 |
|
|
|
Man kan väl säga att det var här som den började – historien om Boppers, i en lägenhet ovanför snabbköpsbutiken på Strandliden 18 i Hässelby strand.
Kjell Bävergren berättar:
”Här bodde En ensamstående kvinna ovanför Strandlidens Snabbköp med tre stycken rätt så vilda pojkar: Ingemar, Kjell, Ville. Två av dem skulle långt senare bli väldigt kända som medlemmar i musikgruppen The Boppers”.
Britt Forsén berättar:
”Vi bodde på Strandliden 18. Där bodde också familjen Wallén, med bröderna Ingemar, Ville och Kjell. Ingemar och Ville var med i The Boppers i slutet av 1970-talet. Jag var ganska rädd för de yngre bröderna, de var lite bråkiga, men Ingemar var snäll. Han brukade gå runt med en gitarr, jag tror att deras pappa var musiker också. De hade en katt som hette Pirre. Den var jag också rädd för, den kunde bitas.”
Ingela Malmgren berättar:
”Ville Wallén växte upp i Hässelby Strand i två rum och kök på Strandliden 18, i en familj med mamma och bröderna Ingemar, Kjell och Ronny. Han började i Maltesholmsskolan för att avsluta grundskolan i Hässelbystrandsskolan.
Hans musikintresse fanns nog där redan från födseln, för vad jag har hört berättas så var hans pappa, som också hette Ville, kapellmästare i ett band där hans mamma var vokalist.
Att Ville skulle bli batterist var det väl ingen fråga om. Det märktes när han och jag satt i mitt rum och lyssnade på skivor. Från början var en av favoriterna Djungelbokens ”Jag vill va’ som du”. Ville samlade in alla kuddar han hittade i lägenheten, bland annat min mammas handbroderade prydnadskuddar (till hennes stora förskräckelse), letade fram ett par stickor och satte sig i min säng och började trumma i takt med: Ohh, obido, jag vill ju va som duuu, obidobidoa... Andra favoriter som vi lyssnade mycket på var Creedence, som Ville slet ut våra sista kuddar på, med långa trumsolon.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Ralf Österling berättar om några bilder han fotograferade 1969:
”Jag och Ville Wallén tillbringade en sommar tillsammans på kollo på Koholmen. På första bilden står Ville längst till höger i vit ramel-hatt. På andra bilden står Ville i mitten med ljust hår.”
|
|
|
Lars Mansson berättar hur den blivande Boppers-medlemmen Matte Lagerwall en gång i nionde klass med klasskompisarnas hjälp fick bästa betyg:
”Våren 73 fick musikmajen för sig att betyg inte kunde sättas annat än via en skrivning i musikhistoria! När resultatet redovisades var det naturligtvis de vanliga "snillena" som hade bäst poäng och som skulle få de högsta musikbetygen. Detta inkluderade inte blivande Bopper Matte Lagerwall, den som bevisligen bäst kunde hantera ett instrument (Matte med sin grupp Blackeye hade vid ett par tillfällen rockat loss i aulan).
Klassen överklagade till sin klassföreståndare Gunvor Appelqvist, som jag tror med en viss lobby verksamhet lyckades få till en ändring. Vid nästa musiklektion sa hon att OK, Mats får spela ett stycke på sin gitarr och ni får rösta vilket betyg han ska få men ack och ve, detta drabbar någon annan eftersom man tydligen hade ett begränsat antal betygssiffror att dela ut. Matte spelade Stairway to heaven perfekt. Betyg femma sa klassen.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Ingela Malmgren berättar:
”Ett av de roligaste minnen jag har med Ville Wallén var när vi gick i högstadiet i Hässelbystrandsskolan. Plugget skulle få en ”ansiktslyftning” och en arkitekt var ditkallad.
