Första världskriget hade just slutat, och de båtar som trafikerade Hässelby var gamla och slitna.
De båtturer som gick till Svartsjölandet 1919 lade till vid Hässelby flera gånger varje dag till och från Stockholm.

Men många av de hässelbybor, som jobbade inne i stan brukade i stället ta tåget.

I början av året 1919 hade en lokmannastrejk brutit ut, så att inga tåg gick från Hässelby in till Stockholm.
De styrande i Hässelby träffade då en uppgörelse med ångfartygsaktiebolaget Drottningholm-Fittja
att bolaget skall sätta in en båt på lämpliga tider mellan Hässelby och Stockholm.
Under lokmannastrejken avgick därför en ångare från Berghamnsbryggan kl 6 på morgonen
och den återvände kl 18 varje afton.

På grund av lokmannastrejken så kunde inte heller sopor transporteras till Lövsta för att brännas,
utan måste lagras på sopstationer inne i stan.
Värst var det med latrinet, alltså det som kom från alla torrtoaletterna i stan.
I början klarade man situationen genom att tömma latrinkärlen i tre pråmar,
varav en låg vid Södermälarstrand, en nedanför Kungsholmstorg och en utanför Nationalmuseet.
Det borde ha varit en fruktansvärd stank när all avföring fyllde dessa pråmar.
I början av februari var pråmarna fullastade,
men nu hade isen lagt sig på Mälaren.
Så man fick vänta till islossningen med att transportera ut pråmarna till Lövsta.


Hässelby planteringssällskap bildades 1919
på initiativ av trädgårdsmästarna
Albert Landberg och Egard Erikson.
Sällskapet hade till uppgift att verka för förbättring
och plantering på allmänna platser i Hässelby.
Brunnsparken i Hässelby villastad
är ett resultat av sällskapets verksamhet. 
Bilden visar en av de basarer
som planteringssällskapet anordnade,
för att samla in pengar till sin verksamhet.

I Hässelby önskade man 1919 att Riddersviks station skulle få heta Hässelby eller Hässelby villastad.
Postverket hade ju redan ändrat poststationen Riddersvik till Hässelby villastad,
och även AB Stockholmstelefon hade gjort motsvarande ändring.


I oktober 1919 meddelade järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen
att det var fritt fram att döpa om Riddersviks järnvägsstation till Hässelby villastad.

I Hässelby hade en nyblivet sammanslutning,
med det otympliga namnet
”Hesselby villastads municipalfullmäktiges trafikkommitté”, under hösten 1919 kommit med ett önskemål
att man snarast borde börja bygga
den sedan länge föreslagna järnvägen
Hässelby villastad – Hässelby gård – Råcksta –
Åkershov – Kungsholmen – Hötorget.
Vi som kan se detta i ett historiskt perspektiv,
vet att de fick sina önskemål uppfyllda 35 år senare,
då tunnelbanelinjen till Hässelby öppnade.

Kammarherren greve Christer Bonde,
ägaren till Hässelby slott,
fyllde fredagen 12 december 1919 50 år
och blev med anledning härav föremål för många hyllningar. Han uppvaktades bland andra av gårdens personal,
som överlämnade en silverkäpp med inskription,
samt av tjänarna, som överlämnade en blomsteruppsats. Middag gavs för ett 40-tal av gårdens personal.
Ett 50-tal telegram anlände från när och fjärran.

Kammarherre Christer Bonde skänkte 1919 mark
i Hässelby villastad, så att man där
kunde bygga en brandstation.

Målarmästare Oscar Höök, som var bosatt i Hässelby villastad,
startade 1919 en egen rörelse i villastaden.

Han var född i Karlstad och som 15-åring kom han till Stockholm,
där han lärde sig bildhuggaryrket hos en mästare,
men övergick till målaryrket.
Han var dessutom mycket aktiv i flera av Hässelby köpings nämnder.

Hässelby kyrkobyggnadsförening bildades 1919,
en förening som idogt arbetade för att man skulle få en kyrka i Hässelby.
Man samlade in medel på olika sätt – genom fester och dylikt.
Det skulle ta 20 år innan man kunde inviga den så efterlängtade kyrkan.
Bilden visar ett av de ej godkända förslagen av L. I. Wahlman hur han tänkte att kyrkan skulle se ut.


Under 1919 skulle man börja elektrifiera Hässelby.
I mars 1919 fick Hesselby tillstånd att dra elektriska högspänningsledningar från Älvkarleby kraftverks transformatorstation vid Ormbacka
i Järfälla socken till Hässelby.
För detta fick Hässelby låna 50,000 kronor.

Bertil Duroj, född 1893, som här syns med sin fästmö, arbetade 1919 med linjedragningen för Hässelbys elektrifiering.

Han son Jan berättar:
"Det var vid ett tillfälle då de reste stolpar och drog ledning till likströmsnätet i Hässelby.
Bertil fick höra och se en man stå och skratta och tittade upp mot en ledningsstolpe.
Då Bertil kom närmare fick han se en arbetskamrat
sitta fast i stolpen på den strömförande ledningen.
Han skakade fruktansvärt i hela kroppen medan han nedanför bara skrattade. Mannen förstod uppenbarligen inte att det var livsfarligt att fastna i en strömförande ledning.
Bertil fick tag i lös bit ledning som han kastade upp över den strömförande ledningen så att den kortslöts. Mannen i stolpen föll ned och hamnade bland all sten och sand vid stolpfoten.
Hur det gick för arbetskamraten, om han överlevde minns jag inte men hur förbannad Bertil var på den som skrattade minns jag.

Jag minns också att Bertil en gång föll ned från en stolpe. En man hade kommit och slagit ett järnspett mot stolpen så att stolpskorna löste ut och Bertil föll ned. Han skadade sig inte så farligt men det gjorde han med spettet sedan Bertil fått tag på honom."

På denna bild från 1919 ser vi bland andra Gunnar Sträng
stående längst ut till vänster framför den statarbyggnad, där han föddes och växte upp.
Gunnar hade fallenhet för studier och det hade hans lärare, Valfrid Brodd, upptäckt.
Valfrid såg till att Gunnar fick ett extra skolår, vilket gladde Gunnar
som på så vis fick extra studier under hösten 1919.


Detta år, 1919, kunde man köpa unga grissuggor
på Riddersviks gård.

En annan tidningsnotis berättar om att polisen strax före julen 1919 gjorde en razzia genom Hässelby villastad på jakt efter hembränningsapparater och hembränd sprit. På tre olika ställen i villastaden träffade man på apparater och dessutom kom man på ett en mindre kvantitet hembränd brygd.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.