Kalvudden är med sina väl bevarade byggnader, möjligen slottet undantaget, den äldsta kvarvarande husbebyggelsen i Hässelby. Huset har givit namn till Kalvuddsvägen.
Det här huset är byggt i skiftet 1700/1800 och än idag är den ursprungliga timmerstommen intakt. Vägen som leder till Kalvudden i Hässelby heter Nässelstigen.
Foto: Henrik Henrikson.



Jon Smed är det första namnet man träffar på i Kalvuddens långa historia och året är 1692. Han var smed och även nästa arrendator bedrev samma näring. Dennes namn var Per Jansson och han skulle i årligt arrende erlägga 10 daler kopparmynt samt utöver detta göra "när tarfwes wedh gården smide med gårdens Kåhl och Järn och arbete till hjelp af tårparne".

Lambarön, som förr hette Fäholmen, har en gång hört till Kalvudden och utnyttjades då som betesmark för gårdens djur - därav namnet Fäholmen. Lambarön hette faktiskt Kalvuddsholmen från 1800-talets mitt till cirka 1930. Denna karta är från 1844.



Från början var arealen 18 tunnland på fastlandet och 29 tunnland på Kalvuddsholmen (Lambarön).

1710 kom pesten till Stockholm. Folk inne i stan började bli smittade i augusti och några månader senare dök pesten upp i Spånga.
Ur dödsboken 1710 kunde man läsa: ”Den 21 september begrovs Pär Jonsson och hans son från Kalvudden efter att ha insjuknat i pesten. Ännu en son dog 7 oktober.”

Våren 1811 brann hela skogen på östra delen af Kalfuddsholmen upp. Det ansågs att arrendatorn hade orsakat branden genom oaktsamhet. Detta gav anledning till en rättegång mellan jordägaren och arrendatorn. Resultatet blev att den avbrända delen av holmen avstängdes och fråntogs arrendatorn.

Vattnet utanför Kalvudden kallades på den här tiden för Kalfuddssundet. Kartan är från 1846.



Några bilder av Kalvuddens mangårdsbyggnad som den såg ut på 1970-talet. I ”1890-talsminnen” av Gerd Ribbing kan man läsa:
”Att årligen utbjuda sommarvillorna utmed Mälaren: Maltesholm, Karlshäll, Kalvudden, Kanaan och allt vad de heter, var inte någon sinekur. Det gällde att få hyresgästerna att acceptera hyran och att få greven att acceptera gästerna. Före utflyttningarna från staden skulle också de delvis möblerade villorna storstädas, grundligt, sängkläder vädras samt inventarierna kontrolleras, liksom också skedde före gästernas höstflyttningar tillbaka till Stockholm.”



Kalvuddens huvudbyggnad sedd nerifrån stranden. I en inventering 1978 kan man läsa:
"Floxen 12: Kalvuddens gård. (Privat ägo). Före detta manbyggnad 1 1/2 vån, Vit spritputs. Snickerierna är vita utom dörrarna och fönsterluckorna som är gröna. Grönrosa glaserat 1-kupigt taktegel."

Stommen lär vara från 1700-talet. Huset har dock genom en genomgripande om- och tillbyggnad på 1940-talet helt förlorat sin ursprungliga karaktär. Någon närboende berättade att bostadshuset var ombyggt någon gång på 1940-talet, innan hade det sett ut ”som ett kråkslott”. Idag kan man inte - i alla fall inte att döma av exteriören - på något sätt se att byggnaden egentligen är mycket gammal.
Foto: Henrik Henrikson.



1751 arrenderade lanträntmästaren Nils Fabricius Kalvudden på 20 år. Det arrendet blev dock inte så lyckat. Nils Fabricius misskötte torpet på alla vis. Han betalade inte arrendeavgifterna och lät byggnaderna förfalla. Gårdens åkrar och ängar låg öde utan stängsel och inhägnader. Det virke som skulle vara till gärdesgårdar eldade han upp under vinterhalvåret. Han påbörjade ett husbygge, men sedan fick det stå halvfärdigt i flera år utan fönster, dörrar, golv och inredning. Greve Bonde tröttnade och lät en annan arrendator överta Kalvudden.
Bland de som arrenderat Kalvudden genom åren kan man finna befallningsman Carl Lindberg (omkring 1772), trädgårdsmästaren Eric Fröberg, handelsmännen Eric Widberg, slottssnickaren Sven Molin och stadsnotarien Carl Fredrik Molin.
Kartan är från 1850.



Detta är en annons från Aftonbladet 15 januari 1866. Man kan få arrendera Kalvudden under fyra år.

I Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige volym 3 från 1862 kan man läsa: "Hesselby egendom består 1856 av... 16 torp, deribland ett benämdt Kalfudden, särdeles väl bebygdt, med den härligaste utsigt åt Kalfuddssundet, vid segelleden mellan Stockholm och Uppsala."



Arrendatorn av Kalvudden var 1885 bruksidkaren och fastighetsägaren Mathias Steuch. Ångbåten från Stockholm anlöpte på den här tiden bland annat Kalvuddens brygga.

I en annons från 27 maj 1892 i Dagens Nyheter kunde man läsa: "Lägenheten Kalfudden i Spånga socken, med utmärkt vackert läge invid Mälaren. En och en kvarts timmes ångbåtsresa från Stockholm och en kvarts mil från järnvägsstation, upplåtes till försäljning eller på arrende, med tillträde den 14 mars 1893. Areal 15 tunnland trädgårds och åkerjord med väl underhållna byggnader för ståndspersoner. Upplysning lämnas av kamrer Karl Rehn, Hesselby."



En sandskuta som lagt till vid kalvuddens brygga en sommar på 1910-talet.

1894 beskrevs Kalvudden så här:
"Kalfudden, ligger på Vinsta ägor, är försedd med prydliga byggnader och har en välskött trädgård. Lägenheten innehåller på fastlandet 18 tunnland och på en holme i Mälaren 29 tunnland, arrenderas för närvarande på 10 år, räknade från den 14 Mars 1893, av G. O. Möller mot ett årligt arrende av 1,000 kronor."

1902 hyrdes Kalvudden av två unga damer Marie Louise Kristina Falkenberg och Gerda Henrietta Margareta Gyllenbåge. Här bodde samtidigt enligt uppgift också en trädgårdsmästare med fru och några pigor och drängar.



En annons från våren 1919. Det var då man ändrade stavningen från Kalfudden till Kalvudden. Bilden till höger visar några av alla de bryggor som ångbåtstrafiken på den här tiden anlöpte utmed Lövstafjärden.

En sorglig notis från sommaren 1930 man kunde läsa i dagstidningen: "Trädgårdsarbetaren Johan Månsson vid plantskolan i Hesselby omkom på midsommardagen under badning vid Kalvuddens brygga i Hesselby. Hans kamrater såg honom plötsligt försvinna under vattnet och skyndade till i båt men de lyckades inte finna Månsson förrän efter 20 minuter. Läkare hade kommit till platsen, och man försökte i tre timmars tid med konstgjord andning, men alla upplivningsförsök var förgäves."



Omkring 1928-1929 vistades konstnären Oscar Björck på Kalvudden. Han målade detta motiv från trakten kring Kalvudden. Målningen är 50x110cm. Jag tycker man i fjärran kan urskilja Hässelby holme i kvällssolens ljus.

Det lär finnas flera av Oscar Björcks målningar som har motiv från Kalvudden och dess omgivning. Det skulle vara intressant om man kunde hitta någon av dessa målningar.

Enligt Liljevalchs konsthallskatalog nr 82 ställde Oscar Björck vid ett tillfälle ut tre målningar:
Nr 296 Ekar, motiv från Kalvudden.
Nr 298 Aftonstämning, Stora byggningen, Kalvudden.
Nr 303 Stora byggningen, Kalvudden.



En annons från 1934.



Det andra bostadshuset är lite mindre. Det är äldre och har varit en krog. Huset omnämns som krog för första gången år 1750, men man drev här krogrörelse redan mycket tidigare. Denna byggnad lär vara från mitten av 1500-talet. Såsom krog nämns Kalvudden redan år 1700 i en förteckning över de officiellt tillåtna krogarna i socken.

Den 16 maj 1750 hölls husesyn på "Kalfuds-krogen". Arrendator då var byggmästaren Petter Wickström. Det dåvarande boningshuset var inrett till förstuga med tre kammare under tak av näver. I dörren mellan kroglokalen och krögarens eget rum fanns ett titthål. Han kunde på så vis ha en viss kontroll på gästerna.
Dessutom fanns en loge och ett fähus. Byggnaderna var enligt denna husesyn mycket förfallna och angripna av husröta.

Kalvudden gjorde tjänst som krog på samma sätt som den vid Hässelby strand. Det var en "sjökrog", d v s den skulle i första hand betjäna de som kom med båt. Här övernattade sjöfarande, och här kunde de också få lite mat och dricka. På den tiden var det under vintrarna dåligt med kommunikationerna på de här vattnen. Det var en fantastisk bedrift bara att våga sig ut på Lövstafjärden på de förrädiska vårisarna.

