Hässelby strandbad ligger i Hässelby villastad i ett lugnt villaområde. Numera är det en sandstrand omgivet av ett litet parkområde. Men det har tidigare varit en omfattande nöjespark, känd vida omkring för att vara ett av Sveriges första gemensamhetsbad.



Med ångfartyget Yngve Frey kunde man redan så tidigt som sommaren 1945 åka på lustturer till Riddersvik.
”Harmoni-musik medföljer och en paviljong vid Riddersvik är upplåten till dansnöje; tillika har man å det rymliga fartyget vidtagit sådana arrangementer, att detta nöje, under hemresan, kan fortsättas ombord.”

Vid den här tiden började det bli allmänt accepterat att bada fritt i sjöar. Innan dess hade strandbad ansetts opassande och riskfyllt. Under 1800-talets andra hälft anlades ett flertal badorter längs Bohusläns kust. Bland de mest kända var Lysekil och Marstrand.
Där badade man från kallbadhus. Det skulle dröja ända till sekelskiftet 1900 innan gemensamma badplatser fick sitt genomslag.
Under 1890-talet spred sig ryktet om Mölle som en plats där män och kvinnor för första gången tilläts att bada tillsammans, dock i relativt heltäckande baddräkter och detta blev den beryktade “Synden i Mölle”.

Så här såg strandområdet i Hässelby när man började anlägga strandbadet på denna plats. Det hade varit ett igenvuxet område med al och hasselsnår. Vattenståndet var på den tiden högre i Mälaren. På vintrar och vårar var hela området mycket sankt och gyttjigt. Bilden är inskickat av Spathon.



1912 köptes området av målarmästare Bergendorf för att göras i ordning till badplats. Ett år senare invigdes Hässelby Strandbad. I början fanns bara några få byggnader färdiga. Den långa raden med omklädningshytter, ett konditori och själva dansbanan. Dessutom fanns det en skjutbana.
Foto O. Bladh 1922.



I juni 1913 skedde invigningen av Hässelby strandbad. Detta bevakades av alla stora dagstidningar. Till vänster syns ett klipp från Svenska Dagbladet och till höger Stockholmstidningen.

Den 15 juni 1913 öppnades Hesselby Strandbad, kallat "Mälarens Mölle"- Stockholms första gemensamhetsbad. Här kunde, moralens väktare till ständig förtrytelse, män och kvinnor bada tillsammans! Det omoraliska i detta ansågs bestå i att personer av båda könen umgicks lättklädda och i en avspänd atmosfär. Det fanns folk som menade att det angenäma med gemensamhetsbaden inte var baden, utan gemensamheten, och de vistades därför hellre på stranden än i vattnet.

Man ser den långa raden omklädningshytter. De bestod av två långa tygtält, avdelade i hytter, det ena för herrar, det andra för damer. Så speciellt privat blev väl inte omklädningen, eftersom det inte fanns några dörrar eller förhängen framför hytterna.



Dagens Nyheters förstasida den 16 juni 1913. Huvudnyheten var ”Hesselby bad, vårt första gemensamhetsbad, öppnat”.



De randiga badbyxorna och baddräkterna kunde besökarna hyra av två damer för 25 öre i en kiosk vid badets ingång. Där fanns förutom uthyrning av badkläder även biljettförsäljning och effektförvaring.

Badkläder var på den tiden inte var mans egendom. Det var tvunget för kvinnor på den tiden att nyttja hel baddräkt. Men 1910-talets baddräktstyg var ganska sladdrigt och hade en utomordentlig förmåga att framhäva minsta intima kroppsdetalj vid väta, vilket gjorde de långbent sedesamma baddräkterna betydligt skamlösare än den mest vågade bikini. Kom därtill att de frigjorda herrarna nonchalant knäppte upp det ena axelbandet på baddräkten och därmed blottade en fjärdedel av bröstet — ja, en del tog till och med steget fullt ut och uppträdde i knälånga badbyxor — så inser man gemensamhetsbadets "farlighet" i hela dess vidd.

Under badets första tid 1913 - 1920 var det alltid fullt med folk. Då fanns bara Hässelby Strandbad och Mölle i Skåne som gemensamhetsbad. Hässelby Strandbad kom därför att kallas för "Stockholms Mölle".
Foto: Harry Grip.



