Ungdomshotellet på Friherregatan
Text: Henrik Henrikson
skrivet april 2016
Att huset i början av Friherregatan skulle innehålla ett ungdomshotell bestämdes under våren 1954. Hösten 1955 inleddes bygget av höghuset, och i juni 1957 var det dags för inflyttning. Arkitekt var Hjalmar Klemming.

Ungdomshotellet ingick som de sex nedersta planen i höghuset. Hissarna stannade bara på var tredje våning. Våningarna var alltså ordnade i grupper om tre. Skulle man 4 trappor upp åkte man således med hissen upp till 5 trappor. Sedan fick man gå nerför en trappa till våningen under. Man kunde också gå en trappa upp och komma till våning 6. På detta sätt försökte man skilja på hotellets manliga avdelning från den kvinnliga.

(Foto: Henrik 2003)
På denna bild från Morgon-Tidningen i februari 1957 ser man hur långt man då kommit med bygget av höghuset på Friherregatan nr 1.
Måndagen den 21 oktober 1957 invigde borgarrådet Hjalmar Mehr ungdomshotellet.

Från vänster ser vi barnavårdsdirektör Karl-Erik Granath, intendent Göthe Karlberg, borgarrådet Hjalmar Mehr och fr. Margit Holmblad.

67 rum disponerades av de manliga hyresgästerna medan 70 disponerades av flickorna. Dessutom fanns 6 dubletter och 4 dubbelrum. Sammanlagt var det 157 rum som hyrdes ut med en hyra av 120-165 kr i månaden. I priset ingick veckostädning, sänglinne och handdukar samt linnetvätt.

(Foto: Morgon-Tidningen)
Två av hyresgästerna i ungdomshotellet oktober 1957: kanslibiträde Monica Wallner och apotekstekniker Birgitta Ström. De sade att de stortrivdes i Hässelby ungdomshotell.

En kvinna berättade hur det var att bo på ungdomshotellet:

- Det var tre våningar för flickor och tre våningar för killar. Man hade gemensamt badrum och kök på varje våning samt telefonkiosk på varje våning... Vi köpte matkuponger och de betalades samtidigt med hyran. Det fanns en väldigt bra restaurang i hotellet som vi åt vår middag på.

- Umgicks man mellan tjej- och killavdelningarna?

- Ja, vi umgicks emellan våningarna.. killar och tjejer... särskilt på helgerna när inte husmor var där... haha. Jag trivdes väldigt bra på hotellet och hade ett flertal vänner, av båda könen.

- Kunde hyresgästerna förvara mat i speciella boxar i ett gemensamt kök?

- Vi hade egna små boxar med lås, som vi förvarade våra färskvaror i. Ibland gick det vilt till på både tjej- och killvåningarna. Men det var aldrig något våld eller så. Jag minns tillbaka på denna tid som att jag verkligen blev självständig och lärde mig att hantera pengar och att klara mig själv.
(Foto: Morgon-Tidningen)
En bild från våren 1968. Per Hageseter, till vänster, har besök av vännen Håkan Dahlfors.
Per berättade att han hade sett alla ungdomshotellen i Stockholm, och han tyckte absolut att Hässelby var det bästa.
Sitt rum hade han gjort extra trevligt med mycket blommor och ett stort akvarium.
(Foto: Västerort)
Ungdomshotellets gemensamma utrymmena placerades i vart tredje plan, på våningsplan nr 2 och 5.
Där inreddes sällskapsrum på 25 kvadratmeter.
Sällskapsrummet på andra våningen stod till förfogande även för hyresgästerna i våningsplan 1 och 3,
och motsvarande utrymme i våningsplan 5 användes också av hyresgästerna på fjärde och sjätte våningen.

Ingegerd Bergfors, som syns på bilden, bodde våren 1968 på ungdomshotellet.
Hon tyckte att pentryt i allmänhet räckte till. ”Det blir ju mest te och smörgås man gör i ordning här”, sade hon.
”Men det är klart, på lördagar och söndagar blir det lite mer matlagning och då kan det vara knappt om utrymmet”.
(Foto: Västerort)
I november 1969 passerade en kraftig höststorm Hässelby och flera byggnader skadades.
Denna bild av det hopknycklade taket på höghuset fotograferade jag dagen efter stormen.
(Foto: Henrik 1969)

För att ha möjlighet att få hyra i detta ungdomshotell gällde att man var minst 15 år, att man hade en godtagbar ekonomi och var skötsam.
Den övre åldersgränsen var 21 år, men de som antagits som hyresgäster hade rätt att stanna intill fyllda 24 år.

