 |
 |
| Under andra världskriget 1939 – 1945 var Stockholm stad ägare till Hässelby slott, men hela Hässelby var fortfarande en del av Spånga kommun. Det var först flera år efter krigsslutet som området inkorporerades, och blev en del av Stockholms stad. |
|
| På bilden från 1940-talet ser vi tre av byggnaderna intill Hässelby slott. Från vänster stenladugården, som idag är bilverkstad, stallet, som är rivet och kornboden, som idag är utställnings- och konferenslokal.
Bertil Möller berättade att han under andra världskriget ibland besökte Hässelby slott och då fick han se militärens hästar som var inkvarterade i slottets stall.
Just militärens verksamhet vid Hässelby slott finns det ganska lite uppgifter om av förklarliga skäl. Allt militärt var ju hemligt under kriget.
I Stockholms Förstadsblad hittar man en notis om att A1 vid den här tiden hade ett förråd vid Hässelby. En kall februaridag kom en arrendator från Spånga på ett tillfälligt besök till Hässelby slott. Han stal då två höbalar som lagts upp i närheten av gården. De tillhörde militärförläggningen vid gården. Mannen upptäcktes och blev dömd till 25 dagsböter om vardera 2 kr samt ersättning av höbalarnas värde.
Foto: L. af Petersens
|
|
| Kommendantstaben disponerade Hässelby slotts stenladugård. En man som var ung grabb under kriget berättade att han hade kikat in i ladugården och då sett travar med ammunition där inne.
Precis i början av kriget hände en olycka med en militär lastbil intill Hässelby slott. Föraren hade på flaket, enligt uppgift, ett halvt dussin 5 kilos burkar cellulosalack, två generatorer, en del tyger och kartor samt 19 batterijackor. Då han märkte brandlukten stannade han och försökte släcka elden med en presenning. Det gick inte så bra. Man larmade Bromma brandkår som kom och släkte branden. Chauffören uppgav att orsaken troligen varit att en färgburk ramlat omkull och det rinnande cellulosalacket droppat ner på avgasröret och därigenom orsakat elden. Bilens motor förblev oskadad, men bland annat brann en av generatorerna upp på flaket.
Foto: Eric Dammfors
|
|
| Teckning från Svenska Dagbladet 1943. Under krigsåren var slottsbyggnaden en period upplåten som mottagning för flyktingar. Och, som sagt, så var även militären på slottet. De var inkvarterade i huvudbyggnaden och där förstörde de golvet med sina kängor. Västra flygeln var nyttjad av ett luftvärnskompani. Borgarrådet Wilhelm Forsberg har berättat hur han själv var placerad där och hade uppställning på borggården varje morgon.
En höstdag 1941 kom ett kraftigt skyfall som förstörde mycket av Hässelbys skörd ute på åkrarna. Man hade till exempel en veteskörd, som värderades till 30.000 kr och som redan börjat gro i axen. Militären vid Hässelby slott fick hjälpa till för att kunna rädda vad som räddas kunde. På sina ställen var det omöjligt att komma fram till kärvarna ute på åkrarna med häst och vagn. Militärerna fick då vada ut och bära ”i land” sädeskärvarna.
|
|
Några interiörbilder från Hässelby slott. I en del rum var alla möbler utrymda och endast de öppna spisarna stod kvar.
Foto: J. Söderberg |
|
| Två tavlor som konstnären Sascha Bolin målade 1943. Den vänstra visar Hässelby slott och den högra den vita smedjan som fortfarande finns kvar, inte långt från slottet. |
|
| Slottets huvudbyggnad hyrdes av affärsmannen Hirsch. Men han var aldrig där under hela kriget.
I den östra flygeln bodde det elva personer. Hirschs chaufför Wesslander bodde där med sin hustru. Och Matilda Pettersson, kallad farmor, var en 80-årig kvinna som bodde i ett rum intill tornet. På övervåningen, ovanför familjen Wesslanders lägenhet, bodde en 60-årig djurskötare, Ernst Sahlström i ett litet rum. I flygeln bodde även trädgårdsmästare Öhlin med maka och fyra barn. Dessutom hade Aina Gustavsson sin bostad här. I flygeln fanns också en expeditionslokal som disponerades av militären.
|
|
| En frostig januarinatt den kalla krigsvintern 1941, när kylan var som värst med temperaturer ned till minus 25 grader, hände katastrofen – en häftig brand ödelade hela den östra flygeln till Hässelby gård.
Det var hustrun till Wesslander som vid ettiden på natten vaknade av att hon hörde ett egendomligt knastrande ljud. Chauffören rusade ut i bara pyjamas och yllestrumpor. Han bultade på alla fönster för att väcka alla andra i husen. Han hade nyckel till stora huset och tog sig in för att komma åt en telefon så att han kunde ringa till brandkåren. Sedan kämpade han i flera timmar i den bitande kylan – fortfarande endast klädd i sin pyjamas och yllestrumpor – med att få ut de viktigaste föremålen i hemmet.
