Lambarön

Lambarön har fått sitt namn efter Lambarfjärden, och den i sin tur har fått sitt namn efter Lambarudden på Lovön. Lamb är ett fornnordiskt ord som betyder lamm. Tidigare hade ön andra namn, som till exempel Windestaholmen, Fäholmen och Kalfuddsholmen.

Ägaren till Kalvuddens gård använde Lambarön som betesplats för sina kor. De simmade på våren över till ön för att sedan beta på de saftiga ängarna hela sommaren tills det så blev dags att återvända i september.

Ytan är 18 hektar och ön sträcker ut sig 900 meter på längden och den är 300 som bredast. Stränderna sluttar ofta brant ner mot vattnet. Högsta punkt ligger 22 meter över vattenytan. Över vattnet till Hässelby villastad är det som minst 200 meter.

Det finns gott om småvilt på ön, som hare och räv.

1918 avverkades all skogen av ägarna bröderna Löfgren, men den växte snabbt upp igen. År 1926 fastställdes Hässelby villastads stadsplan, vilken även omfattade Lambarön, som då fortfarande kallades för Fäholmen. Ön styckades upp och de första tomterna köptes från Hässelby slott. Det var stockholmare som hade upptäckt den jungfruerliga ön och började bygga sommarstugor där. Ett tiotal år senare fanns där 54 tomter. De första stugorna låg utmed stränderna och den inre delen var till en början ännu obebyggd, och man kunde strosa omkring bland gran och tall i skogen och plocka smultron i gläntorna. Uppåt 300 personer hade då sin sommarvistelse på ön. Tre smala vägar anlades, och de fick namnen Lambarövägen, Killingsbrinken och Mälarsyn. Bilden, som är från 1960-talet, visar en del av Lambaröns branta stränder.

Lambarön fick tidigt en egen ångbåtsbrygga och en handelsbod. Denna affär var öppen bara under sommartid. Omkring 1936 hette köpmannen F. J. G. Biresack. Vid ett inbrott i handelsboden 1936 stals "25 liter bensin och en mängd saft och läskedrycker av diverse slag, allt värderat till c:a 120 kr".

Man anlade också en dansbana vid ångbåtsbryggan. Stockholmarna kom med ångbåt från innerstaden för att dansa och äta på "Gula Huset", som hade en servering.

På vintrarna, när isen låg tjock, passade man på att föra över saker som man sedan behövde på sommaren. När stugorna byggdes fördes virket med häst över den stadiga isen. Både vid Berghamn och vid centralbryggan intill tegelbruket kunde man köra direkt ner från vägen ut på isen. Även ute på ön var det ordnat så att man lätt kunde ta sig upp från isen med häst och släde. Även idag utstakas vintertid en vinterväg mellan fastlandet och ön. Man sätter ut röda pinnar som markerar var isen är stadig.

Lambarö Fastighetsägarförening bildades sommaren 1925, en ekonomisk förening som är verksam än idag. Den ansvarar bland annat för ångbåtsbryggan, helikopterplattan och badbryggan vid badplatsen på södra delen av ön.

Under 1950-talet, när hamnanläggningen till Hässelby kraftvärmeverk byggdes, tömdes stora mängder muddermassa i sundet utan för Lambarön. Vattnet förvandlades till en lerig sörja, vilket gjorde att man varken kunde bada eller använda vattnet för disk och tvätt. Flera tomtägare på Lambarön fick av staden ekonomisk ersättning för detta, en del upp till tusen kronor.

I början av 1960-talet fanns det planer på att bygga en bro ut till Lambarön. Man ville riva alla sommarstugorna och anlägga båthamnar och restauranger runt hela ön. Någon tog dock sitt förnuft till fånga och avstyrde de planerna. Bilden visar Lambarö brygga på 1960-talet.

Det är numera inte så många bofasta på ön, men det finns ett sjuttiotal byggnader där, fördelade på 58 fastigheter, mestadels småskaliga sommarstugor, en del från 1920-talet med spröjsade fönster och taktegel. Flera av dessa stugor har vandrat från generation till generation. Ett tiotal familjer bor året runt på ön. I dag kan en sjötomt på ön kosta flera miljoner kronor.

Foto: Henrik Henrikson.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.