 |
 |
Först hade Hässelby sportklubb en separat cykelsektion. När styrelsen tyckte att den sektionen blev för dyr så beslutade man att bilda en egen förening för alla cykelitresserade.
Denna cykelklubb bildades 1926, då tre cyklister bröt sig loss från Hässelby Sportklubb. Dessa initiativtagare var Sven Säfstrand, Erik "Hässelby-Jerka" Eriksson och Jojje Andersson.
|
|
Till ordförande valdes Erik Eriksson. Han var sedan aktiv på 1920- och 1930-talen.
Han dök sedan även upp på Aromas samlarbilder. Kolafabriken Aroma i Stockholm tillverkade på den tiden så kallad idrottsskola med samlarbilder. De fanns i olika smaker: fransk kola, tukan, Svarte Jim (lakrits) och mohikan (nötkola).
|
|
Erik Eriksson skrev:
”Jag minns att när vi bildade Hässelby Cykelklubb den 25 oktober 1926 så var huvuduppgiften för styrelsen att fortast möjligt skaffa fram ett grundkapital. I mars 1927 anordnade därför cykelklubben en maskerad i Hässelby Folkets Hus. Förarbetet var mycket högtflygande – en av Stockholms bästa orkestrar Six Man Jazz, som spelade på Fenix-palatset, kontrakterades för under dåtiden högt gage.
Annonser i Förstadsbladet skulle locka folk, trots höga biljettpriser – tror det rörde sig om 4:50.
När jag en dag var inne i tobaksaffären som sålde våra biljetter, hörde jag några grabbar som högljutt klagade över biljettpriserna. Jag sade åt dom att vi nog skulle få fullsatt ändå och att vi bara skulle ta in 250 personer. Då blev det fart på killarna. ”Visst fan ska vi ha biljetter även om det är dyrt!”
Maskeraden gick av stapeln med överfullt Folkets hus och en fantastisk stämning. Eftersom ingen fick komma in utan mask kunde vi göra en extra hacka på att sälja svart crepe-papper med hål för ögonen för nästa lika mycket som entrén!
Efter maskeraden hade klubben fått ett grundmurat anseende som nöjesarrangör. Förtjänsten uppgick, om jag minns rätt, till 719:- netto. På den tiden ett storstilat kapital.”
Erik Erikssons affärsbegåvning och hans mors och systrars uppoffrande arbetsinsatser lade grunden till en god ekonomi.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
På 1930-talet var HCK en av distriktets starkare klubbar i cykel, och dessutom sysslade de med skidor och orientering, till en början som träning för cyklister, men senare i ren tävlingsform.
|
|
|
I KåBe-bladet 1976 hittar man,
med anledning av klubbens 50års jubileum, denna teckning.
|
|
|
Ynglingen till vänster är Erik ”Hässelby” Eriksson. Den talrika publiken sitter och väntar på cykeltävlingens start. Enligt en notis ska det vara Hässelby CK:s klubbhus Loviselund som man ser till vänster.
Foto: Harry Grip.
|
|
Hässelby cykelklubb var från början mycket aktiv förening. Dessa tidningsklipp är från sommaren 1927.
Stig Ekblom skrev om sin tid i klubben:
”Jag var bara 13 år den gången jag blev medlem i HCK, året var 1933 eller var det 1934. Jag fyller ju år på nyårsafton, och då är det ännu svårare att hålla åren isär. Aktiv cykelåkare blev jag först 1937. Min aktiva tid omspände även åren då andra världskriget rasade och pretentionerna på komfort och liknande var därefter. Resorna fick företagas på tåg eller cykel. Solleröloppet, där jag deltog 1940-1945, cyklade man upp till! De trettio milen till start togs som uppvärmning. Så gick det ofta till på den tiden.” (Stig Ekblom var klubbens ordförande 1944-46.)
|
|
George Andersson berättade:
”Under de första åren av klubbens tillvaro hyrde vi Ölsta folkpark någon eller några gånger under sommaren för festtillställningar.
En midsommarafton embarkerade vi gamla » Hillersjö» för färd till Ilända brygga. Några hade åkt före med motorbåt eller cyklat runt för förberedande arbeten, lövning, uppsättning av stånd och dylikt. Tillströmningen av publik var god; några blev ju så småningom lite upprymda och små uppfriskande slagsmål uppstod här och var, men i det stora hela förflöt det hela gemytligt och friktionsfritt om man undantar det vanliga jagandet efter avlösningar åt medlemmarna i festkommittén, att fotogenspisen i köket behagade strejka under den värsta rusningen efter kaffe, att brunnsvattnet var mindre lämpligt för läskedryckstillverkning och att apparaten ibland hakade upp sig så dryckerna vart utan kolsyra. Men saft går ju också att dricka.
