Den 1 december 1953 startade några stridsflygplan av modell SAAB 29 B från Barkarby flygplats vid tvåtiden på eftermiddagen för en övning i anfallsstrid rote mot rote, det vill säga att två plan övar strid mot två andra plan.

Jaktplanen var av en flygplansmodell som hette J 29. De kallades i folkmun för ”flygande tunnan”. Gruppchef för den här roten var flygstyrkechefen, löjtnant Haage, och den 20-årige fältflygaren Göte Berglund var tvåa.

Flygplanet som Berglund flög, ett jaktplan av typ J 29, var alldeles nybyggt. Det hade levererats från tillverkaren Svenska Aeroplan AB i Linköping bara tolv dagar tidigare. Det hade bara varit i luften i drygt 9 timmar. Planet hade tillverkningsnummer 29414 och tillhörde nu Svea flygflottilj i Barkarby.

J29B skiljde sig från modell J29A huvudsakligen genom att extra bränsletankar installerats i vingarna, vilket ökade bränslet från 1 400 liter till 2 100 liter. J 28B användes som ett attackflygplan och för detta ändamål skulle det kunna vara utrustad med raketer och napalmbomber. (Bilden är från ett annat tillfälle).



Göte Berglunds fullständiga namn var Karl Göte Berglund. Han var född 11 december 1933 i Husby, Dalarna.
Den här dagen i början av december 1953 hade han precis lyft med sitt flygplan från Barkarby militärflygplats och skulle öva anfallsstrid i luften ovanför Stockholms norra förorter.
Bild: SvD.


När första roten, det vill säga de två första planen, nått 75 meters höjd efter starten vid 14-tiden, anmälde 20-årige fältflygaren Göte Berglund plötsligt att han hade motorstopp. ”Jag har motorfel.”

Rotechefen, som startat samtidigt, fick detta meddelande i sin radio. Samtidigt slog vitgrå rök ut från motorns utloppskon. Farten var då ungefär 450 km/timmen.

Nu gällde det att tänka snabbt. Gruppchefen, som satt i det andra planet, bedömde, att Berglund inte skulle kunna nå betryggande höjd för fallskärmshopp och uppmanade honom därför att nödlanda. Berglund steg till cirka 100 meters höjd och fortsatte därefter i svag glidflykt.

Gruppchefen fortsatte att försöka hjälpa honom via radion. Han bedömde att terrängen var ogynnsam för nödlandning och uppmanade därför Berglund att landa på vattnet i Mälaren, men Berglund meddelade att han avsåg landa ”på fälten nere till vänster”. Han menade då troligtvis ett fält cirka en dryg kilometer nordväst om Lövsta renhållningsverk. Det var ett öppet fält på cirka 500 x 300 meter.

Eftersom planets motor hade stannat kunde Berglund inte göra annat än att försöka styra planet som nu bara glidflög. Det tappade snabbt höjd och fart. Berglund måste ha insett att han aldrig skulle kunna manövrera planet med tillräcklig fart fram till det lilla fältet, så han meddelade i radion att han avsåg att landa ”på vägen”. Han menade då sannolikt den väg som då hette Odalvägen, nuvarande Gullvivegränd, i Hässelby villastad.

Gruppchefen uppmanade Berglund att kontrollera att spärrventilen var tillslagen. Detta skulle vara ett försök att få igång motorn. Berglund svarade att han gjort det men att det inte hjälpte.



Berglund hade därefter manövrerat som om han avsett att landa på Odalvägen. Han har flugit in mot vägen i dess längdriktning och fällt ut full vingklaff. Flygplanet slog emellertid i trädtopparna vid vägkanten, varvid en del av höger vinge slets loss och det gick inte längre att kontrollera planets vilda framfart.

Planet slog mot en elektrisk ledning som ändrade dess kurs. Flygplanet tog mark i 18° vinkel cirka 100 meter längre bort. Det hade då en hastighet av upp emot 250 km/timmen. Planet studsade omkring 50 meter och stannade därefter i en trädgård, på Odalvägen 38.




Det var ett under att inte bebyggelsen eller några människor träffades av planet och de delar, som slungades vida omkring. Vid nedslaget har flygplanskroppen brutits i två delar genom kabinen. Piloten och förarstolen hade slungats ur flygplanet åt var sitt håll. Piloten hade inte hunnit öppna huven. Däremot hade han hunnit lossa stolremmarna före nedslaget, eftersom dessa var frikopplade och hade för övrigt inga tecken på skador.


Vänster bild: Nedslagsplatsen är markerad med ett rött kryss. Barkarby flygplats är markerat med en liggande åtta.

Höger bild: Man ser här att det inte är så långt mellan flygplatsen i Barkarby och nedslagsplatsen i Hässelby.



Förre maskinisten och ägaren av villafastigheten Odalvägen 38, Erik Albert Johansson, arbetade i sin trädgård alldeles intill Odalvägen när olyckan inträffade. Han höll på att lägga ner avloppsrör på tomten. Han hörde ett par kraftiga knallar.
”Jag hörde det brakade i träden”, berättade han, ”hoppade upp ur diket och gick fram till vägen och kikade. Jag såg planet komma dykande som en blixt från en klar himmel. Och rätt emot mig. Jag hukade mig blixtsnabbt. Det blev min räddning. Det slogs i bitar när det plöjde fram i en gata på närmare 100 meter. Planet slog ned med ena vingen en meter från där jag stod. Det slog ner mitt framför mig och gick runt. Jag kände luftdraget och var nog bara några meter ifrån. Min hund stod för resten mitt på vägen och han var lika nyfiken som jag var, och han klarade sig också.”
Allt utspelades på några få sekunder.
Bild: Morgontidningen.



