BACKLURA

Backlura Urfjell var ett torp som omnämndes första gången 1734. Då bodde Jörgen Simonsson där. Urfjell betyder avdelat jordstycke. Torpet tillhörde då Kälvesta. Någon gång i mitten av 1800-talet verkar torpet ha avvecklats. Området, som man fortsatte att kalla Backlura, köptes vid början av 1900-talet av AB Hem på landet som styckade området till små tomter åt trädgårdsmästare och andra som ville etablera sig i området. Backluravägen fick sitt namn 1956.

Det lite märkliga namnet kommer från de svenskspråkiga områdena i västra Finland där "baklure" betyder "en avlägset belägen boplats".

Bilden är från 1938 (stadsmuseet).

BERGHAMN

Detta torp kallades från början Bergtorps Hamn. Marken var mest hagmark och äng och var bara något över två tunnland. När torparen Anders Gustafsson dog 1881 avvecklades torpet, och ägaren till Bergstorp övertog marken. Det fanns i slutet av 1800-talet tankar på att uppföra en sommarbostad eller en industriell anläggning på området.

BERGTORP

Torpet låg mittemot Hässelby kyrka. Nämnes första gången år 1692. Då bodde där Lars Andersson med sin hustru Brita Olsdotter och deras dotter Anna.

På 1700-talet härjade en stor koppepedemi i Sverige. Torparen på Bergtorp hette då Johan Olsson och den 28 oktober 1778 dog hans hustru Brita i de fruktade kopporna. Bara några dagar senare dog dottern Anna Greta. Johan och den andra dottern Stina klarade sig dock.

1787 övertar Anders Larsson torpet. 1789 övertas det av bonden Jon Jonsson i Vinsta. 1795 tillträddes torpet av Jan Andersson från Ervinge. År 1831 blev Olof Olsson torpare i Bergtorp. Det var då mycket förfallet och vanskött. Olof Olsson var gift två gånger. Första gången med Anna Olsdotter och de hade dottern Anna Stina. De hade dessutom fostersonen Carl Petter Pehrsson. År 1839 dog hustrun Anna. År1840 ingår Olof ett nytt äktenskap med Brita Lisa Ersdotter. De får två döttrar – Lovisa Charlotta och Brita Matilda. Dessutom skaffar de ytterligare en fosterson, nämligen Lars Petter Ramström.

Bilden visar uthuset på Bergtorp, så som det såg ut 1967.

På Bergtorp fanns på den här tiden många drängar och pigor. Bland andra kan nämnas Anders och Carl Erik Gustafsson. De var bröder. Anders blev med tiden torpare på Berghamn, och Carl Erik gifte sig med Olofs dotter Lovisa Charlotta och övertog som torpare Bergtorp. Några år före sin död fick Olof Olsson överlämna arrendet till Olof Matsson. Han dog 1868 och drängen Anders Edvard Andersson från Nytorp fick överta torpet. 1873 kom ovannämnda Carl Erik Gustafsson med familj tillbaka till Bergtorp. Han hade ju varit dräng på torpet och hustrun Lovisa Charlotta var ju dotter i huset. Carl Erik hade under mellantiden jobbat som statare på Hässelbygodset.

1894 kan man läsa om hur Carl Erik Gustafsson tog farväl av jordelivet. På hans rad i husförhörslängden skrevs den 26.4.1894: "Sjelfmord medelst hängning".

Under 1890-talet och en bit in på det nya seklet hade Bergtorp många arrendatorer. Alla hade stora familjer, vilket var vanligt på den här tiden, och dessutom hade de inneboende. Det var ofta folk som jobbade på den närbelägna sopanläggningen vid Lövsta.

Huset moderniserades med veranda och snickarglädje under 1800-talet. När Hässelby villastad bildades vid förra sekelskiftet delades även Bergtorps mark upp i tomter som såldes till nybyggare. Själva torpet med intilliggande mark köpte Gustaf Håkansson av Greve Carl Trolle Bonde år 1905.

Något år senare köptes Bergtorp av Johannes och Josefina Granath.

Bergtorp och den närmast liggande marken ärvdes sedan av deras söner Carl och Erik Granath. De började med försäljning av ved, kol och koks. Torpet blev ett riktigt litet "service-center". Man hade t.ex. en bymangel där som kunde hyras. Man tingade mangeltid hos Elin - Erik Granaths hustru. I ett gammalt vagnslider på tunet fanns denna "kallmangel" med stora valsar som man drog för handkraft fram och tillbaka. Två gånger om året kom dessutom en ambulerande knivslipare till torpet och villastadens invånare begav sig då dit för att få knivarna slipade.

Carl Granath var målarmästare och har målat och tapetserat i åtskilliga hässelbyvillor. Han var en mycket prydlig man i sin ungdom och medelålder. Trots sitt "smutsiga jobb" var han propert klädd på fritiden. Han var noga med att hålla stilen och gick alltid klädd i svart kostym och svart hatt. Han förblev ungkarl. Han var en hängiven piprökare och bodde på övervåningen i Bergtorp. Elin som var handikappad sade flera gånger att hon var rädd för brand i huset, eftersom Carl också var sängrökare.

