En annan av arbetarna på Skogsberg var Helge Alered (till höger på bilden). Han kom till Skogsberg 1926. Då var det cirka 20 anställda på Brorströms handelsträdgård. De kallades elever, de flesta ogifta och alla ungefär i 20-årsåldern.
Ordet elev användes för att markera att de sedan skulle bli egna mästare.

Om odlingarna, fördelade på växthus, bänkfönster och friland, sade Helge, att Brorström hade specialiserat sig på holländska blomsterlökar men dessutom odlades rosor, nejlikor, pelargonier, fuxior, krukrosor och hortensior, Som mellankultur, för att inte utarma jorden, hade man tomater.

Carl Brorström byggde en större villa för sin familj. Den gamla villan gjordes då om till elevbostäder, där det kunde bo en till fyra i varje rum. I ett stort kök åt eleverna, där två flickor lagade maten.

Kontantlönen hos Brorström var högre än på de andra trädgårdarna i Hässelby, som lägst 60 kronor i månaden mot genomsnittligt 50 i andra trädgårdar.
Efter några år höjdes lönen om man skötte sig bra och så småningom kunde lönen komma upp i cirka 100 kronor jämte kost och logi.
”Det ansågs ju vara en väldigt fin inkomst som vi hade”, sade Helge Alered. Av det skälet stannade de flesta rätt länge hos Brorström, så omsättningen bland de anställda var låg.

På bilden sitter från vänster: okänd, Otto Andersson, Karl Öhman och Helge Alered. Stående från vänster: tre okända, Gunnar Sträng, okänd, Knut Nilsson, två okända.
Bild från boken om Gunnar Sträng.

1927 hade Brorström koncentrerat sig på blomsterodling: rosor, nejlikor, snittgrönt, adiantum, asparagus, krysantemum. Dessutom odlade man fram en miljon holländska blomsterlökar varje vinter.

Gunnar Sträng berättade om sitt arbete hos Brorström: ”Vi drev upp hyacinter, tulpaner, narcisser, påskliljor och så en väldig krukväxtodling som tarvade omsorgsfull skötsel. Det var hortensior och fuchsior, och de skulle vattnas, duschas och ansas. Begoniaodlingen var stor på min arbetsplats. Cyklamenodling likaså.”

Gunnar Sträng berättade om sin tid på Skogsbergs handelsträdgård: ”Arbetstiden började klockan sex på morgonen, ibland före sex, för att produkterna skulle hinna göras i ordning, lastas och köras till Hötorget i Stockholm. Det var alltså en väldigt tidig uppkörning. Mellan fem och sex gick man upp varje morgon. Man arbetade till klockan sex på kvällen. På vårarna, när det var mycket att göra, kunde det bli övertid till både klockan sju och halv åtta. Varannan söndag var det obligatorisk vakttjänst. Växthusen skulle ha sin passning även på söndagarna. Under vinterhalvåret fick man också ta på sig natteldning. Det blev ingen reduktion av den dagliga arbetstiden, utan man fick vara i gång nästan dygnet runt.”

Den 19 maj 1928 utbröt en fjorton dagars strejk bland trädgårdsarbetarna i Hässelby, startad av bland andra Gunnar Sträng. Av de 44 arbetsgivarna var de flesta beredda att ta en öppen strid. Tre handelsträdgårdsmästare var intresserade av att förhandla, bland dem Carl Brorström. Strejken resulterade i att ett kollektivavtal skrevs.

En häftig eldsvåda inträffade en vårkväll 1929, då Carl Brorströms garage och stallbyggnad brann ned. Vid branden förstördes tre bilar och två motorcyklar, vilka senare inte var försäkrade.
Strax före eldsvådan hade två män i en bil kommit och bett få låna bensin. De hade också fått tillstånd till det. Elden synes ha utbrutit medan de höll på att hämta bensinen och möjligen hade de handskats oförsiktigt med eld. En av männen, vilka båda var okända av gårdsfolket, hade blivit något bränd i ansiktet. De åkte sin väg nästan omedelbart.
Bilens nummer var emellertid känt och de båda männen kunde senare höras av polisen.

Några av de anställda på Carl Brorströms handelsträdgård. Längst fram till vänster står Evert Karlsson.
Bilden är inskickad av Sussie Wahlberg.

Del av en fotografs kontaktkarta 1934. Det är Gunnar Lund som fotograferat i Carl Brorströms handelsträdgård.

Carl Brorström gifte om sig på 1930-talet. Enligt telefonkatalogen innehade han telefonnummer 32. När Hässelby kopplades ihop med Stockholm så fick han nummer 380932.

Handelsträdgården omfattade vid 1930-talets slut 35 000 kvadratmeter. 31 växthus var uppförda på en yta av 7 700 kvadratmeter och 380 bänkfönster på 950 kvadratmeter. På friland odlades 18 000 dahlior. Under glas odlades på hösten rosor, julkaktus, cyklamen, cissus, på våren pelargonior, fuchsior, hortensior, hängpelargonior, polyantharosor, iris, på vintern 600 000 lökar.

