HÄSSELBY STRANDBAD 1913-1939

På 1910-talet köpte kapellmästare Maxima vid Södra Teatern en vacker strandtomt av greve Bonde på Hässelby slott. Där byggde han en dansbana.

Viktor Bergendorff hade länge letat efter en lämplig plats i Stockholms omgivningar för att kunna anlägga ett strandbad i samma stil som det på västkusten så populära Mölle. I Hässelby Villastad fann han en strandremsa på ett par hundra meter som skulle kunna fungera bra för hans planer.


 I juni 1913 öppnades så etablissemanget Hesselby Strandbad.

Det var redan från första början något mer än bara en badstrand. Det var för den tiden något så unikt som Stockholms första gemensamhetsbad. Här kunde män och kvinnor bada tillsammans, till förtrytelse för moralens väktare. Det omoraliska i detta ansågs bestå i att personer av båda könen umgicks lättklädda och i en avspänd atmosfär. De riktiga rabalderna kom det när det dessutom blev tillåtet att dansa i baddräkt på banan under söndagsmatinéerna på 1920-talet.

I början fanns på området bara avklädningshytter, trampolin, ett konditori, som sköttes av konditori Arnberg på Tegnérgatan 13 inne i stan. Även en dansbana fanns från första stund. Avklädningshytterna för damer och herrar placerades på stort avstånd från varandra, och det påpekades noga att simdräkt var obligatoriskt för alla, så att inte ens den prydaste skulle behöva känna sig generad.
Baddräkter fanns att köpa eller hyra. Handdukar lånades ut.
Räddningsbåt och livbojar fanns utplacerade nere vid vattnet.
En fotograf förevigade de besökande som så önskade mot en avgift.

Det spännande livet på badet togs givetvis upp redan i det första årets revyer. Den på sin tid kände kåsören och författaren Karl-Ewert Christenson skrev en kuplett som kallades "Låt oss gå till Hesselby".

Den mest kända schlagern var nog ändå Hesselby-Steppen, som gjordes berömd av Brita Borg.

Kulturjournalisten Erik Lindorm kommenterade badet 1915:
"Jag har för min del inte träffat någon som varit ute vid Hesselby. Alla förnekar på det bestämdaste att de besökt sådana ställen".

I början på augusti 1919 fick biografbesökarna runt om i landet se färska bilder från Hässelby strandbad i SF´s Veckojournal.


Entrén till badet och till festligheterna

Badanläggningen med servering och dansbana 1924

Några av de många badgästerna

Kapellmästaren och källarmästaren Max Üma med fru övertog så strandbadet. De försökte få stil på etablissemanget. I början på 1930-talet började dock badet bli lite slitet och förfallet. Vardagarna var entréavgiften 25 öre och på söndagarna 50 öre. Kaffet kostade 50 öre, vilket ansågs i dyraste laget. Pilsner fick endast serveras i samband med mat, men det verkade man inte hålla så strängt på. I augusti 1931 ansökte fru S. Üma om att få servera pilsner utan mattvång på badområdet, men detta avstyrktes enhälligt av Hässelby kommunalfullmäktige.

1932 sålde Üma till byggmästare Elis och Elsa Falk som, tillsammans med sönerna Sixten och Ingvar, övertog badet 1933.

På stranden står några kvinnor och män på rad. De verkar tveksamma till nymodigheterna

De fann badet tämligen nedslitet och att det fanns mycket att göra innan man kunde öppna badet för allmänheten. Inte mindre än 65 billass sopor fick köras bort från området. Genom inköp av angränsande mark utvidgades området. Ett flertal byggnader revs. Man byggde ny dansbana, serveringslokal, omklädningshytter, hopptorn och rutschbana. Man anlade också en miniatyrgolfbana och fyllde på ny sand i strandkanten. Båtar och vattencyklar anskaffades för uthyrning. Nya murar och terrasser anlades och gräsmattorna ansades, och allt var tip-top när portarna slog upp för säsongen det året 1933.

Storhetstiden för strandbadet med sin dansbana inträffade i slutet på 30- och 40-talet, då bröderna Arthur och Seymor Österwall och deras stora Nalenorkester spelade dansmusiken. I flera årtionden landade fullsatta "dansbåtar" från innerstaden varje lördagskväll vid ångbåtsbryggan invid badet.

Strandbadet gav faktiskt alltid vinst. Publikrekordet sattes midsommarafton 1936, då 8300 personer räknades in!


Kiosken vid entrén

Många av resenärerna på båtarna från stan var tämligen beskänkta. En del så rejält att de aldrig kom iland i Hässelby utan låg kvar ombord till dess fartyget vid 1-tiden på natten for tillbaka till innerstaden.

1938 och 1939, då det var vackert och varmt, var fina badår med många badgäster. Alltmer bilande gäster besökte nu festplatsen, och man hade därför anlagt en parkering med 40 platser på det egna området, förutom alla de platser som fanns utom området sedan tidigare.

Falk köpte för dyra pengar det stora konstverk "Ungdom, styrka, smidighet" som professor Arne Jones skapat till världsportsutställningen på Djurgården på 1940-talet. Det placerades mitt på badets stora gräsmatta, och prydde där sin plats så länge badet existerade. Numera är konstverket placerad i en park invid en herrgård, någonstans i Skåne.

Läs vidare om strandbadet


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.