Andra världskriget i Hässelby del 10 - ett bildspel av Henrik Henrikson

Under andra världskriget pågick kriget mellan två block, de allierade på ena sidan och axelmakterna på andra sidan. Axelmakterna var Tyskland, Italien och Japan. Sverige var neutralt men de flesta svenskarna sympatiserade med de allierade.

Så var det de som kände solidaritet med den nazistiska regimen i Tyskland. I Hässelby fanns det några som mer eller mindre öppet ställde sig på nazisternas sida.

En skollärare hade på den här tiden ett betydande inflytande i samhället. Ett par av lärarna på Hässelby villastads skola var aktiva nazister.

Hugo George Eugen Morell var folkskollärare i Hässelby villastads skola. På den här bilden står han med några av de elever som hade honom som lärare. De står utanför det gamla skolhuset i Hässelby.
George Morell var medlem i Svenska Nationalsocialistiska Partiet och var dessutom en aktieägare till den svenska ultranationalistiska och pronazistiska dagstidningen Dagsposten.
Det var en tidning som fick finansiellt stöd av naziregimen i Tyskland fram till 1945.
George Morell avled 1969.

En annan lärare i Hässelby villastads skola var Olof Hjalmar Humble. Han kunde bli ”tvärilsk men var annars världens gulligaste”, mindes en gammal elev.
Han var medlem i Svenska Nationalsocialistiska Partiet och var dessutom under kriget medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland.
Den föreningen satsade främst på att ge ut en månatlig tidskrift tidskriften Sverige-Tyskland som började utkomma våren 1938 och blev ett propagandainstrument för det nationalsocialistiska Tyskland.
Humble avled 1948.

Ledarna i det nazistiska Furugårdspartiet låg på den här tiden i luven på varandra, framförallt på grund av stulna kollektkassor från offentliga möten.

De olika fraktionerna hade kapplöpningar till partiexpeditionen efter mötena, och den som hann fram först, lade beslag på kollektkassan, vilken genast omsattes vid krogbesök.

Viklund, som var ledare för en fraktion, och Sävholm, som var propagandachef i partiets östra distrikt, plus några andra trogna, sammankallades till ett supkalas i Hässelby, och där planerade man en kupp. Det gick ut på att funktionärer som var ”förrädare” kastades ut och på så sätt kunde Viklund återta makten inom Furugårdspartiet.

Bilden visar ett tidningsurklipp från Norrskensflamman.

Tysklands propagandaradio sände på den här tiden även på svenska. Sändningarna gjordes av svenskar som arbetade på Radio Köningsberg, som sände från det som idag är den ryska enklaven Kaliningrad. Där fanns sex svenskar som arbetade med de svenskspråkiga sändningarna. Mot slutet av kriget var endast tre svenskar kvar.

Det fanns ett flertal invånare i Stockholm, även i Hässelby, som lyssnade på dessa sändningar.

Våren 1944 annonserade man i svenska dagstidningar: ”Ingen kan stå oberörd inför vår tids stora händelser. Varför? – Varthän? – Till vad nytta? och Huru... Sådana frågor tränga sig dagligen och stundligen på envar av oss. Ni kan få svar på alla dessa frågor! I Er hand håller Ni nyckeln till förståelse – Er radiomottagares stationsväljare. Lyssna exempelvis till Tysklands dagliga radioprogram på svenska.”

Den tyska radions program på svenska sändes på kvällarna med ”glimtar från det dagliga livet i krigets Tyskland, ögonvittnesskildringar från krigsskådeplatserna, reportage samt klassisk underhållningsmusik.”

Sändningarna upphörde 1945.

En notis på 1930-talet från Stockholms Förstadsblad:
”En trupp nationalsocialister av den s.k. Lindholmsriktningen gästade på söndagen Hässelby. Mötet som var anordnat i Folkets park, fick besök av ett 25-tal personer, av vilka huvudparten antagligen kom dit för att betitta uniformerna, som bars för sista gången på grund av förbudet mot desamma.”

Uniformsförbudet 1933 var direkt riktade mot nationalsocialisterna och kommunisterna. Bakgrunden till lagarna var att regeringen ville förhindra det stegrande politiska våldet som yttrade sig i gatuslagsmål och upplopp. De nationalsocialistiska organisationerna protesterade våldsamt över den nytillkomna lagen.

Detta förbud hävdes 2002.

En annan notis från Stockholms Förstadsblad:
”Nämndeman Mauritz Wiberg, Solhem, har till polisen anmält att han för en tid sedan blev hindrad av en folkhop i hörnet av Berghamns och Hässelbyvägarna i Hässelby att komma fram med sin bil. Han hade då stannat denna.
Då kom en berusad person fram och ryckte upp dörren och yttrade: ”Va är ni för ena djävla fascister, för det är ni väl!” Då en av passagerarna svarade nej, fick han tre slag i ansiktet av mannen ifråga, varpå denne försvann. Men han igenkändes sedermera på en grön ylletröja, som han bar vid tillfället, och befanns vara chauffören Gunnar Evert Carlsson i Hässelby.
Han hade druckit sprit före och medger att han slagit passageraren samt yttrat: ”Va är ni för ena djävla nazister?” Anledningen härtill var att någon påstått av de personer som befunno sig i bilen voro nazister, som klistrat upp anslag i samhället. Han medger att han slagit en av dem i ansiktet.
Så nu blir det efterräkningar.”

Det fanns hässelbybor som under perioden 1933-1945 slogs på Tysklands sida och var anslutna som frivilliga i Waffen-SS, den nazistiska militärmakten.