Bilden till vänster: Hopptornet vid strandbadet.
I ett reportage kunde man läsa: ”Söndagen efter invigningen drabbades Hässelby strandbad av en olycka som ett ögonblick såg nog så allvarlig ut, fast den dess bättre, väl överstånden, föreföll mest komisk. Det hände sig nämligen icke bättre än att det cirka 10 meter höga tornet vid 6-tiden, då det var fullt av såväl klätt som oklätt folk, plötsligt kändes vackla, och innan man visste ordet av vände sig på sin bas och störtade ner i vattnet. Omkring 20 personer – av dem ett 10-tal i full kostym – befann sig några ögonblick i sjönöd på det här 6 à 7 meter djupa vattnet, men dess bättre hade man snart fått dem på det torra och alla befanns oskadade med undantag av en dam som fått några skrubbsår på armen. Hon blev emellertid genast förbunden med tillhjälp av badets förbandslåda. De våta badgästerna fick låna filtar och kappor medan deras kläder torkade, och det dröjde inte så synnerligen länge innan det glada livet i vattnet och på dansbanan åter var i full gång."
Bild ur Durojs album nr 2.

Bilden till höger: Två killar från Bromsten IK står på en sten i Hässelby strandbad omkring 1920. Han till vänster heter enligt en notis Olof Nylander.



Teckningen till vänster kommer från Dagens Nyheter, den till höger Stockholmstidningen.



Söndagen den 13 juli 1913 anordnades Hesselby Strandbads första stora skönhetstävlan.
Segerpriset utdelades till den tredje damen från vänster. Hon hette Gertrud Nilsson, och hon fick ett fickur i guld.
På baksidan av detta fotografi är det stämplat ”Hesselby strandbad. Foto: Severin Björk, ensamrätt” och någon har skrivit till: Cétait le bon temps! (det var den goda tiden).
Ändå var det en man i Solna, Sigfrid Sparrow, som skickade in bilden till Stockholmstidningen och tog åt sig äran att ha tagit bilden. Han fick av tidningen 25 kronor i honorar.



Den eleganta entrén, så som den såg ut i början. Strandbadet hade en liten restaurang där det serverades smörgåsar, kaffe och läsk. Ingen pilsner fick dock säljas. Inskickat av Ninnie Carlsson. Det är Ninnies mor Majken som står i mitten med två av sina vänner.



Första midsommaraftonen 1914 var det så mycket folk att man knappt kunde vända sig om, varken på dansbanan eller utanför den. Detta gjorde att många gick upp på dansbanan och dansade i bara badbyxor eller baddräkt. Annars var bestämmelserna så stränga att man inte fick komma upp på dansbanan om man inte var prydligt klädd.

Storhetstiden för Hässelby strandbad med sin dansbana, inträffade i slutet på 30- och 40-talet. Då spelades dansmusiken av bröderna Arthur och Seymor Österwall och deras stora Nalenorkester.

I flera årtionden landade varje lördagskväll båtar fullsatta med danssugen publik från innerstaden vid ångbåtsbryggan invid badet.
Foto: Harry Grip 1914.



Målarmästare Bergendorff sålde badanläggningen 1918 till kapellmästare Max Uyma. Hela badet med byggnader och inventarier gick för omkring 25 000 kronor. Uyma rustade upp hela anläggningen med en större dansbana och med lite ny färg såg allt mycket trevligare ut.
Foto: Severin.



Badmästare Hjalmar Björk. Han skötte simundervisningen, mot en särskild avgift. Vid strandbadet fanns även en ordningsman, som höll ett öga på att allt gick ordentligt till och att endast nyktra personer fick tillträde till badplatsen.
Foto (beskuret): Harry Grip.



Hässelby strandbad så som det kunde se ut omkring 1920, målat hundra år senare av Barbro Ingvaldsson.
Inträdet var på den tiden 25 öre. Många hässelbyungdomar tyckte att 25 öre i entréavgift var en stor summa. De fortsatte därför sitt badande i några vikar intill.

I den amerikanska dagstidningen Nordstjernan fanns 1919 ett reportage om en båtfärd på Mälarens vatten. När man passerade Hässelby var skribentens enda kommentar: ”Det osmakligt reklamerade möllebadet Hesselby verkar från sjön synnerligen enkelt och tarvligt”.



En planritning över Hässelby strandbad 1933. Ritningen fanns bifogad Byggnadsnämndens i Hässelby villastad protokoll.



Ångbåtsbryggan på 1920-talet. Varje söndag under sommaren gick det två eller tre båtar med passagerare från Stockholm på förmiddagen och tillbaka senare på dagen. Båtarna lade till vid den här bryggan ett par hundra meter från ingången till strandbadet.
Bild ur Durojs album.