Vid midsommardagens cykeltävling samlades mycket folk och gjordes god propaganda för cykelsporten. Det var förresten vid en tävling i Ölsta Gunnar Palmqvist gjorde debut i ett inbjudningslopp för nybörjare.”
Den något suddiga bilden visar Ölsta folkpark på den tiden.
|
|
Hässelby cykelklubb motionerar på bilden längs med nuvarande Lupinvägen en söndagseftermiddag. I bakgrunden kan man se John W. Stolt med sin son Roland på armen.
I början skavde det lite mellan Hässelby sportklubb och utbrytaren Hässelby Cykelklubb. Här är ett utdrag från en insändare som man kunde läsa i Stockholms Förstadsblad den 21 januari 1928:
” I Hässelby villastad finnas för närvarande två klubbar, Hässelby sportklubb och Hässelby cykelklubb, den senare bildad genom utbrytning ur den förra. Sportklubben fann sig ej ha råd att tillfredsställa de krav, cyklisterna uppställde, och då ”togo dessa sin Mats ur skolan”. Sportklubben, som insåg att detta var bästa lösningen, hjälpte dem med ”portföret”. Cyklisterna fingo sålunda behålla de tröjor, som de hade till låns av klubben, och man ansåg att två klubbar med skilda program mycket väl skulle kunna samsas inom samhället.
Däri blev man dock skändligen bedragen. Från första början drevo cykelklubbens medlemmar en osund agitation mot sportklubben i allmänhet och dess styrelse i synnerhet.
Verklig ekonomisk skada tillskyndades emellertid sportklubben sistlidne sommar. Sportklubben, som dras med rätt dåliga finanser beslöt att anordna en extra basar i slutet av augusti. Nu tog sig cykelklubben, bevisligen sedan sportklubbens beslut blivit känt, före att samma dag också anordna en basartillställning. Jag vill ej påstå, att detta gjordes i avsikt att skada sportklubben, men konstigt såg det ut.”
Skrivet av signatur Åskådare.
Hässelby cykelklubb bemötte detta inlägg i samma tidning fyra dagar senare:
”Att en viss konkurrens uppstått mellan Hässelby sportklubb och vår klubb, då vi arbeta inom samma samhälle, anser vi oundvikligt, ty varje klubb arbetar ju för sitt eget bästa. Däremot måste vi på det bestämdaste bestrida att vi på något sätt försökt att öppet motarbeta denna klubb. Vad som menas med att Hässelby sportklubb skulle hava hjälpt oss med ”portföret” genom att cyklisterna fingo behålla de tröjor de hade till låns, kunna vi ej förstå.
Innan vår klubb bildades genom utbrytning från Hässelby sportklubb, anordnade nämligen denna klubbs dåvarande cykelsektion, på egen risk , en dansafton. För de medel som inflöto genom denna inköptes ifrågavarande tröjor, varför vi anse att de tillhöra cyklisterna. Vi hava emellertid aldrig avsett att erhålla tröjorna gratis utan efter muntliga påstötningar från Hässelby sportklubb, anmodat denna att lämna oss skriftlig prisuppgift å tröjorna. Någon sådan hava vi emellertid ännu ej erhållit och är detta orsaken till att tröjorna ej blivit betalda.
Angående den basar vi anordnade samma dag som Hässelby sportklubb, få vi meddela att platsen där vi arrangerade densamma, var Ölsta folkpark på Svartsjölandet, och beläget en timmes båtresa plus 20 minuters promenad från Hässelby. Var och en torde därför förstå att konkurrensen var minimal.” undertecknat Styrelsen för Hässelby Cykelklubb.
|
|
I nästa nummer av Stockholms Förstadsblad svarade signaturen En åskådare:
”Tillåt mig att något korrigera och fullständiga vissa påståenden. Beträffande inköpet av tröjorna behöver jag väl inte påpeka det självklara i att medel, som inflyta till en av sportklubbens sektioner, aldrig vare sig rättsligt eller moraliskt utan vidare kunna tillfalla enskilda individer. Kvar står, att tröjorna fått disponeras gratis under genombrottsåret.