Enligt flera officiella tyska källor var de bland andra:

Allan Oscar Lennart D., född 1920, anslöt sig som frivillig till Waffen-SS i Nazityskland och placerades i divisionen Wiking 1940. Allan trivdes inte där, och återvände till Stockholm. Han bosatte sig på Sjöhällsstigen 45 i Hässelby. Allan dog 2005.

Anders G., född 1924 i Estland. Tjänstgjorde 1943 som 19-åring i Division Nordland som Panzergrenadier. Reste 1944 till Sverige. Bosatte sig i Hässelby, arbetade som verkstadsarbetare. Död 1973.

Sigurd Ralph H. (Hade flera smeknamn, Hygnel, Vagnel och Zakford) Född 1908. Anställd som tjänsteman för Waffen-SS i det av Nazityskland ockuperade Polen. Åkte till Sverige 1946 och bosatte sig i Hässelby. Bodde på 1980-talet på Loviselundsvägen 24 Nb, Hässelby, tillsammans med sin hustru. Död 1982.

Bo G. Anslöt till Waffen-SS, som frivillig till Division Nordland. Återvände och arbetade som verkstadsarbetare 1956 i Hässelby.

Sven Arne D. Frivillig i Waffen-SS omkring 1943. Tjänstgjorde som ingenjör. Gifte sig 1945 med en kvinna från Ryssland. De bodde på Fyrspannsgatan 45, 2tr. Död 1999.

Conrad Börje Urban B. var en av de svenskar som frivilligt anslöt sig till Waffen-SS i Nazityskland. Han åkte ner till Tyskland och gick med i Waffen-SS 1944–45. Där var han skytt (schütze).
Efter kriget återvände han till Sverige, gifte sig 1955, och flyttade till det då nybyggda Hässelby strand. De bodde på Persikogatan 64.
Konrad dog 1980.

En del av dessa uppgifter kom från ett ryskt arkiv.

Fru Anna J., som bodde i Sigfridsdal, Hässelby villastad, var medlem i Svenska Nationalsocialistiska Partiet.
Hon drev under kriget ett gammalt trädgårdsbruk i Lövstaområdet.

Hjalmar T., civilingenjör, Birkavägen 8, Hässelby villastad var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland.

1936 röstade 8 personer i Hässelby på något av de olika nazistiska partierna. 679 personer röstade på det största partiet, Socialdemokraterna.
I 1944 års kommunalval röstade endast 3 personer på nazisterna och 815 på socialdemokraterna.
Foto: Henrik Henrikson.

Robert berättade om en historia han hörde en gång på 1980-talet. Kanske denna historia är sann, kanske inte.

”En mindre blomsterodlare i Hässelby skulle någon gång under andra världskriget ha hissat en hakkorsfana i sin flaggstång. Den tidiga nationalsocialismen hade sina anhängare bland småföretagare. Socialistiska partiet hade arbetare som sympatisörer. Då hissade arbetarna på Lövsta USA:s flagga i en flaggstång. En av arbetarna hade USA:s flagga som minne efter att ha emigrerat till USA men återvänt till Sverige.”

Men det fanns många i Hässelby som tidigt aktivt tog ställning mot nazismen. Axel Gewalli, som på den här tiden var präst i bland annat Hässelby, tog från början tydligt avstånd mot nazismen.

Hans son Lars berättade om ett tillfälle då han pratade med sin far om den politiska situationen under 1930-talet:
”Det socialdemokratiska inslaget i kommunalpolitiken var påfallande. Min far Axel Gewalli tillhörde själv Frisinnade Landsförsamlingen, ett parti som var en föregångare till nuvarande Liberalerna.
I början av 1933 kunde vi läsa i tidningarna att nazisterna vunnit de allmänna valen i Tyskland. Min far ruskade på huvudet och såg allvarligt bekymrad ut.
Jag var 13 år och visste inte vad nazismen innebar och hade inte en aning om vem Hitler var. Jag frågade då, om det inte var bra att nazisterna, som ju uppgavs vara motståndare till kommunisterna, vunnit. Far svarade, att han ansåg nazisterna vara krigshetsare och vildhjärnor och att intet gott kunde komma från detta håll.
Han intog härefter under hela kriget en starkt antinazistisk hållning.”

Andra världskriget slutar i maj 1945 och den 15 Juni 1945 dog Axel Gewalli.

Tyska legationen låg under kriget på Blasieholmen i Stockholm.
Där fanns denna stora skulptur monterad på väggen, i avsikt att imponera på besökare. Örnen sitter på ett inringat hakkors och är av behandlat trä, troligtvis ek. Skulpturen är 2,56 meter bred och väger 42 kg.

Efter att kriget slutat med Tysklands nederlag så lämnades legationen på Blasieholmen i all hast åt sitt öde och dew svenska myndigheterna bestämde att alla tyska föremål i lokalerna skulle förstöras.

Detta skulle ske på Lövsta sopstation i full hemlighet. Ansvarig för destruktionen av de tyska föremålen ute på Lövsta sopstation, Olle Hellmark, tyckte det var synd att förstöra ett sådant historiskt föremål. Han ville rädda denna symbol för den nazistiska terrorn åt eftervärlden.

Olle sågade av vingarna och kunde på så vis, i smyg, ta hem delarna på cykel till sin villa på Alkottegränd i Hässelby. Där förvarades sedan den nazistiska örnen i alla år.

Olle Hellmark avled 1997 men skulpturen var kvar i familjens ägo till 2007, då hans dotter, strax före sin död, skänkte skulpturen till Armémuseet, där den nu finns.
Bild från Armémuseet.

Till huvudmenyn