Detta är historien om en tonåring i Hässelby som utsattes för intolerant rasism i Hässelby på 1970-talet. Han hette Tadesse Ljunggren och bodde i Hässelby gård med sin mor. Hans svarta krulliga hår och den tonade hudfärgen gjorde att han alltid utsattes för rasistiska påhopp, av klasskamrater i skolan och av främlingar på stan.
Hans mor hette Margit Ljunggren.


Tadesses mor, Margit Ljunggren, föddes den 13 juli 1928 i Vittangi i Lappland. 1953 flyttade hon till Etiopien tillsammans med sin man och deras två barn (då var barnen ett och två år gamla). Han var radiotekniker som hade fått ett bra jobb i Addis Abeba.

Familjen flyttade in i en trevlig bungalow, nådde på en gång en standard som var ovanlig; tjänare, gott om pengar, svenska kolonins gemenskap.

Efter tre år i Etiopien uppstod en svår kris i äktenskapet. Margit ville skiljas från sin man, hon ansåg att han vållat krisen. Han blev förtvivlad, tiggde om förlåtelse och i första hand för barnens skull försonades makarna.

Men 1957 orkade inte Margit Ljunggren med slitningarna i äktenskapet. Vid det laget hade barnaskaran utökats till fyra. Hon reste hem till Sverige och tog med sig de två yngsta barnen. Hon stannade i Sverige i sju månader innan hon förstod att hon måste resa tillbaka till sin man och sina övriga två barn. Hon togs emot med öppna armar och familjen levde återigen en tid i relativ harmoni.



Under den tid Margit Ljunggren vistades i Addis Abeba blev hon 1958 med barn tillsammans med en etiopisk man. Den 14 februari 1959 födde hon en liten son. Han fick namnet Tadesse.
Margit var 31 år när hon födde Tadesse.

Äktenskapet mellan Margit och hennes riktiga man hamnade nu verkligen i en svår kris och nu var det mannen som inte ville se sin fru. Han krävde att hon skulle återvända till Sverige.

Den 19 februari 1961 flög Margit Ljunggren med enkel biljett till Sverige. Hon kom till Sverige helt utblottad och fick rum på hotell Foresta som socialhjälpen betalade. Hon fick flytta till andra hotell, men efter en kort tid stod hon ensam.

Margit Ljunggren fick ett arbete som hushållerska. Hennes mor ville inte veta av henne. Men i mitten av november 1961 fick hon 3 700 kr av sin mor. Modern ville att hon skulle använda pengarna till en flygbiljett till Addis Abeba.
Margit Ljunggren: ”Jag blev så glad, nu skulle jag få fira jul med barnen.”

Den 19 november 1961 klev hon ombord på ett flygplan i Bromma för att åka tillbaka till sin man och sina barn i Etiopien. Hon kom inte längre än till Aten. Där upptäckte man att hennes visum till Etiopien hade upphört att gälla för åtta månader sen. Hon telegraferade till sin man och förklarade sin situation. Han svarade: ”Jag vill inte se dig!” Han tänkte inte tillstyrka ett visum för henne.

Margit tvingades flyga tillbaka till Sverige. Hon kom till Bromma utan ett öre på fickan.

Efter ett tag lyckades hon i alla fall skaffa sig en bostad på Kungsholmen och ett jobb, så att hon kunde försörja sig och sin son Tadesse.

Bilden visar en gatuvy i Addis Abeba.



Den 10 juni 1964 genomfördes skilsmässan mellan Margit och hennes svenske man i Addis Abeba. Nu måste Margit skapa sig ett nytt liv med sin son Tadesse.

1971 flyttade hon och sonen Tadesse till Hässelby, till adressen Natt Och Dags gränd 8. Tadesses fullständiga namn var Åke Martin Tadesse Ljunggren. Namnet Tadesse betydde 'han blev förnyad' på amhariska språket.

Tadesse utsattes redan som litet barn för rasism. Han var visserligen helt svensk men såg ut som en utlänning. Han hade kommit till Sverige tillsammans med sin mor innan han fyllt ett år, så han hade aldrig varit något annat än svensk medborgare.

