 |
|
|
|
Text: Henrik Henrikson januari 2026
|
|
Hässelby Familjehotell är ett stort bostadskomplex i Hässelby gård. Anläggningen invigdes 1955. Det består av fyra höghus med 8-9 våningar, sammanlänkade med stort antal 3-våningsbyggnader och fyra innergårdar, och innehåller totalt 340 lägenheter.
Grundidén var att huset skulle ge hög service för de boende och avlastning så att båda föräldrarna eller ensamstående föräldrar skulle kunna komma ut i arbetslivet. 1956 togs restaurangen i bruk.
Det har skrivits mycket om restaurangen genom åren, men de andra faciliteterna i familjehotellet har inte fått lika mycket publicitet. Här tänkte jag berätta lite om de gemensamma utrymmena som fanns i Hässelby familjehotell utöver restaurangen.
|
|
Hässelby familjehotell började projekteras 1953. Från en början var det fyra höghus plus ett antal låghus utan sammanbindande korridorer. Men ju mer Olle Engkvist arbetade på sitt stora projekt i Hässelby, desto mer insåg han att det inte var optimalt att låta de boende gå utomhus för att komma till de olika faciliteter som han avsåg att placera ut i den stora anläggningen.
|
|
Engkvist kom då på idén att binda samman alla husen med ett korridorsystem, en inomhusgata. I korridorsystemet gick man på en mjuk röd matta. Dörrkarmar lite varstans minner oss om alla de svängdörrar som fanns på den tiden. I de stora cementkärl, som nu är fyllda med sten, fanns vackra blomsterarrangemang. Taken var täckta av blå träullsplattor, och längs väggarna löpte bänkar i mörk teak, där man kunde slå sig ner och få ett liten samtal med någon själsfrände.
Huvudkorridoren till matsalen hade rött tegel på golvet. Detta en gång stiliga korridorernas klinkergolv fick på 1990-talet grå linoleummattor för att dämpa bullret.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
750 meter korridorer i bottenplanet binder samman de fyra höghusen med tio trevåningslängder, sammanlagt 340 lägenheter. I korridorerna fanns en del av det kontinuerliga vardagliga umgänget som var nödvändigt för att ett socialt liv skulle fungera.
|
|
Det var naturligt och inbjudande att ta ”korridorvägen” när man rörde sig i familjehotellet. Mellan bostaden och daghemmet utgjorde korridoren den bekväma länken, där man gick utan ytterkläder och gärna under småprat med några som skulle samma väg. Och barnen tog sig lätt själva dit eller hem när de inte behövde tänka på att bylta på sig.
”När man såg en människa andra gången sade man hej även om man aldrig pratat. När det var kallt ute kunde man stå och prata i korridoren.”
”Man kom ju nästan dagligen i korridoren och stötte på samma personer, och det var ju många personer, och man kunde ju inte gå förbi helt likgiltigt och inte hälsa, utan man sade ´hej´, även om man inte har kontakt med personerna ifråga för övrigt.”
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Korridorsystemet skulle inte enbart fungera som kommunikationsled; det skulle också här och var ha karaktären av uppehållsplats och kontaktyta. De blev snabbt en naturlig plats för husets alla barn och ungdomar.
”Vi var i korridorerna varje kväll. Vi lekte kull, åkte rullskridskor, och sparkade fotboll.”
Redan från början var det mycket ”busliv” och skadegörelse i korridorerna. De kunde också vara skrämmande för ett barn när de stora pojkarna stod där och såg hotfulla ut. Vägen till restaurangen var då inte alltid så trevlig att gå.
|
|
I huvudentrén låg receptionen. Där fanns en tavla med samtliga 328 hyresgästers namn och adress. Porttelefonen fanns bredvid tavlan med alla namn och tresiffriga porttelefonsnummer. Det fanns en telefon i varje lägenhet. Detta var något helt nytt.
I receptionen kunde man hämta matkorgar om man inte ville äta i restaurangen. Den matutlämningen stängdes av hälsovårdsnämnden, och inreddes i stället till Kaffestugan som öppnades 1973. Den fyllde matsalsgästernas behov av kaffe på maten, för i matsalen serverades kaffe enbart på lördagar. Kaffestugan var öppen onsdagar och fredagar. Kaffe och kaka kostade 1 krona. Det tog slut i juli 1979 då Kaffestugan av tvingande skäl förvandlades till matsalskök.