Cykelklubben omnämner, att basaren arrangerades i Ölsta. Hade man tillagt, att det inom Hässelby kraftigt affischerades om nämnda fest med påpekande av att båt avgick från Berghamns brygga till festplatsen, hade saken varit fullt klarlagd.”
Cykelklubben gav sig inte utan återkom i nästa nummer av tidningen den 11 februari 1928:
”För att göra affären angående tröjorna kort få vi meddela den ärade ”åskådaren” att samtidigt, som skriftlig fordran tillställes oss komma vi att erlägga den likvid, som överenskommes.
Beträffande orsakerna till att sportklubbens basar å idrottsplatsen misslyckades förklarar hr Oskar Berglund, köpingens representant i sportklubben att under de tre dagar sportklubbens basar pågick var en liknande nöjestillställning anordnad i Hässelby folkpark.
Som vi i föregående insändare nämnt var vädret under basardagarna mycket olämpligt och dessutom erlades för musiken å idrottsplatsen – enligt sportklubbens egna medlemmar – femhundra kronor. Ingen av dessa händelser kunna ha tillfogats genom vår basar vid Ölsta.”
|
|
John W. Stolt var ordförande för Hässelby Cykelklubb under många år på 1940-talet. Baron Fritz Lagerheim beskrev honom så här:
”Oförlikneliga John Stolt, vars minne skall leva som en förebild för generationer av ledare och aktiva i den klubb han älskade och omhuldade med nästan fanatisk lidelse. Med rätta kan det också sägas att den Stoltska, stola traditionen av efterfäljana upprätthållits på ett synnerligen föredömligt sätt.”
Bilden har jag fått av hans son Roland Stolt.
|
|
Hässelby cykelklubb avancerade med stora steg mot cykelsportens klubbelit, och det såg rentav ut som Hässelby-Erikssons förening skulle bli stark nog att med framgång uppta kampen med alla landets föreningar.
Hässelby CK hade självklart en egen tävling med sin givna plats i tävlingskalendern. Den hette Dacke Grand Prix och var en populär vårtävling med både bredd och alla de stora namnen i elitklassen på startlinjen. Den tävlingen genomfördes fram till och med 1994.
Här ser vi målgången i en av de tävlingar som Hässelby Cykelklubb arrangerade under 1930. Målet var placerat på nuvarande Riddersviksvägen, vid Emil Appelgrens affär.
Foto: Harry Grip.
|
|
Sven Johansson, född 8 juli 1914 i Spånga, började sin yrkesbana som springschas på Konsum i Ulvsunda. 1934 tillhörde han Hässelby CK, där han tränades av Paul Kroll och Nils Velin. Många påstår att ”Svängis” aldrig lärde sig att åka cykel ordentligt, men trots detta gick det hyfsat för denne drottningholmsgrabb, som kom att bli en riktig publikfavorit under 30-, 40- och 50-talen. Innan Sven på allvar började ägna sig åt cykelsporten, spelade han bandy i Hammarby. Enligt historieboken tog ”Svängis” som 18-åring sin första seger i cykelkarriären i en springpojkstävling över 33 km med start och mål på Östermalms IP. ”Svängis” första cykelklubb blev Ulvsunda CK och sedan Hässelby CK, där han inledde med att vinna en klubbtävling Hässelby-Stäket-Hässelby.
|
|
Svängis var med i tävlingen Östergötland runt, en tvådagarstävling. Etappmålet låg i Motala och där var det dans på lördag med dans. Iklädd golfbyxor och Crescenttröja drog ”Svängis” i väg på dansen.
Gunnar Johansson berättade: ”Svängis kom hem kl. två på natten rejält packad. Jag och Halle Janemar lyckades till slut få honom i säng. Det här var första gången jag på allvar fick stifta bekantskap med Sven Johansson problematiska umgänge med alkohol.
Tyvärr hade han svårt att tacka nej då alla, som ville sola sig i hans glans, bjöd. Tråkigt nog kom de här problemen att prägla ”Svängis” hela liv.” Trots att Sven Johansson inte alltid skötte sig på bästa sätt, hade han enorma framgångar på tävlingsbanan.
Bilden visar omslaget på bildtidningen Se.
|
|
|
I ”Svenskt Porträttarkiv” hittar man flera personer
med anknytning till Hässelby cykelklubb.
|
|
Hässelby järnhandel var en av sponsorerna till cykelklubbens ishockeybana som anordnades 1946.
