Bilder från Allmänna badet på 1930-talet.
1928 fick Allmänna badet en ny fyra meters trampolin på herravdelningen. Under säsong var badet detta år öppet 09-20. Avgiften var fortfarande 20 öre för vuxna och 10 öre för barn. Två år senare hade priset för vuxna sänkts till 15 öre, men barn fick fortfarande betala 10 öre.

Enligt hälsovårdsnämndens tillsyningsman hr Henry Finnerud var det på 1940-talet illa ställt med renheten på Allmänna badet.
"Vi ha åtta avloppsledningar, som utan rening gå ut i Mälaren utmed köpingens stränder”, sade han. ”Vid provtagning av vattnet vid badplatserna i kommunen visade det sig att vattnet var starkt förorenat. Värst var det vid köpingens eget kommunala bad, Allmänna badet.”

Bilderna inskickade av Britt Nettelbradt.

Anna Nygren berättade om denna bild:
"Det här var herrarnas omklädningsrum. Damernas låg på andra sidan hopptornet. På 1950-talet, i alla fall, var det kiosk på gaveln till vänster i det här huset. Till vänster i bild, bakom planket hade badvakten ett litet rum."

1940 besökte 2.746 vuxna och 2.807 barn Allmänna badet. Här ser vi några bilder från badet 1941.

Roland Stolt skriver i en artikel i Hässelby Hembygdsblad nr 49:
"Två träffpunkter i Hässelby kommer jag väl ihåg från det jag var liten på 1940-talet och senare som tonåring. Den ena var Allmänna badet. Där höll vi till nästan var enda dag på sommaren och många ungdomar träffades. Tidigare som liten fick jag och min bror Stig gå med mamma och hennes syjuntatanter till badet. Dom satt alltid ovanför badet i badparken, men ganska nära så dom hade uppsikt på oss.
Det var alltid bullar och hallonsaft som mellanmål.
När vi växte upp och blev så stora att vi klarade oss själva, gick vi till badet ensamma. Stig kunde simma tidigt, men inte jag, han var ju tre år äldre.
Alla somrar fanns det en simlärare på badet. När hon frågade mej, 'du ska väl vara med', svarade jag lite fegt, 'nä jag ska lära mej med pappa på sjön', han var ju med i HSS. Men när min bror hörde det, sa han, 'han ska visst vara med' och så blev det.
Badet hade en dam- och herrsida med ett plank emellan, och en dörr in till damavdelningen. Ingen manlig badare fick beträda damavdelningen. Om någon av oss kom in där, blev det ett himla liv, ungefär som när en räv kommer in i en hönsgård. Damerna fick bada på båda avdelningarna. Det fanns också en badvakt, den jag minns mest var Karlsson med fru även kallad "Bergakalle".
På sommaren flyttade sommargästerna ut till Hässelby, då kom det nya badgäster.
Vi kunde simma för olika märken, första steget var järnmärket, man skulle kunna simma femtio meter, sedan kom brons, silver, guld, kandidaten och magistern med olika svårighetsgrader. djupdykning, längddykning vattentramp, flytning, längdsim, samt simma med kläder, och hoppa från olika höjder och slutligen livräddning. När man hade tagit kandidaten fick man ha vita badbyxor med röda ränder i sidan, magistern röda med vita ränder. Flickorna kunde sy fast ett motsvarande märke fram på sin baddräkt."

