På den gamla tiden, innan den moderna bostadsbebyggelsen växte upp utmed tunnelbanelinjen, när Hässelby hade ett eget jordbruk, fanns flera jordbruksbyggnader runt det som idag är Hässelby slott. Denna karta från slutet av 1700-talet visar några av dessa byggnader.
Själva bostadsbyggnaden, med de två flyglarna, har jag markerat med gult. Högst upp på bilden har jag markerat ett par av husen med rött. Där låg stall, vagnshus och fähus. I stallet fanns de hästar som användes i jordbruket och de hästar som användes av greven och hans familj när de behövde åka någonstans med vagn.

Året är 1920. Fredrik Ulf Bonde, som var son till Christer Bonde, står här färdig för en ridtur med en av gårdens hästar. I bakgrunden syns Hässelby slott i det dimmiga vintervädret. Fredrik var född 1902 på Kjesäter.

Här syns stallet bakom sädesmagasinet.
Cervin moderniserade mycket i Hässelbys jordbruk under den tid som han ägde Hässelby. Vatten hämtades från ett avstånd från ladugården med ett pumpverk. Detta drevs av en häst som gick runt i ett vandringshus. Detta runda hus låg i närheten av vagnslidret.
Uppe på en foderskulle fanns en hackelsemaskin, som skar sönder höet, innan man serverade det till korna. Även denna maskin drevs av en häst som vandrade runt.
Under Cervins tid fanns 16 hästar på Hässelby och av dess användes 6 hästar för mjölkforsling. Cervin hade nämnligen infört en stor produktion av mjölk som han sålde inne i Stockholm. Mjölken forslades två gånger om dagen med hästskjuts in till huvudstaden i 70 liters mjölkflaskor.

På Stortorget i Malmö står en staty med kung Karl X Gustav. Den har stått där sedan 1896, gjord av konstnären John Börjeson. Kungen sitter på en häst, och det är inte vilken häst som helst. Den häst som stod modell för denna staty var hästen Wobang på Hässelby gods.

Detta flygfoto är taget på 1930-talet, men visar hur Hässelby såg ut redan på 1870-talet. På den tiden fanns en stalldräng som hade ansvaret för hästarna och som måste vara i stallarna före alla andra för fodring av djuren och utrustande av mjölkhästen.
De övriga som arbetade i ladugård och stall kom framåt klockan fem på morgonen, då dagens tjänst började. Då skulle hästarna ryktas och hästen Putte skulle ut till det cirkelrunda vandringshuset, där han sedan gick runt, runt och drog pumpverket.

1907 hade man på Hässelby ett par vagnshästar, en dogcarthäst och 13 kraftiga arbetshästar Till det stora tröskverket i logen intill stallet hade man två väldiga ardennerhästar.
Vänster bild visar en öppen vagn, en så kallad dogcart. I bakgrunden syns en tvåhjulig dragkärra.
På höger bild står en lastvagn utanför stallet.
Foto: Axel Cronqvist.

Byggnaden i mitten är stallet på Hässelby. På 1950-talet, när bebyggelsen började växa upp i de nya stadsdelarna i Vällingby och Hässelby, började stallet användas av Hässelby ridskola, vars chef hette Gösta Svensson.
Han bodde med sin familj i ett av de nybyggda husen på Kvarnhagsgatan.

I ridskolan fanns bland annat sju ponnyhästar som barn kunde få rida på. En ledsagare följde då med och höll i hästen. Det kostade en krona för en kvart, och då hann man lagom runt slottet. De som kunde rida på egen hand fick ta med sig hästen till exempel ner till Mälarstranden.

Bilden visar folklivet framför det gamla ridstallet invid Hässelby slott på 1950-talet.
I tidningen Ridsport kunde man omkring 2004 läsa en artikel om ridstallet vid Hässelby på 1950- och 1960-talet:
Säkert var det Grimsta-gubben som skrämde russet Tjalle och mig den där dagen 1958 när vi pinnade fram genom allén, utan sadel eller hjälm, på väg mot Hässelby strand. Men jag vågade inte stanna och undersöka. Jag var ”drällunge” på den tiden, en som varken fick mocka, rykta eller kratsa hovar när skötarna, tuffingar i 12-13-årsåldern, var i stallet. Men även en 8-årig drällunge hade rätt att hyra sin älsklingshäst en timme.”
Foto: Arne Eriksson.

En bild av stolt flicka på sin favorithäst med fodermagasinet i bakgrunden. Bilden är inskickad av Kerstin Stilby.

