I backen upp till Hässelby slott står en pampig runsten på en liten kulle. Den kallas Skesta-stenen och har beteckningen U79. Den stenen stod ursprungligen på ett gärde vid Skesta i Vallentuna.

Den vänstra bilden är ett träsnitt av Bureus 1624, och den högra bilden är en mycket gammal teckning av stenen när den fortfarande stod på Skesta gärde.

Två fotografier från tidigt 1900-tal. Vi ser samma sida på den höga runstenen, dels så som den måste ha sett ut i många hundra år, dels hur det blev när man fyllde i inristningen med mörk rödfärg, så att det blir avsevärt lättare att se text och mönster.

Några bilder som visar stenen vid Hässelby, där man har fyllt i med vit krita. Jan Owe, en av redaktörerna till Samnordisk runtextdatabas berättade: "Att fylla i runstenar med krita var länge vanligt, det var först åren kring 1930 som man började fylla i runstenarna med mörkare färg, oftast rött, det blev tydligare på fotografierna.
Den som fyllde i runstenarna med krita var Erik Brate som, vad gäller runstenarna i Uppland, granskade dem i dåvarande Stockholms län i början av 1900-talet."

Stenen vid Hässelby slott har tre sidor, varav två har inristningar.
Dessa bilder är från 1934.

På denna sockenkarta över området kring Skesta från 1850, syns den plats där runstenen stod från början. Den är utmärkt ungefär i mitten av utsnittet med texten "Runsten". Och Skesta är stavat ”Skedestad”.
Kartan är ritad 1850 av Alexander Emil Schwarbitz. Här finns stenen markerad nordväst om byn vid den väg som ledde norrut mot den numera försvunna gården Vadet. Den stod mellan den så kallade Skestabacken (beläget mellan bron på Lundavägen och Vadet) och Wadet söder om skogen vid Vadet. Stenen stod strax ”nedanför backen” väster om vägen.

I söktjänsten Runor har den ursprungliga platsen knutits till Skestas bytomt men där har stenen aldrig stått. Den ursprungliga placeringen av denna runsten var cirka 300 meter längre nordväst från Skesta.

Mats Hansson i Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille har hjälpt till att spåra den ursprungliga platsen för runstenen. På denna karta, en ego-uppmätning, från 1810 är stenen utmärkt uppe till vänster och gården ”Skjedesta” syns nere till höger. Denna karta är ritad av Carl Christian Graff. Stenen benämns här ”Runstaf” och lantmätaren har till och med gjort en liten bild av stenen, som avbildas som lutande.

Att stenen lutade i början av 1800-talet kan man se i det sjunde bandet av J. G. Liljegrens Fullständig Bautil. Där finns en blyertsteckning som visar stenen i just detta skick. Den ovanligt konstnärliga teckningen är försedd med initialerna O.W., vilket visar att den är utförd av konstnären Otto Wallgren (1795–1857), som hade studerat såväl vid Konstakademien i Stockholm som utomlands i Paris och Italien. Han hade goda kontakter med den dåvarande ägaren av Hässelby, greve Gustaf Trolle-Bonde, och hade 1828 bland annat målat hans porträtt.

Wallgren har som nämnts avbildat stenen som lutande precis som Grafs karta, men inte nog med det. Till vänster har han antytt den väg som stenen stod vid och bakgrunden har han tecknat två gravhögar, där den ena har en grop i toppen. Det är alltså tydligt att stenen även på ursprungsplatsen stod på ett gravfält, precis som den gör i dag. Det är då intressant att notera att Schwabitz på sin karta har markerat ett antal runda ringar i åkermarken runt stenen. Det ligger nära till hands att tänka sig att de avbildar senare bortodlade gravar.

I februari 1931 skrev en Frans Blomberg, som var bosatt i Tensta, följande rader till Riksantikvarieämbetet:
”Undertecknad vill härmed meddela att det har stått en runsten på Skjedesta gärde vid Lunda i Spånga som flyttades till Hässelby av grosshandlare Cervin då han ägde Hässelby. Min far talade om det. Om det blev uppmärksammat, så skulle det höras efter nu medan några lever som vet det. Lantbrukaren Agust Jansson i Spångaby vet precis var den stod. Han är visst barnfödd i Lunda.”
Det är oklart om man då tog tillvara erbjudandet att få stenens plats utpekad, åtminstone finns ingen sådan angiven i Kulturmiljöregistret.

Platsen där runstenen ursprungligen stod är idag ett industriområde strax söder om Hjulsta och Tensta. Pilen visar var runstenen stod från början, innan den flyttades till Hässelby slott.
Karta från Google.

Mats Hansson i Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille uppskattade var den ursprungliga platsen ligger idag:
”Har försökt att pricka in platsen idag, men det är ju mitt i industriområdet Lunda, så det är inte helt lätt. En kartjämförelse ger ett ungefärligt läge idag på Fagerstagatan 27, det ligger en kolgrill där idag.”

När bankiren Carl Gustaf Cervin var ägare till Hässelby slott mellan 1856 och 1876, bestämde han sig för att flytta runstenen från sin gamla plats vid Skesta till sin nuvarande plats. Exakt när flytten till Hässelby slott genomfördes verkar inte vara känt, men enligt några anteckningar av P. J. Lindal i ATA från 1881, ska det ha skett på 1860-talet.