Barndomsvännerna Elisabeth och Johan Bohm berättade:
”Tadesse var en lugn och tystlåten person. Han försökte alltid svälja, försökte alltid att inte märka det rashat han var utsatt för. När han började skolan skulle han snart också komma att utsättas för fysiskt våld. Redan i andra klass gav sig kamraterna på honom. De skrek Negern efter honom och så vidare. Ofta fick han stryk. Fram till sjätte klass bodde han med sin mamma på Kungsholmen. Den här perioden var allra värst. Det blev lite bättre när dom sedan flyttade till Hässelby. Där finns det ju fler utlänningar än inne i stan… Men den psykiska mobbningen fortsatte. På stan, i tunnelbanan, i affärer, ja överallt fick han veta att han var en svarting. Han sade nästan aldrig något om det här. Men man märkte ofta hur han led.”

Bilden, som visar Natt och Dags gränd på den tiden, kommer från Morgon-Tidningen.




”Kamraterna mobbade honom redan i småskolan” berättade barndomsvännen Elisabeth Bohm. Hon blev snabbt kompis med Tadesse och de var nära vänner under hela skoltiden. De gick då i Hässelbygårdsskolan.

Lena Odefors: ”Tadesse var smal, mörkt krulligt hår. Han blev retad.”

Mona Olsson: ”Det jag kommer ihåg var att han ofta var ensam. Vi gick i samma skola. Hässelbygårdsskolan.”

Robert Thonander berättade: ”En tant på 1970-talet berättade om Tadesse, att när hans mor bjöd hem några bekanta så tröttnade Tadesse på besöket och sade att nu skulle de gå. En oerhörd händelse på den tiden att ett barn skulle säga någonting sådant.”

Torbjörn Mattsson: ”Men Tadesse var en trevlig kille, han var rolig, tyvärr utsatt för en hel del rasism.”

Per Roos: ”Ja ... "Tadde" kallades han. Jag bodde på Friherregatan 1. Han hängde på grusplan nedanför Hässelbygårdsskolan. Vi spelade boll.”

Johan Skoglund berättade: ”Han hade det inte lätt, fina Tadesse, men hos min familj kände han sig trygg. Han var alltid välkommen till oss.”

Solveig Nordahl-Carlsson: ”Många var elaka mot Tadesse! Han var en väldigt snäll och fin kille!”

Torbjörn Mattsson: ”Ja, Tadesse var en trevlig kille, han var rolig, tyvärr utsatt för en hel del rasism.”

Bild: Henrik Henrikson.



Margit Ljunggren bodde nu ensam med sin son Tadesse på Natt och Dags gränd nummer 8 i Hässelby gård. En av Tadesses klasskamrater, Lena Odefors, beskrev modern: ”Jag var ju liten då, men jag ser henne framför mig som mörkhårig, glasögon och "gammal", en allvarlig kvinna.”

På denna bild från Aftonbladet sitter Margit Ljunggren nedanför ett porträtt av sin son Tadesse.



När Tadesse gjorde sin militärtjänstgöring förändrades allt. Plötsligt var ingenting som det brukade. Han fick snabbt nära vänner.

Tadesse var nu lång och kraftig. På hans svarta krulliga hår kunde man tydligt se att han hade en etiopisk far, men det hade ingen betydelse för hans nya lumparkompisar. Nu var han en del av gänget och slapp trakasserierna.

Elisabeth och Johan Bohm berättade:
”Nu låg Tadesse i lumpen i Boden, och han berättade hur fint han trivdes. Det förekom inga trakasserier där. Kompisarna på regementet accepterade honom trots hans hår och hans hudfärg. Det tyckte han var underbart.”

Den sjätte januari 1979 hade Tadesse permission från lumpen och hade då rest hem till sin mamma i Hässelby. De hade ätit middag tillsammans innan han lämnade barndomshemmet och åkte in till stan för att träffa sina kompisar på nattklubben Domino i Hornstull.

Johan Skoglund berättade:
”Den här kvällen var han med min bror och några till på diskoteket Domino vid Hornstull. Det var då han blev misshandlad och jagad.”

