1920, för exakt hundra år sedan, såg det ut så här vid Lövsta sopstation. Till vänster ligger pudrettfabriken. Där förvandlades avföringen från alla torrtoaletter i innerstaden till trädgårdsgödsel genom att man blandade in torv, kalk och annat.

Till höger ligger det hus där man tvättade de tömda kärlen innan de transporterades in till staden igen. På övervåning fanns några bostadsrum för anställda på sopstationen.
Inte så speciellt trevlig miljö, kan man tycka.


Några av arbetarna, som hade de hårda jobben på Lövsta sopstation, ställde upp för ett gruppfoto1920.


En bild av Hässelby villastads skola 1920. Bilden inskickad av Barbro Jernström.


Den 30 januari 1920 stängdes skolan en vecka på grund av det hade utbrutit en difteriepedemi i Hässelby.


I februari 1920 auktionerades torpet Glädjen ut på grund av att ägaren skulle flytta.

Gårdens alla “levande och döda inventarier bestod av: 5 goda arbetshästar, bland dem en vacker, treårig valack, 10 mjölkkor, 1 tjur, 3 tackor med lamm, 30 skånska smågrisar, ny fotogenmotor om 5 hkr, nytt halvrensande tröskverk, äldre tröskverk, gröpkvarn, slåttermaskin, radsåningsmaskin för enbett, hjulräfsa, arbetsvagnar med och utan fjädrar för par och enbett, vinkelaxelkärra, skrovkärra, ny kälkrack, kälkar, kultivator samt åkerbruksredskap av förekommande slag, selar, krakstör, smidesverktyg, fältässja, hyvelbänk, grundpump och andra pumpar, tidig sättpotatis, stensärter, timotejfrö samt handredskap och något husgeråd.”

Foto: Henrik Henrikson.

Hässelby municipalsamhälle framhöll 1920 betydelsen av att man borde anlägga en spårvägsliknande lokalbaneanläggning från Hässelby villastad förbi Hässelby gård, Råcksta och Åkeshov fram till Kungsholmen med vidare spårförbindelse till stadens saluhallar och torg. Då skulle man få en direkt tåglinje för Hässelbys alla trädgårdsprodukter in till stan.

Hässelby hade 1920 ännu inte hämtat sig efter restriktionerna och varubristen under första världskriget som slutade 1918.

Vid Hälsovårdsnämndens genomgång av villastadens sanitära standard fann man att det på en del håll låg illa till. De sanitära bristerna i Hässelby hade blivit allt värre de senaste åren.
De hygieniska förhållandena var primitiva för 60-70 av trädgårdsmästarna i villastaden. Komposter i trädgårdarna låg ofta intill tomtgränsen. De stank och spred flugor. På några ställen gick avloppet direkt ut i diket.
Komposten och kloakbrunnen vid Hässelby villastads skola var i miserabelt skick, urinkuren likaså.
Lövsta handelsförenings filial hade smutsiga och ostädade lokaler.
I ett bostadshus på tomt 114 saknades latrinkärl och otrolig snusk rådde inomhus. I ena lägenheten var en del av rummet inrett till hönshus! Ägaren, Johan Olsson, bodde ute på Lidingö. Han struntade i hälsovårdsnämndens uppmaningar och fick böta 100 kronor.
På många andra tomter kunde man anmärka på avträden, stall, svinhållning och komposter.
I rakstugan var ordning och renlighet inte de bästa. Instrumenten var inte rengjorda. Lindqvists bageri behövde rengöras och repareras. Även Karlssons bageri behövde en grundlig reparation.
Många brister kan man tycka, men det var på samma vis i stort sett hela Sverige på den tiden.


I september 1920 skulle man läggar ned en kloakledning i Hässelby villastad, som en del i det arbete som skulle bättra på den hygieniska situationen i Hässelby.
Ett antal syndikalister kom resande från innerstaden och erbjöd sig att utföra det arbetet. Vid Hässelby slott bodde samtidigt några grovarbetare som också ville ha jobbet och de lämnade ett lägre anbud.
Då härsknade syndikalisterna till och förklarade blockad. Den formella anledningen skapade de genom att lägga fram en räkning på 1.200 kronor. De krävde bland annat reseersättning för att de hade rest från innerstaden. Men då de kommit till Hässelby självmant kunde ingen reseersättning komma i fråga.
Arbetarna från Hässelby slott fick jobbet, men nu vågade de inte ta itu med sin kloakentreprenad av fruktan att bli trakasserade av syndikalisterna.
En konflikt så som den utspelades i Hässelby 1920.
Bilden visar en byggnad vid slottet där en del av arbetarna bodde.


