Under våren 1940 infördes därför ett varmvattenförbud. Det betydde att man inte fick använda kol för att värma upp vatten, varken i bostäder, butiker eller kontor. Man fick dock använda ved att värma upp vatten med.

Bilden visar en vedspis i Hässelby. Och de var tillåtna att användas. Många villor i Hässelby hade dessutom gaseldade varmvattensaggregat, och de användes också trots förbudet.

Man kan tänka sig hur vardagen var runt om i Hässelby, när det var begränsade möjligheter att hålla sig ren, att diska, städa sin bostad och tvätta kläder. Som en tillfällig lättnad införde man ”Det stora julbadet” tre dagar före julafton 1942, då man fritt fick värma upp vatten, så att man kunde bada inför julhelgen.
Foto: Henrik Henrikson.

Vägen från Skälby syns i bilden som en vågrät linje från höger till vänster genom hela bilden.

En dag hade Rehn föreslagit kamraten att de skulle göra "en stöt" på Hässelby postkontor. Den 5 februari 1941 gick de som vanligt till sängs och vid 1-tiden på natten väcktes Carlsson av Rehn enligt överenskommelse. Utöver en del verktyg tog de även med en pikyxa, avsedd för kassaskåpsinbrott. Rehn hade sagt till Carlsson, att bytet skulle kunna bli omkring 5,000 kr. och vidare att de skulle försvara sig om de blev överraskade. Då de på natten smög sig i väg från hemmet, hade en annan av de intagna avrått dem från kuppen.

Ynglingarna hade emellertid tagit sig fram till postkontoret och brutit sig in. Medan de gick löst på kassaskåpet, vaknade polisuppsyningsman Manne Göthson, vilken sov på polisstationen, som låg i samma byggnad. Göthson grep sin revolver, rusade ut och kom lagom för att se tjuvarna ge sig i väg. På hans rop att stanna, vände Rehn och skulle med pikyxan ha rusat mot Göthson. Denne sköt två skott, som träffade Rehn, vilken sedan sprang efter Karlsson, som flytt från början. Ungdomarna omhändertogs senare av polisen på skyddsvärnshemmet.

Högra bilden visar de två männen i fängelsets kläder under själva rättegången. Rehn kunde nätt och jämnt gå, och fick sitta på en mjuk dyna under förhandlingarna. Revolverskotten hade träffat och skadat honom svårt i ljumsken och låret. Rehn förnekade inför rätta att han haft för avsikt att slå till med yxan, och han ville heller inte gå med på att han före inbrottet sagt något om att ”de skulle slå till". Åklagaren yrkade ansvar på Rehn och Carlsson för andra resans stöld och på Rehn för resandet av livsfarligt vapen. Den 19-årige Gustav Sixten Carlsson dömdes till fem månaders straffarbete.

I en notis i Stockholms Förstadsblad 1942 kan man se att skogvaktare August Andersson då utnämnts till skogsbrandfogde i kristidsnämndens luftskydd. Han tog hand om alla skadade och sjuka älgar på 1940-talet.

Skogvaktare Andersson kunde berätta som ingen annan – om jägare han mött, om orrspel i daggiga vårmorgnar, om blåmesen Lillfar, för vilken skogvaktaren blev något av en hässelbyskogens Franciskus… Det blev stor naturlyrik, när August Andersson satte i gång och berättade. Men allt annat än lyriskt var det mesta en skogvaktare i Hässelby hade att göra: bland annat stämpla skog, skjuta vildkatter och hålla efter olovliga campare.
Foto: Harry Grip.

I den vänstra annonsen är det en kvinna från Riddersvik som söker jobb. Hon vill bli husmor eller värdinna på någon större gård i Stockholmstrakten.

Den högra annonsen bjuder ut en lägenhet med fyra möblerade rum på Riddersviks gård till en mindre familj. Det fanns elektricitet med elvärme, men vatten fick man hämta från brunn och det var torrdass. Man hade tillgång till ett badhus nere vid stranden, och hyran var 500 kronor per månad.

Under andra världskriget kunde dessa tågbyten ibland bli ganska tidsödande. En insändare i Svenska Dagbladet från 1943 beskriver detta i detalj:

”Sedan en längre tid äro tågen 17.10 och 17.45 från Stockholm så gott som varje dag 10-12 minuter försenade i Hässelby. Orsaken tycks vara förhållandena vid Spånga station, där resenärerna Stockholm—Hässelby byta.
Tåget 17.10 ankommer punktligt till Spånga, men Hässelbyexpressen står kvar ute på linjen i väntan på att ett från Västerås kommande tåg skall kunna inlöpa på stationen. Tre spår äro tillgängliga, men förmåga att expediera tre tåg tycks saknas.
Så småningom tillätes dock Hässelbytåget att rusa in på stationen och passagerarna stiga på. Sedan loket fått ånga runt och ställa sig i andra ändan, kunde man tro att färden nu skulle ställas direkt till Hässelby. Tåget går i stället framåt cirka 50 meter, stannar, backar in på det närmare Stockholmståget liggande spåret, stannar en sekund och tar sedan fart mot Hässelby.
Orsaken till detta tids och koksödande förfarande är svår att få reda på, men många förbittrade passagerare tro, att tåget får bättre sats att ta backen upp mot Skälby från det andra spåret.
Som en följd av denna försening fördröjes även 17.45-tåget från Stockholm, ty Hässelbytåget hinner inte i tid möta detta tåg 1 Spånga.
Nyligen inträffade en ganska tragikomisk episod. Tåget 13.55 (avgång något senare) från Stockholm anlände lyckligt till Spånga, men där väntade ett soptåg samt det lilla Hässelbytåget, men bara ett lok.
Detta lok körde i väg med soptåget till Hässelby, kom efter någon tid ensamt tillbaka, men hade då druckit ur vattnet, varför loket kopplades till personvagnarna samt backades i väg med hela sättet bort till vattenhon.
Därefter gick tåget ända fram till Hässelby.
Direktionen för S. W. B. borde ta sig en titt på denna minst sagt antikverade tågordning” tyckte signaturen Dagligen försenad passagerare.