När man en gång rev upp golvplankorna i kroghusets kök hittades bland annat några av Karl XII:s nödmynt. Teckningen är utförd av Sven Ivar Levander.



År 1835, då den dåvarande arrendatorn Molin bara hade två år kvar på sitt kontrakt, ville han få det förnyat på 30 år. Krogrörelsen hade blivit av stor omfattning, En mängd krögerskor, pigor och drängar arbetade här under årens lopp och Molins inkomster var sannolikt mycket höga.
På inrådan av sin inspektor ville nu jordägaren Bonde på Hässelby slott höja hyran. Han lade också till en annan bestämmelse i kontraktet enligt följande:
"Förbjudes vid vite af ända till 33 riksdaler 16 skilling banco för 1:ste gång och dubbelt för hvarje ny gång, om arrendatorn eller dess folk till gårdens underhafvande lämnar brännvin".
Molin protesterade indignerat: "På denna punkt kan jag icke ingå, helst jag sjelf personligen aldrig befattar mig med försäljningen på krogen, och skulle således lätt kunna äfventyra, att i händelse mitt folk bröt deremot, jag oskyldigt finge betala ett brott hvartill jag varit aldeles okunnig.”

Dessutom påpekade Molin att det under dåliga vintrar nästan inte kom några kunder alls från sjösidan till krogen. Om han då förbjöds att sälja till dem som bodde på landssidan så skulle det bli svårt att över huvud taget överleva. De flesta tog sig dessutom ändå till andra krogar i Skälby, Rocksta eller Wärsta där de kunde få brännvinet för några skilling per kannan billigare än på Kalvuddens krog, eftersom de brände sin sprit själva och inte betalade något för minuteringsrättigheterna.
Molin måste dessutom ofta köpa brännvinet i tredje eller fjärde hand, och betala extra för frakten.
Molins protester hjälpte dock inte, utan förbudet skrevs in i kontraktet.

Bilderna visar hur kroghuset såg ut på 1970-talet.



Troligen var musikdirektören Herr Johan Gottlieb Gottfrid Hohmann den siste som bedrev krogrörelse på Kalvudden. Han tillträdde 1848. och arrenderade lägenheten Kalvudden fram till sin död 12 april 1850. Han blev 51 år.

Johan Gottlieb Gottfrid Hohmann var musikdirektör vid Uppland regemente. Han gjorde sig känd som en svensk trumpetvirtuos. Bilden visar den permissionssedel som Johan Gottlieb Hohmann fick när han 1828 låg på Svea Artilleri och behövde resa till Jämtland. ”Musikdirektören vid kongl. Svea Artilleri Regemente G. Hohmann lämnas här meddelat tjänstledigt från 21:a instundande Juni till och med den 31 nästkommande juli för att i egna ärenden avresa till Jämtland. Stockholm den 30 maj 1828. /Undertecknat av Regementschefen.”

Som på många andra ställen tycks krogverksamheten ha upphört vid mitten av 1850-talet. Krogen användes sedan under 1900-talet som sommarstuga.



Detta är den gamla krogbyggnaden, så som den såg ut 2007. Då fanns en terrass med räcke ovanför verandan.
Foto: Henrik Henrikson.



2022 hade man tagit bort terrassens räcken. Hela huset genomgår en varsam restaurering.
Foto: Henrik Henrikson.



Till Kalvudden fanns förr flera byggnader och förråd. Denna bild visar ett förrådshus 1939.



Närmare stranden ligger en låg byggnad i falurött oinklätt liggande knuttimmer. Det är den gamla så kallade bryggstugan. Det har gröna snickerier. Detta hus är uppfört på 1600- eller 1700-talet. Så här såg huset ut på 1970-talet. Det användes då som gillestuga.



Bryggstugan och ett litet uthus. Vid en inventering på 1970-talet fanns i detta hus också en bagarstuga med en jättestor bakugn. Ett av rummen var förråd av djurfoder. Här fanns på väggen ett handskrivet anslag med följande riktlinjer:
"Höns och Kalkoner: 4 skopor gröpe och 5 skopor kokt potatis.
Ungdjuren: 3 skopor gröpe och 4 skopor potatis.
Grisar: 1 skopa gröpe och 2 skopor potatis.
Glöm ej kraftfoder."

På brygghusets ena gavel med en direktingång låg en liten pigkammare så liten att inte gärna mer än en piga kunde bo där. Den kallades av den elaka folkhumorn för "Herrarnas hus".

Vid en renovering fann man i ett bortglömt källarutrymme flera tusen tomma krus, som enligt etiketterna innehållit holländsk genever. Tyvärr var alla krusen tomma, men de var sannolikt minst 100 år gamla.