I den panik som uppstod blev tyvärr många persedlar ändå sönderslagna när de kastades ut genom fönstret, och gnistregnet från elden förstörde mycket av resten. Man lyckades väcka alla grannarna i flygeln. Kvinnorna och barnen sprang över till den andra flygelbyggnaden där de fick skydd i värmen. De satt sedan i fönstren och såg hur männen försökte rädda så mycket de hann av sina bohag.
Bild från Svenska Dagbladet
|
|
| Tydligen var det hos djurskötaren Ernst Sahlström som elden börjat. I den kalla natten hade han vid elvatiden börjat stormelda i sin spis för att få lite värme i sitt rum. Sedan hade han somnat när väl värmen började sprida sig i rummet.
Elden i hans spis hettade upp halvstensmuren. Den tycks haft en bristfälligt dimensionerad rökgång och blev snabbt alldeles brännhet. På något sätt måste något tyg eller annat eldfängt material i närheten fattat eld av hettan. Sahlström vaknade av att det var helt övertänt i det lilla rummet. I panik kämpade han för att ta sig fram till ytterdörren. Han hade stora problem med att ta sig förbi elden, ut ur rummet och ned för trappan. Han fick inte ens med sig några ytterkläder. Han kom ned i flygelbyggnadens nedre våning klädd i bara nattskjortan. Eftersom han en tid varit sjuk blev han inlindad i filtar till skydd mot den bitande vinterkylan och bars över till den andra flygeln.
Branden fick rejält fäste i taket och snabbt var hela flygeln övertänd. Snart nog körde äntligen brandkårens bilar upp på gårdsplanen. Det kom en brandbil från Hässelby brandkår och från Bromma anlände en motorspruta. Även de militärer som var inkvarterade i den andra flygeln kallades snabbt ut att hjälpa till med släckningen.
Man fann dock i ett tidigt skede att flygeln knappast gick att rädda utan inriktade sig på att hindra att elden skulle sprida sig till slottets huvudbyggnad. Vid fyratiden på morgonen hade elden tagit sig ända fram till den tornbyggnad som avslutar flygelns ytterände. På bilden står man och inspekterar det rum på övervåningen där elden började. Detta är en aldrig tidigare publicerad bild.
|
|
| Allra värst drabbad var gårdens äldsta, fru Matilda Pettersson. Nio år tidigare hade hon vid försäljningen av Hässelby till Stockholms stad, tillsammans med sin man som då ännu levde och några andra äldre personer, fått rätten att få bo kvar på Hässelby livet ut utan kostnad. Nu hade alla hennes ägodelar, så när som på några fotografier, ett par omaka skor och en och annan småsak, blivit lågornas rov.
Hon hade bott på gården i 34 år. På ett stillsamt och lite eftertänksamt sätt berättade Mathilda Pettersson efteråt om den förskräckliga upplevelsen hon just varit med om:
”Jag hade alldeles nyss somnat då någon kom och väckte mig genom att slå sönder fönstret och ropa Det brinner! Då stod hela flygeln i ljusan låga. Det är klart att jag blev uppskrämd. Jag hann inte få någonting med mig utan fick lämna allt som det var… Man känner sig litet egendomlig till mods, liksom bortryckt från allt det som man höll av, då man så här plötsligt får hela sitt hem ödelagt.”
Bilden har inte tidigare publicerats.
|
|
Aftonbladets förstasida dagen efter den stora branden. Flygelns vindsvåning hade brunnit ner helt och av den återstod inget mer än de svartbrända skorstenarna. Trots eldens snabba och häftiga förlopp blev ingen skadad. Tack vare brandkårens intensiva arbete hade man lyckats hindra elden att sprida sig till själva huvudbyggnaden.
Nästa morgon rök det ännu ur ruinerna av den brunna flygeln. De fyra skorstenspiporna och de istäckta resterna av ytterväggarna var det enda som då återstod av byggnaden. Vattnet från brandkårens slangar täckte de svartbrända spretiga resterna av byggnaden med is. De som bott i flygeln gick omkring bland ruinerna i det bleka morgonljuset och letade efter sina tillhörigheter.
Taket och det som skadats av exteriören av den östra flygeln byggdes snart upp, men det var först 1960, nästan tjugo år senare, som man restaurerade den helt utbrända inredningen.
|
Hösten 1939 försökte man sälja ut en del av slottets inventarier, Det fanns en del gamla hästdragna vagnar i slottets stall. Där kunde man bland annat se denna täckta vagn av landåtyp, komplett med sele.
Bilden visar vagnen stående utanför stallet på Hässelby. |
|
| En bild av Hässelby slott från tiden då världskriget pågick. Det står två kvinnor i trappan. Jag vet inte vilka det är, kanske några ur personalen.
Efter kriget började militären att förbereda sin avfärd från Hässelby slott och vardagen kunde återvända till gården. Man planerade slottets framtid. Det dök upp flera förslag till vad man skulle kunna använda byggnaden till, bland annat barnhem eller konvalescenthem. Till slut fick slottet bli ett nordiskt kulturcentrum, men det är en annan historia.
|
|