 |
 |
| Tyskland invaderade Polen 1 september 1939. Svenska regeringen utfärdade neutralitetsförklaring och mobiliserade. Den 2 september utfärdades förbud mot privatbilism. I samma veva som inkallelserna ägde rum kom förbudet mot att köpa och sälja bensin. Undantagna var lastbilar och militära fordon.
Man införde även restriktioner beträffande busstrafiken bland annat till Hässelby. Busslinje 3 gick på den här tiden från Norra bantorget ut till Hässelby. Detta är en unik bild, inte tidigare publicerad.
|
|
| Planerna att inkorporera Spånga till Stockholm fick vänta på grund av kriget. Man hade i Spångas och Hässelbys styrelser fullt upp med utrymningsplaner, planer för luftskyddscentral, skyddsrum, gasmasktillverkning, klädinsamlingar, mörkläggningsövningar, uppmaningar att ej prata om militära installationer osv.
I och med krigsutbrottet hösten 1939 uppstod importsvårigheter för allehanda varor bland annat kol som behövdes för kraftförsörjningen. Bränslebristen gjorde att man kunde se folk som gick på vägarna och utmed järnvägsspåren och plockade kolbitar efter koltransporter. Det var inte ovanligt att se folk gå i skogen och plocka kvistar och pinnar för att dryga ut sitt bränsleförråd.
Och vid Hässelby villastads station händer det att kollastade vagnar som stod uppställda ibland fick en del omilda knuffar, så att en del kolbitar föll av. Bilden visar spåret från Spånga ut mot Lövsta.
|
|
| Fartyg från Tyskland med kol kom till Berghamns brygga i Hässelby på 1940-talet. Fast egentligen kom kolet i själva verket från polska gruvor, som Tyskland lagt beslag på.
Även ut till Lövsta sopstation kom kolbåtarna från Tyskland.
Gerd Eklund berättade på en utställning på Hässelby museum 2015:
"Min farmor Kristina Sunden hade speceriaffär på Glädjevägen 4 från början av 20-talet till 1944. Jag minns varuleveranserna till kolgården vid Lövsta av öl och mat, där tyska båtar lossade kol. Det var bra tider för affären under krigsåren och pappa fick uppskov med militärtjänst med hjälp av intyg från sin gamle lärare Valfrid Brodd och min mammas morfar fd konstapeln Karl Kristoffersson. Affären hade ingen annan värmekälla än ett litet el-element i köket och jag minns att man eldade med rödsprit på golvet i affären de kalla vintrarna."
Foto: Harry Grip
|
|
Den akuta kolbristen under kriget skapade problem även för Lövsta sopstation. På begäran av stadens elverk projekterades och byggdes därför vid Lövsta ett kondenserande ångkraftverk. Detta kunde tas i drift 1941 ca ett år efter beslutet, och lämnade de första åren omkring 15 miljoner kWh per år.
En kåsör i Svenska Dagbladet skrev ihop denna dikt om att hans dikter fram till nu betraktats som skräp:
Så kom då äntligen triumfens dag,
då ingen mer förhånar lilla jag
för att jag producerar strunt, hm, härligt!
Nu tillstår man faktiskt öppet, ärligt
att jag varit klok som skrev tillhopa
en massa skräp, högst lämpligt till att sopa.
Att lätta el-bekymret är min plikt;
så gånge ock till Lövsta denna dikt.
|
|
På grund av bränslebristen hölls ett flertal kyrkor, som uppvärmdes på elektrisk väg, vissa perioder under kriget stängda. Det gällde även kyrkorna i Hässelby.
Mellan 17 februari – 1 mars 1941 var dessutom Hässelby skola stängd under ett så kallat ”kokslov” på grund av bränslebristen.
Bild från Svenska Dagbladet.
|
| Kristidsnämnden i Hässelby villastads köping bestämde att inventering av ved och bränntorv skulle äga rum klockan 12 natten mellan den 9 och 10 augusti 1940. Ved med en mängd av minst 5 kubikmeter travat mått och bränntorv till en mängd av minst 2 ton skulle deklareras. Inventeringsuppgifterna inlämnades sedan till ortens kristidsnämnd. .
Bilden från Rosenbergs trädgård i Hässelby visar ved som man använde till eldning av växthuspannorna under kriget.
|
|
Köpmän i bland annat Hässelby kände sig tvingade att ta bort återbäringen från och med 1 januari 1941.
|
| 1941 beslutade statsmakterna att man skulle utföra en omfattande skörd av vass, för att använda den till djurfoder.
