Bergtorp, som var beläget på Vinsta ägor, hade en areal av 17 tunnland.

Vid 1789 års husesyn avträddes torpet av Anders Larsson, som bott där endast två år, till förre bonden Jon Jonsson i Vinsta.
År 1795 hölls ny husesyn, då torpet tillträddes av Jan Andersson från Ervinge.

På denna karta från 1846 ser man Bergtorp som ligger på den gamla landsvägen mellan Hässelbygodset och Riddersvik.

Året efter ingår Olof nytt äktenskap och då med Brita Lisa Ersdotter (född 1813). Här föds döttrar Lovisa Charlotta (1841) och Brita Matilda (1844). Dessutom kommer det en fosterson till in i familjen, nämligen Lars Petter Ramström (1843).
Under årens lopp hade Olof rätt många pigor och drängar anställda. Bl.a. arbetade här bröderna Gustafsson. De var Anders, som sedan blev torpare på Berghamn, och Carl Erik, som sedermera gifte sig med Olofs dotter Lovisa Charlotta och sedan också blev torpare på Bergtorp.
Från torpet Glädjen kom drängen Johan Andersson Ljunggren (1816), Om honom har pastorn skrivit: ”ärlig, erkänt ett lägesmål”. Bläddrar man över till Glädjen så står här: ”har erkänt sig hafva lägrat Pigan Anna Lotta Larsdotter”. Det betydde att han hade gjort henne med barn.

Några år före sin död fick Olof Olsson överlämna arrendet till Olof Matsson och hans hustru Charlotta Persdotter (1825), Olof Olsson bodde kvar på Bergtorp ända till sin död 31.5.1863.

Kartan är från 1861 och Bergtorp ligger mitt i bild, invid den gamla landsvägen. Här har man ritat in den järnväg som sedan skulle byggas.

Den 4 maj 1881 dog brodern Anders Gustafsson på granntorpet Berghamn och några år senare revs det torpet. Torparen på Bergstorp, brodern Carl Erik Gustafsson, övertog då markarrendet och fick då ännu mer mark att ta hand om.

Bilden är ytterligare ett foto av uthuset på Bergtorp. Foto: M. Cramér 1967.

I AB Stockholmtelefons katalog hittar man vedhandlare Erik G A Granat och målare Carl E W Granath, Bergtorp, med telefonnummer 34.

Carl var målarmästare och har målat och tapetserat i åtskilliga hässelbyvillor. Lars-Erik berättade 2004:
"Carl Granath var målarmästare och enligt mina föräldrar en mycket prydlig man i sin ungdom och medelålder. Trots sitt "smutsiga jobb" var han propert klädd på fritiden. Han förblev ungkarl. När Carl blev gammal gick han alltid klädd i svart kostym och svart hatt. Carl bodde på övervåningen och rökte pipa. Jag minns som 6-åring att faster Elin som var handikappad flera gånger sade att hon var rädd för brand i huset, eftersom Carl också var sängrökare."

Kartan är från 1901 och man ser de första villorna i det som skulle bli Hässelby villastad växa upp kring det gamla torpet Bergtorp. Gatorna hade ännu inga namn utan varje villa hade ett eget namn.

Lars-Erik Widell berättade 2002:
"På Bergtorp fanns en bymangel. I ett gammalt vagnslider på tunet stod kallmangeln med sina stora valsar som man drog för handkraft fram och tillbaka. Vi barn tyckte att mangeln var väldigt stor, men jag gissar på 2-3 m bara. Alla villastadsbor kunde "tinga tid" för mangeln hos Elin Granath. Två gånger om året kom en knivslipare till torpet och hela villastaden kom då dit för att få knivarna slipade. Man visste i förväg när han skulle komma, men jag vet inte säkert hur detta annonserades."

Widell berättade vidare:
"När det gäller Bergtorps ägor, så har flera avstyckningar skett. Den sista avstyckningen minns jag själv från min barndom. Den gjordes när "Gamla posten" och fiskaffären skulle byggas i hörnet Brändövägen/Riddersviksvägen 1949. Förr var där en rejäl bergknalle med en smal stig bredvid som ledde in till torpets köksingång. Även hörntomten Riddersviksvägen/Rosbacken (f.d. Bergtorpsvägen) där bageriet låg, hörde till torpet liksom nästa tomt utefter Bergtorpsvägen."

Det finns uppgifter om att flera var intresserade av huset. En hässelbybo lämnade ett anbud på torpet med löfte om att renovera huset efter de krav som ställts när det gäller K-märkta hus. Även ägaren till grannfastigheten med bageriet var intresserade av torpet. Dessutom hade hembygdsföreningen visat att de ville ha torpet som ett annex till museet, som låg tvärs över gatan.

Åren gick och inga beslut fattades. Under tiden stod Bergtorp där oanvänt och övergivet. Det fick stå så i 17 år med gardiner för fönstren och allt. Man kunde faktiskt tro att någon bodde där.

Men år 1985 var det definitivt slut. Huset var nu så genomruttet att det ej gick att bevara. Det fick bli ett övningsobjekt för stadens brandkår. Huset brändes ner och tomten såldes.
Foto: Lasse Carlsson.