i stadsdelen Hässelby gård.

På denna karta från 1652 ser man den kvarn som givit namn till Kvarnhagsgatan. Den är rödmarkerad.
Mjölnaren åtog sig att mala Hässelbygodsets all säd,
och dessutom till Hässelbys ägare avstå hälften av all den ersättning han fick in på att mala åt andra bönder och torpare i trakten.
Dessutom skulle han hålla kvarnen i gott skick.

Kvarnen fanns kvar långt in på 1800-talet.
Med grönt är markerat den del av slottets trädgård där det numera är ett kolonilottsområde vid Kvarnhagsgatan.

En karta från 1953 visar att man från början tänkt sig
att gatan skulle ansluta till Maltesholmsvägen väster om den gamla ladugården, som här är markerad med rött uppe till höger.
Vid den fortsatta projekteringen visade det sig lämpligare att denna väganslutning skulle ske öster om ladugården.
Genom denna ändring blir det även möjligt att spara det gamla bostadshus,
som kallades ”statarlängan” och som idag heter Trubaduren.

De allra äldsta husen i stadsdelen Hässelby är de som ligger på Kvarnhagsgatan 12 - 42.
Husen har från början fått en fasadputs med en djärv effektfull triangelformad yta i en annan färg runt varje port.

En nyhet lanserade Stockholmshem i sina första hus i Hässelby Gård: en tvättstuga i varje trappuppgång.

De första flyttlassen i Hässelby gård rullade in till de här husen lördagen 31 juli 1954.
På måndagen öppnade den förste handelsmannen i stadsdelen, herr Håkan Granath,
sin butik i denna lokal på gaveln till Kvarnhagsgatan 46.

Detta tidningsurklipp från Spånga Nyheter visar interiören i denna första butik.

Eftersom Granaths butik i början var den enda butiken i hela området var det ibland lång kö på flera hundra meter vissa dagar utanför.

Många minns väl när de var barn och köpte sitt lördagsgodis i Granaths Livs. På den tiden fanns till exempel de populära runda päronglassarna.

En liten anekdot, berättad av Thomas A.: "Håkan Granath hade vid ett tillfälle fått in ett parti tomater. Han sade att de kommit från Island. På kartongen stod det nämnligen Canary Island."

Någon gång efter tjugo år slog butiken igen och på 1980-talet var det en kort tid en pizzeria i samma lokal. Nu är lokalen på 40 kvadratmeter tom.

Slottets gamla trädgård gjordes 1957 om till odlingslotter.
Detta är nu en prunkande buffert mellan slottet och bostadshusen. Lotterna vårdas av de som bor i området
och som är intresserade av att odla blommor och grönsaker.

I närhetens av Granaths butik låg ett gammalt bostadshus där folk som jobbade på Hässelbygodset hade bott.
Det kallades för Nybygget eller Blomsterhuset.
Denna bild tog jag 1967.

Sedan byggde man ett nytt barndaghem då samma plats som Blomsterhuset.
Så här såg det ut 2007.

På en före detta parkering byggde man 2006 - 2008
två nya bostadshus med adressen Kvarnhagsgatan 56-58.

På gaveln till Kvarnhagsgatan 67 låg på 1950-talet ingenjörsfirman Telektra. Dagen efter nyårsdagen 1958 gjorde några tjuvar inbrott i lokalerna. Tjuvarna kom bara över en växelkassa med 20 kronor.

Förbittrade över att de bara kom över en så liten summa pengar ställde de till med så mycket oreda de kunde. Bänkar med färdigmonterade radioapparater vräktes ner i golvet och en del annan materiel förstördes på annat sätt.

I dag är det tvättstuga i dessa lokaler.
De flesta husen utmed Kvarnhagsgatan är ritade av arkitekt Nils Tesh.
Han fick som direktiv när han designade husen att han skulle rita in lite annorlunda lösningar i de olika husen.
De här husen på bilden fick högst upp etagevåningar i två plan på 98 kvadratmeter.
En av detta etagevåningar vek han för sig själv och den blev 25 kvadratmeter större än de övriga.
Han murade också in en öppen spis åt sig.

