Akut bränslebrist
(Henrik Henrikson)

Bränslebristen i landet var också något som påverkade de boende i Hässelby. Att ta sig fram inom samhället skedde oftast med cykel och när man skulle transportera varor till järnvägsstationen, till exempel grönsaker och blommor som odlats i de olika handelsträdgårdarna, fick det ske med handdragna kärror. Bilden visar mjölktransport från Hässelby gods 1916 som kallades pytsåkning. Hästen drog runt mjölkvagnen till de olika stugorna och husmödrarna kom ut med sina pytsar och kannor för att köpa sin mjölk.

Tåget mellan Riddersviks station i Hässelby och Stockholm gick under hela kriget men flera turer var indragna på grund av den akuta kolbristen. Sverige fick kol från Tyskland i utbyte mot järnmalm. Eftersom Tyskland ju var ett av de länder som låg i krig var kolleveranserna därifrån mycket osäkra. Ju längre kriget pågick och det gick sämre för Tyskland desto osäkrare blev kolleveranserna. En period fanns det bara kol för tåget mellan Hässelby och Stockholm så att det skulle räcka en månad, innan en sändning från Tyskland äntligen kom.

Kostnaden för att få åka med tåget in till Stockholm ökade, liksom allt annat, under kriget.1917 steg priset för en enkel biljett från 65 öre till 80 öre.

Så snart det blivit fred igen hösten 1918 kunde åter importen av bland annat bensin och gummidäck börja, matvaror började åter finnas i butikerna och arbetslösheten minskade. Nu väntade några år med bättre tider. Flera åkare och trädgårdsmästare från bland annat Hässelby åkte ner till Tyskland där man efter kriget kunde få tag i billiga lastbilar. Bilden visar den allra första lastbilen i Hässelby efter kriget.