Ett 20-tal hemvärnsmän bosatta inom Hässelby var under några söndagar sommaren 1941 sysselsatta med vasskörd vid Hässelby gård. Vid 8-tiden en söndagsmorgon samlades hemvärnsmännen med områdeschefen, kapten J. W. Jansson, vid Hässelby slott. Gemensamt marscherade de sedan ner till Mälarstranden för att bärga vass till kreatursfoder. Hemvärnsmännen skördade vassen från vattnet med skära och man lärde sig att man inte ska gå i vattnet med bara simbyxor. De som bara hade badbyxor på sig lärde sig snart känna på vad avskurna vasspipor kan ställa till. Bättre var det att gå i vattnet med byxorna på. Då skyddade man benen, och med ett par gamla skor.
Skärningen av vass var ett ganska tungt arbete. Därför gick det i skift, en halvtimmes arbete omväxlande med en halvtimmes vila. Efter att vassen skurits, måste den ligga och torka några dagar, innan den buntades ihop i kärvar.
Inspektor Mandahl på Hässelby slott ställde sig i början lite skeptisk mot den frivilliga arbetskraften, men han blev helt omvänd när han fick se resultatet, berättade han senare. ”Hemvärnsmännen har lovat komma igen nästa söndag och de är hjärtligt välkomna, de visade att de kunde lämna en god hjälp. Jag kan för övrigt tala om att jag på måndagen hade hjälp av ett förband militärer, som ligger här i närheten.”
För att göra djurägare mindre skeptiska mot det nya och torftiga fodret uppmanades inspektor att framhålla att vassen var ett bra foder.
Bilden visar hemvärnsmän som skördar vass i Stockholmtrakten.
|
|
| Vassen skördades med lie av militär, scouter, hemvärn och arbetslösa, för att användas som nödfoder till kor under 1940-talet.
En lördag och söndag sommaren 1941 gjorde K.F.U.M:s scouter en insats i den så kallade Skördeberedskapen. De samlades på lördagen vid en tillfälligt upprättad lägerplats vid Hässelby slott för att ta sig ner till stranden. Vasstäkten avslutades med en större skördefest vid det provisoriska lägret intill Hässelby slott. Scouterna var givetvis, enligt det meddelande som scoutledningen skickade ut, glada att på detta sätt få bidraga till insamlingen av vinterfoder.
Bilden visar frivilliga som skördar vass någonstans utmed Mälarens stränder.
|
|
Ute vid den nybyggda sopanläggningen i Lövsta odlade man potatis och andra rotfrukter. Här ser vi frivilliga potatisplockare invid Lövstas stora byggnader. Skörden skulle gå till Norge som en del av en omfattande utlandshjälp. Två gånger under kriget samlade man in potatis, som man skänkte till Norge, genom den så kallade Norge-hjälpen.
Fotograf: Harry Grip. |
|
Bränslebristen gjorde att man på Hässelby slotts jordbruk fick använda hästar under kriget. Denna bild visar några jordbruksarbetare ute på åkrarna i närheten av Hässelby slott. I bakgrunden kan man skymta torpet Johannelund.
Fotograf: Harry Grip. |
|
| Bilden från 1941 visar Harry Grips hustru vid deras gengasdrivna bil framför Grips fotoateljé i Hässelby.
Under andra världskriget användes gengas som fordonsbränsle i Sverige på grund av att bensin blivit omöjlig att få tag på. Många bilar byggdes därför om för att kunna drivas med gengas.
Gengas, en förkortning av generatorgas, uppstår vid ofullständig förbränning av kol eller trä. Bensin kan fyllas på direkt i tanken medan trä eller träkol först måste förädlas till gas. Detta sker i en gasgenerator som monteras fast på fordonet. Inne i aggregatet genereras gengasen som sipprar ur träkolet med hjälp av hög värme. Genom processen blir träkolet ett motorbränsle. Gasen måste sedan kylas och renas men kan därefter användas i fordonets motor.
Gengasen är farlig för människor. Den innehåller 20-30 procent koloxid och orsakade under kriget många akuta förgiftningsfall, ibland med dödlig utgång.
Antalet gengasdrivna fordon ökade från cirka 1.500 vid årsskiftet 1939/1940 till över 100.000 vid krigsslutet 1945.
|
|