Det är inte många balkonger i de här husen,
men den lägenhet högst upp till höger
som arkitekt Tesh hade reserverat åt sin dotter
utrustade han med en balkong.

Ett hyreskontrakt på en lägenhet på Kvarnhagsgatan från 1967. Hyran för en trerummare var då 325 kronor i månaden.
Anders, som på 1950-talet var en liten grabb berättar för mig:

"När jag på den tiden var ung så var jag mycket hos farbror Pelle i port 102 på Kvarnhagsgatan. Min mamma och pappa jobbade med utdelning av morgontidningen. Det sköttes från garaget på baksidan. Farsan såg till att alla utdelare i tid kunde leverera till alla glada Hässelbybor.

Mitt sommarjobb blev självklart också att dela ut tidningar. Det var tungt att bära och på vintrarna var det tufft att dra runt med tidningsvagnen i snömodden när man skulle upp till Enspännargatan, Astrakangatan eller till höghusen på Natt & Dags gränd. På den tiden läste alla DN eller Svenska Dagbladet, det var innan datorernas tid. Kan än idag känna trycksvärtans doft i minnet.

Tyvärr jobbade farsan jämnt och det blev tungt i vardagen. Han behövde vila efter jobbet och det var inte lätt för brorsan och mig att vara tysta på kvällarna. Vi var ju unga. Då var det skönt att kunna gå över till farbror Pelle. Där var det trevligt och mysigt i hans lilla etta med kokvrå på Kvarnhagsgatan 102.

Där firade man födelsedagar, jul, namnsdagar och påsk. Han hade en kolonilott vid slottet. Där odlade han mycket gott som man njöt av att tugga på. Pelle fixade en cykel med rocketstyre till mig. Jag fick en klocka på konfirmationen. Pelle blev min" farfar" under den här tiden i mitt liv och det kändes lugnt och tryggt på Kvarnhagsgatan 102, inget tjafs bara lugnt och skönt! Att få umgås med honom blev lite av guldkant under denna period i livet!"

Den numera så kända Hässelby-skulptören Per-Erik Willö flyttade 1954 in på Kvarnhagsgatan 128 BV
i den ateljé som är innanför det stora fönstret till höger.

Han berättade för mig:

” När jag gick på konstakademin hade en av lärarna, arkitekt Nils Tesch, ett arkitektkontor där man ritade många av husen i Hässelby gård. Nils sade att om jag ville ha en ateljé så skulle han gärna rita in en sådan till mig. I ett av husen var det inritat lokaler som egentligen skulle bli garage. Han ritade om dem till skulpturateljéer. Sådana lokaler behövde inte gå genom bostadsförmedlingen. Jag flyttade in i smyg för man fick ju inte bo i husen innan det var färdigbyggt. Det var en lokal med stora fönster, högt i tak, toalett och ett pentry. En liten sovalkov där man inte kunde ligga rakt, men det gjorde ingenting. Det var riktig idyll på den tiden. Det fanns ingen riktig dörr utan jag fick ju låsa med ett hänglås. Ibland kom någon nattvakt och sade att jag inte fick vistas där. Då gick jag iväg och återvände lite senare. Jag var ju den enda som bodde där i den delen av Hässelby, så det var lite kusligt på kvällarna.”
Ett tidningsurklipp från den här tiden.
Konstnären Per-Erik Willö, sittande mitt i bilden,
var en av dem som då fick ett stipendium.
Per-Erik Willö bor numera i Hässelby villastad med sin hustru.
När man strosar runt i de här omgivningarna kan man här och där hitta små idyller mellan husen.
Denna trätrappa sträcker sig från Beata Sparres gränd upp till Kvarnhagsgatan.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.