 |
 |
| En bild av Hässelby villastads skola som den såg ut under andra världskriget. Man kan skymta den gamla skolbyggnaden till höger bakom träden.
Skolan fick 1942 en riktig skolbarnsbespisning. Det som tidigare varit lärarebostad byggdes om till frukostbespisning åt behövande skolbarn i köpingen. Man kunde där bereda plats för ett 50-tal barn. Den frukost som serveras bestod av gröt och mjölk samt smörgåsar med pålägg.
Lokalen uppläts på kvällarna till allmänheten för sammanträden och möten. Den ställes kostnadsfritt till förfogande så när som på städningskostnaden, som betalades av hyresgästen.
|
|
| Bilden visar en av de klasser som under kriget gick i Hässelby villastads skola. inskickad av Hans Kuhn.
Birgitta Juhnestam berättade om när hennes mor gick i Hässelby villastads skola:
"Min mor som var född 1926 bodde i Björboda och gick i Solhemsskolan. När andra världskriget kom så övertog militären skolan och eleverna fick gå till Hässelby villastads skola. Hässelbyeleverna fick gå i skolan på förmiddagarna och Solhemseleverna på eftermiddagarna. Min mor berättade att de ibland skrev små meddelanden och lade i bänken till dem som satt i den på förmiddagen."
|
|
| Vänstra bilden visar Hässelby bastu 1941. Högra bilden Hässelby strandbad 1942. Båda bilderna från Stockholms förstadsblad.
Under kriget ökade alla kostnader i samhället, och för bastuns del blev det bland annat dyrare med bränsle- och tvålkostnaderna, så från och med 1941 höjdes priset för ett bastubesök från 50 öre till 75 öre. Öppettiderna förlängdes, och bastun hade öppet tre dagar i veckan. Det var öppet för damer torsdagar 14-19 och för herrar fredagar 16-19:30 och lördagar 13-19. Dessutom användes bastun av skolbarnen i Hässelby villastadsskolan, och även sportklubbens medlemmar kom för göra sig rena efter sina gymnastikaftnar.
Trots de höjda avgifterna användes bastun flitigt under kriget. 1943 beräknade man att cirka 4.000 personer besökte bastun. 1944 besöktes bastun av 4.800 och under året 1945 besöktes bastun av 5.500 badande. I alla dessa siffror ingick 900 skolbarn.
Före kriget gick det många badresor för skolbarnen i Sundbyberg till Hässelby strandbad. 1940 blev dessa badresor avsevärt färre. Orsaken var de försämrade kommunikationerna. Den knappa bensintillgången medförde att man inte längre kunde hyra några bussar.
Då lät man barnen åka med den ordinarie bussen till ändhållplatsen i Hässelby och sedan fick barnen gå ner till Strandbadet. Det var en dryg bit, och särskilt påfrestande var det nog under marschen hem.
Året efter fungerade det inte heller med buss så barnen i Sundbyberg fick i stället åka med tåget till Hässelby.
Vi har gjort 3 turer i veckan till badet”, berättade folkskollärare Martin Walldin i Sundbyberg. ”I år ha vi inte använt oss av bussar utan tagit tåget till hjälp, det blev nämligen ovanligt stor anslutning till resorna. Från Hässelby station ha vi sedan gått den 2 kilometer långa vägen till badet. Det har ju gått bra dit, men promenaden tillbaka till 3-tåget har ju frestat på en smula och en del av ungdomarna har i stället använt sig av cykel från Sundbyberg.”
1943 fortsatte badresorna från Sundbyberg till Hässelby strandbad. Barnen fick åka med tåg varje måndag, onsdag och fredag kl. 8.47 från Sundbybergs norra station. Badresorna som stod öppna för alla folkskoleklasser och var kostnadsfria, samlade varje dag 65 - 75 barn.
Ett kåseri från 1943 i Stockholms förstadsblad beskrev att dagarna på badet med alla skolbarnen var ganska lugna tillställningar.
Kåseriet fortsatte: ”Badet om kvällen – d.v.s. vissa kvällar i veckan – är något helt annat. Då är det den dansanta ungdomen som härskar. Och då är det inte roligt att bo för nära anläggningen. Jazzmusiken är litet orolig för känsliga öron, särskilt när man vill njuta av en stilla sommarkväll. Men ungdomen ska ju någonstans hålla till, och badet har blivit populärt som dansställe. Det visar en uppgift att man hade c:a 800 personer där på pingstaftons kväll.”
|
|
| Hässelby strandbad hade öppet under hela krigstiden, men ibland fick man göra vissa inskränkningar, som under mörklänggningen.
1940 spelade Astoriaorkestern på badets dansbana, och våren 1941 kunde man få höra Ove Kjells dansorkester. De hade blivit segrare i tävlingen ”Stockholms bästa amatörorkester”.
Några av de populäraste grammofonskivorna i Sverige under den här tiden återspeglade de oroliga tiderna ute i världen: Klart till drabbning med Sickan Carlsson och Åke Söderblom, Jul i främmande hamn med Erik Källkvist, Min soldat och Obligationsmarschen med Ulla Billkvist.