Vi fortsätter berättelsen av den lilla åttaåriga drällungen:
”Nu hade jag alltså slantat upp veckopengen och travade muntert iväg längs grusvägen. En stock ur en timmerhög åkte plötsligt ut, vilket fick Tjalle att hoppa åt sidan och mig att ramla av. Men skräcken för Grimsta-gubben gjorde att jag på sekunden var uppe igen. Alla visste att denna gubbe gömde sig i skogen och skrämde hästarna när man red. Och ramlade man av, då anföll han!
Innan Olle Lindström kom var det familjen Svensson som stod för ridskoleverksamheten vid Hässelby slott. Det var hos dem jag red mitt allra första enkronasvarv, på deras russ Gullan. Min nästa ridtur blev på Tonke, och då var det Gösta Svensson själv som ledde. Plötsligt släppte han bara tygeln och gick sin väg. Jag skulle tydligen klara mig själv nu. Efter en stund vände Tonke hemåt, i full galopp, men inte förrän han hoppade över en stock föll jag av.
Trots denna incident fortsatte jag att drälla där i stallet. Man beundrade då andra som red, ryktade, kratsade och mockade. Man klappade hästar och insöp atmosfären och dofterna.
Med hjälp av världsvana storasysters beskrivning, ”killgubbe med guldtand” (han var bara 17!), letade jag och min kompis Bengan rätt på Olle, då vi nu tänkte rida. Vi skulle turas om att leda varandra under en timme.
Ridturen slutade dock redan i början av allén. En galopperande stor häst fick vår Rosita att börja dansa runt, Bengan släppte tygeln och tog skydd bakom ett äppelträd. Jag for förstås av och Rosita försvann med flaxande stigbyglar. Klart vi inte vågade gå tillbaks till stallet!
Tills paret som kom fram till oss, där vi tryckte bakom trädet, sa vi att vi nu måste skynda oss hem och äta. Väl hemma fick vi veta att stallpersonalen ringt hem och larmat om att hästen hade kommit tillbaks själv och att vi var försvunna.”

Några av de ungdomar som trivdes med hästarna i Hässelbys slotts stall på 1950-talet. Bilden är tagen av Arne Eriksson.

En bild inskickad av Kerstin Stilby, från grusplan framför ridstallet på 1950-talet, med sädesmagasinet i bakgrunden.
Ridverksamheten vid Hässelby Slott sköttes av Gösta, Ingrid och sonen Kalle Svensson. Här står Kalle med en av skolans hästar.
På den här tiden, innan man började använda stretchiga tyger i ridbyxor, så var byxorna sydda med extra bredd upptill för att det skulle vara bekvämare att sitta på hästen.

Ute i Ängby bodde 1953 en ung man som hette Lars Unnebo. Han var mycket hästintresserad och hade en egen häst, ett 16-årigt mörkbrunt halvblod med namn Regina. Hon förvarades i stallet i Hässelby. Eftersom Lars skötte sin häst själv kostade det inte mer än 100 kr. i månaden att ha henne i Hässelbystallet.

I januari 1953 skulle Regina få ett föl. Lars Unnebo berättade:
”När Regina äntligen skulle få sitt första föl, trots att hon var så gammal, var det omöjligt att få tag på en transportvagn för att fara till Veterinärhögskolan. Jag hade alltså inget annat att göra än att ta med mej en termosflaska och sätta mej att vakta ute i stallet vid Hässelby slott. Naturligtvis var det riskfyllt, men allt avlöpte väl. Och klockan 2.35 på natten föddes den grå skimmeln, som en vecka senare döptes till Don Quijote - med champagne i stallet.
Eftersom stallet vid Hässelby slott ska rivas är nu mor och barn inackorderade i Råcksta, där man tar 250 kr. i månaden, vilket blir 3 000 om året, dyrare än en bil.”

Inne i stallet fanns den gamla inredningen ännu kvar.
Foto: Lars af Petersens.

Stallet till vänster och fodermagasinet till höger.
Foto: Rune Melander.

Stallet låg intill korsningen Maltesholmsvägen-Kvarnhagsgatan. Man kan skymta den stora stenladugården till höger, en byggnad som fortfarande finns kvar. När man anlade vägen Maltesholmsvägen hamnade stallet alltför nära vägen och skymde sikten för trafiken. Därför beslutades det att man skulle riva stallbyggnaden. Då lades det fram stora planer att i stället bygga en ny komplett stallanläggning i kanten av Grimstaskogen på andra sidan av de öppna fälten.
Foto: Lars af Petersens.