Astrakangatan
Text: Henrik Henrikson
Foto (om inte annat anges): Henrik Henrikson
skrivet juni 2016

Astrakangatan börjar vid Maltesholmsvägen och passerar under tunnelbanan. 1955 fanns ingen tunnelbana till Hässelby, utan man fick åka buss från tunnelbanans ändstation i Vällingby. En insändare skrev i Expressen för 61 år sedan:

”Sista bussen till Hässelby gård avgår från Vällingby kl. 23.54.
De som inte hinner med denna buss får en föga rolig promenad på leriga vägar.
Med tanke på att många här boende har nattarbete och att sista tunnelbanevagn avgår från Kungsgatan kl. 2:48
så hoppas jag att vi får en snar bättring.”

Som ett svar på insändarens bön förbättrades nattrafiken till Hässelby gård tisdagen den första november 1955.
Astrakangatan hade precis blivit färdig och körbar och nattlinje 119, som tidigare bara gått förbi Hässelby gård utmed nuvarande Lövstavägen, gick nu in på Maltesholmsvägen och Astrakangatan för att sedan åter gå ut på Lövstavägen bort mot villastaden.

---

Höghuset "Fylltolvan", som skymtar bakom tunnelbanan på bilden, har så lång historia,
så den får en egen sida.

---

Astrakangatan på en bild från 1958. Nisse och Ulla-Britta Nygårds tar en promenad i vårsolen med sina söner. Storebror Hasse hänger på vagnen och lillebror Bosse ligger i. Än har inga gator asfalterats och det finns inga trottoarer. Man fick hålla sig utmed den ofta leriga vägkanten. I bakgrunden skymtar bakom damen det röda tegelhuset Astrakangatan 41. Till vänster sticker ett hus på Enspännargatan fram och det ljusa huset till höger ligger på Liljeörnsgatan. Det är Lasse Nygårds som skickat in bilden.

Astrakangatan 2 och 4 är två av de tre höghusen i bostadsrättsföreningen Taklisten. De var färdigbyggda 1956.
Det finns folk som har bott kvar ända sedan husen byggdes. På 1990-talet fick husen nya fasader, balkonger, avloppstammar och badrum.

I huset till höger, Astrakangatan 2, bodde revyförfattaren Allan Forss. Han skrev på sin tid ett otal antal revyer, monologer och kupletter,
även schlagertexter för Anita Lindblom med mera.

Astrakangatan 17 - 21 är före detta karthuset. Här hade Kartverket sina lokaler 1965 - 1975.
På bilden kan man se infarten till den stora gården mitt inne i byggnaden. Ambulansstationen med sina två ambulanser låg här.
När fritidsgården Lyktan byggdes om 2000 - 2001 fick man låna lokaler i det här huset.
På Astrakangatan 21 längre bort i huset ligger fritidsgården Backstage för ungdomar med funktionshinder, där man kan träffa kompisar, fika, spela bandy, lyssna till musik mm..

Ambulansstationen flyttade 2008 till brandstationen på Krossgatan.
Innergården i Kartverkshuset stängdes i oktober 2014. Hela gården har nu blivit en del av ICA:s nya butik.

...och nu är infarten igenmurad.

Lekparken Labyrinten, som ligger nära korsningen Enspännargatan och Astrakangatan är en gammal lekpark.
Den byggdes redan 1958 och var i början livligt besökt av traktens alla barn.
När barnkullarna minskade med åren, och allt färre lekte här så bestämde man 2006 att lekplatsen skulle rivas.
Lekparken finns trots det ännu kvar och alldeles nyligen fick den dessutom en ny förbättrad belysning.

Huset i bakgrunden är ritat av arkitekt Curt Strehlenert och byggdes 1955 - 1956 av Svenska Bostäder.

Roligt att se livaktiga småföretag i bostadsområdena. Denna cykelverkstad har funnits här i åtminstone 14 år, säkert ännu längre. Jag tycker att flera butiker borde finnas här, utspridda bland alla bostadshusen, som förr i tiden. Alltför många lokaler står tomma.

Dessa trevåningshus på Astrakangatan 62 - 84 blev färdigbyggda 2004. De har ljus rosa puts och frikostiga balkonger.

Här på Astrakangatan 81 låg den provisoriska Ekebyskolan mellan 1959 - 1993. De byggnaderna är sedan länge rivna.
Nu finner vi här i stället dessa två villaliknande vita byggnader som är för ett gruppboende.

Detta inlägg kunde man hitta i Expressen 1956:
"Vi embarkerar buss 119 till Astrakangatan, ett nytt samhälle i Hässelby. Men du milde vad det luktar. Om ni visste vad som finns bakom Astrakangatan 91 gott folk? En ren dyngpöl med minst två år gammalt vatten, stillastående och ruttet, fyllt av brädlappar, gamla skor, exkrementer och urin från arbetsplatserna intill. I allt detta leker småttingarna gladeligen. Botemedlet heter 10-15 billass sten och grus."