De flesta ungdomar som besökte strandbadet var mycket skötsamma. Men ibland gjorde några av dem något dumt. En sommarkväll 1945 hade några ungdomar lagt beslag på 20 meter lysledning med lamphållare, som var uppmonterad mellan gamla dansbanan och serveringen. Ledningen värderas till 72 kronor, och stölden anmäldes till landsfiskalen.
|
|
| Sixten Falk, sonen till Hässelby strandbads ägare Elis Falk, köpte för dyra pengar det stora konstverk ”Smidighet och styrka” professor Arne Jones skapat till världsportsutställningen på Djurgården på 1940-talet. Senare såldes konstverket till en herrgård i Skåne.
Familjen Falk var som sagt ägare till badet, men under kriget planerade man att eventuellt sälja anläggningen. Man förhandlade 1944 med direktör Sten Hellberg, som ville få köpa Hässelby strandbad och modernisera hela anläggningen. Köpet skulle ske med tanke på den stundande inkorporeringen av Hässelby. Man kom emellertid inte till något resultat och badet blev kvar i familjen Falks ägo fram till 1950.
|
|
| Här ser vi några bilder från en gymnastikuppvisning i Riddersviks park 1940. Det är Hässelby kvinnliga gymnastikförening som visar upp sina färdigheter. Bilderna är inskickade av Anna Nygren. |
|
| Föreningen Hässelby kvinnliga gymnastikförening startade 1932 och hade till en början en gymnastiktimme mellan 20.00-21.00 på tisdagar i Hässelby villastads skola. Hyran för lokalen var då 2:50. Gymnastikledare var den vid Gymnastiska Centralinstitutet utexaminerade gymnastikdirektören Isa Blom. På den här tiden var det bara kvinnliga ungdomar i föreningen, men senare blev det en förening för både män och kvinnor. |
|
| En bild från Hässelby villastads skola under andra världskriget. Det är fröken Aina Flatow som sitter i mitten omgiven av sina elever. Äppelknyckarbyxor för pojkarna och kortärmade klänningar för flickorna. |
|
| Under kriget insåg man tidigt att det var viktigt att ta hand om barnen i samhället. Man uppmanade föräldrarna att studera och följa barnens reaktion inför krigshändelserna ute i världen. Hur barn reagerade på nyheterna om krigshandlingar i landets omedelbara närhet och hur de mådde.
Man försökte engagera barnen fysiskt så att de även psykiskt bättre skulle kunna stå emot den hårda verkligheten under dessa år. På bilden ser vi en grupp unga örnar, som tar en paus nära Hässelby mekaniska verkstad en sommardag under krigsåren.
Och nu en berättelse från Skansen: Klockan kvart över nio en lördagskväll sommaren 1941 tände KFUM-scouterna på Skansen en eld som skulle symbolisera ungdomens okuvliga tro på framtiden.
Distriktschefen Arvid Norén riktade, sedan elden tänts med en fackla, en appell till Stockholms ungdom.
”Äventyrslusten är de ungas adelsmärke”, sade han, ”men den måste inriktas på ett högre mål. Och det mål som skall vara vårt är: Bliv Guds äventyrare!”
Sedan uppmanade han tre cykelpatruller, som stått redo, att tända sina faklor. En av dessa patruller cyklade sedan till ett läger i Hässelby, som anordnats av KFUM. ”Så rullade i den ljumma augustikvällen de svenska pojkarna ut på vägarna, på sitt sätt ljusbärare i en mörklagd värld.”
När de kom fram till lägret i Hässelby möttes de av en lägereld och någonting att äta.
|
|
| Hässelby sportklubb skulle 1938 bygga ett klubbhus och planerna var mycket långt framskridna. Klubben hade fått bygglov och lånen var beviljade. Kostnaderna beräknades till 7100 kr.
Då kom kriget. Den 22 september 1939 skrev man i protokollet från klubbmötet:
”Beslutade mötet att frågan om ett nytt klubbhus skulle, på grund av den kritiska situationen i Europa, nedläggas på obestämd tid.”
Alla planer på ett nytt klubbhus låg sedan nere, och återupplivades inte förrän efter skrigsslutet 1945.
Men klubben var ändå fullt aktiv under hela kriget. Här är en bild med några av Hässelbys sportklubbs aktiva fotbollsspelare under 1940-talet.
|
|
| Sommaren 1944 invigdes Lövsta skola som ungdomsgård för Spånga församling. Detta att låta Lövsta gamla skolhus bli ungdomsgård för Spånga och Hässelby bestämdes vid underhandlingarna med Stockholm i inkorporeringsfrågan.
En av de två stora salarna i bottenvåningen fick bli samlingsrum, den andra blev ”sovrum för gossar”, medan sovrum för flickor fick bli i ett rum en trappa upp, där även ett stort utrymme ordnades till en gillestuga. Slutligen fanns en vaktmästarebostad.
Fotografen Harry Grip stod en bit upp i slänten ovanför skolan och tog denna bild av de ungdomar och föräldrar som kommit till invigningen. En del scouter finns med i publiken. Längst till höger står en man och talar till de närvarande. Någon tar en bild av talaren. Harry Grip måste ha tänkt att han också skulle gå ner och ta en bild av talaren.
|
|
| Det var Albert Forslund som höll invigningstalet. Han var på den här tiden tillfällig bostadsminister.
Och han hade faktiskt själv gått i Lövsta skola som liten.
Grabben som sitter längst till vänster på bilden har den typiska toppluvan med upprullad kant.
Foto: Harry Grip.
|
|