Andra världskriget i Hässelby del 7 - ett bildspel av Henrik Henrikson

Redan tidigt under andra världskriget insåg man att samhället måste förberedas för ett eventuellt luftangrepp och bombanfall.
Vid Hässelby villastads skola planerade man tidigt att anordna en luftskyddshjälpplats. Där skulle det finnas en förbandsplats och avgasningsplats.

Luftskyddschefen landsfiskal Sten Kindblom begärde i september 1939 hos Hässelby kommunalfullmäktige om pengar till detta luftskyddsändamål. Köpingen skulle ha gemensam luftskyddscentral med Spånga, och i skolan ville man inreda och rusta upp en hjälpplats. Kommunalnämnden beviljade 3 000 kr.

Hässelby villastads hemskydds distriktsledare hette fru Margit Eriksson. Hon var en av de få kvinnliga distriktsledarna i Stockholmstrakten.
Hon fick sin utnämning den 10 april 1940, dagen efter att Tyskland ockuperar Danmark och Norge.

Det anordnades kurser för hemskyddets 400 medlemmarna i Hässelby. Men många av medlemmarna var också odlare i Hässelby och efter en tid började de tröttna på de alltmer tidskrävande utbildningar och de återkommande övningarna. De tog alltför mycket tid ansåg de. En villaägare hade ju alltid sitt arbete att göra. Hela sin fritid ägnade han åt sina odlingar, eller åt att reparera och vårda sin villa. Det var därför mycket svårt att samla alla medlemmarna i hemskyddet till gemensamma övningar.

Här ser vi en ögonblicksbild av vad som kunde dryftas under kriget. Ett postkort skickades den 9 december 1939 från Hässelby villastads poststation till postmästaren i Sundbyberg med en fråga: ”Finns mörkläggningspapper vid poststationen? I förekommande fall torde uppges huru mycket behöves”. Det lugnande svaret skrevs nedtill och kortet gick i retur med vändande post: ”Ja, det finns, undertecknat I Berglund”

Det utfördes en mörkläggningsövning i hela Stockholms luftskyddsområde i tio dagar under februari 1940. All gatubelysning i Hässelby villastad släktes. Det var helt mörkt på gator och vägar. Alla bilar och andra fordon hade ljusen avskärmade så att det bara lyste lite svagt precis framför bilen.
Om man hade tänt inomhus, måste alla fönster effektivt skärmas av, så att inget ljus läckte ut. Man var tvungen att skärma av alla fönster med mörkläggningspapper. Patruller gick omkring i villaområdet för att se att det inte sipprade ut något ljus genom någon glipa i något fönster.
Kyrkorna i Hässelby fick dispens och behövde inte mörklägga sina lokaler före klockan 20 på söndagen. De personer som vistades utomhus fick inte använda ficklampor för att lysa med. I början blev det nästan ett folknöje att gå ut i mörkret och uppleva den totala mörkläggningen av villastaden. Man påpekade att detta inte skulle uppfattas som en underhållning. Nu var det på allvar.

Tågen till och från Lövsta körde med starkt avbländat ljus. Fartygen ute på Lambarfjärden var också helt mörklagda. Bara lanternorna fick lysa.

Högra bilden: Luftskyddets dag anordnades i Hässelby den 10 november 1940.

De var många av hässelbyborna som kom för att bese ”Luftskyddets dag” i Hässelby villastad denna söndag i november 1940.

I marschen från Folkets hus till skolan deltog omkring 600 hemvärnare och luftskyddare. Vid skolan höll kapten Almroth ett tal, och det åthördes av 1 200 – 1 300 personer.

Sedan gavs flyglarm, och därefter började luftskyddsövningarna under ledning av personal från luftskyddsbyrån.
Till sist hade hemvärnet sina stridsövningar. Programmet för dagens övningar hade lagts upp av distriktsledaren, fru Margit Eriksson.

Karta över Stockholms luftskyddsområde 1938. Hässelby ingick i Spånga distrikt.

Hässelby villastad bildade en lokal luftskyddsförening den 20 september 1939. Ordförande blev först ingenjör Carl Hagström. I april 1940 utsågs en ny ordförande, t.f. polisuppsyningsman Manne Göthson (den polis, som polisdockan Manne på Hässelby museum fått sitt namn efter). Till styrelseledamöter nyvaldes handelsträdgårdsmästaren Leonard Widén, fru Margit Eriksson och kakelmakaren Carl Johan Schnell.

1943 sammanställde man en ny försvarsområdesindelning för Stockholm. Det medförde en ny försvarsplan från februari detta år med en nordfront och en sydfront. Nordfrontens yttre ställningar skulle sträcka sig från Hässelby över Rinkeby till Stocksund.

När situationen ute i Europa blev alltmer orolig, beslutades att man skulle installera sirener i Stockholmstrakten så att man, vid behov, skulle kunna utlösa flyglarm.

På den här tiden använde sig alla fabriker och industrier av visslor och sirener för att anmäla att en ny arbetsdag börjat. Därför måste den siren som skulle varna för luftangrepp vara stark och tydligt skilja sig från alla andra ljud och signaler.

Redan under hösten 1938 hade nya sirener för flyglarm kommit på plats på flera ställen i Stockholm. I Hässelby monterade man en siren på brandstationen.