Så kunde det vara på den tiden. I dag finner man här ett idylliskt parkområde med stadsdelens häftigaste gran.

Den tomt på Astrakangatan som heter Konsolen var från början avsedd för garage eller värmecentral.
1979 fanns planer att här bygga en barnstuga och några radhus.
Nu har man här byggt dessa trevånings bostadshus som blev färdigbyggda 1984 - 85.
Adressen är Astrakangatan 98 -104.

Det orginella med dessa hus är att de har så kallad tungstomme, som likt forna tiders täljstenskaminer lagrar värme och sparar energi.
Fasaderna bildar solväggar. Fasadelementen har luftkanaler där utomhusluften värms upp innan den tränger sig på inåt.

Inne i portarna 100 och 102 finns konst på väggarna – "Skönt tusental" av Nisse "Ritarn" Jonsson 1965.

Det lär ha varit en smörgåstillverkare som på 1950-talet utövade sin verksamhet i den högra lokalen
på gaveln med adress Astrakangatan 119.
Nu står lokalen helt tom sedan flera år tillbaka.
Den vänstra lokalen på gaveln har adress Enspännargatan 66.
Enligt uppgift ska båda lokalerna på gaveln en tid varit herr- och damfrisering. Läs mer om detta på sidan om Enspännargatan.

I bakgrunden kan man skymta förskolan Astrakanen. Den byggdes 1978 som daghem.

På Astrakangatan 106 hittar vi förskolan Lönneberga - en gulbeige träbyggnad i ett plan.
Den byggdes 1991 och har fina ljusa rum och en stor lekgård.

Så här beskrevs området 1954. Då hade ännu inget av radhusen ännu påbörjats:
"Radhusen kommer att lokaliseras antingen längs huvudgatan eller längs mindre säckgator.
Kvarteren får oftast en sida med bilfria gångstråk som kommer att ledas mot allmänningar och centrum.
Allmänningarna ska kännetecknas av gräsytor med inslag av bevarad tallvegetation.
De kommer också rymma lekplatser och mindre fotbollsplaner."
Och så blev det.

Robert Landberg, som bor i ett radhus på Astrakangatan berättar:
"När vi flyttade in 1963 fanns ingen skog nedanför "brinken". Där nere fanns en fotbollsplan för självbyggarnas ungdomar
med ett fotbollsmål vars stolpar var märkta "Lyckans IF".
På andra sidan Lövstavägen fanns handelsträdgårdarna kvar med växthus och stora blomsterodlingar på fälten,
violer på våren och astrar på hösten. Så småningom växte aspsly upp till en tät skog,
men 1977 kunde men fortfarande se hur en stadsdel av småhus växte fram." (Foto: Robert Landberg)

Där Astrakangatan gör ett tvär nittiograders kurva kör många alldeles för fort, och när det är halt, sladdar bilarna ofta.
Robert Landberg berättar:
"Två gånger har jag själv bevittnat, hur bilar rutschat ner för slänten. En voltade ner, och fick bärgas av bärgningsbil.
En annan kom ner på rätt köl, föraren hämtade sig från chocken och fortsatte framåt i nattmörkret genom sly och snår fram till den stig,
som föregick den senare asfalterade cykelvägen parallell med Lövstavägen.
Sedan lyckades han köra ut på gatan borta vid busshållplatsen.
Två gånger har bilar sladdat in på tomter.
Bilden är från 1999, då en narkotikapåverkad förare i en stulen bil sladdade
rakt in i 161:ans garagedörr och väggen intill, sedan han vält lyktstolpen.
Det skedde mycket tidigt på morgonen. I hus 163 sov en son i huset i rummet närmast garaget och vaknade av den kraftiga smällen.
Herr Larsson, som då ägde huset, fick bara på sig morgonrocken. Man kan se sprickorna i husväggen på bilden.
Väggen fick muras om och garagedörrarna bytas ut." (Fotograf: Robert Landberg)

På Astrakangatan 110 har man byggt fem treplans villaliknande bostadshus. Robert Landberg berättar:
"2006 började man bygga de fem "Stadsvillorna". Vi radhusägare protesterade inte mot själva bygget, hus behövs ju,
däremot att man tog två meter av gatans bredd för privat parkering till de nya husen.
Därmed försvann alla parkeringsmöjligheter vår våra gäster, för hantverkare och andra att ställa ifrån sig sina bilar.
Nästan alla radhusägarna fick göra om sina tomters framsida till parkeringsplatser."
(Fotograf: Robert Landberg)

De fem bostadshusen på Astrakangatan 110 är arkitektritade och blev hel färdigbyggda 2010.
De innehåller totalt 25 smålägenheter.

Här i kvarteret Naturkänslan har radhusen en lite annorlunda arkitektur med branta sadeltak.
Dessa hus har en baksida som vetter mot ett skogsområde.

Samma radhus som på den svartvita bilden ovan, denna gång fotograferad av mig 60 år senare, i januari 2016.