Intresset för ishockey bland ungdomen i Hässelby var på den tiden synnerligen stort, och flera framställningar gjordes till Cykelklubben att försöka ordna en bana. Inom HCK kunde man inte disponera medel då den kommande cykelsäsongen fordrar mer än tidigare — kvar stod då möjligheten att försöka ordna det hela på frivillighetens väg.
Mälaren bjöd på härlig is, en bana målades upp och virke till burar skänktes av hr Jan Östberg, samt nät av Martin Hedberg i Hässelby Järnhandel.
Men då ishockey fordrar även sarg runt banan, och den enklast tänkbara skulle kosta minst 150:-, satte man sig i förbindelse med dir. R. Gustavsson i AB Holmers Brädgårdar. Denne ställde då allt behövligt virke gratis till förfogande, och vidare ordnade ordförande i Hässelby Idrottsstyrelse, Erik Eriksson, så att banan två gånger spolades av brandkåren utan kostnad för klubben.
En av klubbens egna medlemmar, Bertil Stolt, monterade sargen och burarna. Så spelades ishockey på banan varje dag i början av 1946 av ett tjugutal skolungdomar, och på söndagarna var Cykelklubbens båda lag med på banan.
|
|
|
|
Hässelby cykelklubb fick disponera torpet Loviselund som klubbhus. År 1946 kunde man hitta i klubbtidningen följande text:
”Upp och hoppa, gosse, kl. är 7, solen häller värme över gröna ängar och hagar, Loviselund lockar med sin tjusigaste melodi. Här tövar inga överväganden, på med lumpen, fram med ombyte, ner med skaffningen har jag glömt nå'tt, nix, frukost för altan, Kajsa, fram med gröten.
Vilken dag... som beställd. Och hur vackert ligger inte torpet i en bukett av grönt, den gudomliga våren med sin ljusa grönska, sitt sprudlande liv, sin optimism. Det är ändå Gudaskönt att leva.
Av med luckorna, på in med frisk luft, skaffa ved killar! Calle Viking för befälet och snart flammar en härlig brasa i den öppna spisen, det sprakar och slår gnistor om härden som vore den delaktig den ystra vårglädjen den unkna luften flyr i vild panik, sol och värme gör entré.
Men i väster kantslipar skogsridån sin siluett, dagen flyr och det är tid för uppbrott. Vi trallar hemåt under lättnade ryggsäckar, stärkta till kropp och själ och knutna med fastare band till goda och glada kamrater. Vi går till en vardag utan mosiga porträtt eller värkande huvud, sunda och friska. Och nästa weekend ses vi igen. Loviselund lockar med klockren melodi. Slut upp i gånget!”
|
|
Loviselund revs omkring 1956 för at ge plats åt biografen Prisma i Hässelby gård, och då fick HCK under en period låna lokaler i Lövstaskolan.
|
|
På Fyrspannsgatan 43 finns en lokal på 45 kvm med egen entré, den som syns längst till höger. Där fanns i början en skomakare, sedan fick Hässelby Cykelklubb disponera lokalen.
|
|
Lars Ekblom berättade:
”Jag minns 1950-talet. Hässelby strandbad var en riktig oas i Hässelby. Men eftersom man fick betala inträde så var det inte alltid man hade råd, tror det var 25 öre på femtiotalet. På höstarna krattade vi i Hässelby Cykelklubb löv i hela strandbadet och fick då disponera en kväll på sommaren efter, vilket gav bra intäkter till klubben. Falk, som ägde strandbadet, var bra att ha och göra med tyckte vi.”
Foto: Anders Eriksson.
|
|
Bengt Ekblom cyklade för Hässelby Cykelklubb på 1950-talet.
Hässelby Cykelklubb och CK Stefanitena arrangerade torsdagen den 21 maj 1959 en internationell cykeltävling i Vällingby, "Vällingby-varvet". Tävlingen blev ett s. k. "parlopp" av amerikansk typ, som tidigare inte prövats i Sverige. Parloppen kördes på en kort rundbana, vilket gjorde tävlingsformen intressantare för åskådaren än de vanliga långdistansloppen.
Till parloppen anmälde sig cyklisterna två och två. Varje par tävlade som ett team. Tävlingsbanan var genom ett kritat streck uppdelad i en inner- och en ytterbana. Genom de ständiga växlingarna och de höga hastigheterna blev parloppen dramatiska och intressanta tävlingsevenemang. Under tävlingen kördes flera hundra varv. Flera av dessa betecknades som "spurtvarv", då cyklisterna tävlade om speciella spurtpriser.