I rörelsen sysselsattes ett drygt 20-tal personer. För driften fanns 3 bilar och 1 jordfräs; vattenverk fanns och bränslekostnaden uppgick till 28 000 kr. Produkterna avyttrades i Klarahallen i Stockholm.

Helge Alered, som jobbat på Skogsberg sedan 1926 gifte sig med Linnea och de två flyttade till Sigfridsdal. Helge blev 1939 förman för de odlingar som etablerades vid Sigfridsdal. Linnea, som kallades Lilly, började efter giftermålet också att arbeta hos Brorström, framför allt på somrarna.

Fotot av bostadshuset på Sigfridsdal är taget av Britt-Marie Westberg Lindberg.

Närheten till Lövstas illaluktande sopstation syns tydligt på detta flygfoto. De två handelsträdgårdarna Skogsberg och Sigfridsdal skymtar bakom röken på bortre sidan av de öppna fälten.

Hösten 1939 bröt andra världskriget ut nere i Europa, och det påverkade även befolkningen här uppe i Sverige. För handelsträdgårdarna i Hässelby och Lövsta blev krigsåren mycket besvärliga. Ransoneringar och brist på bra trädgårdsarbetare gjorde det extra svårt att klara företagets ekonomi, som Helge Alered successivt började ansvara för.

På Sigfridsdal var Helge Alered förman och den förman som ansvarade för Skogsberg hette Einar Söderling.

Åren innan kriget hade Carl Brorström, likt flera andra handelsträdgårdsmästare, haft viss sympati med nazisterna, men efter krigsutbrottet, när han märkte vad som verkligen skedde i Tyskland, ändrade han sig helt och tog avstånd från nazismen.

Natten till den 27 oktober 1946 utsattes handelsträdgårdsmästare Carl Brorström för en märklig stöld. Någon hade tagit sig in i växthusen och stulit tolv ovanliga cyklamenblommor, av vilka en var fullständigt unik.

Minst fem eller sex av de stulna krukväxter var vita och ett par var laxfärgade. En av cyklamenblommorna var ovanligt ståtlig. Den hade ”fransade” blommor som liknade orkidéer och färgen var skärlila. Hela krukväxten hade en diameter på 60 cm och höjden ungefär 25 cm.

Som ett bevis på blommornas ovanligt vackra kvalitet kunde nämnas, att de särskilts valts ut ur stora växthus bland flera tusen exemplar. Den skärlila med de fransade blommorna fanns inte hos någon annan trädgårdsmästare i stockholmstrakten.

Trädgårdsmästare Brorström utfäste en belöning på 50 kr till den, som kunde lämna sådana upplysningar att tjuven ertappas. Det verkade dock inte som att stölden någonsin löstes.

Efter att kriget tagit slut kvarstod och förvärrades problemen med arbetskraften. Det blev allt svårare att få tag på yrkeskunnigt folk, så arbetsbördan för de äldre yrkesutbildade arbetarna blev allt större och den arbetstidsbegränsning som Helge Alered varit med och tillkämpat trädgårdsarbetarna, blev knappast en verklighet för honom själv.

Helge blev också alltmer involverad i och ansvarig för ekonomin (inköp, försäljning, löner, bokföring) på de två handelsträdgårdarna, Skogsberg och Sigfridsdal.
Foto: Jan Frimansson.

Carl Brorström fick på olika blomsterutställningar under åren flera utmärkelser för sina fina blommor. Denna bild är från den årliga blomsterutställningen i Ostermans marmorhallar i Stockholm den 6 november 1949.

Vi ser från vänster trädgårdsdirektör B. Billbäck, prinsessan Ingeborg, handelsträdgårdsmästare Carl Brorström och utställningskommissarie Stig Pallin. De beundrader en samling vackra krysantemer.

Det var prinsessan Ingeborg som invigde utställningen. Trädgårdsmästare från hela landet deltog.

När Brorström blev sjuk 1950 och hade svårt att hålla det hela samman blev det Helge som praktiskt taget ensam fick bära ansvaret och ledningen. Till detta kom problem i Brorströms privatliv och hans övertygelse, att det inte fanns någon i familjen som kunde ta över.

Helge Alered och Einar Söderling stannade emellertid, enligt löfte till Brorström, kvar till Brorströms död 1956.
Foto: Jan Frimansson.

Efter Carl Brorströms död slutade både Helge och Einar sina anställningar och sonen Karl-Erik tog över rörelsen. Han behöll emellertid handelsträdgården endast ett drygt år.

1958 övertogs handelsträdgården av Janis Dulmanis. Han drev trädgårdsbruket som ett familjeföretag där makan och två barn var engagerade. Därutöver hade man bara tillfälligt anställda. Huvudsakligen odlades under glas grönsaker och chrysantemer och på friland isbergssallad.
1981 överlät Janis Dulmanis rörelsen till sonen Jakob Dulmanis. Denne, som långt in på 1980-talet drev rörelsen, odlade bland annat petunior, tagetes, pelargonior och chrysantemer. Han hade inga anställda. De två handelsträdgårdarna är numera avvecklade.
Foto: Jan Frimansson.