C. G. Cervin ville få ett riktigt fint gammalt minnesmärke som skulle kunna pryda uppfarten till slottet i Hässelby. Han lär ha flyttat stenen utan tillstånd. I vilket fall som helst så var det helt mot Skestabornas vilja. De klagade och önskade få tillbaka runstenen som de ansåg tillhörde dem.

För att mildra kritiken återlämnade C. G. Cervin i stället ett par trearmade ljusstakar, som han låtit försilvra, till Spånga kyrka.
I ett kyrkostämmeprotokoll från den 23 december 1866 kan man läsa om den lite märkliga transaktionen:
”Ett par trearmiga, genom Grosshandlaren Cervins försorg och på hans bekostnad försilfrade ljusstakar som förut af nämnde Herr Grosshandlaren, från Spånga kyrka erhållits i utbyte mot enklare å altaret befintliga stakar återlämnades nu af Grosshandlaren C G Cervin, till gåva åt Spånga kyrka, med villkor att dessa stakar skulle alltid vid julottorna begagnas å Predikstolen: och uppdragit åt Herr Inspektor Pousette att till herr Grosshandlaren Cervin från församlingen frambära en förbindlig tacksägelse för den vackra gåfvan och derjämte den förklaring att Församlingen nu icke vidare gjorde några anspråk på den till Hesselby afförda Grafstenen.”
Lägg märke till att man kallade runstenen för gravsten.

Cervin ville med denna runsten påminna om gårdens långa historik och samtidigt enligt tidens nationalromantiska ideal pryda sin park. Placeringen ovanpå en vikingagrav saknar dock historisk grund. Man placerade aldrig en runsten ovanpå en grav.

Det dubbelkors, som finns på ena sidan av stenen. Den andra bilden visar en nutida översättning av texten i ormslingor, i samma stil som de ormslingor vilka finns på stenens två sidor.

På denna bild, som jag fotograferade 1965, ser man hur runstenen är placerad i förhållande till slottets byggnader. När man anländer till Hässelby slott kan man alltså på vänster sida av uppfarten se denna vackra runsten.

Det är ett ganska imponerande stenblock som står där. Den har tre sidor och på två av dessa kan man se en inristad runskrift. Stenen är rest på den största gravkullen som ingår i ett gravfält från vikingatiden. Det gravfältet tillhörde den forna Hässelby by som låg på denna plats innan man byggde Hässelby slott på 1600-talet.
Foto: Henrik Henrikson.

Senare samma år, när inristningen fått ny färg, tog jag denna bild av min kompis Anders, när han tar en bild av stenen.

Förutom de vanliga runstensdrakarna innehåller stenen två djurfigurer, ganska primitivt utförda, av vilka den ena bär runstenskorset, som talar om att hyllningsföremålet var kristen, på ryggen. Det kan vara en symbol för Guds lamm som bär på korset. Ovanför djurslingan är tydligen ett träd tecknat. Detta syftar säkert på en annan kristen symbol, livsträdet, världsträdet.
Foto: Henrik Henrikson.

En bild som jag fotograferade 1968. En besökare läser på den informationsskylt, som på den tiden stod framför runstenen, och i bakgrunden skymtar bebyggelsen i Vällingby och Grimsta.

Runstenen består av ljusgrå granit. Höjden över stenfoten är 2,40 m. Framsidans bredd (vid ristningens mitt) 0,72 m.; vänstra sidans bredd 0,53 m. Den är monterad på ett postament bestående av fyra stenar sammanhållna med järndubbar.
Foto: Henrik Henrikson.

Ett av de två djuren som är ristade på stenen. Ristningarna har flera gånger målats i kontrasterande färger så att det lättare skulle gå att läsa runorna. Mönja till rött och sot till svart.
Foto: Henrik Henrikson.

Stenens runor och bilder mejslades ut av en ristare som hette Ärnfast. Det var Bärsa Torgärdssons två söner Gy och Sven som gav ristare Ärnfast i uppdrag att tillverka och resa stenen. Och detta skedde någon gång omkring åren 1050-1080.

Huggaren Ärnfast var en skicklig runristare. Man har runt omkring i Uppland hittat ytterligare tre ristningar som han gjort. Men runstenen som står vid Hässelby slott anses ändå vara hans ståtligaste verk. Ornamentalt är stenen utsmyckad med kors och djurmotiv och anses vara ett av Ärnfast främsta arbeten.

De fyra uppländska stenarna som är signerade av Ärnfastr är mycket lika i utformningen. De är alla dekorerade med kors och en runorm som biter i svansen.

Ärnfast har varit verksam inom Färentuna härad, Sollentuna härad och Danderyds skeppslag. I hans ristningar uppstiger ormens hals från vänster och är nästan cirkelformigt böjd, så att ormen från höger biter om stjärten, som nästan längs mitten av stenen stiger upp mot korset.
Foto: Henrik Henrikson.

Vid ett besök i parken vid Hesselby slott i december 2013 såg jag att marken grävts upp och det stack upp gula plaströr med elledningar vid många träd i parken. Likaså vid runstenen.

Vid en förfrågan fick jag veta att man höll på att arrangera belysning i slottsparken. Träden och runstenen skulle belysas när det blev mörkt. Det lät ju fint, tyckte jag. Någon månad senare skulle installationen vara klart och vi skulle få en fin illuminerad slottspark.
Foto: Henrik Henrikson.

Resultatet blev fint. Delar av slottsparken illuminerades med milt gult ljus på kvällar och nätter. Även runstenen fick en varm kvällsbelysning.
Foto: Henrik Henrikson.