Vid Lövsta planerade man i stället att använda de fabrikspiporna, som varje morgon kallade på de anställda. På bilden syns i bakgrunden den alldeles nybyggda anläggningen vid Lövsta sopstation.

Bilden är inskickad av Gerd Eklund och man ser att trots de oroliga tiderna, så försökte man emellanåt koppla av från vardagen och alla oroväckande nyhetsbullentiner. Det är Gerds mor Dagny som solar på en klippa vid Tempeludden.

Den 20 september 1937 tillsatte stadsfullmältige i Stockholm en luftskyddsnämnd. Den fick till att börja med inget borgarråd till ordförande, inget kontor till hjälp och följaktligen ingen betydelse.

Två månader senare beslöt kommunalfullmäktige i Hässelby att man också skulle tillsätta en luftskyddsnämnd. Till ledamöter valdes tre män, C. Hagström, O. Höök och J. V. Brodd.

Det var många politiker i Stockholm som inte var övertygade om att man skulle använda sina pengar på att bygga skyddsrum. ”Det är väl bättre att nedgöra fienden än att gömma oss för honom”, tyckte lite aningslöst Halvar Sundberg i Stockholms fullmäktige den 20 juni 1938.

Om Hässelby villastad skulle utsättas för bombanfall och bostäder förstöras, så skulle tre olika villor i Hässelby fungera som luftskyddshärbärgen. Där skulle man ta hand om hemlösa efter ett bombanfall. Man räknade med att en personal på ungefär 25 personer, huvudsakligen kvinnor, skulle vid behov kunna kallas in, för att ta hand om de utbombade. Om man kom så långt att det bestämdes vilka tre villor det skulle gälla, vet jag inte.

Mannen till höger hette Albert Landberg. Han står uppställd med sitt gevär tillsammans med en kamrat inom hemvärnet.

Hemvärnet i Västerort var bland de första som bildades i Sverige. Det skedde 1940, samma år som slutet av finska vinterkriget rasade och Tyskland invaderade Danmark och Norge.

De här hemvärnsförbanden skulle överta de uppgifter, som tidigare utförts av landstormen. I första hand var man orolig för att en fiende skulle luftlandsätta sina trupper i Stockholms omgivning, till exempel i Hässelby.
Foto : Harry Grip

Man hade inom hemvärnet ingen fast uniform, så man fick använda sina egna robusta arbetskläder. Ofta hade man en armbindel eller ett tygemblem, bestående av en vapensköld med bokstaven H.
På bilden syns ett märke, som har exakt det utseende som de märken hemvärnsmännen i Hässelby fäste på sina jackor under andra världskriget.

Vid en luftförsvarsövning i bland annat Hässelby våren 1939 demonstrerades de enkla och billiga redskap, som borde finnas i varje villa: pytsspruta, svabb (våt trasa på borste), sandlåda, skyfflar och hinkar. Brandchefen, hr Månsson, underströk särskilt vikten av att pytssprutan ständigt skulle vara fylld med vatten.

Man delade in Sverige i 33 kristidsområden, och Hässelby fick ingå i Stockholms kristidsområde. Allt organiserades under en central livsmedelskommision.

Alla dessa olycksbådande benämningar på organisationer och avdelningar var ju knappast ägnade att lugna allmänheten.

Brandförsvaret, som i Hässelby utfördes av en frivillig borgarbrandkår, var en viktig del av totalförsvaret.

Under 1940 ordnade Hässelby villastads hemskydd en insamling av gammalt linne, som sedan användes till bindor och kompresser. En del kunde dessutom användas till lakan och örngott.

Sedan fick blockmedlemmarna anteckna på utlagda listor hur mycket de skulle kunna avvara av madrasser, filtar och så vidare om det skulle bli krig. Man skaffade också fram bårar, sjukvårdsmaterial och eldsläckningsredskap.

En total luftskyddsövning i Spånga och Hässelby ägde rum på måndagskvällen den 10 mars 1942. I övningen deltog Hässelbys brandavdelning, fyra sjukvårdsavdelningar, röjnings- och indikeringsavdelningar samt ortens hemvärn. Markering av bombnedslag och eldsutbrott ägde rum på flera ställen, och skadade fördes till förbandsplatser i Solhems och Hässelby skolor. Sammanlagt deltog 400 personer i övningen.

En höstsöndag 1942 höll hemvärnet i Hässelby tillsammans med Sundbyberg och Spånga en gemensam hemvärns- och luftskyddsövning. Det gick då ut en varning till allmänheten: ”För undvikande av olycksfall bör allmänheten ej genom sin närvaro störa arbetet vare sig för luftskyddsavdelningen eller hemvärn. I all synnerhet varnas allmänheten för att befinna sig mellan två hemvärnsförband i eldgivning eller att komma närmare sådana förband än 100 meter.”

Några hemvärnsmän. Från vänster Blomberg, John Stolt och Sven Thorsell.

Även förband i det allmänna försvaret kunde på den här tiden ha övningar i Hässelbytrakten. En man som tjänstgjorde på Signalregementet i Frösunda 1942 – 1946 minns de otaliga övningarna de hade i Hässelby och Spånga. Det förekom till och med militära fältskjutningsövningar med riktig skarp ammunition i trakten omkring Hässelby slott och i Grimstaskogen.
Foto: Harry Grip.

Till huvudmenyn