På denna bild från 1980 kan man se resterna av en månghundraårig ek, som tyvärr knäcktes av ett blixtnedslag någon gång på 1970-talet. Den var K-märkt och mätte vid markytan ett par meter i diameter.



Det gamla brygghuset är riktigt välbevarat i gammal stil, nästan i Skansenkvalitet. Den verkliga sevärdheten på gården är just detta brygghus. Huset har troligen någon gång under årens lopp tillbyggts på längden.
Foto: Henrik Henrikson.



Man satte in fönster med blyinfattat glas i brygghuset någon gång före 1970. Skorstenen är från samma tid. Taket består av 2-kupigt rött taktegel.
Foto: Henrik Henrikson.



För eventuell framtida broförbindelse till Lambarön, som då troligtvis skulle bli en gångbro, infördes ett reservat för brofästet på 1960-talet, genom att de obebyggda tomterna nr 15 och 16 i kvarteret Floxen lades ut till parkmark.
Invid kvarteret Fjällskäran reserverades ett mindre område för eventuell parkering åt dem som skulle gå över bron till Lambarön.
Ägarna av tomten nr 5 och nr 14 i kv. Floxen protesterade i augusti 1966 huvudsakligen emot gatumarkens intrång på deras tomter. Ägaren av tomten nr 19 i kv. Floxen protesterade i oktober 1968 emot den väl tilltagna förgården och hävdade att den inte behövde vara mera än 6 m bred. —
Kommunfullmäktige svarade att den breda förgården var ett reservutrymme för trafikändamål som behövdes om bron till Lambarön byggs. Protesterna lämnades därför utan åtgärder.

Plankartan är från 1968, och jag har markerat Kalvuddens fyra hus med rött.



Här ser vi den så kallade sommarmatsalen som den såg ut på 1970-talet. Innan dess lär huset varit hopbyggt med huvudbyggnaden. Namnet antyder att byggnaden användes som extra ljus matsal under sommarmånaderna.

Huset har vit liggande och stående fasspontpanel. Vita och gröna snickerier och huset har en del nickarglädje. Taket är 2-kupigt rött tegel. Man tror att huset är uppfört på 1870- eller 80-talet. Det användes på 1970-talet som förråd.



Under 2007 rustade man upp sommarmatsalsbyggnaden.
Foto: Henrik Henrikson.



Våren 2022 såg sommarmatsalen ut så här. Framför staketet kan man se några timmerbitar som ligger upptravade. Det är originaltimmer från huvudbyggnaden, som blev över vid en renovering av badrum.
Foto: Henrik Henrikson.



Ett litet badhus med inhägnad badplats fanns tidigare nere vid stranden. Det var ett hus med ljusgrön locklistpanel och svart papptak. Det användes av sommargästerna som då i slutet av 1800-talet hyrde Kalvudden av ägaren greve Bonde på Hässelby slott.

Gerd Ribbing berättade om den tiden: "Till alla Mälarvillorna som hyrdes ut till sommargäster hörde badhus med bassänger av det gammaldags slaget, omgärdade med spjälor, genom vilka solskenet och de randiga abborrarna kunde lyckas att glida in uti det skuggiga gröna vattnet mot den branta och slemmigt hala trappan ned till bassängens träbotten. Damerna höll sig i en lina, medan de gallskrikande doppade ner sig i vattnet intill halsen..."
Bilderna är från 1978.



Samma badhus 2007. Foto: Henrik Henrikson.



År 2022 fanns inte badhuset kvar. Det verkar ha flyttats. Nu återstod bara bryggan.
Foto: Henrik Henrikson.



Grindstolparna i sten vid entrén till Kalvudden. Bakom syns huvudbyggnaden. Under den rejäla ansiktslyftningen, som genomfördes direkt efter andra världskriget, sattes puts på fasaden, nya fönster och fönsterluckor monterades med mera. Vidare byggdes en stor altan med ”slottsräcke” och under denna en rejält utbyggd källare.

Innan denna ombyggnad beskrevs huset som ”ett gammalt träslott med spår av sengustavianskt behag”. Synd att det inte finns några bilder från den tiden.
Foto: Henrik Henrikson.



Interiören har en herrgårdsliknande stil, med detaljer såsom vackra dörrfoder, spegeldörrar och golvsocklar, och en vacker öppen spis.
Foto från Notar.



Huvudbyggnadens entré 2007 med pelare, lanternider och luckförsedda fönster.
Foto: Henrik Henrikson.



2022 byggde Kalvuddens ägare ett nytt hus närmare stranden och sålde den gamla huvudbyggnaden.
Bild från Googles.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.