Potatisen tog slut
(text: Henrik Henrikson)

Matbristen blev bara värre för varje år och på våren 1917 var livsmedelsbristen i Hässelby akut. Till och med potatisen var slut. De som odlade eget hade ingen kvar och i affärerna fanns ingen potatis att köpa. Värst var det för dem som inte hade egna tomter.

Då började man inom municipalnämnden titta efter ledig mark inom samhället. Det fanns ju osålda tomter i Hässelby som fortfarande tillhörde AB Hässelby Egendom, det bolag som under början av 1900-talet sålde Hässelby slotts mark till intresserade trädgårdsodlare. Greve Christer Bonde på Hässelby gods gick med på att låta de som hade det som allra fattigast att odla potatis på dessa fält. Man satte upp anslag om att de som önskade odla på en sådan tomt skulle anmäla sig till Kommittén för potatisodling inom Hässelby villastad. Genom livsmedelsnämnden kunde man sedan anskaffa sättpotatis till ett rimligt pris.

Arrendet var inte helt gratis men Christer Bonde lovade att arrendeavgifterna som han fick in skulle användas till att skaffa utsädespotatis till de minst bemedlade familjerna.

Trävarufirman Lundqvist & Huddén, som också ägde mark i Hässelby, lovade att upplåta en del av sin mark gratis till dem som önskade odla potatis.


Men trots dessa åtgärder var matbristen denna vår akut. Det skulle ju ta flera månader innan den nysatta potatisen kunde skördas. I Sundbybergs och Solna Tidning, som även innehöll nyheter om Hässelby, kunde man läsa följande artikel:

”Två månader återstå, tills den nya potatisen kommer. Två månader alltså, under vilka våra husmödrar måste anstränga sin uppfinningsförmåga och nedlägga sin möda på att finna potatisens ersättare på bordet. Skola vi lyckas däri eller skall eftervärlden säga om oss: 1917 års husmödrar dugde till föga; de gåvo tappt samtidigt med potatisen?

Ännu ha vi kålrötter. Låt oss alltså föresätta oss att använda dem!”

Under hela kriget kämpade de styrande i Hässelby mot den ständiga matbristen. Man anhöll hos Folkhushållningskommissionens potatisavdelning om rätt att av Kooperativa förbundet köpa 100 kilo potatismjöl. Man skrev till Södra Roslags Brödbyrå med begäran om ökad brödtilldelning. I en skrivelse till Livsmedelsnämndens avdelning i Hässelby klagar man över att det är omöjligt att rättvist fördela de ynkligt små sändningar av smör man fick. Kunde man inte få mer var det lika bra att man införde ransoneringskort även på smör, vilket också skedde senare. En knapp vecka före julafton 1917 bad man Folkhushållningskommissionens sockerbyrå om mera kaffe, eftersom många blivit alldeles utan.

Bilden visar hur trakten kring Berghamns brygga i Hässelby såg ut vid tiden kring första världskriget.
Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.