Vänster bild:
Från baddräktstävlingen 1915. I bakgrunden syns flickorna sitta i gungor ute i vattnet. En alltför närgången man får en fot upp i ansiktet.

Mittenbilden:
”Hässelby, där söta små najader
pläga plaska i långa rader,
blir en ort för gudar, rena seder:
sedan ordningsmakt man nu får se där.”

Höger bild:
”Två småttingar, som varit till allmän glädje i sina små simbyxor, befunnos värde ett extrapris, bestående av var sin ovikta Hagalundstia, värderad till 1 kr. i silver. Folkets jubel!”

Bilderna kommer från Dagens Nyheter 1914 – 1915. På den här tiden fanns en enkronassedel, och den kallades i Stockholmstrakten för Hagalundstia.



Ett filmteam tog 1927 med sig operabaletten ut till Hässelby, för att kunna göra ytterligare en film med lättklädda damer, och sedan kalla det för ett aktuellt reportage från vårt mest omtalade strandbad.



En bild av det första hopptornet på 1930-talet.

1930 dog Max Uyma och hustrun Sofia övertog driften av badet. Det gick dock inte så bra. Badet förföll under de närmaste åren. Fru Uyma sålde därför 1933 anläggningen till byggmästare Elis och Elsa Falk.
Då fanns där en fallfärdig dansbana och en liten servering.

Så snart Elis Falk övertagit badet så anlade han nya murar och terrasser. Solplagerna ansades. Botten som med åren blivit alltmer lerig fick ny sand. Man körde dessutom bort inte mindre än 565 billass sopor från strandbadets område.



Området fördubblades 1936 genom att ytterligare mark åt öster köptes in, och ännu en dansbana byggdes så att man kunde ha kulturell dans m.m.

Det kom gott om folk, speciellt danskvällar: torsdag, lördag och söndag. En dansbiljett kostade 25 öre och entrén var 40 öre.

Bildtexten till den högra bilden:
”Platen” Lindenblad och ”Budda” Wennberg tillhör stamtrupperna på Hässelby.
”Man kan inte dansa hela tiden, utan man måste ju flukta efter om det finns någon verklig goding att gå in för”, resonerar de just nu.”

Tre ångbåtar kom varje lördagskväll från innerstaden med 400 danslystna ungdomar. Midsommarafton 1936 räknade man in hela 8 400 besökare – en rekordsiffra som sedan aldrig överskridits.



Den kubanska dansen Conga lanserades på Strandbadets dansbana 1946. Lägg märke till att på den här tiden gick spårvagnen från stan bara till Ängby. Sedan blev det till att cykla i 20 minuter (eller ta bussen). Affischen är från 1948.



Strandbadet var ett utpräglat familjeföretag.
Direktörsparet Falk assisterades av en med åren växande skara barn och barnbarn.
Sönerna Sixten och Ingvar engagerade sig i verksamheten på olika sätt.
Ingvar var ”rektor” i den mycket populära vattenskidskolan, och sonhustrun Ann-Marie basade för serveringen.
En glad skara ungdomar av tredje generationen hjälpte till med att klippa gräsmattorna, luckra i rabatterna och hålla snyggt och fint utmed stranden. Strandbadet har alltid varit välhållet som en stadspark.

Lars Ekblom berättar 2020:
”Jag minns 1950-talet. Hässelby strandbad var en riktig oas i Hässelby. Men eftersom man fick betala inträde så var det inte alltid man hade råd, tror det var 25 öre på femtiotalet. Då fick man hålla till godo med Lövstabadet, Allmänna eller ibland Tempeludden. På höstarna krattade vi i Hässelby Cykelklubb löv i hela strandbadet och fick då disponera en kväll på sommaren efter, vilket gav bra intäkter till klubben. Falk var bra att ha och göra med tyckte vi.”



Till säsongen 1951 byggde man en helt ny entré i modern stil. Genom denna entré strömmade omkring 700 danssugna ungdomar in på säsongpremiären pingstafton 1951. Hässelbyborna dominerade, men buss 82 tillförde strandbadet en rätt betydande publik från Brommahållet. Den nya entrén släppte in betydligt fler personer i minuten än den gamla.

I kiosken till höger kunde man köpa våfflor med jordgubbsylt och grädde. I den vänstra gick det att köpa glass och godis.



Sångerskan Lilly Berglund gav ut många skivor, men hon var på 1950-talet också med i några filmer, bland andra Flyg-Bom. Här står hon framför en bastant TV-kamera på Hässelby strandbad.
Bild från Sveriges Radios pensionärers förening.