Järnvägsstationen i Hässelby var en gång döpt till Riddersvik, men det bestämdes att fr.o.m. den 1 juni 1920 skulle stationen heta Hässelby Villastad. Samma år byggde man om och utökade stationsbyggnaden.


Sommaren 1920 gjorde en reporter på Stockholms Förstadsblad en cykeltur till Hässelby:
"Jag fyllde i litet luft i cykelringarna och for Brommavägen från Sundbyberg. Den vägen är skön att fara. Den är kantad av den fullmogna sommarens dofter och slingrar sig i många krokar. En väg för dem, som inte ha bråttom, utan tar saken med ro. Rågen står manshög, interfolierad av en och annan blåklint. Denna vackra, slingrande väg följde jag förbi Hässelby slott till Hässelby, trädgårdsstaden vid Mälarstranden. Med en liten omskrivning kan man säga att ”trädgård vid trädgård jag såg varthelst jag såg”. Där finns det nämligen gott om blommor. Rosor och ringblommor och chrysantemum och alla möjliga arter, på vilka det finns latinska namn, som bara en trädgårdsmästare och professor förstår sig på.
Jag var också och såg på strandbadet. Gick in för en krona strax innan man hängde upp en skylt: ”Fritt inträde”. Det fanns inte så mycket folk där. Några damer sprungo och plaskade i vattnet, några lätt klädda herrar hade dragkamp och på friluftsscenen stod en sjömansklädd yngling och sjöng kupletter utan vidare känsla och talang.
En skjutbana och en restaurang var det övriga av nöjesinventarierna med undantag av dansbanan dit man efter en stund flyttade in pianot och dansade barfotadans – ganska osmakligt förresten. Det var inte så livligt varken på det torra eller i det våta. Utan det hela verkade något ödsligt. Vartill sannolikt den hotande himlen bidrog. Detta var erfarenheterna från Hässelby strandbad.
Ja, så ser Hässelby ut. Åtminstone det lilla man ser vid ett kort besök.
Ty, märk väl, Hässelby är Hässelby nu och inte längre Riddersvik. Det namnet har hamnat i glömskans grav.


På ett sammanträde våren 1920 beslutade kommunalfullmäktige att neka vin- och ölrättigheter åt innehavaren av Hässelby strandbad.

Landsfiskalen hade tidigare tyckt att man kunde tillåta öl och vin, men samtidigt begärt att få en större polisstyrka för Hässelby, med anledning av de bråk som brukade förekomma på badet.
Nu nekade man pilsnerdrickandet på badet och hoppades samtidigt få bort en del av bråket där.


Familjen Spathon står på ångbåtsbryggan vid Hässelby strandbad 1920. Själva badet skymtar borta till vänster.
Bild ur Spathons samlingar.


Våren 1920 kunde man i tidningarna i Dalarna hitta följande annons:

“Två stycken Kullor få plats i handelsträdgård, 4:50 per dag, husrum, ved, sängkläder m.m. jämte fria resor om anmälan göres till Trädg.-m. Knut Sandberg, Strömdalen, Hässelby Villastad”.

Fotograf G Fredriksson.


Denna fina villa på Valfrid Brodds väg 4 är precis 100 år gammal. Den är uppförd 1920.
Villan har renoverats både ut- som invändigt. Huset har fem kakelugnar, rymligt kök med vedspis och fina furugolv.
Bild Googles.


På Hässelby strandväg 61 ligger denna stora villa alldeles intill stranden. Även detta hus byggdes 1920. Det renoverades för ett år sedan.
Foto: Henrik Henrikson.


De två villorna på Fagerstrand 55 är ytterligare två hus som uppfördes 1920.
Foto: Henrik Henrikson.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.