 |
 |
Den lilla smedjan, som ännu finns kvar strax öster om Hässelbys mangårdsbyggnad, är en vitputsad byggnad i natursten intill vägen ned mot stranden. Många har säkert passerat den utan att tänka på vad den kan ha för historia.
|
|
Stadsmuseet har i sin byggnadsinventering inte med säkerhet kunna fastställa smedjans ålder, men nämner att det på 1731 års karta finns en byggnad på denna plats och med samma form. Den syns på denna karta nedanför siffran 4.
|
|
En blyertsteckning från 1832 av konstnär Michael Gustaf Anckarsvärd. Till vänster på bilden syns smedjan med gårdens grötklocka monterad högt uppe på smedjans tak.
Denna klocka användes då det var dags att kalla in alla som arbetade ute på fälten till dagens måltider.
|
|
Grötklockan införskaffades av Gustaf Trolle-Bonde. Den blev gjuten av klockgjutarmästare Samuel Ch. Grönvall på Norra Rörstrandsgatan år 1826. Priset var tre riksdaler Banco, i dagens penningvärde cirka 3.000 kronor.
Klockan flyttades omkring 1869 från smedjan till det då nybyggda stallet på andra sidan slottet. När den stallbyggnaden revs för att ge plats för Maltesholmsvägen 1957 var ingen intresserad av den gamla klockan.
Den togs då till vara av byggnadsingenjör Arne Gidén, som under åren sökt ett lämpligt tillfälle att återbörda den.
Klockan donerades av Arne Gidén 1986 i samband med byggandet av Hässelby slotts konferensanläggning 1984-1985 och är sedan dess uppsatt i en klockstapel framför anläggningen.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
En karta från 1813 där man kan se smedjan. Hässelby slott är markerat med gult. Vid siffran 6 nere till höger återfinner man smedjan. Där står det ”smedja”.
|
|
En pastellteckning från 1850-talet, av en okänd konstnär. Även här kan man tydligt se den grötklocka som var placerad på smedjan.
Av de smeder som bott i Hässelby fanns på 1870-talet smeden Anders Fredrik Andersson (född 1837) med sin hustru Charlotta Karolina Lindh (född 1831). De bodde i Sjöträdgården nere vid Mälarstranden.
På 1880-talet var Nils Nilsson (född 1833) smed på Hässelby gods.
|
|
Först i ett brandförsäkringsdokument från 1861 kan man med säkerhet placera byggnaden, fast då nämnd statbyggning. Panelerna på gavlarna av smedjan har sannolikt tillkommit under 1860-talet eftersom fönstret på ostsidan har samma inklädsel som fönstret på den byggnad som idag kallas Plaisiren.
På denna skiss i brandförsäkringen är smedjan flyttad till en träbyggnad strax söder om det vita huset.
Vid en gårdsauktion 1907 på Hässelby gods kunde man bland den utrustning som auktionerades ut även finna smedje- och slöjdinventarier: smidesbälg, ett nytt städ, släggor med mera samt en svarvstol med järn.
|
|
Olof Nanndahl berättade om när han var barn på Hässelby 1931:
”I smedjan kunde man se hur det gick till att smida hästskor eller tillverka slädar, seldon, vagnshjul eller reparera maskiner. En smed kunde ju allt.”
Gregory Ekström berättade:
”Min morfar jobbade som smed på Hässelby Slott. Hans namn va Johan Elis Ekström. Måste varit mellan 1910 och 1940-talet. Han berättade för mig att Gunnar Sträng arbetade i villastaden på någon av handelsträdgårdarna där. På kvällar och helger cyklade han runt i Hässelby med omnejd och agiterade för Socialdemokraterna.
Jag har inget att berätta om smedjan tyvärr. Jag var inte född då. Han bodde med sin familj om man går uppför backen på Maltesholmsvägen kommer man till en bro. Dom bodde i det röda huset som ligger eller låg där.
Jag var med till smedjan någon gång på 1950-talet men kommer inte ihåg så mycket.”
|
|
Gerd Ribbing berättade om sitt liv på 1890-talet:
”Snickaren Per Nilsson höll till i en vitrappad stuga nere vid vägen som runt om parken går ner mot Mälaren. Stugan finns ännu kvar och är vacker i proportionerna men annars förfallen liksom numera allt på gamla Hässelby gård.