Bild inskickad av Åke Kronqvist. Den fina sandstranden gick en bra bit upp i parken. På alla lediga utrymman satt folk och solade eller drack av medhavt kaffe.



Pehr-Olov Ehrnstén berättade 2002:
”Många ungdomar från andra delar av stan besökte också strandbadet. De flesta var nyktra, trevliga ungdomar som bara kom dit för att ha roligt. Sommaren 1952, när vi var i övre tonåren, började vi åka ut till Hässelby strandbad. En vän hade precis köpt en ny Simca. Det var ovanligt på den tiden att en vanlig arbetare kunde köpa en så fin bil. Med den åkte vi, några pojkar och flickor, ofta ut till Hässelby strandbad på lördagskvällarna för att dansa. Någon gång blev det istället en söndag mitt på dagen, då man också hade dans därute.

Pehr-Olov Ehrnstén fortsätter sin berättelse:
"Visserligen tyckte vi i början att det var långt att åka till Hässelby från stan, men det började faktiskt med att vi var nyfikna på att se den nya stadsdelen Vällingby. Det hade varit skriverier i tidningarna om att man därute i Vällingby skulle bygga världens modernaste stad, och det ville vi se.

Sedan fortsatte vi ut till Hässelby strandbad för att roa oss. Vi tyckte det var fantastiskt med dansbana och bad på samma plats. Badbyxorna som man kunde hyra var blåa med vit snörning på båda sidorna så att en storlek passade de flesta.

Det var som en folkets park. Bodarna var på 1950-talet senapsgula. Stånden hade luckor som fälldes ned och hängde på sidorna i kedjor. Där fanns bland annat tombola.

På lördagskvällarna spelade olika orkestrar bra dansmusik och det var en feststämning. Vi hade klätt upp oss för att dansa och roa oss.

Man köpte kuponger. Det kostade sedan en kupong per dans. En dans var tre melodier. Om man tyckte att orkestern spelade bra applåderade man. Om ingen applåderade så kunde orkestern sluta dansen efter två melodier. När det var damernas var det fritt.

Samtidigt kunde några fortfarande bada nere vid vattnet. Mellan danserna köpte man en varm korv eller tog en kopp kaffe. Myggen kunde ibland sätta åt fram mot kvällen. Visst kunde det finnas några fulla personer där på området, men dem struntade man i. Vi var ju där för att dansa och ha roligt.”
Bilden visar Pehr-Olov framför den nya Simcan.



En bild av den unga och extatiska hejarklackspubliken vid en danstävling 1952 i Hässelby strandbad.


De flesta var glada med rätta feststämningen, men några hade smugglat med sig sprit och drack ibland mer än de tålde. Inte mindre än sex fyllerister ansåg sig polisen nödsakad att ta hand om vid Hässelby Strandbad denna lördagskväll sommaren 1952.
En huvudstabo som ofredade några flickor som vägrade dansa med honom satte sig till så våldsamt motstånd att tre polismän hade fullt arbete med att övermanna honom. Den jourhavande konstapeln på Bromma polisstation som tidigare av fyllefinkgäster ofta titulerats ”gestapobas” fick nu ett nytt epitet – ”kommunistöverdjävel”.
Bild från Expressen.



Badet fick 1953 ett nytt fint vattenfall. 5 000 liter lagom kylslaget vatten forsade varje minut genom det nya fallet. Ovanför vattenfallet hade strandbadschefen Falk byggt en vacker terrass och en liten bungalow. Vattenfallet gjorde sig bäst om kvällen då belysningen var tänd.



På Världssportutställningen 1949 i Stockholm fanns flera betongskulpturer av Arne Jones. Efter utställningen köptes en av dessa skulpturer till Hässelby strandbad.

Vänstra bilden visar skulpturens skapare, konstnären Arne Jones.
Mittenbilden: Badflickan Gunilla Wendin står i den runda betongskulpturen 1965, då den ännu hade kvar konstruktionen med armeringsjärn. Från början var det dessutom en fontän mitt i skulpturen.
Till höger ser vi en del av en annons från 1969. Konstverket hade nu blivit en symbol för hela badet. Sedan såldes skulpturen till en park intill en herrgård i Skåne.