Arkitekten hade kört upp sin bil, en liten Golf tror jag det var, på skolgården och stod parkerad med fronten mot staketet vid rabatten. ”Bad luck” för honom för det var första april och som vanligt kliade det i fingrarna på Ville och hans polare. När arkitekten var inne hos rektorn för att gå igenom ritningarna tog Ville, och några till och lyfte upp framvagnen på staketet. När arkitekten kom ut, ställde han sig bara och kliade sig i huvudet, gick in till rektorn igen och plötsligt ljöd det en stämma ut i högtalarna: - Kan de som lyft upp bilen på staketet vara så vänliga att lyfta ned den igen.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Ingela Malmgren berättar vidare:
”Tiden gick och Ville Wallén utvecklade sitt trummande. Ville och hans storebror Ingemar kände ju Matte Lagerwall redan från barnsben, Peter Jezewski och Lasse Westerberg kom senare in i bilden.”
”Man började ju lira gitarr för att få tjejer. Killen med guran får alltid komma på fest. Men självklart fortsatte vi för att vi älskar det vi gör”, berättade Matte Lagerwall, som skulle bli sångare och gitarrist i Boppers.
Detta är bilder från en glad påskhelg 1977 på Hässelby Strandbad. Boppers hade då sin första officiella spelning. Originaluppsättningen bestod av de två brödraparen Peter och Michel Jezewski, Ingemar och Ville Wallén samt Matte Lagerwall och Lasse Westerberg.
”När vi började spela på motorgårdar blev vi förvånade över att publiken var så ung och hysterin som följde. Vi kom från Hässelby och hade aldrig sett en folkpark”, berättade Matte Lagerwall.
Framgången lät inte vänta på sig, och snart hade bandet ett fulltecknat spelschema. De slog igenom genom att spela covers på 1950- och 1960-talslåtar, framför allt doo wop-musik. Snart hoppade Wille Wallén av och ersattes av Kenneth Björnlundh (som har medverkat hela tiden fram till idag.) Dessa fem killar från Hässelby spelade rock´n´roll och doo-wop från 1950-talet i tidstrogna arrangemang och med tidstrogna frisyrer och kostymer som scenattribut.
|
|
|
När de skulle spela på Hässelby strandbad hade Boppers ingen affisch så arrangören Jackie lovade att fixa det. Han ändrade gruppens namn till "Five Boppers". Han tyckte att det lät som en finfin idé när han beställde affischerna, de var ju fem i bandet. Men grabbarna gillade inte ändringen. De tyckte mest att det lät som namnet på ett gäng trapetskonstnärer.
|
|
Hässelby strandbad,
där the Boppers hade sin första spelning påsken 1977.
|
|
”Från början hade vi ingen tanke på att det skulle bli sånt drag, den där första spelningen 1977. Vi vill bara lira musik. Jag minns när jag promenerade från Hässelby gård till Hässelby strand och hörde vår första LP spelas på tre olika ställen längs vägen”, berättar Ingmar Wallén.
|
|
|
I början hette de inte Boppers, utan hade namn som Black Eye och Anaconda.
”Vi var ett ungdomsgårdsband. Jag och Ingmar åkte från Hässelby till Hagsätra för att repa. Det var mycket kånkande med stärkare och instrument på tunnelbanan”, minns Matte Lagerwall.
|
|
På The Boppers repertoar står rockklassiker från 1950-talet, framförda med stämsång och doakör. En musikstil som inte alls var stor då, i slutet av 1970-talet, när punk och disco, Abba och Bruce Springsteen härjade på topplistorna.
”Vi hade ingen aning om vad som var inne. Vi gillade den här musiken och lirade för polare och på motorklubbar”, berättar Matte Lagerwall.
En notis i Västerort 1984: ”Boppers spelade på Hässelby strands fritidsgård lördagen 22 september 1984 kl 19.00...”
|
|
|
Ingemar Wallén föddes 1954 och var en av frontfigurerna i The Boppers. Han var ursprungligen trumslagare i gruppen men övergick sedan till gitarr. Han är känd för att ha en stark basröst, vilket framkommer bland annat i låten Under the boardwalk.
Ville Wallén, eg Wille Björn Wallén, född 26 maj 1958 i Hässelby, Stockholm, död 25 november 2003 i Hägersten, Stockholm, var trummis i The Boppers. Han var med från starten 1977 men hoppade av bandet 1982. Samma år som gruppen hade en återförening 2003, avled Ville Wallén 45 år gammal.