En bild av simskoleavslutningen. Roland Stolt berättar om den i en artikel i Hässelby Hembygdsblad:
"Det var ett stort intresse att se simskoleavslutningen. Dom som hade tagit magistern fick en lagerkrans av eklöv, och kandidaterna en krans av pillöv. Dessa hjälpte många till med att färdigställa till avslutningen. Det var också uppvisning av simhopp, och en del tävlingar.
Vid en avslutning skulle vi få saft och bullar, men vi skulle ha en mugg med oss, det hade min bror Stig glömt, men han sprang hem efter en. Men det var ju brått så han tog cykeln ned för backen till badet. Men nästan nere, med hög fart, hoppade kedjan av, det gick inte att stanna. Prästgårdens staket på den ena sidan och berget på den andra. Så det var bara rakt fram, han skrek så att alla skulle hinna flytta på sig. Siktade på ingången i planket, men styret tog emot på ena sidan. Så det blev en volt nedför cementtrappan och ut i vattnet. Det blev inget simma av för honom. Men saft fick han.
Badvakten hade vid sidan om ingången försäljning av inträdesbiljetter, även lite godis. Det var kola och sega råttor som gick mest. Mycket pengar fick vi inte, jag och min bror, så vi var inte så köpstarka, Men en sak minns jag, dom som hade lite bättre ställt och kunde handla, var aldrig snåla, utan delade med sig. Det var ett stort kamratskap bland oss ungdomar, inte bara vid badet, utan över huvud taget i Hässelby.
Foto: Harry Grip.

Hasse Ekman berättade:
"Allmänna Badet som det såg ut då jag var ung. De öppnade sen en lucka i gaveln på huset som det såldes godis i.

Anna Nygren berättade:
"Bilden är tagen från "Lilla Berget", ovanför damavdelningen, där man satt och drack sin medhavda saft i glasflaska med patentkork och åt hård ostsmörgås, som hade börjat att bli mjuk av osten.
Det tänker jag fortfarande på, om jag äter en hård smörgås, som börjar att bli mjuk. I luckan på husgaveln kunde man också lämna in sin klocka, eller annat värdefullt, medan man badade."

Utsikten från Allmänna badet, med hopptornet längst ut på bryggan.

Lisbeth Boëthius berättade:
"Där gick jag i simskola. Först fick man sitta i sanden och göra rörelserna med benen och armarna, sen med simdynor som var i kork som man fick om magen och/eller kunde hålla händerna på och öva med benen. Jag tog järnmärket på 50 m och simborgarmärken på 200 m som jag sen tog flera år. Har märkena kvar.
Men sen blev det inte mer avancerat."

Bryggan med sitt hopptorn var en rejäl anordning i järn. Dessutom fanns längst ut på metallkonstruktionen två trampoliner.

Badet var mycket populärt bland alla barn och ungdomar i villastaden. För att gynna Hässelbys barns simkunnighet så hade man infört fri entré.

Leif-Ole Dorfh berättade:
"Till höger om hopptornet från land sett hade damerna ett eget litet hus där dom kunde byta om med liten brygga med stege ner i vattnet.

Lisbeth Boëthius berättade:
"Mamma brukade göra matsäck och så låg vi där uppe på berget. Sedan gick man ner och badade när man hade lust. Vi var där mycket ofta hela dagen. Jag vågade aldrig hoppa varken från någon av trampolinerna och framför allt inte från hopptornet. Var inte ens upp dit.
Minns ni hon som hade kiosken? Man kunde köpa ettöres lakritsbitar som var överdragna med olikfärgad karamellglasyr. Och även Ahlgrens bilar kostade ett öre styck.
Jag gick i simskola och först tog jag järnmärket och sen simborgarmärket varje år. Har mina märken kvar."

Lilian Victorin Klockar berättade:
"Det här tornet har man hoppat ifrån ett antal gånger. Varje dag i flera somrar var detta en utflyktsplats. Så klart hade man med sig saft, bullar och äggmackor.

Bilden till vänster är inskickad av Hasse Ekman. Den högra bilden, som är från 1964, är inskickad av Kjell Bengtsson.

På denna målning från 1969 ser man Allmänna badet längst till vänster.
Bilden är inskickad av Kjell Melander.

En vintrig bild från 1979. Hasse Löfstrand berättade:
"Allmänna badet besökte jag ofta som grabb på somrarna, det var gratis vilket inte Strandbadet var. Vid ett tillfälle var jag vid Berghamns brygga då en större båt la ut från bryggan och rörde upp avloppsutsläpp, just då kändes inte Allmänna badet frestande på ett tag.