På 1890-talet kunde man smyga sig in till snickaren, som med lurvigt grått hår och glasögon stod vid hyvelbänken i nya vackra spånor upp till knäna. Han skänkte oss någon gång träbitar alldeles heta efter borrningen. Han lagade allt som hörde till gården; gråa, leriga hjul från kärror och flakvagnar fick nya vita delar av vackert trä.
I närheten låg smedjan, där det gnistrade, när bälgen sattes i rörelse, men vi måtte ha blivit utkörda därifrån. Smedjan har inte gett några starka minnen.”
Det finns en annan lösryckt notis som beskriver smedjans historia: ”I närheten fanns på den här tiden ännu en vitrappad stuga där snickaren höll till. I dessa två hus tillverkades och lagades gårdens alla vagnar, hjul och verktyg.”
Det har alltså under en tid funnits två vitrappade stugor intill varandra här. Tyvärr har jag inte funnit någon bild på detta andra hus, som sedan länge är rivet.
Foto: Sam Selling.
|
En bild av smedjan från 1959. Före 1960-talet hade smedjans norra vägg lite annorlunda utseende. Där fanns en dörr, som man kan se här.
Foto: Sam Selling.
|
|
Detta foto är taget några år senare, på 1960-talet. Bortom parkeringen ser man smedjan och slottet. Denna bild är tagen med exakt samma vinkel i förhållande till slottsbyggnaden som föregående bild. Smedjan har under något av åren i början av 1960-talet fått en renovering. På norra väggen har dörren gjorts om till ett fönster och ett annat fönster har helt murats igen.
Foto: Bror Rydstedt.
|
|
Två fotografier av Sam Selling tagna i mars 1959.
Bildtext till det vänstra fotot: ”Källare och uthus sydost om herrgården. Det sistnämnda nu lager, tidigare snickarbod och bostad.”
Högra fotot visar samma källare med slottet i bakgrunden. Det är alltså smedjan som här kallas ”Snickarbod och bostad”. Har smedjan under någon period före 1959 varit bostad?
Den lilla källarbyggnaden skulle enligt uppgift ha rivits strax efter att dessa bilder tagits.
|
|
En oljemålning från 1961 utförd av Nils Andersson. Här kan man se att källaren då ännu fanns kvar.
Anna Ankarberg har berättat om konstnären: ”Nils Andersson bodde i ateljévåning på Kvarnhagsgatan. Jag spelade piano för hans spanska fru Maria. Känner så väl igen hans stil, men har bara sett hans målningar med motiv från Malaga med omnejd.”.
|
|
Smedjans sydvägg (med två dörrar) går helt i linje med slottets huvudbyggnads sydvägg.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Förslag till inredning av vindsvåningen 1974.
Detta förslag blev aldrig förverkligat.
|
|
Här har jag tagit en bild av smedjans inredning med trappan upp till övervåningen.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
I början av 1960-talet restaurerades slottet i samband med att stiftelsen Hässelby bildades. Smedjan skulle då byggas om till personalutrymmen för trädgårdspersonalen. Men det var först 1976 som huset byggdes om enligt detta förslag. Byggnaden inreddes då så att huset skulle få personalutrymmen och plats för trädgårdsredskap.
Här ser man hur tjocka stenmurarna är och man kan också se att huset inte är byggt med exakta räta vinklar.
|
|
|
Så här såg Smedjans vindsvåning fortfarande ut 2011.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Smedjans västra gavel 2008.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Länsstyrelsen beslutade den 1 oktober 2008 att byggnadsminnesförklara Hässelby slott med flyglar inklusive slottsområdet med parken på grund av ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Även smedjan fick då skydd som byggnadsminne. Inne i smedjan finns en spis med murad kåpa, som inte får röras.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
En bild av smedjan som jag fotograferade 2020.
I förgrunden en häxring.
|
|
Slutligen en nattlig bild av smedjan med Hässelby gårds bebyggelse i bakgrunden.
Foto: Maria Clemes.
|
|