I början av 1900-talet fanns i Hässelby villastad ett hundratal handelsträdgårdar. Femtio år senare började de avvecklas och idag finns inga kvar.

Vart tog dessa trädgårdsmästare vägen? Vi ska följa en av dessa trädgårdsmästare - Nils Larsson, och se hans tillvaro efter pensionen.

Här står han i mitten med några arbetskamrater i ett växthus i början av 1900-talet, då han utvecklade sin handelsträdgård i Hässelby villastad.

Nils Larsson föddes 14 mars 1885 i Grums, Värmlands län. Bilden är inskickad av Barbro Jernström.

---

Nils Larsson med sin hustru Julia. De gifte sig 1908.

Här står Nils Larsson längst bak inne i hörnet på ett gruppfoto från torpet Björnboda. Hustrun Julia står i vit klänning nära ytterdörren. Det är Julias föräldrar som bor på det här torpet, så Julia och Nils Larsson är väl bara på besök.

Nils Larsson startade sin handelsträdgård 1907 på dåvarande Bondevägen 45, och han byggde bostadshuset Gransäter 1908. Här fostrade han och hans hustru sina fyra barn. Gransäter har byggts om några gånger. Idag är det scoutstugan på Carl Bondes väg.
Så här såg huset ut i början av 1910-talet.

Nils Larssons handelsträdgård markerad på en registerkarta från 1930.

Denna bild är från omkring 1913. Här står familjen Larsson framför Gransäter. Mannen i hatt är handelsträdgårdsmästaren Nils Larsson (1885 – 1969). Pojken på marken är sonen Atle (1909 – 1970). Pojken i trappan är sonen Sture (1912 – 1993). Mannen är en av de anställda, namn okänt. Den äldre kvinnan är Karolina Vesterlund, Nils Larssons svärmor. Längst till höger Nils Larssons hustru Julia (1885 – 1945).

När denna bild togs var hon med säkerhet gravid, eftersom sonen Sven kom att födas i januari 1914.

Detta foto från 1916 är också inskickat av Barbro Jernström. Nils Larsson sitter här med sin hustru och tre söner.

Nils själv i mörk kostym med sin son Sven i knät. Längst till höger sitter Karolina Westerlund, Nils svärmor, samt en kvinna som troligen var en hjälp i hemmet.

Barbro Jernström berättade:
”Detta är en bild på borgarbrandkåren i Hässelby villastad. Vilket år bilden är tagen är för mig inte känt. Mannen, som sitter till höger om mannen i mörk uniform, är min farfar Nils Larsson.”

Den första juni 1934 blev Nils Larsson anmäld för hundmisshandel. På den här tiden sprang alla hundar fritt omkring och en del av dessa, mer eller mindre dresserade, hundar kunde ibland vara aggressiva mot främlingar som kom alltför nära.

Nils Larsson skulle, enligt en anmälan, ha slagit en hund som gjort ett anfall mot honom. Nils Larsson uppgav vid förhör att hunden morrat samt rusat mot honom. När Larsson drog sig baklänges hade hunden rusat efter. Larsson trampade då på en blomsterkäpp. För att inte trampa sönder den böjde han sig ned och tog upp den. När hunden såg att Larsson hade en käpp i handen gick den åter till anfall, och då slog Larsson ett kraftigt slag, som troligen träffade hundens huvud. Hunden blev än mer uppretad, så för att skydda sig måste Larsson slå ytterligare några slag.

Ett hembiträde hade sett Larsson ta upp en rätt tjock stör eller dylikt och slå till hunden över bakkroppen. Då försökte hunden, enligt henne, springa undan och gömma sig bakom en cykel. Larsson gick efter och tilldelade hunden ytterligare slag. Hunden föll omkull och kröp på marken, men Larsson fortsatte att slå den. Andra vittnen lämnade samma version som hembiträdet.

Hundens ägare, professor Dahlström, intygade att hunden visserligen hade ett livligt temperament samt morrade och reser ragg åt okända, men om man gick varligt fram till den var den synnerligen lekfull och allt annat än folkilsken. Han ansåg att den som brukat våld mot hunden gjort sig skyldig till uppenbar grymhet mot djur.

En månad senare lades utredningen ned. Det gick inte att säkert fastställa vad som hade skett.

Här ser vi två av de män som var anställda hos Nils Larsson vid den här tiden. De håller just på att gräva upp jord, som lastas på en bår. Det är ett träbord med fyra skacklar, så att de lätt kunde bära jorden till det växthus där det behövdes. I bakgrunden syns de lite lägre växthusen som kallades kaster. Där odlade Nils Larsson luktvioler. Dessa knippades i små buketter som kvinnor satte på dräktslaget. Det var en riktig hälsning till våren.

Till vänster skymtar Gransäters bostadsbyggnad. Flera av dess bilder kommer från Nils Larssons privata fotoalbum.