Erik Granath hade resten av torpet. Han hjälpte stundom sin bror med måleriet, men hans huvudsyssla var vedgården på Bergtorp. Han "handlade med ved" under kriget och åren närmast därefter. Han sålde kol, koks, antracit [ett hushållsbränsle som består att det allra äldsta stenkolet, som brinner med mycket svag låga och nästan rökfritt och lämnar små askmängder] och ved till villastadens invånare.

Efter bröderna ärvde Eriks dotter Eva torpet. Hon gifte sig med Folke Jarl. De bebodde torpet fram till 1969 då de byggde ett nytt hus på området.

När det gäller Bergtorps ägor, så har flera avstyckningar skett under årens lopp. Den sista avstyckningen gjordes när "Gamla posten" och fiskaffären skulle byggas i hörnet Brändövägen/Riddersviksvägen. Förr var där en rejäl bergknalle med en smal stig bredvid som ledde in till torpets "köksingång". Detta var precis i början av 1950-talet. Även hörntomten Riddersviksvägen/Rosbacken (f.d. Bergtorpsvägen) där bageriet låg, hörde till torpet liksom nästa tomt utefter Bergtorpsvägen.

När det nya huset byggdes 1969 ville man riva det gamla torpet, men det tillät inte Stadsmuseet på grund av att det klassats som kulturminne. Torpet stod därför tomt och övergivet under många år med gardiner för fönstren och allt. Man kunde tro att det bodde någon där, men åren gick och huset blev bara allt sämre. Hembygdsföreningen hade hoppats få behålla det som ett litet annex till muséet - det låg ju bara snett över gatan därifrån. Tyvärr hade huset under åren blivit så genomruttet att det ej gick att bevara. Det brändes ned juni 1985 av brandkåren. I dag är torpet ersatt av ett kedjehus.

(Lars-Erik Widell har bidragit med fakta om Bergtorp)

BJÖRKEBY

År 1714 köpte greve Gustaf Bonde in Björkeby, men bytte bort torpet igen 1730 till bonden Per Mattson i Grimsta.

BJÖRKKULLEN

Björkkullen var en bostad från början av 1900-talet. Det var en byggnad med fyra enrumslägenheter, avsedda för anställda vid Lövsta sopstation. Eftersom huset byggts av skåningar kallades det även "Skånska ladan".

BJÖRNBODA

Björnboda är ett torp från 1700-talet. Bilden, som är tagen av Henrik Henrikson, visar torpet 1967. Torpet låg en halv kilometer nord-nordväst om Vinsta gård. Det hade en areal av 29 tunnland. År 1790 hölls husesyn på torpet. Jan Jacobsson, som efter att ha innehaft torpet i 24 år, överlämnade det då till Eric Persson från Vinsta.

Det omnämndes att torpet då saknade en bod, och detta var ett tecken på stor fattigdom.

Sonen Eric Ersson tog successivt över arbetet som torpare på torpet men fadern bodde kvar till sin död 1822. Eric Ersson brukade torpet fram till sin död. Sedan bodde änkan kvar tillsammans med sina barn. Sonen Gustaf tog över torpet tills han dog 1864, endast 43 år gammal. Änkan Vilhelmina Nyman satt kvar i torpet med sina barn fram till sin död 1968. Dottern Sofia Wilhelmina hade innan dess gift sig med Carl August Carlsson och de övertog då Björnboda, som de arrenderade tillsammans med några av Sofias yngre syskon fram till 1872 då de flyttade till Grimsta och vidare till Bromma.

Sedan nämns torparen Carl August Dahlbäck med familj och därefter torparen C. A. Westerlund som boende på Björnboda.

(Ankie E. har bidragit med fakta om torpet Björnboda)

BRINKEN

Detta torp hette på 1600-talet "Hessleby Brinck" och låg vid Mälarstranden någonstans mellan Sandviken och Kalvudden.
Av alla torpare som bebott torpet kan nämnas Jan Andersson som var född 1734. Han flyttade in på 1790-talet tillsammans med sin hustru Greta Ersdotter. Hon var 23 år yngre än Jan, och de fick tillsammans många barn. I februari 1815 dör Greta tragiskt nog och hela familjen skingras. Jan var gammal och skröplig, dessutom hade han en dålig syn, så han hamnade på fattighuset, där han också slutade sina dagar. Därefter finns inga noteringar om torpet.

BUSSENHUS

Intill Spånga kyrka finns ett 300 år gammalt soldattorp, Bussenhus, som enligt Spånga Hembygdsgille ska vara byggt av Bondesläkten till Hässelby för sitt rusthåll åt det svenska försvaret. Hässelby var en sätesgård, och därmed befriad från att behöva ha ett soldattorp, så jag har inte kunnat bekräfta hur detta torp skulle ha någon anknytning till Hässelby. Bilden visar hur torpet såg ut 1953.

BÅTMANSTORPET

Enligt Aug. Euréns karta år 1882 hade torpet Båtmanstorpet 2 tunnland.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.