När denna karta ritades 1930 fanns det ingen väg som hette Blåeldsvägen. Jag har markerat de vägar som senare skulle få namnet Blåeldsvägen. Det var Graningevägen, Nytorpsvägen och Frejavägen.



Ett tidningsurklipp från 1932.

En kvinna på Nytorpsvägen, som var en tidigare del av Blåeldsvägen, råkade då ut för en eldsvåda.

Så här efteråt kan jag tillägga att det inte uppstod några större skador i lägenheten, då man hann släcka elden, innan den fick någon större spridning.




Efter inkorporeringen 1949, då Hässelby blev en del av Stockholm, döptes Graningevägen, Nytorpsvägen och Frejavägen om till Blåeldsvägen. Det blev en lång slingrande väg i östra villastaden.

Den svarta bågformade linjen på kartan är järnvägen som gick ut till Hässelby villastad och vidare till Lövsta sopstation. Kartan är från 1954.




Idag har Blåeldsvägen endast en liten del kvar av sin ursprungliga längd. Dessutom har vägen delvis fått en ny sträckning. Vägen är nu inklusive sidogata 470 meter i Hässelby och ytterligare 380 meter på andra sidan Järfällagränsen.



I början av dagens Blåeldvägen ligger en radhusrad (heter det så?), med frikostiga uteplatser.



Bland alla relativt nya hus ligger det gamla Skogshem från 1923. Där hade trädgårdsmästare Karl G. Axelsson sin handelsträdgård med fem växthus och 500 bänkfönster. Tomten, med svartmylla på lerjord, köptes 1914 och i början byggdes där två arbetarebostäder.

Karl Axelsson odlade främst gurkor, tomater, meloner och chrysantemum. Han gifte sig med Anna, och de fick barnen Lilly och Olle.




Det var Karl Axelssons son Olle som senare övertog handelsträdgården efter sin far.
Bild från familjealbum.


Så fortsätter vi utmed Blåeldsvägen.
På Blåeldsvägen 39 ligger denna tidstypiska villa i mexitegel. Det är en 1,5 plansvilla med hel källare, byggd 1977.



Denna villa i rött tegel är byggd på 1950-talet. Det är också en 1,5 plansvilla med 6 rum och kök. Rymlig källare med garage i huset.


Dessa radhus, som är byggda 1969, har två plan med källare på totalt ca 185 kvm. Varje hus hade från början fem rum och kök, samt källare med gillestuga.



Här på Blåeldsvägen låg denna villa, Karlsberg, på den tiden då gatan hette Graningevägen.

1951 härjades villan av eld en kväll i januari. I huset bodde trädgårdsmästare Karl Fridolf Paul Strandberg. Han bodde helt ensam och då elden bröt ut rusade han ut på vägen och ropade på hjälp. Han var tydligen chockskadad och togs om hand av några personer. (Bild från DN)




Hässelby borgarbrandkår och en besättning från Brommastationen deltog i släckningsarbetet. Men när brandkåren kom till platsen var Strandbergs villa redan helt övertänd. Elden hade spridit sig genom trappan till nedre våningen, och man kunde inte rädda något av möbler eller inredning. (Fotograf Jan Ehnemark)


Idag finns på den tomten, där Strandbergs villa legat, endast några lakoniska garagelängor.


I ett av de här radhus på Blåeldsvägen bodde på 1970-talet Bengt Bedrup med hustru och två barn. Han ägde ett av gavelradhusen om två plan med källare, totalt ca 180 kvm, bastu och stor altan i sydväst.



Här utmed radhusens gavlar låg förr i tiden en banvall. Det var järnvägen från Spånga som gick fram här mot Hässelby villastad och vidare till Lövsta sopstation. Denna järnväg öppnades för trafik 1889. Persontrafiken mellan Spånga och Hässelby villastad upphörde 1956 och soptransporterna 1970. Ett par år senare revs spåren och nu har banvallen blivit en gång- och cykelväg utmed radhusen.



Precis innan Blåeldsvägen passerar gränsen till Järfälla ligger denna något bedagade villa. Huset har en gång i tiden varit en pampig och imponerande villa, och man hoppas ju att den någon gång kommer återställas till sin ursprungliga glans.



Så är vi framme vid kommungränsen. Här lämnar man Hässelby. Stockholm tar slut här. På andra sidan gränsen ligger Skälby.



Om vi går tillbaka till tiden innan man bebyggde det här området med radhus och nya villor, den tiden då man fortfarande kunde finna växthus överallt i Hässelby, så såg det ut så här.

Detta flygfoto av Oscar Bladh visar korsningen mellan dåvarande Blåeldsvägen och Hässelbyvägen (jämför med kartan från 1954 här ovan). Jag har markerat hur Blåeldsvägen sträckte sig på den tiden med gult. I korsningen låg Alfred Svenssons handelsträdgård, Villa Alltidhult. Bostadshuset är den ljusa villan som syns bakom växthusen.




Handelsträdgårdsmästare Alfred Svensson odlade gurkor och kallades därför “Gurk-Svensson”. De smala gurkhusen ses till vänster. 1944 sålde han trädgården till Edvin Platefors. Bilden är från tidigt 1920-tal, och tillhör Gunnel Högberg, barnbarn till Alfred Svensson. När man förr i tiden kom med 3:ans buss från Norra Bantorget och hade passerat skylten “Hässelby villastad” stannade bussen vid hållplats Blåeldsvägen som låg vid “Gurk-Svenssons” trädgård. Det här var den första syn av Hässelby som en bussresenär från Stockholm mötte på 1920-talet. (Text och bild från boken Bland Blomsterkungar och växthus)



1960 gick det inte så bra för Edvin Platefors. Regnet hade förstört 40.000 plantor, och då bestämde han sig för att sälja marken och villan plus elva växthus efter fyra decenniers slit.


Där Platefors handelsträdgård låg, och Blåeldsvägen sträckte sig ner mot Hässelbyvägen finns idag endast en gångväg mellan husen på Rödklövervägen.



En annan av de handelsträdgårdar som låg i Smedshagen var Fredriksborg vid Blåeldsvägen, som på den här sträckan då hette Nytorpsvägen. Carl Berling lät här år 1912 bygga den villa som fortfarande finns kvar. Villan syns till höger bakom växthusen.



Handelsträdgårdsmästare Carl Berling visar upp sina gurkodlingar. Fotograf Harry Grip.


Där Blåeldsvägen går fram idag slutar Stockholm. Men man kan också säga att det är där Stockholm börjar – om man kommer från andra hållet.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.