"Vällingby-varvet" kördes på en 800 m lång bana i Johannelunds industriområde vid Vällingby på de fyra gator som omslöt IBM-koncernens fabriksfastighet. Större delen av den högsta svenska eliten ställde upp.
|
|
Startfältet 1971 i Faluntävlingen Stora Stöten. Här har pojkklassen ställt upp sig, och längst ut till vänster står Leo Olsson i Hässelby Cykelklubbs tröja.
|
|
I strilande regn gick starten för Hässelby Cykelklubbs Jubileums TT i september 1976 med Bernt Johansson i första ledet. Bild: SvD.
|
|
Den 21 november 1979 kunde man läsa i tidningen Västerort:
”Hässelby CK hade slagit det gamla världsrekordet i rullcykling med 23 kilometer. Det var i lördags som världsrekordet togs. Platsen var Åkermyntans centrum i Hässelby Villastad.
Arrangörerna hade ställt upp tre rullställningar, dvs en slags ställning med tre stycken gummivalsar, på vilka de tävlande cyklade med tioväxlade tävlingscyklar. Ett tiotal av klubbens cyklister i åldrarna 13-23 år turades om att cykla.
Var och en körde en sträcka som motsvarar ungefär 750 meter åt gången. Sedan avlöste de varandra.
Det gamla världsrekordet som innehades av CK Falken i södra Stockholm löd på 395 km. I Åkermyntan cyklade HCK i fyra timmar. Cykelrullarna var kopplade till en gemensam varvräknare, som både registrerade cyklad sträcka och medelfart. Redan efter 3 timmar och 46 minuter hade HCK slagit det gamla rekordet. När de fyra timmarna gått hade man cyklat totalt 418 km, med en medelfart av 104,8 km/h. -Jag är mycket överraskad över det fina resultatet, säger en nöjd tränare, Stephan Klang.”
Foto: Berndt Josephsson.
|
|
Här är grabbarna som slogvärldsrekordet i rullcykling i Åkermyntans centrum i Hässelby villastad: Jan Tibbling, Conny Öster, Thomas Klevebratt, Hans "Hampe" Falk, Johan Balck, Mats Persson, Michael Gozzi, Mats Andersson och Lars-Staffan Bruno. Men de fick bara behålla rekordet i några veckor. Sedan var det några andra som slog det.
|
|
Billy Guldager berättade för mig 2006:
"Jag började min cykelkarriär i Lyngby cykelklubb i Danmark som 11-åring. Pappa var dansk därav efternamnet "Guldager". Namnet kommer från en liten by strax norr om Esbjerg.
Jag är dock född i Stockholm, kom till Danmark som 9-åring, flyttade tillbaka till Sverige som 15 åring.
Som vuxen gick jag med i Hässelby Cykelklubb där jag satt med i styrelsen och blev ledare för ungdomscyklisterna.
Ett litet kuriosa: sportchefen i Svenska cykelförbundet Hans Falk, var aktiv cyklist i Hässelby Cykelklubb på den tiden, hans far Bert Falk var ordförande. Jag agerade följebil på tempot på SM i Södra Sandby för Hampe (Hans Falk). Placeringen kommer jag inte ihåg, men den var nog ganska bra för Hampe var en duktig tempocyklist!"
|
|
|
Michael Gozzi, som körde för Hässelby Cykelklubb,
vann juniorklassen i Gnestaloppet 1983.
|
|
Hässelby Cykelklubbs största merit i SM-sammanhang hemfördes 1995 av dåvarande Amore-Vita-proffset Michel Lafis, som valde att tävla för sin moderklubb under en del av säsongen.
Han tog bronsmedaljen på 18-milen i disciplinen Linje. Han vann även den avslutande deltävlingen av Skånska GP-veckan, Malmö GP, i utklassningsstil.
Micke S berättade för mig 2006:
”Hässelby CK körde sina tävlingar på Johannelundstoppen i början av 1990-talet. 1991 vann jag sportklassen! Tre gånger cyklade man upp på baksidan av Johannelundstoppen, sen snitslad storslalombana ner på framsidan och ett sort hopp över en jordvall strax innan varvning.”
|
|
Slutligen några HCK-bilder från den första tiden. Oskar Johansson var verksam i klubben på 1930-talet. Hässelby Cykelklubb tynade på 1990-talet sakta bort och försvann helt omkring 1999.
|
|