Bild visar diskoteket Domino vid ett annat tillfälle.



Modern, Margit Ljunggren, berättade:
”Bråket den kvällen började när Tadesse skulle betala den mat han hade beställt. Han och servitören kom ihop sig och började slåss. Två ordningsvakter dök upp och kastade ut Tadesse. En av dem gav honom ett slag. Ute på gatan fortsatte bråket. Tadesse slog mot en av vakterna som slog tillbaka så kraftigt att Tadesse ramlade i körbanan.”

Det var strax efter midnatt som Tadesse släpades ut från nattklubben av två vakter som sedan misshandlade honom på trottoaren utanför. Dessutom skulle en yngling i 20-årsåldern lagt sig i bråket och givit Tadesse flera knytnävslag i ansiktet.

Detta hände på Domino, samma dansställe där invandrare varit helt portförbjudna två år tidigare. Förbudet måste dock upphävas eftersom det var olagligt. De som förbjuder invandrare att komma in på till exempel ett dansställe bryter mot den lag som gäller hets mot folkgrupp.

Trots att de två vakterna höll fast honom på marken lyckas Tadesse slita sig loss och börjar sedan springa från platsen.
”Försök inte hindra mig, jag tänker hoppa”, ropade han och sprang mot Liljeholmsbron. Han grät, hade panik och var helt förtvivlad och fortsatte springa mot bron. Trots den kalla vinternatten var han endast iförd en tunn t-shirt på överkroppen.

Ett par personer i en bil såg tumultet på gatan och följde efter Tadesse. De såg honom klättra över räcket och försökte tala honom till rätta. De fick då veta att han utsatts för en rasistisk attack.
”Jag ska ta livet av mig. Jag är ju färgad” sade Tadesse förtvivlat.

Så plötsligt, i desperation kastade han sig sedan ut från broräcket. Han avled så fort hans kropp träffade den tjocka isen. Ingen av vittnena hann ingripa.

Vakthavande befäl på kriminalpolisen:
”Han måste ha råkat i panik. Först avvisandet från dansstället, sen misshandeln. Det blev sannolikt för mycket. Enligt vittnena ansåg han ju att han blev utsatt på grund av att han var färgad. Vi vet vem som misshandlade honom och den ynglingen som är i 20-årsåldern har hörts en första gång.”

Vakterna friades i rätten men Tadesses mor kämpade för upprättelse och att domen skulle överklagas.
Men tyvärr, vakterna slapp helt undan.



Elin Sundin: ”Jag önskar att du hade levt i ett vänligare samhälle, Tadesse. Ingen ska behöva uppleva det du upplevde.”

Luisa: ”Så sorgligt! Sådant ska bara inte hända. Så mycket tragedi och orättvisa.”

”Så fruktansvärt! Och så sjukt att vakterna friades!”

Tadesses mor hade förlorat sin älskade son. Efter hans död kämpade hon för hans upprättelse och berättade om det rasistiska Sverige, det våld han utsatts för och hur vi aldrig fick glömma det som skett.
Hon sade: ”Han orkade helt enkelt inte med rasismen längre”.

Tadesse blev nitton år. Han dog 6 januari 1979, bara några dagar innan han skulle fyllt 20 år.

Vila i frid.



Tadesse mor, Margit Elisabet Ljunggren, dog många år senare, den 3 juni 2018.
Tadesse och hon är gravsatta på Skogskyrkogården kvarter 55, Gravplats 00493.

Solveig Nordahl-Carlsson: ”Han ligger begravd i närheten av min bror. Jag brukar försöka sätta ljus och blommor hos Tadesse!”

På gravstenen, som Tadesse delar med sin mor står det:
TADESSE 14.2 1959 - 6.1 1979
MARGIT LJUNGGREN 13.7 1928 - 3.6 2018
Tacken herren,
Ty han är god,
Ty hans nåd
Varar evinnerligen

Till sist vill jag tacka alla som bidragit med sina minnen av Tadesse.
Bild: Henrik Henrikson.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.