I bottenvåningen fick fastigheten en restaurang med namnet Fondbersån som drevs i Svenska Bostäders regi.
I början måste varje hyresgäst lösa 20 måltidskuponger för 54 kr i månaden.
Många klagade på dessa obligatoriska matkupongerna.
Restaurangen var privatägd och hade därför stängt på helgerna då ungdomarna bäst behövde den.
(Foto: Henrik 2016)
I entrén hittar man denna målning.
Innanför husets entré fanns en reception som stod till både ungdomshotellets och de andra hyresgästernas tjänst.
Där kunde man ta emot tvätt, laga skor och ta emot bud. Där fanns också försäljningsautomater.
(Foto: Henrik 2010)

En grabb som i slutet av 1960-talet bodde i huset berättar om hur de busade med hissarna i huset:

”Längst upp till vänster i hissdörren fanns en elektrisk kontakt. Då dörren öppnades bröts strömmen och hissen gick inte att starta. Nu kom vi på hur vi skulle göra så att hissen kunde köras med dörren öppen...

Så länge vi gjort en kortslutning var det fritt fram att åka hiss med öppen dörr. Hissdörren måste vaktas av en unge så det inte kom någon vuxen medan vi åkte.

Först ställde sig en av oss inne i hissen och tryckte på "NED" och hissen åkte nedåt. Lagom då hisstaket var i nivå med golvet (hissdörren öppen alltså) ropade den som stod kvar "Stopp" och han i hissen tryckte på den röda stoppknappen. Så stannade hissen naturligt nog och den som stod på bottenvåningen kunde kliva ut på hisstaket. Jag minns att det var fullt av oljedamm där. Man blev svart om man tog i de inoljade tjocka stålvajrarna som lyfte hissen och man fick se upp så kläderna inte skrapade mot schaktets väggar då hissen körde. Jaha - sedan var det bara att åka. Samarbetet fungerade fint och då väl en av oss var på plats på hisstaket tog vi andra bort kortslutningen och försvann. Man kunde alltså inte komma därifrån utan de andras hjälp. Det gav en naturlig solidaritet och gemenskap till gänget eftersom alla ville åka och om någon klantade sig och inte släppte ut den som satt på hisstaket så låg den risigt till inför kommande äventyr. Från taket kunde man lyssna till samtal inne i hissen - de hisspassagerarna tänkte nog inte på att det kunde sitta en tyst elvaåring som hörde allt uppe på taket. Vi fick höra mycket.

Det var utvecklande bus. Vi lärde oss verkligen samarbeta och det byggdes snabbt en rangordning efter hur länge man vågade åka. Värst var Johan som efter några veckor fick för sig att åka ända upp till trettonde våningen och där kliva av på den breda stålbalk som band ihop de tre hiss-schakten. Där satt han hopkrupen på balken och såg hissen åka ner igen. Då den senare återvände till trettonde våningen hoppade han på igen och kunde med en lätt knackning be att få bli utsläppt på bottenvåningen.

Vi höll väl på några månader, kanske ett år. Vi överlevde allihop och ingen fick benen avklippta. Jag är idag 51 år och kan ännu känna tillfredsställelsen då kontakten hittade sin plats och doften av oljigt hiss-schakt slog emot oss då hissen gick ner. En lärorik tid.”

(Foto: Henrik 2016)
Sommaren 1971 hade ungdomarna blivit missbelåtna med hyressättningen och måltidstvånget.
Vid ett stormöte uppmanade man samtliga boende att tills vidare inte betala hyran och vägra köpa de obligatoriska matkupongerna.

De omkring 90 hyresstrejkande ungdomarna på Hässelby ungdomshotell vann hösten 1971 kampen mot hyresvärden,
den kommunala stiftelsen Hem för ungdom. Stiftelsen beslutade slopa mattvånget.
De hatade matkupongerna, som kostade en hundralapp i månaden avvecklades.
Man har också beslutat tillgodose kravet att pojkar och flickor skall få bo i samma korridorer.
(Foto: Henrik 2016)
Efter tjugo år började ungdomshotellet bli lite slitet. Kraven på komfort hade förändrats och huset kändes lite omodernt.
Tvätthoarna till exempel var små som handfat. Pentryt som hörde till varje våningsplan var också i det minsta laget.

En annan besvärlig sak var telefonerna, som var placerade i hytter i båda ändarna av korridoren.
Det fanns inga mobiler på den tiden, så man var helt beroende av dessa telefonhytter.
De hördes inte in i rummen så väntade man ett samtal var det nog bäst att ha dörren öppen.
(Foto: Henrik 2016)
Efter nästan ytterligare 20 år hade ungdomshotellet avvecklats
och under våren 1993 började man en omfattande renovering av höghuset.
Nya reservutgångar ordnades och rörledningar byttes ut.
De två hissarna byggdes om så att de stannade på varje våning.
De små lägenheterna och de stora konstnärsateljéerna högst upp byggdes om till vanliga lägenheter.

Bilden från 2010 visar en fasadrenovering där även balkongräckena byttes ut. (Foto: Henrik 2010)
Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.