Carl Mikael Bellman på Hässelby

(text: Henrik Henrikson)

Carl Mikael Bellman är sannolikt Sveriges mest kända skald genom tiderna – ett begrepp i svensk musikhistoria. Han föddes den 4 februari 1740 i Stockholm. Redan som mycket ung debuterade Carl Mikael Bellman som diktare, och i tjugoårsåldern framträdde han med egna dryckesvisor.

Gustaf Bonde på Hässelby som var aktiv inom mösspartiet var svenskt riksråd. Gustav Bondes son, Carl Bonde, umgicks i samma kretsar som Carl Mikael Bellman, och 1763 blev de goda vänner.

Bellman, 23 år gammal och den ett år yngre Carl Bonde var två ungdomar som båda hade sympatier för mösspartiet. De var dessutom båda intresserade av politiska och ekonomiska frågor. Troligtvis blev de bekanta genom deras gemensamma vän, Johan de Marteville, son till den holländske ambassadören i Stockholm.

Poeten Carl Mikael Bellman var i sin ungdom en mycket utåtriktad person, uppskattades för sina sällskapstalanger och hade en stor vänkrets. Han var en frekvent sedd gäst i Hässelby slott. Dit åkte han ofta, för att umgås med i första hand sin gode vän greve Carl Bonde, vid denna tid en yngling med ett par glada studentår i Uppsala bakom sig. Bellman hade bara genomgått en enda termin vid universitetet i Uppsala. Vid dessa besök i Hässelby kunde Bellman agera enmansunderhållning vid de middagar som Gustaf Bonde och hans hustru Viveka Trolle anordnade på sin sätesgård.

Efter en sådan vistelse på Hässelby kunde Bellman återvända in till staden med häst. "Det var nog efter ett besök på Hesselby, när den livliga poeten från Bellsta ridit, likt en grånande satyr, kraftfullt påverkad av druvorna."

Gården Bellsta låg i närheten av Sundby krog och inte långt från Hässelby.

Carl Bonde levde i sin ungdom ett utsvävande liv, med baler, utflykter i naturen, maskerader och festliga måltider. Ofta var då hans vän Bellman med som underhållare och rolighetsminister. Fullt klart är att man i Carl Bondes och Bellmans kamratkretsar roade sig tappert och att Bellmans artisteri redan nu, han var ju bara tjugotre år gammal, firade triumfer. Carl Bonde skriver i sina memoarer vintern 1763 i föräldrarnas vinterbostad inne i staden att ”Wrangels var här till middagen tillika med andra. Vi roade oss att höra uppå Bellman efter middagen”.

Den 5 juni är Carl Bonde på Hässelby och skriver: ”I dag kom Bellman, Lindström och Åkerman ut och for in samma dag”. I ett annat citat ur dagboken skildrar han en utflykt samma sommar: ” Den 4 juni gjorde Sparre och jag samma lilla tur. Vi for med båt till Traneberg och efter att ha ätit en lätt middag fortsatte vi vår färd, och efter två timmars vandring kom vi fram till Hässelby. Åkerman som hade blivit avskräckt av strapatsen, vilken han hade utstått förra gången, gav sig iväg i en schäs den 5 juni i sällskap med Lindström och Bellman. Den sistnämnde roade oss hela dagen med sina visor och skämt.”

Carl Bonde, som vid denna tiden tjänstgjorde i kansliet i Stockholm, berättar i sina memoarer att han i början av juni 1763 skulle göra en resa till Dresden för att tillträda en tjänst vid den svenska beskickningen. Inför denna resa hade han varit inne i Stockholm för att komplettera sin utrustning. Efter några dagar återvände han till Hässelby gående tillsammans med Åkerman (som var kamrer hos Carl Bondes far).

Och vi kan läsa vidare i Carl Bondes memoarer:
”På kvällen fick vi sällskap in till staden av Sigge Sparre (som var en två år yngre släkting till Carl Bonde). Föga fattades att Åkerman med sin stora mage och ytterligare en hund att bära skulle förgåtts av trötthet, i synnerhet som det var en stark värme. Han behövde fem timmar för att gå den en och en halv mil långa vägen. Sigge och jag gjorde den på mindre än tre timmar och superade på ett värdshus på Kungsholmen, kallat Stjärnan.”

Carl skriver vidare i sina memoarer:
”Ett par dagar därefter gjorde jag åter samma promenad tillsammans med Bellman, som underhöll mig hela dagen med sina sånger och tokerier. På hemvägen besökte vi prosten Honther i Spånga, en mycket gladlynt och älskvärd man, som bjöd oss på flera bägare rhenskt vin. Vinet gjorde sin verkan och åstadkom många lustiga historier åtföljda av bullrande skratt. Nästa dag (9 juni) tog Sigge Sparre, Lindström (som var bokhållare hos Carl Bondes far), Bellman och jag en båt som skulle föra oss över till Stora Parken (Djurgården). Under färden satte vi Bellman att sköta rodret för att han skulle råka i gräl med roddarmadamerna, vilket också lyckades, ty han skötte sin syssla så illa, att de först gav honom bannor och till slut överöste honom med okvädningsord, men han försvarade sig mycket bra och tog till och med loven av dem. Eftersom kvällen var mycket vacker och luften sval, gjorde vi en flera timmar lång promenad, åt en lätt supé och återvände strax för klockan åtta.”

Nästa dag avreste Bonde till Dresden för att där tillträda sin diplomatiska tjänst. Därmed var väl också besöken på Hässelby slut för Carl Michaels del.

Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.