Nils Larsson blev änkling 24 augusti 1945. Han trappade så småningom ner och Gustav Nygren (till höger) tog över verksamheten 1949. Men Nils Larsson (till vänster) ville ännu inte sluta arbeta helt, så han fortsatte att arbeta ännu några år åt andra trädgårdsmästare. Han hade ju många års erfarenhet av trädgårdsodling och hade stora kunskaper som han kunde dela med sig.

Nu ska vi se vad som hände Nils Larsson efter alla år av arbete som handelsträdgårdsmästare.

Han slutade arbeta hösten 1956, i en ålder av 71 år. Då fick han en enrummare fyra trappor upp i ett alldeles nybyggt höghus i Hässelby strand. Adressen var Aprikosgatan 14. Det låg tio minuters bussresa från Hässelby villastad, där han vuxit upp och haft sin livsgärning.
Foto: Henrik Henrikson.

När han fyllde 73 år i mars 1958 gjorde Dagens Nyheter ett reportage om honom.
Han berättade då att han såg med lycklig förvåning på en pensionärstillvaro som han verkligen aldrig räknat med. Slitit hårt hade han gjort i hela sitt liv. Åren 1908-49 hade han ju drivit egen trädgårdsrörelse i villastaden, och han hade själv byggt både boningshus och växthus. Under tio år var han ordförande i Svenska trädgårdsarbetsgivarföreningen och vid förhandlingsbordet kämpade han mot bland andra Gunnar Sträng, som sedan blev Sveriges finansminister.

Nils Larsson gav sina fyra barn en god uppfostran, men ingen av dem ville gå samma väg som han. Det var bland annat därför som trädgården fick gå över i andra händer. Men yrket ville han inte släppa. Han arbetade för andra de sista sju åren, och ännu hade han repor kvar av jobbet på sina grova knotiga händer.

Förtjänsten var inte stor på slutet. Han försökte också balansera inkomsten så att han inte skulle komma upp i för höga skatter. Folkpensionen inräknad och skatten frånräknad fick han närmare 400 kr i månaden att leva på.

Nu hade han som pensionär 345 kr, men han bodde fullt modernt och dyrare än förut. När hyran var betald, återstod 218 kr som skulle räcka till allt.
”Livet blev helt annorlunda”, sade Nils Larsson. ”När jag flyttade hit hade jag aldrig lagat en bit mat. Nu måste jag, och fuskar gör jag inte. Rejäla middagar skall det vara, med bara smörgås och kaffe blir det ingen hälsa. När ni ringde upp mig höll jag för resten på att koka fläsk.
Om det är roligt? Jovars... det är det visst det. Det är svårare att få matpengarna att räcka till. Mer än 100 kr får maten inte kosta. Det gäller att vända på slantarna. Lyxmat blir det inte. Ärter och fläsk köper jag för både torsdagen och fredagen och gräddar sedan själv ugnspannkakor till efterrätt. Det är både billigt och gott.”

En ritning av Nils Larssons lägenhet - ett rum med kokvrå och en sovalkov.
"Lägenheten är inte stor, endast 28 kvadratmeter”, sade Nils Larsson. ”Man måste hålla god ordning för att det skall se snyggt ut.”

Nils Larsson hade gått in för att ha rummet som finrum med hemmets gamla matsalsbord mitt på golvet, byrå, bokhylla och skänk kring väggarna som pryddes upp av väldammade porträtt av hustrun, av barnen i kolt åldern och på brudfoto, av barnbarnen. Ett par krukväxter vårdade han också med ömhet och sakkunnighet.

För att det inte skall bli tillstökat åt han i den minimala kokvrån, där han hade snickrat upp ett fällbord invid fönstret. Städningen klarade han nämligen också själv och tvätten med för den delen så när som på lakan och de finaste broderade dukarna.
Men är det inte besvärligt med skjortorna? Den som ni har på er nu, har ni...
”Javisst, den har jag tvättat och strukit själv”, svarade Nils. ”Det skulle bli för dyrt att skicka bort dem. Varmvatten har man gratis... och tid. Att hjälpa sig själv mår man inte sämre av. Lite avigt kändes det i början, för jag hade inte ens tvättat ett par strumpor sedan jag gjorde min värnplikt. Vad sägs om gardinerna? Dom blev väl inte så illa? Ja, så går det till att få slantarna att räcka, även till elektricitet, telefon, tidningar, med mera. Men när kläderna blir utslitna, då blir det väl barnens tur.”

Nils Larsson kunde uppleva sin pension i många år. Han dog 18 oktober 1969.
Nils Larssons handelsträdgård är nu helt borta. Bostadshuset Gransäter, som han hade byggt själv, finns kvar men ligger idag helt omgivet av hyreshus. Det fungerar nu som scoutstuga.
Foto: Henrik Henrikson.

Nils Larssons barnbarn Barbro Jernström kunde vid ett besök på Gransäter 2013 berätta om alla sina barndomsminnen hon upplevt i sin farfars hus.
Foto: Henrik Henrikson.