Pensionären Erik Johansson såg inte piloten genast.
”Jag sprang över vägen där flygplanskroppen hamnade och bultade på för jag tänkte jag skulle försöka hjälpa ut flygaren om han var där inne. Jag fortsatte att knacka och ropade hela tiden: "Finns det någon här som kan tala?" När jag inte fick något svar och inte såg något spår efter någon flygare fortsatte jag fram mot vrakresterna som låg spridda överallt. Då hörde jag jämmer från vägkanten några meter tillbaka och fick se att flygaren låg där. Han låg helt nära vägen. Han var barhuvad och blödde starkt från ett sår i huvudet.
När jag tog i honom visade han tydliga livstecken. Folk kom till och då vi var rädda för att det skulle ta eld, det luktade bränsle överallt, bar vi försiktigt bort flygaren till en annan trädgård. Det hela gick så fort så jag hann inte bli rädd, men nu efteråt känns det lite kusligt”, bekände hr Johansson.

Någon alarmerade ambulans, men sådan hade då redan åkt från flottiljen. Man larmade också Stockholms stads brandkår. De ryckte för säkerhets skull ut med en ambulans, tre brandbilar och befälsbil. Men brandkåren behövde aldrig ingripa. Planet tog inte eld när det störtade.
Bild: SvD.



Johansson och de tillskyndade hade burit in den skadade i en grannvillas trädgård, där en sjukvårdskunnig granne infann sig.

Under tiden hade polis och brandkår larmats av köpman Carl-Erik Berglund, som bodde på Odalvägen 30, ungefär där planet började meja av trädtopparna. Han var på väg hem från centrum. Han skyndade till när han bevittnade störtningen.

”Det var allt ett rent under att varken Erik Johansson eller någon annan människa träffades”, sade köpman Berglund. ”Odalvägen är visserligen inte så livligt trafikerad, det är en rätt glest bebyggd väg, men vid den här tiden brukar barn vara på väg från skolan, och flygplansdelarna slungades ju runt ett gott stycke av vägen.”



Tidningen Expressens reportageplan tog denna flygbild över olycksplatsen.
1. Planet träffar några grantoppar.
2. Planet slogs sönder och delar regnade ner.
3. Flygplanet tog med sig en telefonstolpe.
4. Pensionären Erik Johansson stod vid vägen.
5. Här blev planet liggande.
6. Piloten kastades ut och blev liggande här.


Piloten hade lyckats varsko flygflottiljen innan han störtade, så det dröjde inte många minuter förrän F8:s katastrofberedskap var på platsen med ambulans och bärgningsvagnar samt sjuksköterska. Piloten föreföll till det yttre inte vara svårt skadad. Berglund fördes i flottiljambulansen till Karolinska sjukhuset, där han snabbt blev opererad.
Ej tidigare publicerad bild: SvD.


Ett tiotal villor kring olycksplatsen blev avskurna från elström och telefon till följd av de nedrivna elledningsstolparna och ledningarna för telefon. Reparationsarbetet kom emellertid snabbt igång.



Ytterligare en bild av flygplanet, som slog ner i Hässelby, tätt intill flera villor och stugor.

I Sverige tillverkades totalt cirka 600 J29B-plan. Av dem kraschade drygt 200 stycken. Om just den här flygolyckan i Hässelby kan nämnas, att det här var första gången som motorstörning förekom, när en J 29 startat.
Bild: SvD.



Berglund hade slungats ut vid flygplanets nedslag, som då hade en hastighet av upp emot 250 km/timmen. När Berglund kördes in till Karolinska sjukhuset kl. 14.25 efter kraschen i Hässelby hade han en svår chock och omfattande kroppsskador. Han levde men var medvetslös. Skallbenet var intryckt med komplicerade skador. Vänstra överbenet var brutet och bägge armarna krossade på flera ställen. Han var på natten fortfarande medvetslös. Det var främst de svåra skallskadorna som gjorde Berglunds tillstånd så allvarligt. Han var också chockskadad och man sökte under natten häva chocken. Sjukhuspersonalen gjorde allt som stod i deras makt, men Berglund avled påföljande dag på grund av sina svåra skador.

Göte Berglund var ogift och han skulle någon vecka senare fyllt 20 år. När hans föräldrar många år senare dog, flyttades han, så att han fick ligga i samma grav som de.



Under andra världskriget och långt in på 1950-talet byggdes det svenska flygvapnet upp till att bli världens fjärde största. Bakgrunden var att freden kändes skör och att det kalla krig som följde fick många länder att rusta upp.

I Sverige sökte sig tusentals unga män till flygvapnet för att få sin dröm att flyga uppfylld. Men den snabba uppbyggnaden av flygvapnet och den likaså snabba tekniska utvecklingen i kombination med ung, oerfaren personal krävde offer. Flygvapnet som organisation hann inte alltid anpassa sig till den växande verksamheten.

Som en lite udda detalj kan nämnas att det flygplan som havererade i Hässelby faktiskt blev godkänt flera dagar efter haveriet. Ett flygplan kunde åtminstone "förr i tiden" bli godkända efter ett haveri. Det hände med den här Tunnan J29B 29414.

Som F8-gul K havererade hon 1953-12-01 vid Hässelby, och då omkom ju, som redan framkommit, piloten. Ändå kom det tre dagar senare fram ett brev som meddelade att planet var godkänt. Så konstigt är det faktiskt inte, man var inte "uppdaterad på den tiden". De flesta meddelanden gick ju per post, med den fördröjning det innebar, och det här intyget hade skickats innan olyckan. Därför kom meddelandet att planet var godkänt fram med post flera dagar efter olyckan.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.