I korridoren låg sedan raden av småbutiker. Trappan ledde upp till restaurangen. När receptionen lades ner 1 oktober 1973 togs första steget till avveckling, ansåg Ackling.
|
|
Hyresgäster kunde i receptionen beställa tvättider och lägenhetsstädning. Där kunde man också låna en golvbonare till parkettgolvet. Från början fanns en garnaffär som låg intill receptionen. Det var tänkt att om det inte fanns någon i receptionen skulle personalen i garnaffären kunna stå till tjänst med upplysningar. Den garnaffären är nerlagd.
|
|
Vänster bild visar receptionen: Vaktmästaren visade besökande tillrätta och tog emot paket till hyresgästerna. När man var i stan och handlade så kunde man skicka hem varor, och då lämnades de i receptionen. Sedan fick man en lapp i brevlådan att man hade paket att hämta.
Höger bild: När jag besökte Familjehotellet 2006, så kunde jag se att väggkaklet i receptionen fortfarande fanns kvar när lokalen blivit kök.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Foajén var från början en öppen utvidgning av korridoren vid entrén som var tänkt att användas av väntande gäster till boende i huset. Så här mysigt skulle det vara i foajén enligt den ursprungliga planen. I bakgrunden skymtar receptionen.
|
|
Kort efter husets färdigställande byggdes foajén in med en glasvägg och användes för bridgespel, möten och mindre fester.
|
|
Man anordnade också filmvisningar i foajén. Hösten 1974 startades en filmklubb. Premiärprogrammet ”Sommarnattens leende” lockade 80 personer till foajén. Andra titlar genom åren var Cykeltjuven, Pansarkryssaren Potemkin och Chaplins Diktatorn. Filmklubben visade 16-mm spelfilmer i foajén en gång i månaden. Filmerna lånades gratis från Västerorts kulturkommitté, där Nytta och Nöje var medlem.
Foto: Birgitta Rydbeck.
|
|
Idag är foajén matsal. När värden 1979 lät avhysa de boende från matsalen, fortsatte den gemensamt ordnade mathållningen i foajén. Men foajén användes efter matserveringens stängning även till de aktiviteter som hade ägt rum där innan den blev matsal.
På tisdagarna spelades där bridge, på onsdagarna höll bokcirkeln till där. I foajén hölls också husmöten och andra möten ordnade av Nytta & Nöje, Hyresgästföreningens kontaktkommitté, matsalens ekonomiska förening eller andra grupper i huset. Även grupper som inte hade direkt anknytning till huset eller verksamheten i huset, t.ex. studiecirklar, hade sina möten där. Foajén lånades också ut till hyresgästerna i huset på kvällar och veckoändar för privata fester av olika slag.
|
|
Metro Snabbköp vid Ormängstorget låg i ett av husen som ingick i Hässelby familjehotell. Det öppnade i december 1955. Och intill i samma hus låg en blomsteraffär.
|
|
Inne i familjehotellet fanns också en liten kvällsöppen servicebutik, en märkvärdighet på den tiden. Där fanns mjölk, bröd med mera. Den låg intill receptionen.
På den tiden stängde de flesta butiker kl. 18. Men Metro, som drev matvarubutiken vid Ormängstorget, svarade för familjehotellets egen butik som öppnade kl. 18 och stängde kl. 20. Där fanns det mesta av ”livets nödtorft”. Den servicebutiken fungerade till slutet av 60 talet.
Efter att ha stått oanvänd några år fick hyresgästerna nyttjanderätt till lokalen och under en period fick husets ungdomar disponera den för sin egen verksamhet. Numera är många av lokalerna igenstängda.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Det fanns en Damfrisörska vid Familjehotellets stora entré. Renée Björnlycke berättade: ”Den damfriseringen hette Salong Cherie. Tant Astrid hette hon som skötte den. Där började jag jobba som elev 1963. Då kostade tvättning och läggning 9:90. I priset ingick även en flaska läggningsvätska. Det var tider det!”
Damfriseringen hade ingång både utifrån och från gången, så de som inte kom in genom den låsta porten kunde ta sig in genom att passera igenom damfriseringen.
Bland andra lokaler med kommersiell service i familjehotellet fanns från början också en syateljé.
Bild från boken Hässelby Familjehotell.
|
|
I en lokal bredvid huvudentrén till huset öppnade tre kvinnor i huset på 1980-talet en secondhandshop, Sinkadus. Den blev mer och mer ett försäljningsställe för saker som människor i huset tillverkade själva: smycken, applikationer, stickade tröjor, tovade hattar, näverarbeten, fredsmärken osv.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Av de fyra ursprungliga tvättstugorna, en i källaren i varje höghus, med vardera två tvättmaskiner slopades i mitten av 1960 talet tre. I den fjärde installerades sammanlagt nio tvättmaskiner som nu betjänar hela familjehotellet, men också används av hyresgästerna i ett intilliggande Olle Engkvist-hus.