Hässelby strandbad var ett familjeföretag. I familjen arbetade 1958 på badet:
Byggmästare Elis Falk. Han var arbetsledare.
Fru Elsa Falk, med biljettförsäljning som specialitet.
Sixten Falk, äldsta sonen, badets nöjespappa. Anställde musiker och gästartister.
Ingvar Falk. Konditor och ”Oasens” badmästare.
Ann-Marie ”Mitzy” Falk. Konditorns hustru och föreståndarinna för kaffeserveringen.
Kioskrörelsen och korvbaren utarrenderades till Oskar Nilsson. Hans bror Herbert Nilsson skötte golfbanan samt ”sockervaddsståndet”. Knut Rohdin vårdade skjutbana och rouletterna. Åke Friberg skötte automatspelen. I värdeinlämningen satt ”Låset” Holm som även hyrde ut badkläder och roddbåtar.

Denna fina och välkomponerade bild av strandbadet är tagen av Anders Eriksson 1962.



Sommaren 1963 förrättades ett massdop vid Hässelby strandbad en tidig lördagsmorgon. Nästan 800 Jehovasvittnen ”renades” i vattnet av 24 dopförrättare.
Det var regnigt och kallt. De flesta doppade sig högst motvilligt i det 18-gradiga vattnet och rusade upp på land så fort de kunde. Där stod vänner och anhöriga beredda med värmande plagg.
På den högra bilden lyckönskar två damer från Danmark varandra. Bilderna är från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.



Familjeklanen Falk överlät 1966 driften av dansbanan till Ab Skandinaviska artist och musik (alltså SAM), ett promotorföretag i nöjesbranschen med bl.a. Mascots, Nilsmen och Moon Jacks i sitt ”stall”. Här spelar Moon Jacks på Hässelby strandbad den sommaren.
Fotograf är Birgitta Johansson.



1968 var badets sista sommar i Falks regi. Med ålderns rätt tyckte han att det var dags att sälja anläggningen.
Stockholms stad köpte den yttersta strandremsan till den strandpromenad som skulle sträcka sig utefter vattnet ända in till stan.

Här ser vi de tre nya ägarna tillsammans med Elis Falk på samma bild från badstranden. Från vänster Åke Friberg, Kurt Dahlberg, tidigare ägaren Elis Falk och Silvo Jaconelli. Två av de tre köparna fanns redan i verksamheten, Åke Friberg, som drivit spelhallen i 10 år, och Kurt Dahlberg, som haft skjutbanan.
Bild: Västerort 1968.



Dansbanan byggdes om till ett bingocenter. Den nyinredda restaurangen vinterbonades, och man anordnade diskotekdans tre kvällar i veckan samt festvåningsabonnemang.
Här ser vi en bild från en firmafest i restaurangen. För underhållningen stod Pekka Langer.
Fotograf: Birgitta Johansson.



Trafiken på Hässelby strandväg och angränsade smågator ökade kraftigt under de kvällar det var underhållning och dans, vilket givetvis irriterade de kringboende villaägarna.
Ljudlig popmusik trängde ut från dansbanan och hördes vida omkring. Badets tre ägare tröttnade till slut på de mångåriga fejderna med kringboende villaägare som ständigt klagade på ljudet från diskotek och restaurang, så i slutet av 1970-talet tänkte de avveckla hela rörelsen. Restaurangen, som kallades Hässelby Wärdshus, hade dessutom bara rätt att servera folköl.
Foto: Stig Forslund 1980.



Sommaren 1982 byggde man, som ett sista försök att öka badets populäritet, Stockholms första vattenrutschbana vid Hässelby strandbad. Likt en lång orm ringlade den sig bland träden vid badets södra del. Banan var 75 meter lång och fallhöjden 7,5 meter. Vatten spolades hela tiden fram i banan och såg till att friktionen blir minimal och farten god. Resan slutar med ett plask i en liten bassäng.
Foto: Jurek Holzer 1985.



Vänster bild: Hopptävlingar vid Hässelby strandbad med bland andra Ulrika Knape.
Foto: Arne Åkerlind.

Höger bild: Hopptornet 1988, slitet och förfallet bortom all räddning. Något år senare revs det. Giovanni Jaconelli sålde så Hässelby strandbad till Stockholm Energi, ägare till det intilliggande Hässelbyverket. Nu försvann de sista byggnaderna på strandområdet.
Foto: Fredrik Billig.



Med tiden försvann alla spår av den gamla dans- och nöjesanläggningen Hässelby strandbad, och endast den lilla sandstranden finns numera kvar. År 2007 fanns det åtminstone en liten kiosk för de badande.
Foto: Henrik Henrikson



Förr eller senare tar dagen på badet alltid slut och man bege sig hemåt.
Foto: Henrik Henrikson 2015.


Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.