Hasse Ekman berättade:
"Genom den porten har man gått många gånger. I den lilla kuren till vänster höll Badvakterna till. Nu har dom inte råd med någon vakt. Allmänna Badet var ett fint bad förr. Där fanns hytter både för damer och herrar . Mellan flotten och bryggan var det 50 meter. Simmade man fyra vändor så fick man Simborgarmärket.

Bilden är inskickad av Hasse Löfstrand.

När man skulle hit på 1950-talet fick man ta SJ-buss nr 3 från Norra Bantorget till Sandviksvägen, en restid på cirka 45 minuter. Därefter en promenad utmed Berghamnsvägen till Ringvägen som man fortsatte till skylten ”Allmänna badet”. 10 minuters promenad ungefär.

På denna bild från 1975 leker Peter Ekman på badets strand. Fotograf är pappa Hasse Ekman.

Under 1960 utvidgades Allmänna badet. Stockholms stad köpte in obebyggda tomter i dess närhet och badet fick ytterligare 200 meter sandstrand. Allmänna badet blev därmed det största badet i Hässelby.

Monica Uhmeier berättade:
"På 50-talet fanns också badhus med hytter och ett hopptorn. Byggnaden till höger innehöll en kringbyggd bassäng med bryggor och höga väggar samt ett antal omklädningshytter."

Boris Ekner berättade:
"Jag minns också dassbyggnaden, långbryggan, stranden bortom den, och länsarna som avgränsade båtar från att komma in. Samt hopptornet i änden på betongpiren."

Inger S Andersson berättade:
"Uppvuxen i Hässelby Gård på 1960-talet så var Strandbadet närmast, men de tog betalt. Därför cyklade vi som barn ibland till Lövstabadet men oftare till Allmänna badet (trots den långa backen upp).
Där tog vi våra simmärken, ni vet, järn-, brons- och silvermärken mm."

Göran Östergren berättade:
"Damernas till höger och herrarnas till vänster. Tillbringade mina somrar där. Lärde mig simma där. Torrsim först. Ett, två, tre, fyra. Med hjälp av korkdyna lärde jag mig simma."

1980 såg det ut så här på badet. Foto: Stig Forsslund.

Lena Mary Lundin berättade:
"Jag brukade simma med kompisar. Badvakten lärde mej och de andra barnen att simma. Jag fick mina simmärken där. Jag var liten då. Det var 1969 till 1974. Badvakten var en snäll och trevlig kille. Jag minns så mycket. Jag var liten och brukade gå ner till badstrand ofta och simma och leka på den tiden.
Jag bodde hos mormor och morfar i Hässelby nära badstranden. det var inte så långt att gå från hem till badstrand. Det var 1980-1996.
Jag och min kille var där och badade sista gången 2008 eller 2009 tror jag det var. Jag älskar Hässelby. Min morbror och hans fru bor fortfarande på Fagerstrand."

Foto: Hasse Ekman 2015.

Av den imponerande järnkonstruktionen finns numera åtminstone bryggan kvar. Foto: Hasse Ekman 2015.

Detta bad har i alla tider varit en favoritplats för alla barn. På den högra bilden har en fisk lyckats förirrat sig in på det grunda vattnet i badets strandkant.
Foto: Carl Lernberg 2016-2017.

Roland Stolt berättade en gång om sina barndomsminnen på 1940-talet från Allmänna badet:
"En händelse som jag väl kommer ihåg, var ett inbrott i kiosken där vid badet.
Våran polismästare Manne Götsson kom med full utrustning för att utreda händelsen, jag var imponerad av hans väska med olika grejer för bland annat att ta fingeravtryck. Men inte tog han någon brottsling.
Men alla i samhället sa att det var ungarna från Björkahemmet. Det kunde ingen bevisa. Så det fick vara med det, någon större summa kunde dom väl inte stjäla. Möjligen några sega råttor."

Foto: Henrik Henrikson 2018.