De tre stängda tvättstugorna blev 1986 redovisningsbyrå, ingenjörsfirma och en psykmottagning.
Dessutom fanns i familjehotellet en tvättinrättning med kemtvätt där man kunde lämna in det man ville ha tvättat.
Foto: Henrikson.
|
|
I hus tre, i källarplanet, fanns ett skrädderi, med anslutning till en vävkammare. Där fanns en entré utifrån på baksidan, i samma byggnad som kapellet.
|
|
En bild inifrån vävstugan. På 1980-talet var den öppen på tisdagar för den som ville prova på, men den som vävde hade egen nyckel och kunde gå ner i vävstugan när som helst.
I källaren fanns flera fritidslokaler, förutom vävstuga, även för snickeriverksamhet, keramik och pingis.
Redan från början var det mycket ”busliv” och skadegörelse i dessa hobbylokaler. Lokalerna stängdes därför i september 1961.
Foto: Lennart Nygren.
|
|
I byggnad 12 fanns en fotoateljé, intill en hobbylokal, med gemensamt kapprum och toalett.
|
|
De två gymnastiksalarna med tillhörande omklädnings- och duschutrymmen, som låg i två plan intill servicebutiken kunde nås både inifrån korridorsystemet och direkt utifrån via en särskild entré. De hyrdes och användes på dagtid av Loviselundsskolan och i viss utsträckning av husets daghem. På kvällarna hyrdes de ut till boende i familjehotellet och till olika föreningar. På 1960-talet anordnades även danskurser där.
1980 stängdes ingången från korridoren efter att skolan hade klagat på skadegörelse i lokalerna. Hösten 1985 sade skolan upp kontraktet och gymnastiklokalerna stod därefter tomma.
Bild från tidningen Norrskensflamman 1964.
|
|
Det som från början var servicebutiken blev sedan disk-, biblioteks- och rökrum. Diskutrymmet var delvis avskilt från rökutrymmet av bokhyllor, som innehöll husets lånebibliotek. Rökutrymmet var möblerat med bord och stolar.
1986 kunde man läsa följande beskrivning: "Lånebiblioteket innehåller för närvarande biblioteket med cirka 300 volymer omfattande såväl svensk som utländsk litteratur. Omsättningen är stor och en del av böckerna hotar bli sönderlästa, varför nya bokgåvor tacksamt emotses.”
|
|
Vad gäller sjuksköterskefrågan hade Familjehotellet utan kostnad ställt ett behandlingsrum till förfogande och hade dessutom ställt en mindre lägenhet till sjuksköterskans förfogande. Denna sjuksköterska kunde lämna första hjälpen och ge injektioner i hemmen eller i den sköterskemottagning som fanns i 63A. För en avgift av 25 kronor per år fick hyresgästerna hjälp där med sina krämpor.
I källarplanet i ett av punkthusen fanns även en tandläkarmottagning.
|
|
Den 18 december 1955 invigdes kapellet i Hässelby familjehotell. Kapellet hyrdes av Hässelby församling (Det finns en utförlig artikel om kapellet på min hemsida under rubriken kyrkor/Hässelby gårds kapell). Verksamheten avslutades den 12 juni 1983.
|
|
1987 förvandlades kapellokalen till ”Oasen” - ett ”socialt kafé” där man bedrev en omfattande kurativ verksamhet. Efter det blev lokalen en förskola.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Redan när familjehotellet var nybyggt fanns det ett garage för hyresgästerna med plats för ett 80-tal bilar.
|
|
I anslutning till garaget fanns en bensinmack med tre pumpar. På den här tiden hade en bensinmack inte någon diversehandel, utan man erbjöd bara bensin och motorservice.
Invid bensinmacken fanns en spolplatta och en smörjgrop. Jag har markerat bensinpumparna med gult. Enligt en berättelse hade ägaren till bensinmacken två stora hundar som de riktigt små barnen kunde rida på. De höll då i hundarnas öron. Han använde de hundarna till att jaga bort ungdomar som höll till i källarna, men en del såg det som ”människojakt med vilda bestar”.
|
|
En bild från 2022 visar en loppmarknad på garagetaket. Från början tänkte man att på taket till garaget skulle det bli en lummig trädgård, där mammorna kunde ha sina telningar under ständig uppsikt. Där skulle byggas cykelbanor, lekstugor och annat som fröjdar barnasinnet.
