Förridargränd
Text och foto: Henrik Henrikson
skrivet april 2016

På denna ritning från mars 1956 ser man Förridargränd, som är en 120 meter lång återvändsgata till Astrakangatan.
Förridargränd ligger i radhusområde ”Hässelby gård VIII” som till vardags kallades "Åttan".

Området här var en skogsklädd kulle. Ingen som helst bebyggelse fanns här innan radhusen byggdes.

Förridare var i äldre tider ryttare som i ett bröllopsfölje red längst fram.

---

Förridargränd är en kort gata med radhus. Utmed norra sidan av gatan ligger två husgrupper med sju respektive fem radhus.
På södra sidan av gatan finns två husgrupper med vardera fem radhus och en husgrupp med tre radhus.

---

De olika husmodellerna var från början fasta, och det fanns inte mycket plats för inprovisationer och individuella önskemål.
Senare under årens lopp har emellertid många om- och tillbyggnader förekommit,
och de från början stereotypa fasaderna har här och där fått mer individuell prägel med personliga färgsättningar och fasadbeklädnader.

---

När de här husen skulle uppföras 1956 fick varje småhusbyggare en tjock bok med instruktioner för hur det gick till att bygga ett hus.
Den hette ”Arbetsinstruktioner för Stockholms Stads Småstugebyggen, genom eget arbete”.
Dessutom fanns det hela tiden instruktörer tillhands som man kunde rådfråga.

Grunden var redan schaktad och murad när man satte igång det egna byggandet.
Man fick själva mura gavlar och väggar. Det kom emellertid ett gäng som hjälpte till att resa takstolarna.
Elektriker kom och drog alla elledningar, sedan fick man själv bland annat, spika upp alla gipsplattor.

---

När man på 1950-talet byggde de här husen förekom olika gäng, vilka många gånger inte var yrkesfolk, som erbjöd sina tjänster,
som till exempel målning av ett hus för 1200 kronor.
En del av dessa ibland självlärda hantverkare presterade mycket dåliga och slarviga arbeten.

Några som framhöll sitt seriösa och helnyktra ansvar, och visade sig prestera utmärkta jobb,
var däremot mycket eftersöka av dem som behövde lite hjälp med sitt husbyggande.
Att mura skorstenarna överlät de flesta åt ett murargäng.

Taken var så kallade pulpettak, vilka orsakade kraftiga turbulenser och virvelströmmar när det blåste kraftigt.
Taken belades med eternitplattor, men dessa blev med tiden spröda och sprack när man gick på dem. Numera är de flesta utbytta.

När huset var färdigt kom ytterligare en för många inte medräknad kostnad,
nämligen iordningställandet av tomten med matjord, plattor och så vidare.
Småa hade ett barackkontor i området där man kunde beställa allt material som behövdes.

---

För att hålla kostnaderna nere lät man dra avloppsledningarna utmed hela raden av hus, under husen.
Detta var en billig lösning men innebär att om det blir fel på ett rör så kan det påverka hela raden av hus.
Dessutom kan det bli dyrt att gräva upp ett rör som ligger under husen.

På samma sätt är tillvattenledningarna dragna i taket, och i slutet av husraden ner i marken och upp i nästa husrad,
ett tillvägagångsätt som innebär att vattentrycket blir mycket lågt i de hus som ligger i slutet av en sådan ledning.

Tomterna var tomträtter från början, men numera är de flesta tomterna friköpta.
Arrendet var först på 60 år, vilket sedan kunde förlängas med ytterligare 40 år.

1957 bildade småstugebyggarna i Hässelby gård en egen förening, ”Villaföreningen Hässelby gård”.
På kvällen torsdagen den 25 april kl 19 hade de sitt första möte i Loviselundsskolan, då man antog stadgar med mera.

---