Hässelby för hundra år sedan - 1916:
(text Henrik Henrikson)
1916 hade första världskriget pågått i två år, och det skulle dröja ytterligare två år innan kriget tog slut. Detta innebar allvarlig brist på mat och man svalt i Sverige. Barnen i Hässelby var undernärda.

I april slutade man tillverka stearinljus i Sverige, på grund av brist på talk. Dessutom var det en akut tygbrist i hela landet. Storbritannien stoppade all export till Sverige, som man ansåg alltför tyskvänligt.

På Hässelby slott hade man ett 90-tal kor som varje dag mjölkades. En del av den mjölken såldes till hushållen i villastaden. Bilden visar när hästskjutsen från Hässelby slott kommer till villastaden. Då gick husmödrarna ut med egna flaskor som de fick fyllda med mjölk. (Bild från boken Hässelby)
Hässelby villastads telefonstation låg år 1916 på Riddersviksvägen och hade 20 abonnenter. Föreståndare var Matilda Hagman. Bilden av telefonstationen kommer från Rune Melander.

+ + + + + + +

1916 var Hässelby villastad ännu ett municipalsamhälle, och det skulle dröja många år innan Hässelby blev en del av Stockholm. Detta år, 1916, inkorporerades emellertid Bromma med Stockholm, och därmed ryckte stadsgränsen i alla fall en liten bit närmare villastaden i Hässelby.

+ + + + + + +

Detta år arrangerades också för första gången landsvägslöpningen Hässelby - Spånga - Hässelby.

+ + + + + + +

På denna tiden fanns inte radio i Sverige. Givetvis fanns inte heller TV eller datorer. Alla nyheter fick man genom dagstidningar.
I slutet av 1916 beslutade municipalstämman i Hässelby att man skulle ta ett lån på 50.000 kronor så att man skulle kunna förse samhället med elektricitet. På den här tiden fanns nämligen ingen ström alls dragen till bostadshusen eller växthusen i Hässelby villastad. Man fick i stället använda bland annat karbidlampor till belysning. Bilden visar en samtida annons med karbidlampor i olika storlekar.
Krigstidens enkla och funktionella kvinnoklädsel med midjeband och kraftiga knappar. Tidens damhattar var egentligen stora och yviga, men så här i ett litet samhälle vid sidan om höll man kvar vid de mer pottliknande hattarna. Flickan har matroskrage, inspirerad av krigets matroser. Herrarna skulle ha stråhatt med svart band. Guldkedjan till fickuret glimmar på en av männens väst.

Bilden visar några hässelbybor som står vid järnvägsstationen och väntar på tåget.
Ett viktigt inslag i Hässelbys villastad 1916 var järnvägen som gick mellan Lövsta sopstation och Spånga station. Järnvägen ägdes av Stockholms stad, men arrenderades av Stockholm-Västerås-Bergslagens nya järnvägs AB. Den sammanlagda banlängden var 7,5 km och stationen i villastaden hette ännu Riddersvik.
Bilden visar hur sopor inne i stan lastas på de järnvägsvagnar, som sedan kördes ut till Lövsta sopstation.

En man berättade om sin barndom år 1916:
”Vi sundbybergspojkar som ville komma iväg ett stycke och ut på äventyr, fick den ljusa idén att smyga oss upp på ett soptåg som stod inne på Sundbybergs station, destinerat till Lövsta. Det var inte täckta vagnar då, och där vi satt tryckta som fågelungar i en vagn kände vi hela tiden odören inte bara från den vagnen utan från hela det 50-axlade tågsättets imponerande last av avskräde. Vid stationerna fick vi krypa ihop så mycket som möjligt för att inte bli observerade. När tåget lämnade Spånga och stånkade uppför backen mot Skälby, fann vi tillfället lämpligt att klättra ner och tumla av vid Tumultet. Så hette det lilla torpet här, den enda bebyggelse som fanns i trakten. Jag kan ännu höra de vilda eder mannen i sista vagnens vaktkur utslungade mot oss, då han såg oss dansa ned på banvallen. Hans ilska var parad med förargelse över att inte förrän nu ha upptäckt de fräcka fripassagerarna. Även om vi fick gå igenom en speciell doftkur först, så kom vi dock billigt och bekvämt ut i den doftande naturen. Och det var ju huvudsaken.”

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.