Någon berättade hur det var på garagetaken i början: ”På garagetaket spelade vi brännboll, lekte burken, hade löpartävlingar och ibland frågesport med Folke Höjmar som bodde på första våningen. Från sitt fönster var han både frågesportsledare och domare. På Garagetaket var umgänget livligt under sommarmånaderna. Sommarsäsongen inleddes med en gårdsfest sista lördagen innan skolan slutade i juni. Då ställde man upp en stor grill, där var och en fick grilla medhavt kött eller korv, medan bröd, sallad och glass serverades gemensamt. Dryck fick man också ha med sig själv. Hela gräsmattan fylldes av filtar och människor, och när maten och drycken var avnjuten vidtog säcklöpning, dragkamp och underhållning. Sköna sommarkvällar spelade också många boule på garagetaket."
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
En hobbysektion fanns för olika inriktningar, till exempel snickeri och jazzbalett. Det fanns även en klubb för äldre. Till snickerilokalen hade en grupp för gemensamt bruk skaffat och bekostat en avancerad maskinell utrustning, medan verkstaden i övrigt var öppen för alla.
Keramiklokalen blev senare förråd för trädgårdsmöbler med mera. Ibland kunde flera lokaler byta inriktning samtidigt. På 1980-talet flyttade pingisen till före detta vävstugan. Samtidigt byggdes då pingisrummet om till bastu. Bastun användes efter lust och behov; de som bara ville bada ibland lånade nyckeln av bastuföreståndaren samtidigt som de betalade en engångsavgift på 10 kronor. Regelbundna badare köpte årskort och nyckel för 50 kronor per person och termin. För dem som ville bada tillsammans fanns "fasta" öppettider ett par kvällar i veckan.
Bild från Arbetartidningen.
|
|
Hässelby familjehotells fyra höghus syns vida omkring där de står på rad. När man byggde detta komplex så såg man till att det också skulle finnas uthyrningsrum, som man kallade ”Moster Matilda”-rum. Detta var en absolut nyhet för Sverige. ”Matilda”-rummen var en serie rum av hotelltyp som husets familjer kunde hyra om de fick tillfälligt besök av gäster som de ville bereda logi för kortare tid. Härigenom slapp husets familjer att hålla sig med extra sängar eller egna gästrum.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Från början var det inte planerat något daghem i familjehotellet. Men Olle Engkvist insåg i tid att barntillsynen var en nyckelfunktion. Han kompletterade då Hässelby familjehotell med ett daghem i den sista byggnadsetappen genom att bebygga en markbit som var planerad som parkering längst ut i sydost. När anläggningen stod klar hade man ett daghem med 54 platser i tre avdelningar. Hyran betalades över lägenhetshyran. Daghemmet invigdes 4 juni 1956. Med lite överskrivningar hade man cirka 60 barn.
Vänster bild: Foto tidningen Västerort.
|
|
För daghemmet svarade tant Elsa Hagström. Hon var föreståndare för daghemmet 1956 – 1974. Hon var med att utforma daghemmet och de två fritidslokalerna.
|
|
Daghemmet bestod av en låg länga i olika etapper med stor gård framför. Det hade inomhusförbindelse med husets korridorsystem. Det var ovärderligt att kunna gå direkt till och från daghemmet utan att behöva bylta på barnen kläder och ge sig ut på resor med buss eller tunnelbana. Barnen har en trygghet i och med att de har samma kamrater på daghemmet som hemma. Det fanns en avdelning för barn 2-3 år, en avdelning för barn 3-5 år och en för barnen i åldern 5-7 år.
|
|
Dessa barn lärde sig att vara självsäkra och blev snabbt vana att uttrycka sig med vuxna. När dessa barn sedan började i Loviselundsskolan, som ligger intill familjehotellet, så var de självsäkra och dominerande, så skolan försökte sprida ut dem så att det inte blev för många familjehotellsbarn i varje klass.
Fram till 1979 hade de barn som bodde inom familjehotellet förtur till daghemmet.
|
|
Efter att daghemmet hade byggts tillkom två fritidshem genom att några källarlokaler byggdes om. Kerstin Liedholm var föreståndare. Dessa fritidshem stod tomma från hösten 1985, då socialförvaltningen sade upp hyreskontrakten.
Foto: Birgitta Rydbeck.
|
|
|
När Hässelby familjehotell öppnade 1956 porlade springbrunnen i restaurangens vinterträdgård och serveringspersonalens kläder matchade den blå tonen i möbelklädseln. Restaurangen hade plats för 200 gäster. Lunch och middag serverades där för självkostnadspris.
Foto: Ellen Dahlberg.
|
|
|
Matsalen kompletterades efter några år med mindre sal för småbarnsfamiljer. Festvåningen låg över restaurangen, med matbord, soffor och ett serveringskök.
1979 beslutades att restaurangen skulle stängas. Sista gången det serverades där var torsdagen den 30 september 1979. Den stora matsalen användes senare som skola.
Bild från boken Hässelby Familjehotell.
|
|