Peter Andrzej Jezewski föddes 10 april 1957, var gitarrartist och sångare i The Boppers. Han lämnade gruppen 1993 och bildade bandet Peter and the Chiefs.
Matte Lagerwall föddes 5 april 1957.
|
|
|
I början av karriären var det band med namn som The Diamonds, Marcels och The Turbans som var inspirationskällorna. The Boppers arrangerade om låtar och ersatte instrumentala partier med körsång och stämmor. Ordet "bopper" hittade de i låttitlar och texter.
”Vi tyckte att det var ett sådant där ord som studsar när man säger det”, förklarar Ingmar Wallén. ”Goodnight Sweetheart har blivit vår signaturmelodi, kan man säga. Den är ju a cappella och det säger ganska mycket om vår musik, vi ägnar mycket tid åt sången och stämmorna.”
|
|
|
Deras första skiva – The Boppers Number: 1. Omslaget finns i två versioner. Man hade retuscherat bort några moderna bilar som stod parkerade i bakgrunden borta vid stadshuset. Men man hade missat en bit av en bil som syns genom bakrutan i den svarta bilen. Det kan man se på delförstoringen på mittbilden. När det upptäcktes retuscherades även det bort, och man tryckte nya omslag.
|
|
|
Det här är en sällsynt skiva på spanska, en promoskiva pressad i Argentina 1980.
Alla låttitlarna översattes till spanska, som man brukade göra i denna del av världen. Skivan var endast för promotion och fick inte säljas.
Sidan A: Mas, Dame mas Amor (I´m In Love All Over Again) sång på spanska.
Sidan B: El Rock es Bueno Para El Espiritu (Rock ´n Roll Is Good For The Soul) sång på engelska.
Längst till höger syns den pressrelease på spanska som bifogades skivan när man försökte sälja in the Boppers i Sydamerika.
|
|
|
Åren gick och the Boppers gjorde succé i Sverige och runt om i världen. Många år senare togs denna bild 2007. Matte Lagerwall och Ingmar Wallén står i Hässelby strands centrum, så som det såg ut då. I den lokal som senare blev solarium låg Ulla-Bellas sybehörsaffär. Där syddes bandets första kavajer upp. Lila med svarta streck.
Bild från Mitti 2007.
|
|
|
Matte Lagerwall och Ingmar Wallén står på historisk plats, Hässelby strandbad där de hade sin första spelning, men av det gamla ”Badet” syns ingenting.
Matte Lagerwall ritar upp med händerna i luften var värdshuset Hässelby strandbad stod och hur det såg ut. Planket som omringade platsen. Entrén vid det vinklade huset. Och rotundan där det var fullt med folk den där påskaftonen 1977. Här hade de sin stora riktiga spelning, som utannonserats med stora ljusgröna affischer.
De var fem killar som, inspirerade av filmen ”Sista natten med gänget”, hade börjat lira lite rockig 50-talsmusik ihop. Konserten på Hässelby strandbad öppnade för en framtid som de inte trott var möjlig.
”Vi hamnade mitt i en 50-talsvåg, och vi hade ingen aning om att vi låg rätt i tiden”, sade Matte Lagerwall.
Bild från Mitti 2007.
|
|
|
The Boppers-sångaren Peter Jezewski flyttade tillbaka till Hässelby 2010, ”Tillbaka till ruta ett kan man säga, jag flyttade till Hässelby 1979 med min dåvarande flickvän. Vi var ihop i 26 år, och var gifta de tre sista. Det kan aldrig vara bra att gifta sig”, säger han.
Överallt i radhuset i Hässelby gård finns spår efter hans storhetstid med The Boppers, en hel vägg är till exempel prydd med guld- och platinaskivor från rekordförsäljningar. Han var bandets frontfigur och sångare men valde att hoppa av 1993.Har gett ut flera egna skivor, till exempel dubbelalbumet ”Friends Connection” där 52 gästartister medverkar, bland andra Carola, Tone Norum, Björn Skifs och Mikael Rickfors.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|